Gui Minhai tvingas fördöma Sverige på kinesisk tv

Under fredagen syntes Gui Minhai avge ett tredje framtvingat erkännande på kinesisk tv. Denna gång för att lägga skulden på sin situation på svenska myndigheter, vilket jag just skrev närmare om för Expressen:

Vid en plötslig presskonferens under fredagen sågs Gui Minhai avge ett tredje framtvingat erkännande i kinesisk tv. Det var också det mest allvarliga och skamlösa hittills. Gui sade nu att svenska myndigheter bär skulden för hans situation, eftersom de övertalat honom att försöka rymma till Sveriges ambassad i Peking för att sedan fly landet.

Den regimtrogna tidningen Oriental Daily var först med att publicera “erkännandet” av den handfull kinesiska medier som närvarade vid presskonferensen, som Gui sade sig själv ha tagit intiativ till för att Sverige ska sluta “blåsa upp” hans fall. Han ska även ha skrivit ett brev till den svenska ambassadören – som även det publicerades av Oriental Daily – med krav på att hon ska sluta uppmärksamma hans situation, då ambassadens inblandning riskerar “få konsekvenser”.

Vid denna ”presskonferens” tvingades Gui framföra en hel rad märkliga uppgifter. Bland annat att han först inte velat lämna Ningbo för att åka till Peking, men att han övertygades av påstridiga svenska diplomater.

Det är ju val i Sverige senare i år, sade Gui, och menade att han utnyttjas ”som en schackpjäs” av svenska politiker som vill plocka billiga poäng. Vidare så uppgav Gui att han inte alls drabbats av den livshotande nervsjukdom som läkare tidigare varnat för, och avsade sig även yttrandefrihetspriset Prix Voltaire som han tilldelades förra veckan.

En ny och otäck ingrediens i detta framtvingade erkännande var att Guis familj nu också blandades in:

Och för att maximera såväl förödmjukelse som signalpolitik så tvingades även Gui Minhais syster, bosatt i Ningbo, att framträda på tv. Där kunde hon ses avfärda sin bror som naiv och sinnesförvirrad, vilket skulle förklara att han blivit övertygad att försöka ta sig till Peking. Systern fördömde den svenska ambassaden för att utnyttja och lura hennes bror, och varnade hans dotter Angela Gui för att inte låta sig utnyttjas på samma vis av svenska myndigheter.

Därmed framstår det som självklart hur Kina har tvingat Gui Minhai till detta framträdande. Hot har med största sannolikt riktats mot hans familj i Ningbo, som kan komma att råka mycket illa ut om Gui inte samarbetar med myndigheterna.

Att en svensk medborgare alls tvingas ”erkänna” påhittade brott på eller avfärda sina egna myndigheter på utländsk tv är något mycket ovanligt. Att det sker tre gånger saknar motsvarighet inte bara bland EU-medlemmar, utan även bland kinesiska dissidenter.

Redan tidigare i veckan sade Tysklands ambassadör Michael Clauss att Kinas behandling av Gui Minhai saknar tidigare motsvarighet bland EU-medborgare. Han kungjorde även att hela EU står bakom Sverige i att föra en tuffare linje mot Kina för att få sin medborgare frisläppt.

I svenska medier har det under veckan rests krav på såväl ekonomiska sanktioner mot Kina, som politiska åtgärder vilka innefattar att utvisa den kinesiska ambassadören i Stockholm.

Men från svenska myndigheters håll verkar detta inte vara aktuellt. Kina får behandla Gui Minhai hur de vill, utan några som helst följder.

Detta blev solklart under gårdagen, när handels- och EU-minister Ann Linde svarade på en skriftlig fråga om att skärpa Sveriges och EU:s handelspolitik gentemot Kina. Detta är enligt Linde inte aktuellt, eftersom den ekonomiska utvecklingen är positiv för utvecklingen av både rättsystemet och mänskliga rättigheter i Kina:

Kinas ekonomiska utveckling under de senaste årtiondena har möjliggjort för flera hundra miljoner människor att lyfta sig ur fattigdom. En förutsättning för detta har varit handel och kontakter med omvärlden. Regeringen anser att fungerande handelspolitiska relationer stärker förutsättningarna för förbättringar av MR-situationen i Kina.

Bara en dag efter handelsministerns uttalande, paraderas en allvarligt sjuk svensk medborgare på kinesisk tv för tredje gången.