2018- sida 2

Published on

Världens muslimska länder ignorerar förtrycket mot Kinas muslimer

Förra veckan skrev jag här på InBeijing om ”Universal Periodical Review” i FN, där Kina för första gången sedan 2013 ställdes till svars för landets situation gällande mänskliga rättigheter.

Detta skedde genom att övriga medlemsländer fick ställa frågor och ge ”rekommendationer” till Kina under en utfrågning, där Sverige förvånansvärt nog valde att inte ta upp fallet Gui Minhai.

Dock var Sverige ett av flera länder som uttryckte oro över situationen i Xinjiang, även om man undvek att specifik nämna hur drygt en miljon etniska muslimer sedan i fjol placerats i läger för politisk omskolning. Fångarna har tagits till lägren utan någon som helst föregående rättsprocess, och flera dödsfall har rapporterats från lägersystemet.

Attacken mot islam till trots, så noterade bland annat Reuters i sin artikel ”West calls on China to close Uighur detention camps”, att det under utfrågningen främst var västerländska demokratier som vågade ta upp den känsliga frågan med fängslade uigurer och andra muslimska minoriteter i Xinjiang.

Human Rights Watch utvecklade detta vidare i en text med rubriken ”Why Won’t Muslim Countries Defend China’s Muslims?”:

At the Universal Periodic Review, 13 countries challenged China to close the camps, and some echoed the call from the UN High Commissioner for Human Rights to allow access to Xinjiang investigate the scope of abuse. More expressed concerns about restrictions on the freedom of religious belief and on ethnic minority groups.

But not a single government from an Organisation of Islamic Cooperation member country explicitly called out China for its shocking abuses of Muslims, making it easier for Beijing to paint the criticism as another “Western” conspiracy. Only Turkey acknowledged the problem, speaking about “confinement of individuals without legal grounds,” but without specific reference to Xinjiang. And some of those governments have been complicit in Beijing’s “Strike Hard” campaign – forcibly returning Turkic Muslims, particularly Uyghurs, to China, denying them safe passage to third countries, providing information about their identities to Chinese authorities.

Organisationen påpekar också att om vilket annat land i världen plötsligt skulle fängsla en miljon muslimer, så skulle frågan debatteras konstant i FN med en enorm internationell press som följd. Men givet Kinas växande inflytande såväl inom som utanför FN, så varnar Human Rights Watch för att Kina verkar ”komma undan” med övergreppen.

Detta är inte första gången som medier och organisationer uppmärksammar det faktum att världens muslimska länder inte visar något som helst intresse av att stå upp för de muslimer som i Xinjiang nu förtrycks med en brutalitet som enligt många analytiker inte har setts i Kina sedan kulturrevolutionens dagar.

En av anledningarna till detta tros vara att många muslimska länder själva har ett dåligt track record vad gäller mänskliga rättigheter, och därför inte vill kritisera Kina av rädsla för att själva få likartad kritik.

Men en ännu viktigare anledning sägs vara det ekonomiska beroende som många muslimska länder hamnat i gentemot Kina, samt att många av dessa länder hoppas locka till sig kinesiska investeringar relaterade till Kinas nya sidenvägar, som ju korsar såväl Arabvärlden som Centralasiens islamiska republiker.

Detta utvecklades nyligen i bland annat Business Insider, som noterar att flera muslimska länder nyligen kritiserade Burma för den brutala förföljelsen av den muslimska minoriteten Rohingya.

Under rubriken ”Money, money, money” konstaterar tidningen sedan att likartad kritik mot Kina uteblir på grund av ovannämnda ekonomiska anledningar:

Several states in Central Asia and the Middle East are part of China’s Belt and Road Initiative (BRI), a massive project launched in 2013 linking 78 countries across Asia, Africa, Europe, and Oceania through a network of railroads, shipping lanes, and other infrastructure projects.

Many of these deals entail China giving hefty loans to economies with a bad credit rating, which countries such as Pakistan are already finding difficult to repay. And it appears that these economic partnerships are stopping these countries from speaking out about Xinjiang.

Det står utom rimligt tvivel att pengar är mycket viktigare än religiösa principer, även för de stater där såväl myndigheter som religiösa ledare framhåller islam som samhällsbärande.

Dubbelmoralen är slående, särskilt som politiker och religiösa ledare inte tvekar att utfärda dödshot när någon obskyr europeisk tidning publicerar karikatyrer av Muhammad, eller demonstrera mot och fördöma enstaka västerländska populistiska minoritetspolitiker som gör något anti-muslimskt uttalande.

Men vad blir reaktionen när Kina burar in en miljon muslimer, stänger moskéer och helt försöker radera ut den urgamla muslimska kulturen i Xinjiang? Total tystnad.

Och detta är synd, eftersom en reaktion från den muslimska världen kraftigt skulle öka de fängslade och förtryckta minoriteternas möjlighet till en bättre behandling. Bland annat New York Times underströk efter utfrågningen i FN att Kina försöker skapa ett narrativ som andra länder kan anamma:

“China is trying to develop a response that can at least keep allies at the U.N. comfortable or deflect international criticism,” James Leibold, a China expert at La Trobe University in Australia. “What they probably fear the most is if this was to become one which Muslim countries start to think this is unacceptable. That would be far more damaging.”

Kina avfärdar nu kritiken mot förtrycket i Xinjiang med argumentet att den är politiskt motiverad och kommer från ”ett fåtal länder”.

Och den andra delen av påståendet är ju faktiskt helt korrekt. För så länge världens muslimska ledare fortsätter vända bort blicken från den etniska rensning som nu äger rum i regionen, så kommer kinesiska myndigheter inte uppleva en tillräckligt stor press för att upphöra med den skoningslösa kampanjen mot områdets etniska minoriteter.

Published on

Sverige undviker ta upp Gui Minhai under utfrågning av Kina i FN

Under veckan har Kina varit föremål för ”Universal Periodic Review” i FN, där länder ställs till svars gällande deras efterlevnad av mänskliga rättigheter. Detta innebär att övriga medlemsländer under en knapp minut kan ta upp bekymmer eller ge rekommendationer till Kina inom detta område, varpå den kinesiska delegationen sedan får möjlighet att svara.

Denna utfrågning benämns av många som den viktigaste återkommande översynen och granskning av mänskliga rättigheter inom FN, och är tillika ett utmärkt tillfälle för varje land att ta upp specifika frågor.

Ändå undvek Sverige att nämna Gui Minhai, som nu suttit fängslad i Kina i över 1 100 dagar utan rättegång. Att länder som USA och Schweiz tog upp Gui med namn medan Sverige avstod, beror på ”feghet”, enligt Sophie Richardson, som är ordförande för Kinaavdelningen vid Human Rights Watch.

”Jag undrar hur svenskar känner inför att Trump-administrationen försvarar svenska medborgares mänskliga rättigheter i Kina”, frågar Richardson retoriskt i en intervju med Svenska Dagbladet.

Och visst är det väl delikat att en administration som i Sverige ofta anklagas för övergrepp mot mänskliga rättigheter står upp för en fängslad svensk i världens största diktatur, när svenska myndigheter själva inte vågar.

Svenska Dagbladet sammanfattar i en artikel med rubriken ”Sverige teg i FN när USA kritiserade Kina: ’Feghet’”:

I stället tog USA och Schweiz upp fallet med den försvunne svenske förläggaren. Det gjordes i form av skriftliga frågor som länder skickade inför granskningen i Genève. Där skrev USA bland annat ”Vad gör Kina för att stoppa olagliga gripanden utan korrekta rättsprocesser som i fallet med den svenska medborgaren Gui Minhai?”. Schweiz frågade å sin sida ”Vad händer med svenske Gui Minhai, kommer det att göras en öppen och oberoende utredning?”

Richardson beskriver det som ”chockerande” att Sverige inte ”tog tillfället i akt” att kräva Guis frigivning.

Hon menar att beteendet är ”obegripligt och fegt”, samt påminner om att vare sig Sveriges statsminister eller utrikesminister heller har rest frågan offentligt när de besökt Kina.

Enligt Richardson betyder det oerhört mycket när enstaka fall som Gui Minhai nämns i dessa sammanhang. Dels för att stötta familjen, men även för att visa att fallet inte glömts bort.

Hon säger vidare att Kina – snarare än specifik kritik – vill ha den form av allmän kritik som Sverige levererade, vilket innebär att man slipper utkrävande av ansvar på specifika punkter. Se nedan de saker som Sverige valde att ta upp med Kina under ”Universal Periodic Review” i Genève i tisdags:

Utrikesdepartementet säger till Svenska Dagbladet att man inte tog upp Gui Minhais fall eftersom regeringens position i fallet ”är känd sedan tidigare och kvarstår”.

Jag har tidigare, bland annat i min bok ”De kidnappade Kinasvenskarna”, utvecklat tesen om att Sveriges ovilja att pressa kinesiska myndigheter över Gui Minhai beror på en särskilt uttalad strategi att locka investeringar från Kina samt öka handel och annat ekonomiskt utbyte med den ekonomiska stormakten.

Published on

Se de politiska karikatyrerna som Kina stoppade genom att hota konstnären

Förra veckan skrev jag här på InBeijing om hur Hongkongs sista bokhandel med fokus på politiskt känsliga böcker tvingas stänga efter press från myndigheterna, samt hur detta bara är ett av många oroväckande tecken på hur Hongkongs yttrandefrihet och politiska rättigheter urholkas i snabb takt.

Jag hann knappt mer än posta inlägget innan det stod klart att en utställning innehållandes politisk satir av Badiucao (artistnamn) som skulle hållits i Hongkong ställdes in, på grund av konstnären hotats av de kinesiska myndigheterna.

Utställningen ”Gongle” skulle ha blivit den första internationella soloutställningen av Badiucao, som av BBC beskrivs som en kinesisk dissident bosatt i Australien.

Eftersom Badiucaos teckningar nu inte kan visas i Hongkong, kommer InBeijing i alla fall att uppge en plattform för honom att nå svenska läsare. Se nedan några exempel på de politiska karikatyrer som kinesiska myndigheter räds till den grad att man stoppar dem med hot:

Teckning som anspelar på hur politisk utveckling och reformarbete i Kina på många vis gått bakåt sedan Xi Jinping blev president.

Kinas nya flagga, med anledning av den smog av föroreningar som ofta plågar landets storstäder.

Tidigare i år blockerades sökningar på Nalle Puh, och filmer med den lilla björnen censurerades i Kina efter att internetanvändare jämfört hans utseende med president Xi Jinpings.

Avbild av den ökade politiska styrningen av Kinas universitet, efter att utbytesstudenten Yang Shuping hängts ut som landsförrädare för att under sin tid i USA prisat akademisk frihet och kritiserat luftföroreningarna i Kina.

Teckning föreställandes den svenske aktivisten Peter Dahlin, som på statlig tv tvingades ”erkänna” att han ”sårat det kinesiska folkets känslor”.

En karikatyr av det kinesiska passet som dels är ett av världens sämsta när det gäller att söka visum, och dels inte alls utfärdas till många aktivister eller etniska minoriteter som vill lämna landet.

En teckning efter en av många skandaler med falskt eller farligt vaccin som uppstått i Kina, och ofta skylls på korruption eller myndigheternas slappa efterlevnad att regelverket. Badiucao föreslår att Xi Jinping borde testa vaccinet först.

En omskrivning av titeln på en bok innehållandes Hongkongs lagar, där tecknet för ”död” läggs till. Med anspelning på det förvärrade politiska klimatet i Hongkong de senaste åren.

Då nobelpristagaren Liu Xiaobo dog av obehandlad levercancer förra sommaren efter åtta år i kinesiskt fängelse, gjorde Badiucao en teckning föreställandes president Xi Jinping festandes på Lius lever.

Flera verk kan ses via Badiucaos hemsida. Han har också mycket aktiva konton på Twitter och Instagram med tiotusentals följare.

Ytterligare bevis på den digra situationen för Hongkongs yttrandefrihet gavs efter mitt inlägg förra veckan, då den berömda exilförfattaren Ma Jian berättade att ingen förläggare i Hongkong vågar ge ut hans nya bok på kinesiska. Enligt Ma Jian är det första gången som detta sker.

Vidare ställdes två föredrag som Ma Jian planerat att hålla om sin bok i Hongkong nu i veckan in av politiska anledningar.

Situationen i Hongkong – en gång ”Asiens fria stad” – börjar på många vis påminna alltmer om förhållandena på det kinesiska fastlandet.

Published on

Veckan då omvärlden tröttnade på Xi Jinpings tomma löften om ekonomiska reformer

Handelskriget mellan Kina och USA är i full gång. I samband med G20-mötet i Buenos Aires vid månadsskiftet, ska Donald Trump och Xi Jinping träffas 1 december för middag och samtal om de punkter som skaver.

Men det är inte mycket som tyder på att den ekonomiska konflikten kommer få någon snabb och enkel lösning. Tvärtom så rapporterade Bloomberg förra veckan att USA överväger införa strafftullar på resterande drygt 250 miljarder dollar kinesiska importer, om mötet i Argentina inte leder någon vart.

Detta alltså utöver de kinesiska importer till ett värde av 250 miljarder dollar som Trumps administration redan har belagt med 10 procents tullar, som dessutom ska höjas till 25 procent vid årsskiftet om Kina inte går med på de krav som USA menar ska göra det ekonomiska samarbetet mellan länderna mer jämlikt.

Insatserna är alltså höga, och Peking visar få tecken på att ge in för de amerikanska kraven gällande bland annat bättre marknadstillträde, stärkt immaterialrätt och minskad diskriminering mot utländska företag som verkar i Kina.

Tvärtom kan man märka en dragkamp mellan Kina och USA om omvärldens sympatier. Ända sedan Trump vann presidentvalet i slutet av 2016, har kinesiska myndigheter på USA:s bekostnad försökt framställa sig som en garant för frihandel och globalisering.

Det tydligaste exemplet på detta var Xi Jinpings tal vid det världsekonomiska forumet i Davos, som jag skrev om här på InBeijing. Vid Boao Forum – Asiens svar på Davos – upprepade Xi i april i år löftena om att Kina kommer hänge sig åt ekonomiska reformer i öppenhetens namn.

Senaste i raden av exempel på likartade löften kom denna vecka, när Xi Jinping invigningstalade vid den första upplagan av den årliga mässan China International Import Expo. Själva syftet med denna nya mässa är att bevisa hur Kina nu är redo att öppna sina marknader och köpa mer importvaror från omvärlden.

Under måndagen lovade Xi således att förbättra villkoren för utländska företag som verkar i Kina. Men det faktum att mycket lite av dessa löften hittills materialiserats har lett till en ökad misstro.

I artikeln ”Xi Jinping’s market opening pledges fail to impress European firms who have ‘heard it all before’” beskriver exempelvis South China Morning Post hur den Europeiska handelskammaren i Kina uttrycker skepsis mot presidentens löften:

“Much of the content in the speech delivered by President Xi Jinping at the opening of the Import Expo echoed what was previously announced at Boao [the economic forum in Hainan] in April 2018,” according to a statement published by European Chamber of Commerce on its WeChat account on Monday night.

The Chamber also warned that lack of details about fulfilling previous promises was rapidly eroding European confidence in Chinese market opening.

“This constant repetition, without sufficient concrete measures or timelines being introduced, has left the European business community increasingly desensitised to these kinds of promises,” it said.

Vidare citerade New York Times i helgen Europeiska handelskammarens generalsekreterare Adam Dunnett i artikeln ”China Seeks Allies as Trump’s Trade War Mounts. It Won’t Be Easy.”

Där uppgav Dunnett att flera europeiska företag under de senaste månaderna börjat förespråka ”en tuffare, amerikansk inställning” med restriktioner på kinesiska exporter till Europa, om Peking inte ger europeiska företag samma villkor i Kina som de kinesiska aktörerna åtnjuter i på den europeiska marknaden. Dunnett kallade den nya inställningen för ”en fundamental förändring”.

Förra månaden citerades också den Europeiska handelskammarens ordförande Mats Harborn i Svenska Dagbladet skylla handelskriget på Kina. Enligt Harborn så har handelskammaren ”varnat i åratal” för att en konflikt som denna kan bli följden av att Kina inte gjort tillräckligt för att öppna upp och reformera sin ekonomi.

Inför China International Import Expo skrev Tysklands och Frankrikes ambassadörer i Peking vidare en gemensam debattartikel i det ledande finansmagasinet Caixin. Där ”rekommenderade” de båda ambassadörerna en rad åtgärder från kinesiska myndigheter, bland annat att ge utländska företag bättre villkor i Kina samt stärka immaterialrätten.

Artikeln påminde även om att såväl Angela Merkel som Emmanuel Macron ”förväntar” sig att detta sker.

Kort sagt så har China International Import Expo denna vecka visat att det finns ett större tvivel hos omvärlden än tidigare inför den så fina kinesiska retoriken. För som ovanstående aktörer påpekar så har mycket lite av retoriken materialiserats.

Trots allt prat om öppenhet och globalisering så rankar exempelvis OECD fortfarande Kina på plats 59 av 62 länder vad gäller öppenhet för utländska investeringar.

Pekings värsta farhågor är nu att Europa eller andra delar av världen ska göra gemensam sak med USA, och inför strafftullar mot importer från Kina om Peking inte rättar sig efter de i stort sett identiska kraven från olika håll för att motverka landets merkantilistiska handelspolitik.

För även om man vill visa upp ett tufft ansikte utåt, så har Trumps tullar redan påverkar Kinas ekonomi. Landets politbyrå varnade förra veckan för att ekonomin är under “ökad nedåtgående press” på grund av förändrade externa faktorer; det var första gången högsta ledningen öppet uttryckte bekymmer sedan handelskriget började.

I slutet av oktober varnade statliga forskare för att handelskriget med USA kan få Kinas BNP-tillväxt att minska med 1,5 procentenheter. Kina rapporterade mycket riktigt en tillväxt på ”bara” 6,5 procent för årets tredje kvartal, vilket var den lägsta sedan 2009.

Om även Europa nu skulle hota att belägga Kina med tullar skulle det inte bara drabba landets exporter. Det skulle även sannolikt få utländska företags investeringar i nya fabriker och andra faciliteter i Kina att minska, vilket skulle sätta ytterligare press på tillväxten.

Se nedan några av de rapporter som denna vecka utreder diskrepansen mellan Xi Jinpings retorik och verkligheten:

”China puts on a big show, but not everyone is buying its trade message” (CNBC)
”China President Xi’s economic reform promises underwhelm” (BBC)
”Xi’s usual rhetoric leaves US, EU waiting for concrete action” (Asia Times)
”Chinese president promises economic openness at Shanghai expo but offers few specifics” (Wall Street Journal)

Published on

Stort antal ”osäkra sammanstötningar” mellan Kinas och USA:s militär i Sydkinesiska havet

För knappt två veckor sedan skrev jag här på InBeijing om de ökade spänningarna i Sydkinesiska havet, med anledning av att Kina utfärdade en rad nya militära hot mot såväl USA som Taiwan.

I artikeln nämnde jag också hur ett amerikanskt militärfartyg för en dryg månad sedan bara var sekunder från att kollidera med ett kinesiskt fartyg, som försökte förvisa USA:s flotta från internationellt vatten kring ö-gruppen Spratly.

För ett par veckor sedan fanns bara några suddiga fotografier på denna kinesiska manöver, som bland annat vice president Mike Pence kallade för ”vårdslös”.

Nu under helgen publicerade South China Morning Post en video som visar hur de två militärfartygen rörde sig blott 40 meter från varandra, när det kinesiska fartyget försökte trycka ut det amerikanska från området.

Och enligt uppgifter som CNN publicerade i helgen, så var detta långtifrån den enda farliga situationen i sitt slag som på sistone uppstått mellan Kinas och USA:s militär i området. Sedan 2016 har inte mindre än 18 stycken så kallade ”osäkra sammanstötningar” ägt rum ländernas flottor emellan:

A US official familiar with the statistics told CNN that 2017, the first year of the Trump administration, saw the most unsafe and or unprofessional encounters with Chinese forces during the period.

At least three of those incidents took place in February, May and July of that year and involved Chinese fighter jets making what the US considered to be ”unsafe” intercepts of Navy surveillance planes.

While the 18 recorded incidents only involved US naval forces, the Air Force has also had at least one such encounter during this period.

Givet det spända och upptrappade läget i Sydkinesiska havet, skulle en liten felberäkning från någon av de inblandade parterna kunna leda till en diplomatisk kris och i värsta fall en väpnad konflikt. Det är nog många utomstående som har svårt att förstå hur stor riskerna egentligen är.

Senast en sådan felberäkning inträffade var 2001, när en kollision mellan två militära flygplan skapade en diplomatisk kris mellan Kina och USA, som avvärjdes först efter att kinesiska myndigheter återgav det amerikanska spaningsplan som tvingats nödlanda på ön Hainan.

I dag är insatserna större, motsättningarna tydligare och såväl USA:s som Kinas militära aktiviteter i området långt mer omfattande. Att 18 stycken ”osäkra sammanstötningar” ägt rum på bara två år betyder att riskerna för en allvarlig konflikt ökat betydligt.

I slutet av oktober varnade mycket riktigt den pensionerade generallöjtnanten Ben Hodges för att krig mellan USA och Kina är ”mycket sannolikt” inom de kommande femton åren, med anledning av de tilltagande oroligheterna i Sydkinesiska havet.

Published on

15 november: Angela Gui talar om Gui Minhais situation på Göteborgs stadsbibliotek

Angela Gui tvingades ställa in sin närvaro vid bokmässan i Göteborg i slutet av september. Nu är hon istället en av deltagarna i ett panelsamtal som ska hållas vid Göteborgs stadsbibliotek 15 november, som också internationellt är ”fängslade författare dag”.

Samtalet äger rum klockan 18, och beskrivs enligt följande på Göteborgs stadsbiblioteks hemsida:

Den svenske medborgaren och bokförläggaren Gui Minhai har nu varit frihetsberövad i mer än tre år. Den 17 oktober 2015 kidnappades han av kinesiska myndigheter under en semesterresa i Thailand. Det är än i dag oklart vad han anklagas för. Kinesiska myndigheter har meddelat att han är ”föremål för tvångsåtgärder”. Vad har hänt Gui Minhai, och vad är bakgrunden till myndigheternas ingripande? Hur ser situationen ut i Kina i dag, när det gäller yttrandefrihet och författares uttrycksfrihet?

Svenska PEN:s Göteborgsavdelning ägnar programmet för Fängslade Författares Dag 2018 åt fallet Gui Minhai och Kina. I panelsamtalet ingår Angela Gui, Fredrik Fällman, Axel Kronholm och Frida Edman. Moderator för samtalet är Oskar Ekström. I programmet ingår också uppläsning av texter av bland andra Gui Minhai. Presentatör: Anna Mattsson, författare och styrelsemedlem i Svenska PEN.

I samarbete med Svenska PEN:s Göteborgsavdelning, Göteborgs Litteraturhus, Författarcentrum Väst och Bokmässan.

Angela Gui är dotter till den svenske fängslade förläggaren och författaren Gui Minhai. Sedan faderns försvinnande i oktober 2015 har Angela drivit kampanjen Free Gui Minhai. Free Gui Minhai arbetar för hans frigivande genom medialt och politiskt påverkansarbete för att väcka uppmärksamhet kring Guis situation samt vad den innebär för kultur, näringsliv och samhälle globalt. Angela är för närvarande bosatt i Cambridge, Storbritannien där hon doktorerar i vetenskapshistoria.

Fredrik Fällman, docent i sinologi vid Göteborgs universitet, undervisar i kinesiska språket och kulturen och forskar om idéhistoria, religion, propaganda och det historiska utbytet mellan Kina och Väst. Har tidigare jobbat vid City University of Hong Kong och Stockholms universitet. Var en av översättarna till samlingsvolymen med fredspristagaren Liu Xiaobos texter som kom 2011, Jag har inga fiender, jag hyser inget hat (Weyler). Twittrar som @yangfulei

Axel Kronholm är journalist som bevakar konflikt, politik och utveckling i Syd- och Sydostasien. Han har också rapporterat om fallet Gui Minhai och om Kinas internationella bistånd. Kronholms journalistik har publicerats i bland annat The Guardian, Washington Post, Sveriges Radio, OmVärlden, Svenska dagbladet och Göteborgs-Posten.

Frida Edman är ansvarig för Bokmässan i Göteborg. Tillsammans med representanter från Svenska PEN, Svenska Förläggareföreningen, International Publishers Association har Edman under året särskilt lyft situationen i Kina och Gui Minhai. Bland annat publicerades en officiell inbjudan till Gui Minhai i Dagens Nyheter.

Oskar Ekström är programchef för Bokmässan i Göteborg. Bokmässan var 1995 initiativtagare till att göra Göteborg till en fristad för förföljda författare, vilket är en fråga som Ekström drivit inom sitt engagemang för fristadsnätverket ICORN under flera år.

Som jag bland annat utvecklade i min bok ”De kidnappade Kinasvenskarna” så har Angela bjudits in att tala om sin fars situation i bland annat brittiska parlamentet, den amerikanska kongressen och FN.

Någon liknande inbjudan har dock inte kommit från svenska myndigheter, och det var först i år som utrikesminister Margot Wallström för första gången ens talade med Angela på telefon.

Detta är alltså ett av få tillfällen att se Angela tala i Sverige, särskilt eftersom hon till vardags är bosatt i Storbritannien.

Liksom är fallet vid de manifestationer som hållits för Gui Minhais sak utanför Kinas ambassad, så är det viktigt att så många som möjligt dyker upp och visar sitt intresse vid evenemang som detta.

Ett stort deltagarantal utgör nämligen ett bevis på att Guis öde inte har glömts bort, över 1 100 dagar sedan han först kidnappades av kinesiska säkerhetsagenter.

Published on

Hongkongs sista politiskt känsliga bokaffär tvingas stänga

The Guardian rapporterade i veckan att den sista bokhandeln i Hongkong som specialiserar sig på politiskt känsliga nu ska stänga, som ett resultat av påtryckningar från myndigheterna.

Detta hänger givetvis samman med fallet Gui Minhai, vars kidnappning utgjorde startskottet på intensifieringen av kommunistpartiets kampanj för att stoppa känslig litteratur från Hongkong att nå det kinesiska fastlandet.

Gui Minhai ägde ju Causeway Bay Books, som var den största bokhandeln för regimkritisk litteratur i Hongkong innan den tvingades stänga i samband med att Gui och ytterligare fyra delägare och anställda kidnappades i slutet av 2015.

Efter det blev People’s Bookshop, även den belägen i shoppingdistriktet Causeway Bay, den främsta destinationen för kunder som var ute efter denna slags litteratur. Ägaren Paul Tang har också ofta intervjuats eller på andra vid figurerat i medier.

Men nu uppger The Guardian alltså att även People’s Bookshop kommer försvinna:

Human rights activists and publishers have raised grave concerns over the closure of the People’s Bookstore, a tiny shop in Hong Kong’s Causeway Bay district, known to be the last source of literary contraband in the city, in the latest example of China’s tightening pressure over the city.

The Guardian spoke to locals familiar with the matter who believe bookseller Paul Tang closed the shop under pressure from the government. A frequent visitor of the shop, who preferred to remain anonymous, said the city “was once the place where mainland readers came looking for the truth. But today, you’re afraid to even mention these forbidden topics.”

Aktivistpolitikern Joshua Wong kallar stängningen av People’s Bookstore för det definitiva beviset på att Hongkongs frihet har försvunnit.

Benedict Rodgers, grundare av NGO Hong Kong Watch, påpekade att Hongkong brukade vara ett ”fönster mot Kina”, där böcker innehållandes sanningen om landets politik och historia tidigare kunnat publicerats, men att detta utgör det senaste i raden av exempel på att Hongkongs yttrandefrihet håller på att suddas ut.

I min bok ”De kidnappade Kinasvenskarna” beskriver jag ingående hur president Xi Jinping 2013 lanserade en kampanj för att hindra spridningen av ”giftig litteratur” från Hongkong till fastlandet.

Kidnappningen av Gui Minhai var ett steg i den kampanjen. Försäljningen av regimkritisk litteratur störtdök sedan Gui och hans kollegor paraderades på statlig tv där de tvingades avge framtvingade erkännanden.

Att sätta press på bokhandlar att inte sälja denna slags litteratur, eller på vissa bokhandlar att stänga ner helt, är ytterligare en del av kampanjen. När People’s Bookshop nu stänger ner så har Kinas myndigheter med sina ljusskygga metoder verkligen lyckats med att döda en hel industri, bestående av publicering och och försäljning av böcker som är obekväma för kommunistpartiet.

Detta sker samtidigt som många andra händelser, vilka sammantaget skapar stark oro hos de som värnar om den yttrandefrihet och politiska frihet som garanteras enligt Hongkongs grundlag.

För en knapp månad sedan skrev jag här på InBeijing om hur Financial Times redaktör Victor Mallet förnekades nytt visum och tvingades lämna Hongkong med kort varsel. Något som sannolikt hängde samman med att han hjälpt till att organisera ett panelsamtal med kontroversiella lokalpolitiker.

Vidare har flera politiker under de senaste månaderna på lösa grunder förbjudits från att ställa upp i val eller omval till stadens parlament.

I september bannlystes partiet Hong Kong National Party, som förespråkade självständighet från Kina. Händelsen sågs som en varning att andra partier eller politiker som ifrågasätter det kinesiska kommunistpartiets ökade inflytande över Kina också kan komma att förbjudas eller åtalas.

Published on

Publicerat: Hundratals språk dör ut i Papua Nya Guinea

Tidigare i år var jag på en av mina märkligaste men kanske även mest minnesvärda resor, då det bar av till Papua Nya Guinea, ett av världens minst utvecklade länder, beläget just norr om Australien.

Stora delar av Papua Nya Guinea hade varit helt avskiljt från omvärlden fram till andra världskriget, eller till och med fram till mitten av 1960-talet. Nästan 90 procent av befolkningen bor än i dag på landsbygden, varav många i byar som endast kan nås med helikopter då det saknas vägar dit.

Befolkningen har sedan urminnes tider varit organiserade i olika stammar, som trots att de levt geografiskt mycket nära varandra ofta inte haft någon kontakt alls. Detta på grund av utmanande terräng, och att den modernisering som krävs för att upprätta grundläggande infrastruktur i ett land till ytan lika stort som Sverige helt enkelt har uteblivit.

Bychefen i en de många småbyar där majoriteten av Papua Nya Guineas invånare fortfarande bor. Här tillsammans med sina tre fruar.

Därmed har många av dessa stammar utvecklat och bevarat sina egna kulturer och språk, som kan tillhöra helt olika eller till och med unika språkfamiljer, även om stammarna hör hemma i samma geografiska område.

Trots att det bara bor drygt åtta miljoner invånare här, så finns det ändå cirka 850 språk på Papua Nya Guinea, vilket är omkring 13 procent av alla språk i hela världen.

Många av dessa språk har dock börjat försvinna under de senaste två till tre decennierna, på grund av den urbanisering och modernisering som nu påbörjats. Dessutom har det skriftspråk aldrig slagit rot i Papua Nya Guinea, och bara för ett par generationer sedan fanns det här inga skrivtecken alls, inte ens motsvarande hieroglyfer.

”Asaro Mudmen”, en av många stammar jag besökte på Papua Nya Guineas högland.

Det är därför en stor utmaning att bevara hundratals av dessa språk, vars talare blir allt färre. Många av dem har i dag bara ett hundratal eller kanske ett dussintal talare – är det då alls värt att försöka bevara språken i fråga?

Detta och mycket mer försöker jag reda ut i ett långt reportage som just publicerades i Språktidningen, där jag intervjuat allt från lokala forskare till missionärer ute på höglandet som vigt sitt liv till att dokumentera många av språken i syfte att översätta bibeln.

Läs det tio sidor långa reportaget i sin helhet här nedan, eller i större version via Scribd.

Published on

Trump hotar införa extra tullar på samtliga importvaror från Kina

Jag har tidigare flera gånger skrivit om det pågående handelskriget mellan Kina och USA. Första inlägget i ämnet publicerades här på InBeijing i mars, då den rådande uppfattningen var att retoriken om ett handelskrig bara sedvanliga tomma hot.

In i det längsta förnekade vidare den kinesiska ledningen att ett handelskrig var nära att ske, vilket sedermera blev omöjligt när USA under årets gång införde tio procent strafftullar på kinesiska importer värda 250 miljarder dollar.

Dessa tullar kommer öka till 25 procent vid årskiftet, om förhandlingarna mellan USA och Kina inte leder till de kinesiska eftergifter vad gäller exemplevis marknadstillträde och teknologistöld som Donald Trumps administration anser sig ha rätt att kräva.

Tidigare denna månad blev det klart att Donald Trump och Xi Jinping kommer mötas under det G20 möte som ska hållas i Buenos Aires i månadsskiftet mellan november och december. Nu har USA ytterligare höjt insatserna inför detta möte.

Bloomberg rapporterade nämligen i dag att USA planerar hota med extra tullar på samtliga importvaror från Kina, om de båda sidorna inte lyckas lösa den pågående handels- och marknadskonflikten:

The U.S. is preparing to announce by early December tariffs on all remaining Chinese imports if talks next month between presidents Donald Trump and Xi Jinping fail to ease the trade war, three people familiar with the matter said.

An early-December announcement of a new product list would mean the effective date — after a 60-day public comment period — may coincide with China’s Lunar New Year holiday in early February. The list would apply to the imports from the Asian nation that aren’t already covered by previous rounds of tariffs — which may be $257 billion using last year’s import figures, according to two of the people.

Om framsteg uteblir när de båda presidenterna möts, ska en lista på de extra tullarna alltså presenteras redan i december, och implementeras två månader senare. Även om kinesiska myndigheter försökt utstråla en tuff bild utåt som gör gällande att man inte räds något handelskrig, så är detta utan tvivel ett hot som kommer skapa oro i Peking.

Som jag skrev här på InBeijing i augusti, så har Xi Jinping och flera av hans närmaste medarbetare fått något så ovanligt som skarp kritik från flera håll även internt för hur man har hanterat handelskriget.

Det tuffa, uppstudsiga och nationalistiska tillvägagångssättet har enligt kritikerna snarast varit kontraproduktivt, då den kinesiska ledningen verkar ha underskattat Trump-administrationens målmedvetenhet att göra verklighet av hoten om strafftullar.

Vidare så sker detta i ett besvärligt ekonomiskt läge för Kina, som nyligen rapporterade sin svagaste tillväxt sedan 2009.

Till och med forskare inom den kinesiska staten varnade nyligen för att handelskriget med USA kan få Kinas BNP-tillväxt att sakta in med 1,5 procent.

Den kommande dryga månaden blir alltså extremt avgörande för detta viktiga handelskrig mellan världens två största ekonomier, som inte alls fått den uppmärksamhet den förtjänar i svenska medier.

Kommer kinesiska myndigheter tvingas till eftergifter om hotet om tullar mot samtliga drygt 500 miljarder dollars värde av exporter till USA blir officiellt?

Eller kommer Xi Jinping snarare att ställa in mötet, för att visa att han inte kommer låta sig påverkas av påtryckningar? Och hur kommer då den dramatiska upptrappningen av handelskonflikten påverka ekonomin i Kina och USA, samt resten av världen?

Published on

Kina utfärdar nya militära hot mot Taiwan och USA

Under gårdagen utfärdade Kinas försvarsminister en rad nya, tuffa militära hot mot Taiwan. Bland annat Al-Jazeera rapporterar:

China vowed it will never give up an inch of its territory – whether it’s the self-ruled island of Taiwan it claims as its own or in the disputed waters of the South China Sea.

China’s Defence Minister Wei Fenghe made the remarks on Thursday at the opening of the Xiangshan Forum in Beijing, which China styles as its answer to the annual Shangri-La Dialogue security forum in the wealthy city-state of Singapore.

”If someone tries to separate Taiwan from China, the Chinese armed forces will take action at any price,” Wei warned.

China’s military ties with the United States are important and sensitive, he said, adding Taiwan is a ”core” interest and Beijing opposes displays of strength by ”outside forces” in the South China Sea.

Vad Kina gör här är alltså att befästa sina anspråk inte bara på den självständiga nationen Taiwan, utan på cirka 90 procent av Sydkinesiska havet, från Taiwan ända ner till Borneo, helt stick i stäv med international lag.

Som bland annat statsvetaren Stein Ringen påpekat så utgör detta en de facto ockupation av tre miljoner kvadratkilometer hav, med hjälp av expanderande flotta och ett växande antal konstgjorda öar som alltmer börja likna militärbaser.

Framför allt hoten mot Taiwan har på senare tid blivit fler och allvarligare. Detta beror på en rad faktorer. Bland annat att den taiwanesiska befolkningen i ökad utsträckning inte alls är intresserad av att på något vis styras från Peking, och att en ”återförening” därmed blir alltmer osannolik ju längre tiden går.

Men det beror också på allt sämre relationer mellan Kina och USA, samtidigt som USA på flera vis har närmat sig Taiwan.

Försvarsministerns uttalande kom också mycket riktigt sedan två amerikanska krigsfartyg tidigare i veckan – för andra gången i år – seglat genom det 160 kilometer smala sund som skiljer Taiwan från Kina. Något som givetvis fördömdes av kinesiska myndigheter.

Kinas försvarsminister underströk mycket riktigt under gårdagen också hur Taiwan är ett kinesiskt ”kärnintresse”, samt att man motsätter sig ”styrkedemonstrationer” från andra länder i området. Att konstant utmana Kina på denna punkt, tillade ministern, är ”mycket farligt”.

Tidigare denna månad publicerades foton som visade hur kinesiska och amerikanska krigsfartyg bara var några sekunder från att kollidera med varandra i Sydkinesiska havet, efter vad USA kallade en oansvarig manöver från Kinas sida.

Den allt tuffare retoriken och de ökade motsättningarna gör att även risken för en militär konflikt ökar. Antingen en kalkylerad sådan, eller en som sker efter ett misstag i likhet med den avvärjda kollisionen ovan.

Exempelvis varnade en pensionerad amerikansk befälhavare tidigare i veckan för att sannolikheten att USA och Kina hamnar i en militär konflikt under de kommande femton åren är mycket stor:

A former US military commander warned on Wednesday it’s likely the United States will be at war with China in 15 years.

Retired Lieutenant-General Ben Hodges said the US will need to focus more attention on defending its interests in the Pacific.

”I think in 15 years – it’s not inevitable – but it is a very strong likelihood that we will be at war with China,” Hodges told military and political experts.

Published on

Kina har närmat sig 4 000 franska chefer och statsanställda, lurat ”hundratals” på information

Jag skriver ofta om olika former av kinesiskt spionage och underrättelseverksamhet. Det är ett ämne som av naturen är svårt att täcka, men det råder inga tvivel om att Kina på senare år trappat upp dessa aktiviteter betydligt i utlandet på senare år.

Sverige är inget undantag. Kinas ambassad har länge pressat uigurer i Sverige att spionera på andra uigurer, och så tidigt som 2010 utvisades två kinesiska diplomater för detta. Tidigare i år dömdes även en man till fängelse för att ha spionerat på den tibetanska diasporan i Sverige för Kinas räkning.

Allt fler fall avslöjas där statliga kinesiska företag eller tjänstemän – ofta i maskopi – på olika vis försöker komma åt allt från patent eller teknologi till försvars- och statshemligheter. Och då ska vi inte ens börja tala om cyberspionage.

Eller kanske ska vi det i alla fall. För i veckan publicerade Le Figaro en läckt rapport från franska underrättelsetjänsten, som gör gällande att Kinas säkerhetsministerium under de senaste månaderna har närmat sig 4 000 franska tjänstemän och företagsledare via nätverkssajten LinkedIn.

Enligt den franska underrättelsetjänsten har ”hundratals” av dessa låtit sig lurats, då medvetenheten och förberedelserna mot denna sorts aktivitet inte är lika stor som i exempelvis Storbritannien, återger The Telegraph:

Some 4,000 individuals have been targetted in recent months and “hundreds” have been bamboozled by offers of jobs or collaboration from fake LinkedIn accounts run by Chinese spies masquerading as “head hunters, consultants or think tanks”.

One cited by Le Figaro as agreeing to a free diving holiday in Southeast Asia while another agreed to write up short reports based on confidential information in exchange for payment.

Enligt rapporten ska 48 procent av måltavlorna vara statliga tjänstemän, medan 52 procent kommer från näringslivet. Datavetenskap, kärnkraft, nanoteknologi, telekommunikation och hälsovård hör till de värst drabbade sektorerna.

Den franska underrättelsetjänstens irritation över den dåliga beredskapen grundar sig i att denna form av spionage inte är något nytt. Förra året uppgav tyska myndigheter att kinesiska spioner på ett liknande vis närmat sig 10 000 tyskar via LinkedIn.

Och i augusti i år varnade USA för att kinesiska myndigheter använder sig av LinkedIn för att värva spioner bland amerikanska användare i en kampanj vilket beskrevs som ”superaggressiv”.

The Telegraph noterar att LinkedIn är det enda stora amerikanska sociala nätverket som i dag inte är blockerat i Kina, vilket kan förklara användningen av just denna plattform.

Rapporten som Le Figaro presenterar innehåller även information och tips om hur statsanställda och företagsledare ska kunna undvika att falla i fällan. Detta kan givetvis även vara till användning för svenskar som har anledning att vara försiktiga på internet:

To contain the threat, it has issued a set guidelines on how to spot and evade attempts to lure agents, who it says are “easily recognisable”.

Attractive, presentable ”avatars” usually send “standardised messages” offering “generously-paid collaboration opportunities” and an invitation to a free trip abroad to participate in a seminar, give conferences, meet a potential client or negotiate the terms of a contract”.

(…)

French intelligence then listed and named 15 “screen companies” it believes are being run by Chinese intelligence, such as China Center of International Politics and Economy (CCIPE). It warned the list was “not exhaustive” as new ones were being created all the time.

By way of advice, it simply advised civil servants to “refuse all connection requests from unknown people on social media”, adding that linking with a Chinese spy helped that agent boost his or her credibility and made it easier to fool others.

Se nedan även en video från France 24, där Kinas spionage via LinkedIn diskuteras på engelska:

Relaterad läsning:

”French Are Target of Widespread Spying by Chinese, Figaro Says” (Bloomberg)
”China’s LinkedIn Honey Traps” (The American Interest)

Published on

Trump, Kina, klimatförändringar och din ”lyxkonsumtion”

Klimatfrågan har debatterats mycket på sistone. Och det med all rätt. Den nya rapporten från FN:s klimatpanel IPCC är verkligen fruktansvärd läsning, om en framtid där ett ursinnigt jordklot gör det allt svårare för såväl människor som djur och växter att existera på stora delat av vår planet.

Jag är personligen mäkta oroad över rapporten. Dels av själviska skäl. Jag avskyr hetta och mår inte alls bra under de värmeböljor som här på Taiwan är mycket längre och intensivare än någonstans i Europa. Dessutom tycker jag snö är bland det vackraste som finns, och älskar att åka snowboard.

Med detta vill jag bara understryka att jag inte på några som helst vis betvivlar innehållet i ICPP:s rapport. Tvärtom är jag beredd att aktivt arbeta för att förhindra klimatförändringarna på olika sätt när möjlighet ges.

Jag tänkte göra ett första försök i detta nu, genom att sprida lite grundläggande men ack så viktigt information som häpnadsväckande många tycks ha missat.

I den svenska debatten fokuseras det oproportionerligt mycket på framför allt två saker. Donald Trump, samt våra flygresor som ska utgöra en stor del av den ”lyxkonsumtion” vilken sägs råda i väst i allmänhet och i Sverige i synnerhet.

Donald Trump tog förra sommaren USA ut ur Parisavtalet – något som inte har särkilt stor betydelse för klimatet.

Även om intentionen är god, så riskerar ett överdrivet fokus på fel saker att stjälpa snarare än hjälpa om den verkliga målsättningen är att rädda klimatet.

Låt mig återkomma till Trump och flygresor snart. Men låt mig först lista en rad viktiga fakta som sällan förekommer när klimatförändringarna debatteras:

Fakta nummer ett: Kina står i dag för cirka 30 procent av de globala utsläppen av koldioxid. USA står för knappt 15 procent, och EU för mindre än 10 procent.

Fakta nummer två: Trots att USA inte längre är med i Parisavtalet, så släppte landet i fjol ut mindre koldioxid än på 25 år. Även EU minskar sina utsläpp, medan Kina ökade sina utsläpp under fjolåret och tros gå mot nya rekordnivåer.

Fakta nummer tre: Kina passerade redan 2014 EU i utsläpp av koldioxid även per capita. Enligt den senaste statistiken från Världsbanken så släpper varje kines ut nästan dubbelt lika mycket koldioxid som en svensk.

Fakta nummer fyra: Det är en oerhört förlegad bild att världens alla rika människor är västerlänningar. Kina står i dag för en tredjedel av världens lyxkonsumtion; en andel som förväntas öka till nästan hälften år 2025.

Ovanstående siffror är egentlig ganska enkel matematik. Kina står för mer koldioxidutsläpp än USA och EU tillsammans. Medan USA och EU minskar utsläppen, så ökar Kinas utsläpp. Vart borde den som vill uppnå klimatmålen rikta sökarljusen?

Låt mig ändå utveckla och komplettera ovanstående fakta.

Till att börja med; visst är det skam och synd att Donald Trump tog USA ut ur Parisavtalet. Men det är minst lika stor skam och synd att Kina tillåts stanna kvar i samma avtal under nuvarande villkor, givet att läget enligt IPCC är allvarligare än vad vi tidigare trott.

En snabb sammanfattning av Parisavtalet: USA lovade att minska sina utsläpp med en fjärdedel till år 2025. EU avlade ett bindande löfte att minska regionens växthusgaser med 40 procent fram till år 2030.

Men Kina sade redan på förhand att man inte tänkte ge några sådana löften. Peking gick endast med på den vaga målsättningen att minska sina utsläpp ”omkring år 2030”, vilket bland annat The Economist kallade för ”relativt meningslöst”.

Ja, ni förstod rätt. Enligt Parisavtalet så kan världens största förorenare fortsätta att öka sina utsläppen ända fram till år 2030, utan att för den sakens skulle bryta mot avtalet. Och detta är precis vad Kina håller på att göra.

Landets myndigheter missar sällan ett tillfälle att påpeka hur man investerar mest i världen på förnyelsebar energi. Detta är förvisso sant. Men det sker samtidigt som även kol- och oljeindustrin byggs ut, vilket sammantaget leder till en ökning av Kinas utsläpp.

Diagram, publicerat av Greenpeace, som visar utvecklingen för Kinas koldioxidutsläpp. De globala utsläppen stod i princip still under 2014-2016. Men från och med fjolåret har de återigen börjat öka, vilket sammanfallet med ökad konsumtion av kol och olja i Kina.

Greenpeace varnade för detta tidigare i år, i en artikel med rubriken ”Dramatic surge in China carbon emissions signals climate danger”. Där påpekades att Kina under årets första kvartal ökat koldioxidutsläppen med fyra procent, och att ökningen för 2018 förväntas bli omkring fem procent.

Bakom detta ligger investeringar i kol och olja. Detta borde inte förvåna någon.

Enligt International Energy Agency (IAE) så kommer Kina stå för över en fjärdedel av alla nya koleldade kraftverk som byggs fram till år 2040. Vid slutet av 2016 tillkännagav kinesiska myndigheter också en planerad ökning av kolkraftens kapacitet med 19 procent under de kommande fem åren.

Givet att Kina släpper ut mer koldioxid än USA och EU tillsammans, så spelar det alltså marginell roll för den totala mängden globala utsläpp om USA och EU minskar sina samtidigt som Kina ökar. Något som tidigare i år också utvecklades av Financial Times:

“China is fundamentally critical for what happened to global emissions,” said Niklas Höhne, a partner at the New Climate Institute and one of the scientists who contributes to Intergovernmental Panel on Climate Change reports.

“The outlook for 2018 is actually bad,” he said, pointing to Chinese planning data that indicated the country’s consumption of coal, oil and gas would grow this year.

“One major goal of the Paris agreement is that global emissions peak as soon as possible, and China is the one that determines in the end whether global emissions will peak soon or not. That is why all eyes are on China.”

Något annat oerhört viktigt som sällan tas upp i debatten är energieffektivitet. Alltså hur många ton koldioxid ett land släpper ut per genererad BNP-enhet. Förvisso gynnar detta mått i viss mån länder med en stor service- och tjänstesektor. Men det är icke desto mindre det bästa måttet att tillgå vad gäller produktion i förhållande till utsläpp.

Varför? Jo, ”energi och värme” är den enskilt största faktorn av utsläpp av växthusgaser, följt av ”jordbruk” och ”transport”. Den smutsigaste energikällan är kol. Alltså den energikälla som Kina förlitar sig på till två tredjedelar och dessutom bygger ut.

Av alla länder i hela världen, så finns det enligt Världsbanken bara åtta som producerar större del av sin energi från kol än Kina. Och då handlar det – med undantag av Indien – om relativt små ekonomier.

Enligt Världsbanken kom 70,31 procent av Kinas energi 2015 från kol (det senaste året av komplett statistik). Motsvarande andel i USA var 34,24 procent. I EU var andelen 25,35 procent, och i Sverige blott 0,67 procent.

Som ett resultat släpper Kina ut 1,2 ton koldioxid för varje tusental amerikanska dollar man genererar ekonomiskt. USA ligger här på drygt 324 kilo för varje 1 000 dollar, och EU på knappt 185 kilo.

En del stora europeisk ekonomier som Storbritannien (158,8 kilo) och Frankrike (110,5 kilo) föregår med särskilt gott syfte.

Sammantaget är alltså energi- och värmesektorn i USA och EU många gånger mer effektiv än den kinesiska. Om det är någonstans där det finns potential att snabbt minska utsläppen, så är det inom Kinas energisektor och kolindustri snarare än i dito i väst.

Utveckling för koldioxidutsläpp i USA, EU och Kina. Ändå detta diskuteras sällan de kinesiska utsläppen när klimatförändringarna debatteras – trots att de fortfarande ökar.

Ändå verkar debatten ofta handla om att USA:s utträde ur Parisavtalet är det största hotet mot klimatet. IEA håller inte med, och konstaterar i en rapport om de globala utsläppen 2017 att USA står för den allra största minskningen, då man redan påbörjat processen att ersätta (inte komplettera) kol till fördel för gas och förnyelsebar energi:

The biggest decline came from the United States, where emissions dropped by 0.5%, or 25 Mt, to 4 810 Mt of CO2, marking the third consecutive year of decline. While coal-to-gas switching played a major role in reducing emissions in previous years, last year the drop was the result of higher renewables-based electricity generation and a decline in electricity demand.

Det verkar också finnas en tanke i debatten om att nyckeln till att rädda klimatet är att minska västerlandets lyxkonsumtion. Detta sakfel bygger på någon gammal förlegad – ja, nästan kolonial – föreställning om att alla rika människor är vita västerlänningar. Det förhåller sig helt enkelt inte så längre.

Ovan noterade jag hur Kina snart förväntas stå för hälften av världens lyxkonsumtion. Bland de tio länderna i världen med flest dollarmiljardärer återfinns dessutom bara fyra västerländska (USA, Tyskland, Schweiz och Storbritannien). Alla de övriga är asiatiska länder.

Störst fokus ligger i debatten på våra flygresor. Även det i regel felaktigt. Senast i en debattartikel i Expressen i dag, där någon vill införa en flygkvot för svenskar med argumentet ”flygandet är den aktivitet som genererar det mesta av koldioxidutsläppen”.

Påståendet bär ingen källa, förmodligen för att det är fel. Som sades ovan så är det energi och värme som står för den största andelen globala utsläpp, följt av jordbruk. Transport – av vilket flygindustrin utgör en liten del – kommer först på plats nummer tre.

Faktum är att ICPP tidigare uppskattat att flygindustrin står för 3,5 procent av klimatpåverkan.

Missförstå mig rätt – visst vore det bra att flyga mindre. Och visst ska Donald Trump ha sin beskärda del kritik för utträdet ur Parisavtalet. Men den som verkligen vill kämpa för att rädda planeten genom att minska koldioxidutsläppen silar här mygg och sväljer kameler.

Vad är då lösningen? Sätta press på Kina att sluta bygga ut sin kolindustri? Eller med hjälp av jättelika subventioner effektivisera Kinas energisektor till västerländska nivåer? Tyvärr sitter jag inte på någon universell lösning här.

Men en sak vet jag – för att de globala klimatproblemen ska kunna lösas, så måste de först beskrivas på rätt vis.

Det krävs mer fokus på diskrepansen mellan det kinesiska kommunistpartiets retorik och handlingar vad gäller utsläpp och miljöpåverkan. För om Kina utan uppmärksamhet kan fortsätta att släppa ut snart en tredjedel av världens koldioxid, så spelar det ingen roll om världens alla flygplan blir stående i sina hangarer.

RELATERAD LÄSNING: ”Tullar på koldioxid är Kinas värsta mardröm” (dec 2021)

Published on

Beställ min nya, korta bok om Kinas smutskastningskampanj mot Gui Minhai

I dag är det exakt tre år sedan Gui Minhai kidnappades av kinesiska säkerhetsagenter. Fallet kommer uppmärksammas bland annat genom en manifestation utanför Kinas ambassad i Stockholm, och en föreläsning av mig i Taipei.

Som jag tidigare skrivit flera gånger, så har Kinas myndigheter det senaste året ändrat taktik och blivit mer aggressiva. Från att defensivt ha försvarat hanteringen av Gui Minhai genom hans framtvingade erkännanden, har man nu gått på offensiven genom en omfattande smutskastningskampanj mot Guis personlighet.

Material har skickats ut till redaktioner, organisationer, akademiker och politiker som gör gällande att Gui Minhai skulle ha ägnat sig åt brottslighet i Sverige som kostat två personer livet. Vidare har Kinas ambassad på olika vis svartmålat och attackerat medier och personer som skrivit eller uttalat sig om Gui.

Kinesiska myndigheters skamlösa tillvägagångssätt har skapat irritation bland medier och civilsamhälle i Sverige. För att bemöta ambassadens anklagelser mot Gui Minhai, fick jag under sommaren i uppgift att skriva en kortare bok som lanserades på bokmässan i Göteborg för tre veckor sedan.

Boken har titeln ”Fängslad, förnedrad och svartmålad”. Förutom att bemöta smutskastningskampanjen mot Gui, går jag också genom utvecklingen av hans fall sedan han rövades bort på nytt i januari i år, från ett tåg på väg mot Peking i sällskap av två svenska diplomater.

Boken trycktes av Nordstedts till bokmässan, där den på olika vis såldes och distribuerades. Expressen, Svenska förläggareföreningen och Internationella förläggareföreningen var också en del av samarbetet.

Mig veterligen så finns denna bok inte till försäljning någonstans. Jag har dock ett dussintal exemplar kvar sedan bokmässan, som jag i dag bestämt mig för att sälja till er läsare för 50 kronor, vilket är samma pris som under bokmässan.

För att få ett exemplar av ”Fängslad, förnedrad och svartmålad” hemskickad till dig, gör enligt följande:

1) Sätt över 50 kronor via Swish (0730705573), Paypal (inbj@inbeijing.se) eller bankkonto (maila mig för kontonummer).

2) Maila en skärmdump med översättningen till jojje@inbeijing.se tillsammans med din postadress.

3) Din bok skickas från Sverige eller Taiwan senast nästa vecka.

Det är först till kvarn som gäller. Tack så mycket för visat intresse, och glöm inte bort Gui Minhai idag!

Published on

My interviews with a handful of Uyghurs living in Sweden, suffering from China’s religious crackdown in Xinjiang

Two weeks ago, The Diplomat published a long feature of mine with the title ”China’s Uyghur Crackdown Goes Global”. The text is still behind a paywall, but the magazine have now allowed me to publish the PDF here on my blog.

The ongoing religious repression in the Xinjiang region have been drawing a lot of attention lately. Not only do Chinese authorities lock up around a million ethnic muslims in political camps in Western China. They also persecute Uyghurs who are living abroad, by retaliating on their relatives would the exiles not cooperate by spying or in other ways cooperate with the regime.

To prove this phenomenon, a handful of Uyghurs living in Sweden agreed to be interviewed this summer when I was visiting Stockholm. Some of them are Swedish citizens, others have a resident permit and one of them refugee status.

What they all have in common is that the Chinese regime have been punishing their families back in China. One man have had over 20 relatives disappeared without a trace in the past year alone. Another man got told by his sister that their parents were locked up just because he applied for asylum in Sweden.

The beginning of the feature reads as follows:

Life didn’t turn out as Wumaerjiang Jiamali had expected. He got the opportunity to leave western China in 2014 to attend university studies in Istanbul. Four years later he is a refugee in northern Sweden. His son is locked up in their home province of Xinjiang, and Wumaerjiang no longer has any contact with the rest of his family.

With tired but sharp eyes, Wumaerjiang explained how everything suddenly turned into a nightmare when he allowed his then 16-year-old son, who had moved with him to Istanbul, to board a flight back to China in December 2015 to visit his mother. “My son disappeared as soon as he landed in China,” Wumaerjiang said. “When the family came to meet him at the airport, he just didn’t show up, and the family got no information on his whereabouts.”

As you can see, some of the interviewees have agreed to use their full names and even photographs. This is of course a decision carrying great personal risk, but many of the Uyghurs I talked to are so frustrated at this point that they feel there is not much left to lose.

Read the entire text as PDF below, or in a larger version via Scribd:

Published on

Free PDF and text: New book to counter China’s smearing campaign against Gui Minhai

On Wednesday October 17, it was exactly three years since Swedish publisher Gui Minhai was kidnapped by Chinese security agents in Thailand. He was then taken across the border to China, where he have been imprisoned without a trial since October 2015.

Beginning this spring, the Chinese authorities have been engaging in a smearing campaign against Gui Minhai, spearheaded by the Chinese embassy in Stockholm. (I have written about this campaign in detail here.)

In short, the Chinese authorities have made up a bunch of lies about Gui Minhai, which has been conveyed in various ways to Swedish medias and organisations and politicians. The accusations mainly concerns criminal activities that Gui Minhai was allegedly involved with during his time in Sweden.

Ultimately, those accusations constitutes an attempt to create a discussion about Gui Minhai’s personality rather than the Chinese authorities treatment of him. This is a well known strategy often employed by the Chinese authorities, and is best meet by countering their accusations with facts.

Due to this, I was assigned to investigate China’s smearing campaign against Gui Minhai this summer. The result is a short book titled ”Imprisoned, Humiliated and Discredited” that was launched at the Gothenburg book fair last month, and also translated into English for the Frankfurt book fair last weekend.

To maximise the circulation of the text, I have been permitted by the book publisher and organisations that assigned me to spread the book here on my blog. Hence, you can access a full PDF of this short book below, or via Scribd.

The text is also available in full via the website of the Swedish newspaper Expressen. Perhaps the text can give some new insights for readers following this case, or even a new angle for medias covering the case on Wednesday.

Please help to spread the book, and do not forget the case of Gui Minhai that is entering its fourth year this week!

Published on

October 17: Rally for Gui Minhai outside of China’s embassy in Stockholm

Next week, on October 17, it was exactly three years since Swedish publisher Gui Minhai was kidnapped by Chinese security agents in Thailand. He has since been held in China without a trial or even the right to judicial representation.

Due to this, a rally will be held outside of the Chinese embassy in Stockholm at noon October 17, to let the Chinese authorities know that we neither accept nor forget the fate of Gui Minhai.

The rally is arranged by activist and journalist Kurdo Baksi, with support from several organisations from the Swedish civil society. Please see below a press statement with information translated from Swedish:

SUPPORT RALLY FOR GUI MINHAI
THREE YEARS SINCE THE IMPRISONMENT OF GUI MINHAI
Wednesday October 17, 12 pm outside of China’s embassy in Stockholm

On October 17, 2015, the Chinese authorities kidnapped Gui Minhai, publisher and Swedish citizen. His publishing of literature critical to Chinese regime was most likely the reason for Gui’s disappearance. For two years, he was isolated from the surrounding world without a trial, let alone a lawyer.

On October 17, 2017, Gui Minhai was released only to be held in house arrest under surveillance in his old hometown Ningbo, without the opportunity to leave China, despite being a Swedish citizen. Three months after the ”release”, about ten plainclothes police snatched Gui Minhai on a train bound for Beijing, while he was travelling in the company of two Swedish diplomats.

After this second disappearance, the Chinese regime forced Gui Minhai to make a forced confession on TV for the third time since he was first kidnapped. He has since then not been allowed to receive any consular visits, and despite showing serious health problems a first visit from a Swedish doctor was allowed only this August. The results of the medical examination is still unknown to the public.

Due to the fact that Gui Minhai has now been imprisoned for three years, a support rally will be held on Wednesday 17 October 2018, 12 pm outside of the Chinese Embassy in Stockholm. (Lidovägen 8, Djurgårdsbrunnviken, next to the Museum of Ethnography and the Museum of Science and Technology.)

The rally is arranged by Kurdo Baksi with the support of the Swedish Journalist Union, the Swedish Writers’ Union and the Swedish Publishers’ Association.

Speakers:
Karin Olsson, Editor of Culture, Expressen
Björn Wiman, Editor of Culture, Dagens Nyheter
Svante Weyler, Publisher
Grethe Rottböll, Chairman of the Swedish Writers’ Union
Ulrika Hyllert, Deputy Chairman of the Swedish Journalist Union
Helena Giertta, Editor-in-chief, Journalist Union Magazine
…and more

The Chinese embassy is accessible by bus 69 from Stockholm Central Station to ”Kaknästornet södra”. The embassy can be seen immediately when alighting at this bus stop.

I attended a similar rally myself this summer outside of the Chinese embassy, that was also arranged by Kurdo Baksi, on the day that Gui Minhai had been imprisoned for 1,000 days. The turnout of both audience and media was good, despite holiday season and great weather.

It is even more important with a respectable turnout next week, to let the Chinese authorities understand that there is still a big concern for Gui Minhai three years after his disappearance.

It would also serve as a reminder for the current ambassador that his harsh and threatening methods to win the narrative of Gui Minhai will not be efficient in Sweden or other democratic countries.

Kurdo Baksi can be reached via e-mail for any questions or inquires.

Also, for any readers that might be in Taiwan next week, I will hold a talk on the case of Gui Minhai and its recent development in downtown Taipei. The talk is free – please see all needed information and sign up for the event via Facebook.

Published on

17 oktober: Manifestation för Gui Minhai i Stockholm, på treårsdagen av hans försvinnande

17 oktober har Gui Minhai varit frihetsberövad i Kina i tre långa år. Han har under denna tid också paraderats tre gånger på kinesisk tv för att avge framtvingade ”erkännanden” rörande påhittade brott. Denna behandling av en utländsk medborgare saknar motstycke även i Kina.

Med anledning att det var 17 oktober 2015 som Gui Minhai först kidnappades av kinesiska säkerhetsagenter i Thailand, anordnas nu samma datum tre år senare en stödmanifestation för honom utanför Kina ambassad på Djurgården i Stockholm.

Liksom vid tidigare manifestationer är det Kurdo Baksi som anordnar, med hjälp av stora delar av civilsamhället. Vänligen se information om manifestationen nedan:

STÖDMANIFESTATION FÖR GUI MINHAI
TRE ÅR SEDAN GUI MINHAI FRIHETSBERÖVADES
Onsdagen den 17 oktober 12.00 Kinas ambassad i Stockholm

Den 17 oktober 2015 kidnappade kinesiska myndigheter den svenske medborgaren och bokförläggaren Gui Minhai under en semesterresa i Thailand. Publiceringen av regimkritiska böcker är med stor sannolikhet orsak till frihetsberövandet. I två år isolerades han från omvärlden utan advokat, rättegång och åtalspunkt.

Exakt två år senare ”frigavs” Minhai och hölls under uppsikt i en bostad i staden Ningbo utan möjlighet att lämna Kina trots att han endast är svenske medborgare! Tre månader efter ”frigivningen” kidnappade drygt tio civilklädda regimagenter Minhai som satt med två diplomater på ett tåg nära Beijing. Sedan dess den kinesiska diktaturen tvingat Gui Minhai att framträda i statlig tv och fördöma Sverige ifrån ett av de många hemliga underjordiska fängelserna i Kina. Först efter tre år fick Gui Minhai träffa en svensk läkare.

Med anledning av att Gui Minhai varit frihetsberövad i tre år anordnas en stödmanifestation onsdagen den 17 oktober 2018, 12.00 utanför Kinas ambassad (Lidovägen 8, Djurgårdsbrunnviken, strax Etnografiska museet och Tekniska Museet).

Initiativtagare till manifestationen är Kurdo Baksi och genomförs med stöd av Sveriges Journalistförbund, Svenska Förläggareföreningen och Sveriges Författarförbund.

Medverkande:
Karin Olsson, kulturchef Expressen
Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter
Svante Weyler, förläggare
Grethe Rottböll, ordförande i Sveriges författarförbund
Ulrika Hyllert, vice ordförande Svenska Journalistförbundet
Helena Giertta, chefredaktör Journalisten
med flera

Till Kinas ambassad kan man enkelt ta sig med buss 69, som går från T-centralen till Kaknästornet södra. Ambassaden ligger inom synhåll från hållplatsen.

Det är extremt viktigt att denna treårsdag uppmärksammas. Kina verkar – liksom är fallet med många andra aktivister – försöka vänta ut omvärlden och hålla Gui Minhai inlåst så länge att hans situation faller i glömska. Detta får absolut inte ske.

Årsdagar har en viktig symbolisk innebörd, inte minst i Kina. En stor uppslutning utanför ambassaden på treårsdagen vore därför inte bara nödvändig för att visa att det finns stöd för Gui Minhais sak.

Det vore också ett kvitto för den kinesiska ambassadören på att hans hårdföra och ofta hotfulla tillvägagångssätt för att vinna debatten om Gui Minhai inte fungerar i Sverige.

Så om du bryr dig om Gui Minhais öde eller mänskliga rättigheter i allmänhet, överväg att spendera din lunch genom att åka till Kinas ambassad och visa ditt stöd!

Flera svenska medier kommer också vara där, vilket gör det extra viktigt med bra uppslutning. Det visar att intresse för fallet finns, vilket i sin tur kan leda till ännu mer rapportering.

(Intern länk.)

Published on

Statliga kinesiska fiskeflottor tömmer världshaven på fisk

Miljö och klimat är ett ämne som blir alltmer aktuellt, särskilt efter FN-panelen ICPP:s nya nedslående rapport. Där fastslås bland annat hur en uppvärmning på 1,5 grader eller mer från förindustriella temperaturnivåer skulle få katastrofala följder, och att vi har väldigt knappt med tid för att förhindra detta.

Rapporten är neutral på så vis att den inte pekar ut några särskilda länder som syndabockar. Den ger dock en ödesdiger framtidsutsikt för världshaven. Korallreven kommer nästan garanterat att dö ut helt om uppvärmningen når två grader, samtidigt som havet surnar vilket hotar fiskebeståndet och annat liv i havet.

Något annat som samtidigt hotar världshavens fiskebestånd är Kinas ökande industriella fiske över i princip hela världen undantaget norra Atlanten. Artiklar om detta har dykt upp i olika sammanhang de senaste åren, men uppmärksammas sällan då det är en ”icke-nyhet” eftersom det ökade fisket är något som sker gradvis och inte över en natt.

Dessutom kan det vara svårt att begripa varför just Kina ska ges skulden för överfiske när det är något som verkar ske globalt?

En anledning till detta kan ju vara att Kina nu drar upp mer fisk från havet än de fem kommande nationerna i världen. Samt att detta är något som sker med hjälp av statlig uppbackning. Asian Sentinel skrev närmare om detta nu i veckan i en artikel med rubriken ”China Empties the Seas”. Texten inleds på följande vis:

China takes more fish out of the world’s seas than the next five countries combined, in fleets underwritten by government agencies. In fact, China is collapsing the world’s fish stocks. The fish populations that once abounded along the country’s vast coastline have now all but vanished.

Nor is this scouring taking place only along the Chinese coastline. Today thousands of Chinese ships are trawling international waters from Guinea to Liberia and Senegal to Taiwan, Palau and Fiji and beyond to Chile and even beyond that, Chinese fishing vessels are scouring the seas for anything that swims, vastly underreporting their catches to the UN Food and Agriculture Organization.

Artikeln framhäver även hur Kina anser att Sydkinesiska havet är eget territorium, och nu genom sina nya utposter och sin ökade närvaro där fiskar ut havet på samma vis som man under de senaste årtiondena gjort med sin egen kustlinje.

Samtidigt vänder man sig till världens alla hörn och kanter för nya fiskevatten. USA, Kanada och Europa kan förvisso fortfarande hålla kinesiska fiskebåtar borta från Nordatlanten.

Men i exempelvis korrupta länder i Afrika görs den kinesiska tillgången större genom mutor eller andra ekonomiska samarbeten. Detsamma gäller nationer som Sri Lanka, Pakistan och Kambodja som antingen är i ekonomisk beroendeställning till Kina eller hem åt kinesiska hamnar eller andra utposter.

Vilka tecken ses då på att denna aggressiva fiskeriverksamhet har stöd från statligt håll? Bland annat så fortsätter statliga kinesiska varv att expandera landets fiskeflotta. Vidare så får kinesiska fiskebåtar ofta assistans av landets kustbevakning när de fiskar på omstridda territorium i Sydkinesiska havet.

Artikeln påpekar också hur Kina officiellt sett lovar att motverka överfiske och reformera sin flotta. Men som på så många andra punkter, så finns här en stor diskrepans mellan retorik och verklighet.

Fiske sker tvärtom i en skala så stor att det inte finns någon möjlighet för de redan skadliga bestånden att återhämta sig. Det verkar, framhåller artikeln, som att kinesiska myndigheter bestämt sig för att lägga beslag på så mycket fisk som möjligt innan fiskebåtar från något annat land drar upp dem.

Som jag tidigare har skrivit här på InBeijing så hör det också till vanligheterna att kinesiska fartyg medvetet förstör korallreven i Sydkinesiska havet för att kunna fånga jättemusslor som gömmer sig där.

I vår omsorg om klimatet och världshaven får vi inte glömma bort det överfiske som hotar de redan utsatta bestånden. Som Asia Sentinel understryker har mängden fisk i have på bara några årtionden gått från massvis till oroväckande låg, på grund av ny teknik som fartyg med stora kylanordningar.

Vi får heller inte glömma bort eller blunda för att det är kinesiska fiskeflottor som med myndigheternas goda minne tömmer världshaven på fisk. Om bestånden ska kunna räddas, måste mer press sättas på Kina i denna fråga.

Fler artiklar i samma ämne:

”From Africa to South America, China’s fishing fleet outstrips the competition” (South China Morning Post)
”Why are Chinese fishermen destroying coral reefs in the South China Sea?” (BBC)
”Chinese trawlers travel farthest and fish the most: study” (Reuters)
”China has fished itself out of its own waters, so Chinese fishermen are now sticking their rods in other nations’ seas” (Quartz)

Published on

Veckans måstelyssning från Sveriges Radio

Veckans avsnitt av Konflikt i Sveriges Radio P1 är en måstelyssning för alla med intresse av Kina eller mänskliga rättigheter i allmänhet. Det handlar nämligen om det ökade förtrycket i Xinjiang.

SR:s korrespondent Hanna Sahlberg har besökt Kashgar i södra Xinjiang, och ger en otäck bild av den otäcka stämning som märks i staden och den övervakning som äger rum där.

Samtidigt intervjuar en annan av SR:s reportrar uigurer boendes i Sverige, som berättar om hur de hopplöst försöker kontakta släktingar i Xinjiang.

På grund av att regionen nu nästan är helt isolerad från omvärlden, samt att släktingarna riskerar straff bara för att prata med familj som är bosatt i utlandet, vet de intervjuade inte hur deras nära och kära mår eller om de ens är vid liv.

Även en person som själv suttit i ett av de otaliga läger för politisk omskolning som nu breder ut sig över västra Kina intervjuas.

Konflikt ägnar nästan en hel timme åt att på ett bra vis förklara situationen i Xinjiang, även om kanske lite mer historisk bakgrund angående de etniska spänningarna hade varit på sin plats. Lyssna på hela avsnittet i spelaren nedan, eller via SR:s hemsida.

Veckans avsnitt av Konflikt heter ”Kinas okända läger”.

Flera av de uigurer bosatta i Sverige som intervjuas i programmet, förekommer förresten också i min artikel ”Så skolas Kinas muslimer om” som jag skrev för aktuella numret av Amnesty Press.

För den riktigt intresserade är denna långa artikel förhoppningsvis ett bra komplement till Konflikts inslag. Den är dessutom gratis att läsa via Amnesty Press hemsida.

Published on

Reporter från Financial Times vägras förnya sitt visum i Hongkong

Arbetsförhållandena för utländska journalister i Kina blir allt sämre. Det är inte ovanligt att som rapporterar om känsliga ämnen tvingas lämna landet; i somras blev Megha Rajagopalan den senaste journalist att bli nekad kinesiskt visum, vilket sannolikt hänger samman med hennes banbrytande rapportering från regionen Xinjiang.

Men nu har det överhängande visumhotet för utländska journalister som vidrör känsliga ämnen även kommit till Hongkong. Bland annat Hong Kong Free Press rapporterar i dag hur Financial Times Asien-redaktör Victor Mallet inte tillåts förnya sitt arbetsvisum.

Det är första gången detta sker en utländsk reporter i Hongkong. Att Mallet nu tvingas lämna staden hänger sannolikt samman med att han i egenskap av vice ordförande för Foreign Correspondents Club (FCC) i Hongkong nyligen arrangerade ett samtal i klubbhuset med en aktivist:

“This is the first time we have encountered this situation in Hong Kong, and we have not been given a reason for the rejection,” a spokesperson for the Financial Times told HKFP.

Mallet chaired a talk by pro-independence activist Andy Chan at the FCC in August, which the office of China’s Ministry of Foreign Affairs in Hong Kong had tried to block.

The FCC was heavily criticised by the Hong Kong government as well as the Ministry of Foreign Affairs for hosting the talk.

Hongkongs myndigheter har alldeles nyligen bannlyst Hong Kong National Party, som förespråkar större självstyre eller självständighet från Kina. Regimen i Peking ser nu mycket allvarligt på organisationer som ger aktivister av denna sort en plattform att tala på.

Human Rights Watch uttrycker kraftig kritik mot händelsen, som man menar är unik och en tydligt bevis på den snabba försämringen av pressfrihet och mänskliga rättigheter i vad som en gång var känt som Asiens fria stad:

Maya Wang, China researcher at NGO Human Rights Watch, described the move as shocking and unprecedented: “The Hong Kong authorities’ visa renewal rejection—without explanation—of a journalist who’s done nothing more than his job smacks of Beijing-style persecution of critics.”

She added that it “indicates a quickening downward spiral for human rights in Hong Kong: that the Hong Kong government is now following Beijing’s leads in acting aggressively towards those whose views the authorities dislike.”

Hongkong ligger nu på plats 70 av 180 länder i Reportrar utan gränsers globala index över pressfrihet. Så sent som 2010 låg staden på plats 34 i samma ranking.

1 2 3 4 … 10