oktober 2017

Pekings luftföroreningar blir allt värre

Från Kina kommer ständigt rapporter om nya satsningar på miljön. Det talas ofta om ”grön BNP” och utveckling av förnybara energikällor. Kolkraftverk sägs stängas ner som ett steg i ledet att förbättra storstädernas luftkvalité.

Efter att USA tidigare i år lämnade Parisavtalet har Kina rentav hyllats även i utländsk media som en ny global ledare i kampen mot klimatförändringarna.

Verkligheten ser dock annorlunda dock. Som jag för ett par månader sedan skrev i artikeln ”Myten om Kinas minskade koldioxidutsläpp” så avser landet de facto att öka kolkraftens kapacitet med 19 procent de kommande fem åren.

Detta märks också av att luften i Peking, grannstaden Tianjin och den omkringliggande provinsen Hebei (en region kallad Beijing-Tianjin-Hebei) i år förvärrats betydligt.

I en text med rubriken ”Air quality in Beijing, Tianjin worsens this year” framhöll statliga nyhetsbyrån Xinhua i helgen att nivåerna av såväl PM2,5 som PM10 ökat under årets gång:

The 13 cities monitored in the area reported ”good” air quality on 52.6 percent of days during the January-September period, down 8.7 percentage points from the ratio in the same period last year, according to Liu Zhiquan, head of environmental monitoring at the Ministry of Environmental Protection

The density of PM2.5 in those cities went up 10.3 percent percent from a year ago, and the density of PM10 climbed 10.7 percent.

Detta är ytterligare ett exempel av vikten på att skilja på vad de kinesiska myndigheterna lovar och vad som egentligen sker. Tyvärr förbigår svensk media ofta detta, vilket jag även skrev närmare om i den ovannämnda artikeln ”Myten om Kinas minskade koldioxidutsläpp”.

Då hade Dagens Industri nyligen på ledarplats berömt Kina för att landet ”inte längre ökar kolförbrukningen” och istället satsar på sol- och vindenergi. Samtidigt gav tidningen USA en känga för att vara en ”destruktiv partner” medan övriga världen är ”fast beslutna” att hejda utsläppen av koldioxidutsläppen.

Detta spelar väl in i många mediers iver att upphöja Kinas påstådda miljöarbete genom att kritisera Donald Trump. Men det rimmar illa med faktumet att luften i Kina blir sämre, medan USA under 2017 förväntas släppa ut mindre koldioxid än på 25 år.

Kontenta: Ta retoriken om kinesiska myndigheters kamp mot luftföroreningarna med ett nypa salt tills resultaten blir synliga. Tillväxt kommer fortfarande före miljö i Kina.

Gui Minhai har träffat sin familj och ringt sin dotter

Under natten lokal tid twittrade Bei Ling, en av Gui Minhais äldsta vänner, att Gui just nu tillbringar tid med sin familj i Kina och har genom telefonsamtal bekräftat att han är fri:

Enligt Bei Ling ska Gui ha ringt till sin dotter Angela för tre timmar sedan [i skrivande stund 13 timmar sedan] och talat i 40 minuter, bland annat för att bekräfta att han är fri.

Han sade sig vidare vara med sin fru i staden Ningbo just nu, och har de senaste dagarna träffat sin mor och sina äldre systrar. Gui ska också ha bekräftat att det var han som ringde svenska generalkonsulatet i Shanghai tidigare i veckan för att uttrycka sin önskan om att ansöka om nytt svenskt pass.

I telefonsamtalet ska Gui även ha sagt att han önskar återvända till sitt hem i Tyskland, efter att ha tillbringat en kortare tid i Ningbo och fått ”tillstånd” av polisen att lämna landet.

Detta är givetvis mycket goda nyheter, även om det fortfarande inte går att bekräfta att Gui är helt fri innan han har fått de nödvändiga tillstånden för att lämna Kina, skriver bland annat Hong Kong Free Press:

A press statement released to US-backed Radio Free Asia by a writers’ association led by Bei said it is unknown whether Gui is free to come and go as he wishes in Ningbo. The association called on China to let Gui leave China with his wife and return to Europe, in accordance with his own desires. It added that the association would be pleased to see his exit facilitated by Swedish authorities.

Patrick Poon, China researcher at Amnesty International told HKFP: “While it’s again encouraging to hear more news about Gui, we believe he’s still not completely free and he’s still subjected to surveillance. If he’s free, his daughter should be able to get in touch with him.”

Inget uttalande har ännu gjorts av Angela Gui.

Ingen efterträdare till Xi Jinping bland Kinas nya ledare

I dag presenterades de sju män som ska utgöra politbyråns ständiga utskott i Kina under de kommande fem åren; landets högsta politiska instans som fattar alla viktiga beslut.

Just som jag gissade tidigare i veckan så består utskottet – förutom president Xi Jinping och premiärminister Li Keqiang – av följande fem nya medlemmar: Zhao Leji, Li Zhanshu, Wang Huning, Wang Yang och Han Zheng.

Det mest påfallande med det nya utskottet är att där inte finns någon efterträdare till president Xi Jinping.

Enligt praxis skulle minst en efterträdare ha tagits upp i det ständiga utskottet som är ung nog att tjäna tre stycken femåriga ämbetsperioder innan han nått pensionsålder. Exempelvis tog Xi och Li upp i utskottet 2007, innan de båda fyllt 57 år.

Men i årets uppsättning finns ingen som skulle kunna ersätta Xi som president år 2022. I samband med faktumet att Xi Jinpings politiska tankar skrevs in i kommunistpartiets konstitution under gårdagen, borgar detta för att Xi kommer leda Kina i minst tio år till.

Xi Jinping är den andra kinesiska ledaren någonsin att skriva in sina politiska tankar i kommunistpartiets konstitution. Den första var Mao Zedong.

I och med konstitutionsändringen står Xi Jinpings status nu nämligen på samma nivå som Mao Zedong och Deng Xiaoping, som båda de facto styrde Kina fram till sina sista levnadsår.

Därmed blev utgången av 19:e partikongressen precis som jag skrev för Fokus och Axess: Xi Jinpings namn finns nu i partikonstitutionen, och ingen efterträdare till Xi har utsetts.

Det är därmed bara vänja sig vid att Kina för lång tid framöver kommer styras av en maktfullkomlig och ambitiös ledare, enligt devisen ”Xi Jinping Thought on Socialism with Chinese Characteristics for a New Era”.

PRESS STATEMENT: Gui Minhai said to be released from Chinese jail

Today, Swedish authorities confirmed that publisher Gui Minhai was released from Chinese jail last week, October 17, two years after his disappearance.

Gui was kidnapped by Chinese security agents 17 October 2015, and had since not been able to communicate with his family or given the right to legal representation.

Even though Gui Minhai is said to have been released for one week, his daughter Angela Gui – or other family and friends – strangely has not yet been contacted by him. This is a recent update from her Twitter account:

Please see the PRESS STATEMENT from Angela Gui below (Swedish will follow):

Press statement 24/10 2017

Around two weeks ago, the Swedish embassy in Beijing were informed by the Chinese Ministry of Foreign Affairs that my father was to be released on 17 October. The reason given for this was that he would then have served his two-year sentence for the alleged traffic crime which supposedly took place in 2003.

Today it has been a week since October 17 and I still do not know where my father is. Upon receiving the news of his release being imminent, the embassy sent senior officials to the place my father is said to have been held and where Swedish consular officers visited him on three occasions. However as they arrived in the morning of the 17th, an official told them that my father had already been released at midnight. They were also told that he was ‘free to travel’ and that they had no idea where he was.

Six days passed with no news as to my father’s whereabouts. Neither I nor any member of my family nor any of his friends have been contacted. Then on Monday the Swedish Consulate General in Shanghai received a strange phone call from someone claiming to be my father. He was speaking Swedish and claimed that he intended to apply for a Swedish passport in one or two months, but that before doing so he wanted to spend some time with his mother ‘who is ill’. To my knowledge my grandmother is not ill. My father is not in fact with her. It is still very unclear where he is. I am deeply concerned for his wellbeing.

This week I have slept with my phone on my pillow waiting for my father to call. I will continue to do so until he does.

Hence, it is not clear how ”free” Gui Minhai is now, why he has not contacted his family and friends, or when he will be allowed to return to travel to Sweden or Hong Kong.

Pressmeddelande på svenska:

Pressmeddelande 24/10 2017

För omkring två veckor sedan informerades den svenska ambassaden i Peking av det kinesiska utrikesdepartementet om att min pappa skulle frigivas den 17 oktober. Anledningen man angav för detta var att han då skulle ha avtjänat sitt tvååriga straff för den påstådda trafikolycka som ska ha ägt rum år 2003.

Idag har det gått en vecka sedan den 17 oktober. Jag vet fortfarande inte var min pappa befinner sig. Då ambassaden fick höra att han snart skulle släppas reste representanter till platsen där pappa enligt uppgift satt fängslad och där representanter från ambassaden tidigare besökt honom tre gånger. När de anlände på morgonen den 17 blev de tillsagda av en tjänsteman att han redan släppts vid midnatt. Han visste inte var pappa var men hävdade att han var ’fri att resa’.

Sex dagar passerade sedan utan någon ny information. På måndag fick det svenska generalkonsulatet i Shanghai ett märkligt samtal från någon som sade sig vara pappa. Han talade svenska och sa att han avsåg att ansöka om svenskt pass snart, men innan dess ville han spendera tid med sin mor ’som är sjuk’. Min farmor är inte sjuk. Min pappa befinner sig inte hos henne. Varken jag eller andra familjemedlemmar har fått någon information. Det är fortfarande mycket oklart var han befinner sig. Jag är djupt oroad över hans situation.

Under veckan har jag sovit med telefonen på kudden i väntan på ett samtal från honom. Jag fortsätter göra det tills samtalet kommer.

Det är alltså ännu inte klart varför Gui Minhai inte har kunnat kontakta familj och vänner, eller när han kommer tillåtas resa tillbaka till Sverige.

Xi Jinping inskriven i kommunistpartiets konstitution

För alla som tvivlar på maktcentraliseringen och de auktoritära tendenserna hos Kinas president Xi Jinping, så blev hans namn inskrivet i kommunistpartiets konstitution när 19:e partikongressen avslutades i dag.

Detta var något som inte förunnades de två tidigare presidenterna Hu Jintao och Jiang Zemin. I partiets konstitution fanns tidigare endast Mao Zedongs och Deng Xiaopings politiska tankar inskrivna. Nu står Xi Jinping sida vid sida med dessa giganter, skriver bland annat South China Morning Post:

The congress said “Xi Jinping Thought on Socialism with Chinese Characteristics for a New Era” – which Xi revealed in his political report when the congress was kicked off last week – would be a guide to action for the party.

The move puts Xi on par with late leaders Mao Zedong and Deng Xiaoping.

Dessutom är det bara Xi och Mao som lyckats skriva in sina politiska tankar i konstitutionen medan de själva sitter vid makten. Det innebär sannolikt att Xi kommer styra Kina mycket längre än de tio år som konstitutionen föreskriver.

Vad innebär då ”Xi Jinping Thought on Socialism with Chinese Characteristics for a New Era”? Detta politiska koncept presenterades först under det 3,5 timmar långa invigningstal som Xi Jinping höll då partikongressen öppnades förra veckan.

Bland annat The Economist försökte beskriva termen efter att den myntades förra veckan. Tidningen kom fram till att det är något oklart vad termen innebär, men kom ändå fram till följande:

China, he said, was at a “new historic juncture”. The coming era would see it “moving closer to centre stage and making greater contributions to mankind”.

(…)

Mr Xi talked in some detail about a “two-stage development plan” that will make China a “great modern socialist country” in the era between now and 2050. According to this, China will become a global leader in innovation by 2035, with “rule of law” in place and much greater “soft power” globally. In the 15 years after that, it will become “prosperous, strong, democratic, culturally advanced, harmonious and beautiful”. (Mr Xi does not mean democratic in the normal sense: he gave no hint that there would be any erosion whatever of the party’s control.)

(…)

Mr Xi described his new-era thoughts as “a compass for the party and people”. People’s Daily, the party’s main mouthpiece, hailed them as “the latest achievement in adapting Marxism to the Chinese context”.

Rent inrikespolitiskt innebär termen i stort sett en fortsättning på Deng Xiaopings ”socialism med kinesiska förtecken”. Målsättningen är att använda ekonomisk utveckling som argument för att legitimera kommunistpartiets maktmonopol.

Inga demokratiska reformer står därmed för dörren, utan Kina kommer även i fortsättningen att styras av ett maktfullkomligt parti.

Men det viktigaste för omvärlden är givetvis att ”Xi Jinping Thought on Socialism with Chinese Characteristics for a New Era” föreskriver att Kinas kommunistparti ska ta en central roll i världspolitiken.

“Moving closer to centre stage and making greater contributions to mankind” innebär – vilket Xi var tydlig med i sitt invigningstala förra veckan – en ambition att sprida den kinesiska autokratiska politiska modellen till andra länder.

Vidare sade Xi även under sitt tal att det nu är dags att förvandla Kina till en ”mäktig politisk kraft” som ska ”leda världen” politiskt, ekonomiskt och militärt.

Han tillade även att Kina ”inte kommer svälja någonting som går emot dess intressen” när landets militär väl har blivit världens största och starkaste.

Detta är en retorik som borde få varningsklockorna att ringa hos varje demokratisk vald regering, och på varje tidningsredaktion runtom i hela världen. Retoriken innebär nämligen en enorm förändring i kinesisk utrikespolitik.

Från att under Deng Xiaoping ha legat lågt och ”bidat sin tid”, så förmedlar nu den alltmer maktfullkomliga ledaren i världens största diktatur öppet målsättningen att leda världen och sprida sitt politiska system. Samt att världens starkaste militär kommer spela en viktig roll i detta.

Ju tidigare dessa varningar tas på allvar, desto mer förberedda kan vi vara när de materialiseras.

Dessa sju män kommer leda Kina de kommande fem åren

Rubriken må vara något missvisande, eftersom det är först i morgon som den pågående 19:e partikongressen avslutas och landets nya ledarskap för de kommande fem åren presenteras.

Men det är ändå värt att våga sig på en gissning om vilka som kommer ingå i politbyråns ständiga utskott, alltså Kinas högsta politiska instans som de senaste fem åren bestått av sju medlemmar.

Inför partikongressen har det spekulerats i huruvida president Xi Jinping kommer minska antalet medlemmar till fem för att ytterligare befästa sin personliga makt över utskottet.

Det har också talats mycket om att Wang Qishan – som ansvarar över Kinas omfattande kampanj mot korruption – ska få stanna kvar i utskottet ytterligare fem år trots att han enligt oskrivna regel måste gå i pension av åldersskäl.

Men att döma av de rapporter och källor jag tagit till mig under den pågående partikongressen så kommer inget av detta ske. Politbyråns ständiga utskott kommer av allt att döma även i fortsättningen bestå av sju män, varav bara Xi och premiärminister Li Keqiang stannar kvar ytterligare en ämbetsperiod,

De fem män som kommer styra Kina tillsammans med Xi och Li under de kommande fem åren är, enligt min personliga gissning, följande:

Zhao Leiji

Det mest självklara valet i egenskap av Xi-lojalist vars farfar jobbade för Xi Jinpings far. Zhao tros ta över kommunistpartiets disciplinkommitté, och därmed alltså efterträda Wang Qishan som ansvarig för kampanjen mot korruption. Vidare är Zhao med kinesiska mått ”ung”, bara 60 år gammal vilket gör att han kan komma att tjäna två femårsperioder i politbyråns ständiga utskott. Viktig namn att hålla koll på i framtiden.

Li Zhanshu

Ytterligare en politiker som under flera år visat sin lojalitet mot president Xi utan att brista. Har nu möjlighet att bli ordförande för Kinas parlament, och kanske även ansvara för utvecklingen i Hongkong och Macao. Har under de senaste fem åren varit ordförande för kommunistparitets generalsekretariat och förtrotts med administrering av policydokument och annan hemlig information.

Wang Huning

En politisk teoretiker som få trodde skulle ta plats i politbyråns ständiga utskott för något är sedan. Men hans namn kommer nu oftare på tal, då han följt med Xi på flera utlandsresor. Har även fungerat som en slags politisk tänkare åt såväl förförra presidenten Jiang Zemin som förra presidenten Hu Jintao. Har sedan länge förespråkat ett centralt ledarskap utan demokratiska inslag för att ”undvika onödiga konflikter”. Tros därmed kunna utgöra stöd för Xis ideologiska tankar och reformarbete.

Wang Yang

En reformvänlig politiker som många trodde skulle ingå i politbyråns ständiga utskott redan 2012. Har tidigare skött den ekonomiskt liberala provinsen Guangdong genom att stimulera privat företagsamhet och förespråka balanserad ekonomisk tillväxt snarare än utveckling driven av subventionerade jätteföretag. Vore ett uppsving för privata entreprenörer och ekonomiska reformer om Wang fick en plats i politbyrån. Litet frågetecken för hans liberala inställning, samt faktumet att han kommer från en partifraktion med nära band till före presidenten Hu Jintao.

Han Zheng

Partichef i Shanghai; en position som oftast brukar leda till en plats i politbyråns ständiga utskott. I egenskap av detta står han även även förförra presidenten Jiang Zemin nära, som har sin maktbas i Shanghai, vilket potentiellt kan minska Xis förtroende för honom.

Detta är alltså bara min gissning. Även om de tre första namnen ser självklara ut, så är det möjligt att någon av de två sista kan ersättas av politiker som står närmare Xi Jinping.

Skulle exempelvis ännu en Xi-lojalist som Chen Min’er ta plats i politbyråns ständiga utskott på bekostnad av Wang Yang eller Han Zheng, innebär detta att Xi konsoliderat sin makt till max och helt kört över antingen Jiang Zemin eller Hu Jintao.

Men den ovanstående kombination skulle tjäna Xi bättre då den innebär en viss ”balans” mellan de olika partifraktionerna, eftersom ingen fraktion blir helt utan plats i politbyrån. På så vis minskar risken för allvarliga splittringar, samtidigt som majoriteten av utskottets medlemmar främst är lojala mot Xi.

The bets are on. Kinas nya ledare kommer presenteras i sin helhet under morgondagen och på onsdag. Givetvis kommer jag följa upp med ännu artikel då detta väl skett.

Min artikel om 19:e partikongressen, och ett påstått kuppförsök i Kina

Nu i veckan blev min långa artikel om den pågående partikongressen i Kina för magasinet Axess ”upplåst” och fri att läsa. Texten inleds med ett stycke om Sun Zhengcai, som många trodde skulle bli president Xi Jinpings efterträdare:

Sun Zhengcai kunde ha blivit Kinas nästa president – istället väntar nu sannolikt fängelse. Med rubriken ”Styr över partiet med strikt järndisciplin” meddelade nämligen Folkets dagblad plötsligt i somras att Sun var under utredning för korruption. Alla toppolitiker, underströk partitidningen, måste agera ”med Xi Jinping som kärna”. Sun var känd som en mycket ambitiös politiker; uppenbarligen ambitiös nog för att president Xi skulle känna sig hotad och skicka sin blodhund Wang Qishan efter honom.

Wang leder kommunistpartiets särskilda disciplinkommitté, med fria händer att utanför rättssystemet utreda tjänstemän misstänkta för korruption. Han är dessutom nära allierad och 100 procent lojal mot president Xi Jinping.

Uppenbarligen sågs Sun Zhengcai som ett hot mot Xi inför 19:e partikongressen, eftersom han hamnade i Wangs klor. Sun uteslöts från kommunistpartiet redan förra månaden, och utan tvekan kommer fällas skyldig för korruption.

Mycket riktigt rapporterade South China Morning Post i går om hur en hög kinesisk tjänsteman under den pågående partikongressen anklagade Sun Zhengcai för att tillhöra en partifraktion som försökt beröva president Xi makten:

Addressing a panel on the sidelines of the party’s national congress in Beijing on Thursday, Liu Shiyu, chairman of the China Securities Regulatory Commission, accused a string of disgraced cadres of plotting to seize the reins of power.

Among those named was the former party boss of megacity Chongqing, Sun Zhengcai, once a front runner for a place in the inner circle – the Politburo Standing Committee.

“[Xi] addressed the cases of Bo Xilai, Zhou Yongkang, Ling Jihua, Xu Caihou, Guo Boxiong and Sun Zhengcai. They had high positions and great power in the party, but they were hugely corrupt and plotted to usurp the party’s leadership and seize state power,” Liu said, becoming the first senior official to accuse Sun of trying to take over the party.

Maktkamper inom partitoppen är inte ovanliga. Men det är likaledes en vanlig företeelse i Kina att smutskasta politiska tjänstemän som fallit i onåd. Det är därför svårt att bedöma sanningshalten i uttalandet, eller för den delen hur långt Sun och hans kamrater kommit i planeringen av en eventuell kupp mot Xi.

Som jag skriver i Axess, så är det nu viktigt att se om några eventuella efterträdare till Xi Jinping och premiärminister Li Keqiang kommer uppenbara sig när partikongressen avslutas i mitten av nästa vecka.

Sun Zhengcai har i alla fall ersatts på sin post av ännu en tjänsteman som är nära politiskt allierad med president Xi:

Partikongresserna är också de tillfällen där efterträdare till såväl presidenten som premiärministern förväntas presenteras, då de likt i år endast har en ämbetsperiod kvar att tjäna. Men den totala avsaknaden av en tänkbar arvtagare utgör snarare ännu en indikation på att Xi kommer att behålla makten längre än vad konstitutionen föreskriver. Många höll nämligen Sun Zhengcai som denna arvtagare. Men efter hans fall var många höga tjänstemän snabba med att offentligt visa stöd för utredningen mot Sun.

Inför den stundande partikongressen har många ledande politiker även i vitt skilda sammanhang högtidligen berömt disciplinkommitténs arbete under Wang Qishan. För att inte riskera att åka dit själv är det nu viktigt att visa sin lojalitet. Det är lätt att få minnesbilder av nervdallrande politiska möten ledda av Josef Stalin, där ingen av åhörarna vågade bli den första att sluta klappa händerna.

Sun ersattes på sin viktiga post som partiordförande i megastaden Chongqing av Chen Min’er, som nu sannolikt kommer att lyftas upp till politbyrån. Han är en orubblig Xilojalist som tjänade under presidenten på lokal nivå i provinsen Zhejiang redan vid början av 2000-talet. Men samtidigt saknar Chen både de erfarenheter och det kontaktnät som behövs för att själv kunna bli president om fem år. ”Xi skulle ha gjort både Machiavelli och Mao stolta”, sade den inflytelserika analytikern Bill Bishop med anledning av Suns utrensning.

Läs hela min text för ytterligare information om hur Xi Jinping har stärkt sin maktställning inför denna viktiga partikongress, och vad han komma att göra för att stärka den ytterligare under kongressens gång.

Kinas partikongress inleds med 3,5 timmar långt tal av Xi Jinping

Förra veckan skrev jag här på InBeijing inför den 19:e partikongressen i Kina, som är årets absolut viktigaste politiska händelse. Kongressen inleddes i dag med ett osedvanligt långt tal av president Xi Jinping.

Vid 18:e partikongressen för fem år sedan inledde president Hu Jintao med ett 90 minuter långt tal, vars främsta budskap var att några politiska reformer av demokratisk sort inte stod för dörren i Kina. Hans företrädare Jiang Zemin nöjde sig med ett blott femton minuter långt tal som president vid partikongressen 2002.

Men Xi Jinping krävde i dag sina lyssnares uppmärksamhet i nästan tre och en halv timme, eller 203 minuter för att vara exakt.

BBC påpekar hur innehållet var odelat positivt och självförhärligande. Bland annat beskrevs den kinesiska politiska modellen som ett ”blomstrande” alternativ för andra utvecklingsländer.

Presidenten framhöll att det nu är dags att förvandla Kina till ”en mäktig kraft” som kan leda världen politiskt, ekonomiskt och militärt.

För denna ambition myntades ett nytt politiskt uttryck: ”Socialism med kinesiska förtecken i en nya era”.

Terminologin bygger på presidentens uppfattning om att Kina under kommunistpartiets ledning blivit en global stormakt och dessutom spelat ”en viktig roll i mänsklighetens historia”.

Talet var sin längd till trots dock väldigt svepande. Det var fullt med målande vackra metaforer, men fattigare gällande konkreta politisk förslag. Bland annat The Guardian skriver om talets innehåll:

One moment Xi was an environmental evangelist. “Lucid waters and lush mountains are invaluable assets,” he said. “We should be good friends to the environment … for the sake of human survival.”

The next he was a theoretician: “Everyone in the party should develop a good grasp of the essence and rich implications of the Thought on Socialism with Chinese Characteristics for a New Era and fully and faithfully apply it in our our work,” Xi said. “Our revolutionary ideals soar beyond the skies.”

Finally, after more than three hours, Xi became a moral beacon. “We must foster values like loyalty, honesty, impartiality,” he pronounced. Double-dealing and “unprincipled nice-guyism” were out.

The Guardian intervjuade även åhörare efter talat i form av delegater vid kongressen, som alla var fulla med beröm för presidentens ”fantastiska visioner” och ”spännande” tal. (Trots att flera tjänstemän, inklusive förförra presidenten Jiang Zeming, kunde ses somna till under talets gång.)

Själv längden på talet ses som en maktdemonstration från Xi Jinpings sida, och jämförs av The Guardian med tidigare långkörare av diktatorer som Venezuelas Hugo Chavez.

BBC och The Guardian gör dock ändå ett försök att analysera talets huvudpunkter, av vilka The Guardian främst listar fem stycken:

1) Xi vill att Kina ska ta större plats i internationella politiska sammanhang.

2) Kina har inget intresse av västerländsk demokrati eller politiska reformer.

3) Upptrappad retorik mot Taiwan, Hongkong, Xinjiang, Tibet och andra som försöker ”splittra” Kina.

4) Xi försöker övertyga omvärlden om att Kinas ekonomi inte har några bekymmer.

5) Kommunistpartiets målsättning om att skapa ett ”vackert Kina” ur miljösynpunkt.

Även BBC tar särskilt fasta på den tuffa retoriken mot ”separatister” som sägs försöka splittra landet, och framhåller även hur Xi Jinping lovade att förbättra villkoren för utländska investeringar och inte ”stänga dörren mot omvärlden”.

Detta är löften som Xi även tidigare utfärdat men backat upp med väldigt lite konkret politik. Löftena tydliggör även ett av många exempel på motstridiga uppgifter i talet, eller i Xis politiska retorik i allmänhet.

För samtidigt som Xi lovar bättre villkor för utländska investeringar och större plats för marknadskrafter i ekonomin, försäkrar han även att partiet kommer fortsätta dominera en rad ”nyckelområden” inom landets ekonomi samt att de statliga företagens roll ska stärkas.

Presidentens tal visades på snart sagt alla tv-kanaler i hela Kina, samt i kollektivtrafik och flera allmänna platser. På sociala medier cirkulerar även flera bilder på hur kinesiska förskolebarn beordrats titta på det långa talet:

Nu kommer en knapp veckas politiska samtal äga rum mellan partikongressens delegater, innan landets nya ledarskap för de kommande fem åren presenteras när kongressen avslutas på tisdag. Något som jag givetvis kommer skriva närmare om här på InBeijing.

Relaterad läsning:

Xi Jinping’s speech at China party congress marked by confidence, control, paranoia” (Washington Post)
Chinese President Xi Jinping’s speech had something for everyone, but little detail” (ABC News)
Xi Jinping just showed his power by making China’s elite sit through a tortuously long speech” (Quartz)
Xi Jinping Opens China’s Party Congress, His Hold Tighter Than Ever” (New York Times)
‘My god, 3.5 hours’: China listens as Xi Jinping gives marathon congress speech” (Hong Kong Free Press)
Xi Jinping tests eyelids – and bladders – with three-and-a-half hour speech” (The Guardian)
Xi Jinping speech: five things you need to know” (The Guardian)

Gui Minhai inlåst i två år – vad kommer hända?

I dag var det exakt två år sedan Gui Minhai kidnappades av kinesiska säkerhetsagenter. Han sitter fortfarande inlåst utan rättegång eller rätt till juridisk representation.

I mitten av september fick Sveriges ambassadör i Kina förvisso träffa Gui och tala med honom i 20 minuter. Det var första livstecknet från Gui på ett helt år, och hans dotter Angela Gui har nu inte fått tala med sin far ens på telefon på ett och ett halvt år.

När vi nu vet att Gui lever så är det återigen relevant att ställa sig frågan vad som egentligen kommer ske med honom. Det är precis vad jag gör i dagens Expressen, i en artikel med rubriken ”Ska en svensk ruttna i kinesiskt fängelse?

I texten uppmärksammar jag flera andra liknande fall som ägt rum de senaste åren, och ofta lett till långa fängelsedomar:

Redan 2014 dömdes den då 72-årige förläggaren Yiu Mantin till tio års fängelse för “smuggling av kemikalier”. Han greps av kinesisk polis just efter att ha korsat gränsen mellan Hongkong och fastlands-Kina. Yius advokat avfärdade anklagelserna som ett svepskäl; Yiu var nämligen i färd med att ge ut en osmickrande bok om Kinas president Xi Jinping.

Nu i somras dömdes Dai Xuelin, redaktör för väletablerade Guangxi Normal University Press, till fem års fängelse och hans kollega Zhang Xiaoxiong till tre och ett halvt. Brottsrubriceringen var “olaglig affärsverksamhet”, alltså identiskt med vad Gui anklagats för. Även handlingarna var desamma; Dai och Zhang fängslades för att ha sålt vidare böcker till Kina som först publicerats i Hongkong, vilket är precis vad Gui tvingats “erkänna” på statlig tv att han gjort.

Sommaren innan, juli 2016, dömdes förläggaren James Wang till fem år och tre månaders fängelse i ett fall som var än mer relevant för Guis öde. Wang hade nämligen även amerikanskt medborgarskap. Men USA:s myndigheter tilläts inte träffa Wang under de två års fångenskap som föregick domen, och amerikanska diplomater eller journalister fick heller inte närvara vid rättegången.

Också denna gång var brottsrubriceringen “olaglig affärsverksamhet”, efter att Wang skickat magasin med post från Hongkong till Kina. Det rörde sig dock bara om något tiotal magasin. De flesta såldes i Hongkong, vars grundlag garanterar yttrande- och pressfrihet. Ändå uppgav Wangs advokat att spridningen i Hongkong räknades in i den hårda domen. Olyckligt för Gui, som ju publicerat hundratals bästsäljande böcker i staden.

Vidare är innehållet i Guis böcker snarlikt med innehållet i de böcker som Dai anklagades för att smuggla till Kina, och de magasin som Wang publicerat.

Det är därför svårt att se hur Gui skulle kunna gå fri – trots att han till skillnad från ovanstående redaktörer och förläggare sedan 1992 har svenskt och endast svenskt medborgarskap.

Jag avslutar min artikel med att undra över hur svenska myndigheter har tänkt att reagera om en sådan fängelsedom delas ut. Tänker man ”offra” Gui för att inte riskera en nedgång i handel och ekonomiskt samarbete med Kina?

Det finns alltså en uppenbar risk att Gui kommer utses till syndabock för hela förlagsverksamheten och därmed tilldelas en lång fängelsedom. Detta är givetvis inte acceptabelt eftersom det rör sig om en svensk medborgare som kidnappats i ett tredje land, och dessutom inte brutit mot några av de lagar i Hongkong där han var verksam.

Det är då relevant att fråga sig hur våra myndigheter har förberett sig på risken att en svensk samvetsfånge ruttnar bakom galler i världens största diktatur.

Har den självutnämnda humanitära stormakten planerat några åtgärder, eller kommer reaktionen att ske lika ad-hoc som hanteringen av hela fallet, inklusive framtida affärsresor utan motkrav?

Just denna ”ad-hoc-hantering” skrev jag närmare om under gårdagen i Taiwan Sentinel. Det är min längsta artikel hittills om fallet Gui Minhai, och bygger på en intervju med hans dotter Angela.

De som orkar läsa artikeln belönas med detaljer som tidigare inte framkommit, exempelvis:

A few days later Angela Gui called the Swedish embassy in London. “I just wanted to go there and sit down and talk to someone. But the person on the other end of the line just told me she didn’t really understand why I was calling,” she recalls. In reality, the Swedish government was aware of what had happened to her father long before she did, but decided not to contact her. Angela Gui said this made her disappointed and “very sad.”

(…)

In February 2016, the Swedish embassy in Beijing was granted its first meeting with Gui Minhai. But again the daughter was not given any information from the Ministry, neither before nor after the meeting. She therefore decided to take action by contacting the embassy in Beijing herself.

While the Swedish ambassador to China refused to speak to her, Angela Gui managed to get in touch with one of the consular officers who had attended the meeting with her father. “At once I got a lot of information that was very important to me — details such as the fact that the meeting was held in English, what city it took place in, and even the actual name of the detention center,” she said.

After the Swedish Ministry of Foreign Affairs discovered that Angela Gui had reached out to its embassy in Beijing, they contacted her with instructions to only contact the Stockholm head office in future in order to keep all communications “centralized.”

I artikeln finns mer information om hur svenska myndigheter hanterat fallet och kommunikationen med Angela. Ett ämne som givetvis utvecklas ytterligare i min kommande bok, som handlar om Gui Minhai och Peter Dahlin och kommer ut i början av 2018.

I dag är jag också med i Kulturnytt på Sveriges radio, med anledning av den manifestation som kommer hållas lunchtid i dag i Stockholm för att uppmärksamma Gui Minhais situation.

Intervjun med Sveriges radio är relativt kort och ljudet ganska dåligt, men kan i alla fall höras här:

Senare i dag kommer även en artikel av mig på detta ämne i magasinet Författaren.

Kinas kommunistparti kräver ägande i landets internetföretag

Förra månaden skrev jag här på InBeijing om nya användarvillkor på flera av Kinas populära sociala medier som WeChat och QQ, vilket innebär att myndigheterna nu helt öppet har full tillgång till chatthistorik och användarinformation.

Sedan dess har bland annat Financial Times rapporterat om att dussintals av Kinas största internetföretag även tvingats införa så kallade ”particeller” i sin organisation, vilka ges insikt i företagens verksamhet för att se till så att kommunistpartiets riktlinjer efterföljs.

Men kontrollmanin upphör inte där. Förra veckan kom även uppgifter om att Kinas kommunistparti håller på att tvinga till sig ägarandelar i flera av landets största internetföretag inklusive Alibaba, Tencent och Baidu.

Wall Street Journal var först med att rapportera om denna nyhet, som ska ge Kinas myndigheter en direkt roll i företagens beslutsfattning:

The Chinese government is pushing some of its biggest tech companies—including Tencent, Weibo and a unit of Alibaba—to offer the state a stake in them and a direct role in corporate decisions.

Wary of the increasing power of private businesses, internet regulators have discussed taking 1% stakes with social-media powers Tencent Holdings Ltd. and Weibo Corp. and with Youku Tudou, a YouTube-like video platform owned by e-commerce titan Alibaba Group Holding Ltd., according to people close to the companies.

While the authoritarian government already exerts heavy sway over businesses through regulation, a management role would give Beijing a direct hand in innovative companies that service hundreds of millions of Chinese.

Wall Street Journal påpekar att dessa så kallade ”special management shares” redan har införts i två mindre kinesiska internetföretag, och nu även kommer drivas genom i de större. Pressen på privata företag inom internet, teknologi och flera sektorer kommer sedan dessa vuxit sig större än de statliga företag som tidigare dominerade Kina.

För bara tio år sedan var Kinas högst värderade företag alla statliga inom branscher som finans och råvaror: PetroChina, Industrial and Commercial Bank of China, China Life Insurance, China Construction Bank och Sinopec.

I dag heter Kinas två största företag istället Alibaba och Tencent, medan flera av de statliga jättarna har halkat ut från sina tidigare dominanta positioner inom Kinas ekonomi och samhället.

Kinas fem högst värderade företag, tio år sedan och i dag.

Detta oroar Kinas myndigheter, särskilt som president Xi Jinping flera gånger sagt att kommunistpartiet behöver kontrollera ekonomins nyckelområden för att inte riskera förlora sitt maktmonopol.

Wall Street Journal utvecklar den komplexa relationen mellan Kinas kommunistparti och privat företagande:

The Communist Party expropriated private businesses in the 1950s. Though the ban on private ownership was lifted in the 1980s, the relationship between businesses and Beijing remains fraught. Still, the party gave private enterprises some space to prosper as the leadership believed they needed economic growth to justify their legitimacy. Then Xi Jinping took power five years ago.

President Xi has fostered a more forceful role for the party in society, and the government has intervened in markets and businesses.

Beijing this summer clamped down on large private conglomerates pushing a wave of aggressive deal making overseas, leading to the detention of at least one Chinese tycoon and causing some companies to scrap deals and sell assets.

A document released by China’s leadership last month to encourage entrepreneurship instructs entrepreneurs to put patriotism first and follow the party’s guidance. At Mr. Xi’s urging, a campaign is under way to set up party units in private companies.

Det är också värt att notera att flera av dessa företag är börsnoterade i USA och Hongkong. Därmed måste utländska investerare plötsligt finna sig i att kommunistpartiet kommer äga och avgöra delar av företagens verksamhet.

Wall Street Journal citerar vidare chefer inom internet- och tekniksektorn som menar att branschen varit så framgångsrik i Kina de senaste årtiondena delvis för att statliga företag av okunskap hållit sig utanför den. Därmed har branschen inte drabbats av samma regleringar som exempelvis finans, hälsovård eller transport.

Men nu avser partiet att utöka sin kontroll över även dessa områden, liksom man kontrollerat tidigare nyckelsektorer av ekonomin. Dessutom har flera internetföretag på senare år vuxit genom att expandera till sektorer som traditionellt dominerats av statliga aktörer.

En person som Wall Street Journal talar med menar att alla privata företag förr eller senare kan tvingas att upplåta ett ägarandel åt staten. Ju tidigare detta sker, desto flera fördelar kommer företaget i fråga att få jämfört med de konkurrenter som vågar säga ifrån.

För att visa vem som bestämmer så bötfällde Kinas myndigheter förra månaden Tencent, Sina och Baidu för anklagelser om att ”falska nyheter” och ”förbjudet material” cirkulerar på deras sociala medieplattformar.

Minnesevent för Gui Minhai i Stockholm

Tisdag 17 oktober är det exakt två år sedan Gui Minhai kidnappades av kinesiska säkerhetsagenter vid sin bostad i Thailand. Som bekant sitter han fortfarande fängslad på okänd ort i Kina utan rättegång, vilket jag kommer uppmärksamma närmare i ett par svenska tidningar.

På tvåårsdagen hålls det även ett event vid lunchtid i Nordstedts förlags lokaler i Stockholm. Även fast jag inte är i Sverige så kommer jag medverka via Skype, och hålla ett samtal med journalisten Martin Schibbye, som själv greps i Etiopien 2011 och benådades ett drygt år senare efter ett ”erkännande” inte helt olikt de som Gui tvingas avlägga.

Vi kommer tala om hur myndigheter, media och civilsamhälle i Sverige agerar när svenskar kidnappas i utlandet. Finns det någon skillnad mellan reaktionen då Schibbye greps 2011 och när Gui försvann för två år sedan? Och vad innebär egentligen ”tyst diplomati”?

Bland övriga medverkande märks Eva Gedin, ordförande i Bokförläggareföreningen och Karin Olsson, Expressens kulturchef. Tillställningen arrangeras av författaren och debattören Kurdo Baksi och finns även som event på Facebook med mer information.

Nordstedts lokaler ligger på Tryckerigatan 4 i Stockholm. Eventet pågår mellan klockan 12:00 och 13:00, och utgör en bra möjlighet för alla som visa sitt stöd för den svenska samvetsfången Gui Minhai.

Personkulten kring Xi Jinping når nya höjder

Under gårdagen skrev jag här på InBeijing om uppladdningen inför 19:e partikongressen som inleds i Kina nästa vecka, och utan konkurrens är årets viktigaste politiska händelse. Inför denna kongress har även personkulten kring president Xi Jinping nått nya höjder.

Detta uppmärksammas bland annat genom två artiklar i The Guardian. Den första beskriver en ny utställning i en av stadens viktigaste mässhallar, där Xi Jinpings första fem år vid makten beskrivs i tio utställningszoner med olika teman:

Scores of photographs of the 64-year-old strongman adorn the walls of the retrospective, split by Communist party curators into 10 thematic “zones” touting Xi’s purported triumphs in areas such as foreign policy, the environment and the war on corruption. Exhibition guides in burgundy flight attendant uniforms proffer anecdotes about the travails of a leader party officials now hail as their “core”.

(…)

Xi’s conquests are also remembered in cross-stitch form. An embroidery entitled “The One Who Cares the Most” hangs from one wall, memorialising the day Xi dropped in on villagers in Hunan province to advance his crusade against poverty.

I en del av utställningen som handlar om militära frågor finns 24 foton av Xi Jinping, plus två storbildsskärmar där olika bilder på presidenten visas.

Det finns också ”mjukare” foton i form av Xi som miljökämpe. Ett där han tar hand om en elefantunge vid en vildmarksreserv i Zimbabwe, och ett där han applåderas av miljötjänstemän i Tibet.

När The Guardian besöker utställningen så är den full av gapande besökare som kallar Xi fören ”idol” som har stöd av hela landets befolkning, samt ”Kinas bästa ambassadör någonsin”.

Vid sidan av utställningen noterar The Guardian även hur en uppsjö av nya böcker till Xi Jinpings ära publicerats inför partikongressen. Vid ett besök vid en statsägd bokhandel i Peking finner tidningen fler än 50 titlar av eller om presidenten just vid affärens entré.

Titlarna inkluderar namn som: ”Xi Jinping: Know More, Love More”, ”Xi Jinping Tells Stories”, ”Xi Jinping’s Discourse on Ecological Improvement” och ”Xi Jinping: Statements on the Construction of a Clean Government and the Anti-Corruption Campaign”.

Även här träffar The Guardian läsare som öser odelat beröm över såväl presidenten som böckerna. Statlig media har inför kongressen framhållit hur litteratur av eller om Xi Jinping ökat i popularitet inte bara i Kina utan också i omvärlden.

Enligt statliga nyhetsbyrån Xinhua har ”Xi Jinping: The Governance of China” nu sålt nästan 6,5 miljoner kopior i 21 olika språk.

Den franska upplagan av ”Xi Jinping: The Governance of China”.

Vidare rapporterade New York Times i veckan om hur den lilla byn Liangjiahe – där Xi Jinping tvingades spendera sex år i ett jordbrukskollektiv under kulturrevolutionens kaotiska dagar – nu besöks av tusentals kineser varje dag i något som liknas vid pilgrimsresor.

I Liangjiahe får de kinesiska turisterna en enligt tidningen ”ensidig bild” av Xi Jinpings bakgrund och politiska väg till makten. Paralleller dras till hur Mao Zedongs födelsestad Shaoshan gjordes till ett närmast heligt utflyktsmål för rödgardister under 1960-talet.

Det var förresten också Xi Jinpings erfarenheter från Liangjiahe som blev föremål för en miniserie på statlig tv som sänts i år, där presidenten själv berättar hur han som tonåring ofta bar 100 kilo tunga vetesäckar genom fem kilometer långa bergsvägar utan att ens byta axel.

I samma serie berättar även områdets bönder hur Xi skyfflade is sida vid sida med dem under ett dambygge, och att presidenten trots den kalla vintern gjorde detta barfota(!)

Personkulten är givetvis bara ett steg i ledet i Xi Jinpings ambition att centralisera den politiska makten kring sig själv, vilket jag skrev närmare om i gårdagens artikel.

Vad denna personkult och maktcentralisering i praktiken leder till, beskrevs i dag på ett bra vis i Financial Times genom en artikel med rubriken ”Under Xi Jinping, China is turning back to dictatorship”.

Inför Kinas partikongress, årets viktigaste politiska händelse

Om man googlar på ”Kina partikongress” så har det bara skrivits en handfull artiklar om detta på svenska den senaste månaden, och som en bisats till exempelvis Nordkorea eller ekonomiska tillväxtsiffror. Detta är egentligen helt ofattbart.

Nästa vecka – närmare bestämt den 18 oktober – inleds nämligen den 19:e partikongressen, Kinas utan jämförelse viktigaste politiska sammankomst som endast äger rum vart femte år. Här ska landets ledarskap och politiska inriktning för de kommande fem åren utses och utstakas.

Partikongressen är därmed som det amerikanska presidentvalet. Men istället för valkampanjer föregås det av maktkamp och kohandel bakom stängda dörrar. Därför är det kanske för svårt för många svenska redaktioner att rapportera om mötet.

Det är synd, för partikongressen i Kina kan rentav sägas vara en viktigare världspolitisk händelse än det amerikanska presidentvalet. Detta därför att den sittande presidenten Xi Jinping – som förväntas förstärka sin makt under kongressen – inte hålls tillbaka av de kontrollmekanismer som omöjliggör för Donald Trump att få genom många av sin vallöften.

Vidare kommer Xi, i motsats till Trump, inte heller granskas ut i fingerspetsarna av inhemsk media vare sig innan eller efter kongressen. Inhemsk media har nämligen bringats under total kontroll under de fem år som gått sedan Xi blev Kinas ledare under 18:e partikongressen 2012.

Därför är det desto viktigare att utländsk media uppmärksammar den politiska situationen i Kina, än fortsätter raljera om Donald Trumps Twitter.

Att Xi kommer tilldelas ännu en femårig ämbetsperiod som kommunistpartiets generalsekreterare och Kinas president står utom allt rimligt tvivel. Men samtidigt finns det en hel del andra saker som är viktiga att hålla koll på under den stundande partikongressen.

President Xi Jinping förväntas stärka sitt grepp om makten under 19:e partikongressen i oktober.

Främst handlar det om till vilken grad Xi kommer ändra i konstitutionen för att ytterligare stärka sitt grepp om makten. Sedan 2002 finns en oskriven regel som gör gällande att ingen politiker äldre än 68 år får påbörja ytterligare en femårsperiod i politbyråns ständiga utskott, som är Kinas högsta politiska instans. Ingen tjänsteman får heller tjäna fler än två ämbetsperioder i sträck i detta utskott.

Detta innebär att fem av de sju nuvarande medlemmarna måste ersättas under partikongressen. Dock är det sannolikt att Wang Qishan kommer få stanna ytterligare fem år, trots att han redan fyllt 69. Anledningen till detta är Wang ansvarar för den omfattande kampanjen mot korruption, genom vilken Xi Jinping lyckats rensa ut flera politiska meningsmotståndare från partiet.

Sedan Xi tog makten 2012 har över en miljon tjänstemän satts dit för korruption. Bland dessa märks 140 med en position som viceminister eller högre, samt över 90 militära befälhavare med en rank av minst generalmajor. Passande nog har de flesta av dessa höjdare även misstänkts för att ha brustit i sin politiska lojalitet mot Xi.

Om Wang Qishan får stanna ytterligare fem år, visar detta att Xi redan centraliserat nog med makt kring sig själv för att utan konsekvenser ändra partiets regler. Men eftersom de nuvarande reglerna gör gällande att Xi själv måste dra sig tillbaka efter nästa partikongress år 2022, så kan fler och betydligt större ändringar i Kinas konstitution vara att vänta.

Det finns nämligen inget som tyder på att Xi planerar kasta in handduken 2022. Tvärtom så har han redan gått emot praxis genom att inte utse någon efterträdare. Många höll Sun Zhengcai, partiboss i megastaden Chongqing, som en tänkbar tronarvinge. Men istället snärjdes den ambitiöse Sun förra månaden in av Wang Qishans kommitté mot korruption, och har redan nu uteslutits från kommunistpartiet.

För att Xi ska kunna regera bortom år 2022 kan han naturligtvis utöka antalet ”lagliga” ämbetsperioder som politbyråmedlem och president till tre. Han skulle även kunna återinföra posten som partiordförande, vilken Mao Zedong styrde Kina genom i över tre årtionden fram till sin död 1976.

Posten som partiordförande avskaffades 1982, som ett steg i ledet av Deng Xiaopings försök att skapa ett politiskt system som förhindrade att en enstaka person skulle få lika mycket makt som Mao Zedong en gång hade. Maos maktcentralisering fick ju katastrofala följder i form av kampanjer som kulturrevolutionen och svältkatastrofen det stora språnget, vilka den framlidne diktatorn kunde starta helt oemotsagd eller helt utan stöd från andra toppolitiker.

För att förhindra detta bestämde Deng även att politbyråns ständiga utskott skulle fatta alla viktiga beslut genom diskussion, konsensus och i värsta fall omröstning. De efterföljande reglerna angående ålder och ämbetsperioder i detta utskott var naturliga steg i ledet att skapa ett system där alltför mycket makt inte skulle kunna centraliseras hos en person eller en partifraktion.

Medan den förre presidenten Hu Jintao inte visade någon ambition på att centralisera den politiska makten kring sig själv, så har Xi Jinping varit raka motsatsen. Han har liksom Mao Zedong effektivt lyckats köra över statsapparaten genom etableringen av ett dussintal ”ledningsgrupper” inom områden som utrikespolitik, reformarbete eller ekonomi och finans.

Smidigt nog har Xi även utsett sig själv till ordförande i dess grupper, och fyllt dem med politiska allierade till sig själv. På så vis har han exempelvis lyckats marginalisera premiärministern Li Keiqang, som enligt tradition ska ansvara för Kinas ekonomi, men inte har presidentens fulla förtroende eftersom de kommer från olika partifraktioner.

Vid ett viktigt plenum förra hösten utsågs Xi dessutom till ”kärnledare”, en benämning som även Mao Zedong berikades med, men aldrig den förre presidenten Hu Jintao. Under årets gång har Kinas militär dessutom börjat kalla Xi för ”ordförande” (som Mao) snarare än ”befälhavare” (som Hu) när han inspekterar trupperna.

Ytterligare en likhet med Mao är den nästan ofattbara personkult som börjat uppstå kring Xi Jinping. Hu Jintao eller ens Deng Xiaoping hade aldrig någon ambition att forma en sådan kult kring sig själva. Men på kinesisk statlig tv går nu en miniserie där man bland annat kan se den unge Xi Jinping under kulturrevolutionen skyffla is barfota vid ett dammbygge, och bära 100 kilo tunga vetesäckar på en fem kilometer lång bergsväg – utan att byta axel.

Tidigare i veckan rapporterade The Guardian om hur en ny, omfattande utställning med tio zoner om Kinas framsteg under Xi Jinping nyligen invigts vid en av Pekings största mässhallar. Utställningen är full av citat från och bilder på Xi Jinping, bland annat flera där han rådgiver eller på olika vis vägleder landets trupper iförd militäruniform.

Den tilltagande personkulten har även väckt misstankar om att ”Xi Jinpings politiska teori” kommer skrivas in i kommunistpartiets konstitution, sida vid sida med ”Mao Zedongs teori” och ”Deng Xiaopings teori”. Det skulle i så fall garantera att Xi Jinping – även utan formell titel – kan fortsätta utöva stort politiskt inflytande över Kina långt efter partikongressen år 2022.

Varför är då allt detta viktigt? Jo, att världens största land backar från en mer konsenusbaserad modell för beslutfattning till ett system där en stark ledare kan bestämma allt riskerar få digra följder.

Särskilt som denna starka ledare redan nu iscensatt den värsta kampanjen mot Kinas civilsamhälle sedan efterdyningarna av massakern vid Himmelska fridens torg, och för en allt mer aggressiv linje vad gäller kinesiska territoriella krav i exempelvis Taiwan, Sydkinesiska havet och gränsområden med Indien och Bhutan.

Xi Jinpings politiska mantra ”den kinesiska drömmen” är baserad på en ohämmad nationalistisk och öppen rasistisk filosofi om att utöka Kinas politiska och territoriella makt på mindre grannländers bekostnad, inte helt olik Nazitysklands filosofi om ”lebensraum”.

Xi vill bli ihågkommen som ledaren vilken gjorde Kina till en fruktad stormakt, och här helgar ändamålen alla medel.

Om Xi lyckas stärka sin makt vid kommande partikongress genom att ändra regler och konstitution till sin egen fördel, så kommer hans personliga politiska agenda således fortsätta dominera med oförminskad kraft.

All opposition inom Kina kommer då fortsätta kväsas obönhörligen, samtidigt som ambitionen att sprida landets politiska modell till omvärlden kommer trappas upp i takt med de aggressiva territoriella kraven i närområdet.

Bilder från Nepal

Jag har nyligen spenderat närmare två veckor i Nepal, vilket visade sig vara ett helt fantastiskt resmål. Underbar natur, grym mat och den kanske allra trevligaste befolkningen jag någonsin träffat på.

Nepal är också en exotisk upplevelse. Trots att landet är inklämt mellan jättarna Kina och Indien så var denna bergsnation på grund av såväl politiska som geografiska anledningar länge relativt stängt från omvärlden. Den första vägen till huvudstaden Kathmandu byggdes på 1950-talet, och först ett par årtionden letade sig även tv-apparater hit.

Nepal vare sig producerar eller exporterar särskilt mycket, och är därmed fortfarande ett av världens absolut fattigaste länder. IMF rankar nationen på plats 169 i BNP per capita bakom Haiti, Yemen och Eritrea.

Urbaniseringsgraden är extremt låg och i de många isolerade bergsbyarna pågår livet i samma takt och fason som för ett sekel sedan. Icke desto mindre nästan alltid med ett leende på läpparna.

Tveka inte att fråga mig om tips eller råd om du är sugen på att åka till Nepal. Se nedan några av de bilder jag tog under min resa:

Äldre dam tar en eftermiddagslur på en stentrappa i en gudsförgäten bergsby.

En vattenbuffel slaktas som en del av den nationella helgdag som ägde rum under mitt besök. Under denna högtid äter nästan alla nepaleser kött.

Man tvättar av sig i den heliga floden Khali Gandaki, vilken jag paddlade på under tre dagar.

Kremering i det öppna vid hindutemplet Pashupatinath i huvudstaden Kathmandu.

En av de många ”heliga män” som stryker omkring vid Pashupatinath. Även om detta verkar vara en cigarett, så röker många av dem hasch helt öppet.

Ytterligare en familj kremerar en avliden släkting helt i det öppna längs med floden Bagmati vid templet Pashupatinath.

Soluppgång vid Poon Hill, drygt 3 200 meter över havet. Under fyra dagar vandrade jag mellan Annapurnas snöklädda bergstoppar.

Volleyboll i en bergsby cirka 3 000 meter över havet. Även nivån på spelet var förvånansvärt hög.

Soltorkning i bergen.

En get, som kunde ses radas upp i tusental för slakt i det öppna med anledning av en pågående festival

Flicka matar duvor just intill en morgonuppställning för polis och militär i huvudstaden Kathmandu.

Ett slakthus vid Kathmandus slumkvarter. Stanken var outhärdlig.

Krimskrams till salu.

Publicerade artiklar i Omvärlden och Amnesty Press

Har precis landat i Taiwan efter nästan två veckor i Nepal. Kommer senare denna vecka fortsätta rapporteringen här på InBeijing, särskilt med tanke på den uppkommande viktiga partikongressen i mitten av oktober där såväl Kinas nya ledarskap som politiska riktning för de kommande fem åren ska presenteras.

Under tiden jag varit borta har två av min artiklar publicerats i svensk media. Den första i tidningen Omvärlden handlar om den tilltagande repressionen mot Kinas muslimer, i synnerhet då den etniska minoriteten uigur som främst bor i den nordvästra provinsen Xinjiang.

Artikeln skrivs med anledning av de läger för politisk omskolning dit tusentals uigurer tagits sedan i våras, vilket förra månaden uppmärksammades av Human Rights Watch och som jag då även skrev närmare om här på InBeijing.

För Omvärlden ger jag en kort bakgrund över motsättningarna i Xinjiang, samt uppmärksammar hur läget i provinsen förvärrats sedan den hårdföre Chen Quanguo i fjol utnämndes till partisekreterare där:

Utnämningen av Chen Quanguo till Xinjiangs partisekreterare i augusti 2016 skvallrade om att myndigheterna avsåg gå ännu hårdare fram.

Chen hade tidigare samma post i Tibet, där han blev ökänd för att med våld tvinga områdets buddhister att rätta in sig i ledet. Han implementerade genast en rad välbeprövade metoder även i Xinjiang, inklusive enorma paramilitära styrkeuppvisningar och kommittéer genom vilka grannar tvingades spionera på varandra. Med början hösten 2016 fick uigurer sina pass beslagtagna. Vidare tvingades uiguriska utlandsstudenter att återvända hem, ofta med hot om repressalier mot deras familjer.

Jag skriver vidare om de kinesiska myndigheternas försök att stoppa all information om vad som sker i Xinjiang från att läcka ut till omvärlden. Detta sker bland annat genom att under hotfulla former tvinga uiguriska utlandsstudenter att återvända till Kina, samt ett omfattande ”flyktingspionage” som även sker och har lett till fängelsedomar i Sverige.

Den andra artikeln är en krönika för svenska Amnesty Press om nobelpristagaren Liu Xiaobos öde. Förutom hans tragiska bortgång skildrar jag även efterspelet och den närmast omänskliga behandlingen av hans änka, poeten Liu Xia:

Sedan var det dags att ta itu med änkan Liu Xia. Hon hade försvunnit spårlöst efter begravningen, vilket förklarades med att hon var så utmattad av sorg att hon varken ville tala med media eller diplomater. Men även fast hon sades vara fri, så visste inte ens familj eller närmaste vänner var hon befann sig. Hemmet var tomt och telefonen avslagen. I skrivande stund – två månader efter begravningen – sägs Liu just ha dykt upp i Peking igen. Men anhöriga tillåts varken ringa eller besöka henne, ungefär som under de senaste sju åren av hennes helvetiska liv.

Nya uppmaningar har kommit från omvärlden om att låta Liu Xia resa utomlands om hon så önskar. Men samtidigt riktas även stark kritik mot omvärldens tafatthet. Steve Tsang, ordförande för Kinainstitutet vid anrika School for African and Oriental Studies, menade att inget land gjorde något konkret för att påverka Liu Xiaobos situation innan hans död. Likaledes har flera regeringar höjt rösten angående Liu Xia, men ingen har backat upp “kraven” med någonting av substans.

Se hela krönikan i PDF här nedan. Den går även att läsa på Amnesty Press hemsida eller i större version via Scribd.