I skuggan av Nordkorea och Sydkinesiska havet har spänningarna mellan Kina och Indien vid de omtvistade områdena i västra Himalaya förvärrats dramatiskt denna sommar. Och under gårdagen drabbade soldater från de båda länderna samman, med flera skador som följd.
Gränsområdet mellan Kina och Indien har länge varit oroligt. Territoriella dispyter ledde bland annat till en kortare väpnad konflikt 1962 med ett par tusen döda. Fientligheterna har på senare år blossat upp till och från men men tog nya höjder i juni, när kinesiska trupper tog sig in på en platå vid namn Doklam för att bygga en väg.
Doklam är en platå som länge administrerats av den lilla bergsnationen Bhutan, även om Kina länge också gjort anspråk på området. Bhutan är det enda landet i Sydostasien som inte har några formella diplomatiska relationer med Kina. Däremot är relation till Indien god, så god att indierna genom en försvarspakt garanterar Bhutans territoriella integritet.
När kinesiska trupper tog sig in på denna platå för att anlägga en väg rusade indiska trupper därför dit för att stoppa detta bygge. Inga våldsamheter ska då ha skett, utan byggnationen stoppats genom ”en mänsklig mur”.
Arkivbild från gränsen mellan Kina och Indien, där de båda länderna har soldater posterade oroande nära varandra.
Sedan dess har hundratals soldater från de båda länderna bokstavligen stått öga mot öga med varandra på denna karga platå i Himalaya, samtidigt som retoriken bland politiker och i media hårdnat.
Detta gäller – föga överraskande – främst retoriken från Peking, som kräver ett indiskt tillbakadragande från Doklam som minsta villkor för att ens inleda samtal. I en artikel med rubriken ”China threatens India over Himalayas border dispute” visar Financial Times hur Kinas försvarsministerium utfärdade kraftiga varningar mot Indien under en presskonferens förra månaden.
(Därmed har kinesiska tjänstemän under denna sommar hotat såväl Indien som Filippinerna och Vietnam med krig över territoriella dispyter.)
Vidare har Kinas statliga media upprepade gånger varnat för följder långt värre än de under gränskriget 1962. Såhär lät det exempelvis i statliga tidningen Global Times under gårdagen, i en artikel med rubriken ”India misjudges China’s hope for peace”:
The Times of India reported on Monday that ”the Indian security establishment is reasonably sure China will not risk a war or even ’a small-scale military operation’ despite all its belligerent rhetoric.”
Of course China doesn’t want to risk a war and hopes that peace could return and China and India can get along well. But if Indian troops continue to linger on Chinese soil, it will be quite another matter.
(…)
India has lost in both the legal and moral senses. It also lacks strength compared with China. The outcome of the standoff between Chinese and Indian troops in the Doklam area is fixed. China has not resorted to a war because it hopes New Delhi can make a rational choice rather than China daring not to take action.
If the Narendra Modi government continues ignoring the warning coming from a situation spiraling out of control, countermeasures from China will be unavoidable.
Likaledes skyller Indien tumultet på Kina, men undviker krigshetsande retorik som den ovan. Indien har också egna intressen i denna konflikt; om Kina tillåts bygga en väg genom Doklam får kinesisk militär bättre tillgång till de indiska delar av området som kineserna gör anspråk på.
Det var just när kinesiska trupper beväpnade med järnrör och stenar försökte ta sig in på dessa områden som gårdagens sammandrabbningar ägde rum. Enligt bland annat CNBC skedde oroligheterna i Ladakh, en del av norra Indien, och resulterade i några lättare skador innan kineserna drog sig tillbaka.
Det är svårt att se hur någon av de båda sidorna kommer lämna Doklam. Och när sammandrabbningar nu redan ägt rum så krävs det bara en liten missberäkning för att situationen ska spinna under kontroll.
För en utförlig bakgrund om territoriella krav och militära aktiviteter längs med den kinesisk-indiska gränsen, lyssna nedan på förra veckan podcast från China Power, som fokuserar på den pågående konflikten vid Doklam:
