I senaste numret av Finansliv finns en krönika av mig om den oproportionerligt omfattande rapporteringen kring Donald Trump i svensk media. Det sker ju långt mycket värre saker här i världen än Trump, vilket många svenskar tyvärr förblir ovetande om.
Filippinerna, länge en av Asiens mest stabila demokratier, har just fått en president vid namn Rodrigo Duterte som gladeligen jämför sig själv med Adolf Hitler och skryter om att ha dödat folk genom att knuffa ut dem från helikoptrar.
Över 7 000 personer har hittills mördats i Dutertes utomrättsliga kampanj mot droger, och han har även hotat att journalister som skriver negativt riskerar gå samma öde till mötes.
Faktum är att Trump inte ens tillnärmelsevis är farligast av världens ledare. Han råkar bara vara mest högljudd och dessutom president i USA, ett land som alltid dominerar svensk rapportering.
Det finns således ingen anledning att läsa ingående om Trumps mentala hälsa eller vilka idrotts- och sportstjärnor som tar avstånd från honom:
Glöm inte heller faktumet att Trump är vald, och tillika kommer väljas bort om mindre än fyra år om hans ledarskap visar sig skadlig för USA:s ekonomi. Så är knappast fallet med kollegor som Xi Jinping eller Vladimir Putin.
Vidare så är tysta och kalkylerande maktgalningar alltid farligare än tysta och otåliga. Det visade Xi Jinping prov på under det Världsekonomiska forumet i Davos i januari, där han såg möjligheten att måla upp Kina som ett stabilt och ansvarsfullt alternativ till USA.
Kinas president Xi Jinping använder nu Trumps utsvävningar för att öka Kinas globala inflytande. Han har nu framhållit sin ambition om att Kina ska leda utformningen av en ny världsordning samt standarder för internationell säkerhet.
Men samtidigt påpekade Human Rights Watch efter talet i Davos att Xi Jinpings egentliga politik ”står för raka motsatsen”, med upptrappade förföljelser mot civilsamhälle och yttrandefrihet.
Ändå kan Xi göra anspråk på globalt ledarskap, då kritiker inne i Kina effektivt tystas ned, samtidigt som media i utlandet är upptagna med att syna Donald Trump i sömmarna.
Men vill vi verkligen ha en världsordning utformad av Kina, vars brott mot mänskliga rättigheter konstant är mångdubbelt värre än vad Trump någonsin kan orsaka? Förmodligen inte. Därför avslutar jag krönikan med en uppamning:
Gör dig därför själv en tjänst. Sluta grotta ner dig själv i Trumps privatliv eller mentala hälsa. Lägg istället tid på information som gör det möjligt att analysera riktigt farliga tal, som det Xi Jinping höll i Davos. Eller kanske vilka presidenter som knuffar ut folk från helikoptrar.
Min krönika finns att läsa i sin helhet här nedan eller i större version via Scribd:
