Lagom till helgen publicerades två längre artiklar av mig om Kina i magasinet Fokus respektive tidningen Arbetets avdelning för utrikesfrågor vid namn Global.
Texten i Fokus handlar om ett mycket relevant ämne, nämligen situationen i Nordkorea och maktspelet mellan Donald Trump och Xi Jinping.
Artikeln ligger bakom betalvägg på nätet, så jag vill inte återge alltför mycket av innehållet. Men tesen är att Trump genom ett par oväntade militära aktioner i Syrien och Afghanistan har lyckats skrämma motivera Kina att samarbeta för att få stopp på Nordkoreas kärnvapenprogram.
Enligt flera analytiker fanns det länge en känsla bland ledarna i Kina att Barack Obama aldrig ”vågade” följa upp sin retorik med militär handling. Men efter att Trump var stursk nog att bomba regimen i Syrien samtidigt som han åt middag med Xi Jinping i Florida i början av april, så kommer han sannolikt att behandlas med större respekt av kineserna än vad som var fallet med Obama.
Detta kan ses genom att Kina nu verkar ha slutat importera kol eller exportera olja till Nordkorea. Vidare har Air China slutat flyga till Pyongyang, och en hätsk retorik har uppstått mellan Kina och Nordkorea i de båda ländernas statlig medier.
Så må vara att Trumps utrikespolitik är såväl farlig som ansvarslös. Men den har i alla fall hittills producerat bättre resultat vad gäller Nordkorea än det ”strategiska tålamod” som varit praxis från USA:s sida under det senaste årtiondet.
Den andra artikeln ligger öppet på internet och kan läsas via Arbetet Globals hemsida. Fokus ligger där på hur Kinas ökade inflytande globalt kan få negativa konsekvenser i frågor som arbetsrätt och mänskliga rättigheter.
Att Kinas ekonomiska inflytande växer i världen har väl knappast förbigått någon. Men då väst nu verkar stå delat i och med Brexit, Donald Trump och populismens allmänna framfart så kan Kina även öka sitt globala politiska inflytande.
Om Kina får sätta agendan vad gäller exempelvis frihandelsavtal, mänskliga rättigheter eller global säkerhetspolitik så riskerar det i Kina ökade förtrycket att sprida sig. Detta skapar oro hos flera internationella organisationer, vilket märks då jag ber Amnesty International om en kommentar gällande utvecklingen:
Men det finns en elefant i rummet: Under Xi Jinping har situationen för mänskliga rättigheter försämrats betydligt. Civilsamhället är under större tryck än på länge då hundratals advokater och aktivister försvunnit, varav många torterats. President Xi genomför just ”den hårdaste kampanjen mot kritiska röster på två årtionden”, enligt Amnesty Internationals årsrapport för 2017.
– Om Kinas auktoritära regeringsmodell, dess rättssystem och förtryck mot mänskliga rättigheter accepteras av det internationella samfundet finns det risk att universella värderingar gällande mänskliga rättigheter undermineras, säger Patrick Poon, forskare för Amnesty International, till Arbetet Global.
Särskilt oroligt är hur jätteprojektet med den nya sidenvägen kan komma att påverka arbetsrätt eller skapa korruption, när Kina utan transparens lånar ut tusentals miljarder kronor till länder som Kambodja, Turkmenistan och Burma.
Hela artikeln kan alltså läsas via Arbetet Globals hemsida.
