januari 2019

Published on

Publicerat: Min längsta artikel någonsin om Kinas politik, maktspel och uteblivna reformer

I årets första nummer av Sveriges ledande nyhetsmagasin Fokus pryddes framsidan av president Xi Jinping vandrande över en expanderande karta av Kina. Detta eftersom veckans fördjupning innehöll en artikel av mig om Kinas politiska utveckling under sin nuvarande president, tillika den längsta magasinstext jag någonsin skrivit.

På åtta hela sidor diskuterar jag den tvärvändning som Kinas utveckling har tagit, jämfört med de reformer som gjorde landet rikt och (relativt) öppet under Deng Xiaoping.

Deng är främst känd för att ha öppnat upp den kinesiska ekonomi för omvärlden, och samtidigt hållit en låg profil internationellt då han insåg såväl Kinas begränsningar som nödvändighet att utveckla sin ekonomi snarare än att ge sig in på allehanda utrikespolitiska äventyr.

Detta har nu ställts helt på ända under Xi Jinpings ledning. I artikeln ges flera exempel på hur Kinas ekonomi och samhälle i flera aspekter blivit mer stängt under Xi, samt beskrivningar om hur hans utrikespolitiska upptåg som de nya sidenvägarna och den territoriella expansionen i Sydkinesiska havet på många vis har varit kontraproduktiva.

Dessutom förklaras hur Xi Jinping också har ändrat de inrikespolitiska reformer som Deng införde, främst vad gäller att skrota den tidigare maktdelningen inom partiet för att centralisera så mycket makt som möjligt kring sig själv.

En lång text som tar upp alla de viktigaste aspekterna av kinesisk politik och makt, helt enkelt!

Förhoppningsvis kan såväl den oinvigde som den inbitne Kinaveteranen finna texten intressant. För er som är intresserade av Kina så innehåller texten också intervjuer med namn som Bonnie Glaser, Richard McGregor och David Bandurski.

Läs texten i PDF här nedan, eller större version via Scribd:

Published on

Familjer hindras från att besöka utländska fångar som vansköts i Kina

I tider när allt fler utlänningar fängslas i Kina så är det relevant att veta hur de kan bli behandlade under sin fångenskap, i synnerhet som svenska förläggaren Gui Minhai har varit frihetsberövad i 1 200 dagar.

Ett fall som påminner mycket om Gui Minhai är taiwanesiska aktivisten Lee Ming-cheh, som spårlöst försvann från flygplatsen i Macao i mars 2017. Till skillnad från Gui Minhai så har dock en rättegång mot Lee ägt rum, nämligen i november 2017 då han dömdes till fem års fängelse för ”försök till omstörtande verksamhet”.

Till att börja så hindrades hans fru Lee Ching-yu flera gånger från att besöka sin make under häktningstiden och rättegången, bland annat genom att hon fått sitt visum nekat.

Nu i veckan skriver bland annat South China Morning Post hur Lee nyligen fått ett nytt förbud på tre månader, under vilka hon inte får besöka sin make. Anledning? Hon har kritiserat hans förhållanden i fångenskap:

After visiting him in jail, Lee Ching-yu publicly criticised prison conditions last month saying her husband had lost weight because food was often rotten, that he was denied warm clothing and had to work over 10 hours daily.

On Tuesday she said she had since been temporarily banned from seeing her husband because of the criticism, citing a notice from prison authorities who accused her of a “serious distortion of the facts”.

Enligt Lee Ching-yu hade hennes make uppmuntrat henne att berätta för alla om de dålig villkor han får utstå i fångenskapen. När så sedan sker, så svarar kinesiska myndigheter alltså med att införa besöksförbud.

Det är alltså värt att notera hur utländska fångar i Kina är helt utelämnade åt myndigheternas nåder, då internationella avtal och regler inte spelar någon roll.

Amnesty International understryker vidare att ett besöksförbud ökar risken för att Lee nu ska behandlas ännu sämre eller torteras. Risken för isolering vid kritik är alltså vad som väntar anhöriga till svenskar eller andra utlänningar som hamnar i kinesisk fångenskap.

För en närmare förklaring om den tortyr som kan äga rum under själva fångenskapen, läs artikeln ”Brittisk medborgare talar ut om sina 23 månader i kinesiskt fängelse” här på InBeijing.

Där berättar jag detaljerat om hur britten Peter Humphrey höll på att mista livet under sina 23 månader i kinesiskt fängelse, på grund av fruktansvärda förhållanden och utebliven medicinsk hjälp.

För den som vill veta mer om fallet Lee Ming-che, se artikeln ”Kina dömer kidnappad taiwanesisk aktivist till fem års fängelse”.

Published on

Kina: Årlig rapport visar dramatisk ökning i trakasserandet av utländska journalister

När de är missnöjda med utländska mediers rapportering, brukar kinesiska myndigheter – inklusive Kinas ambassadör i Sverige – uppmana journalister att själva åka till Kina för att ta reda på hur saker och ting egentligen står till.

Det är då relevant att påminna tjänstemännen hur arbetsmiljön för utländska journalister inte bara är bland de absolut värsta i hela världen, utan också konstant försämras. Detta enligt en årlig rapport från Foreign Correspondents’ Club of China (FCCC) som släpptes i dag.

I rapporten med titeln ”Under Watch: Reporting In China’s Surveillance State”, uppger 55 procent av de drygt 100 utländska journalisterna som svarat att förutsättningarna för att utföra rapportering i Kina försämrades under 2018 jämfört med året innan.

I rapportens inledning konstateras bland annat:

Survey results painted the darkest picture of reporting conditions inside China in recent memory. Moreover, the responses suggested authorities used surveillance in an attempt to silence sources within China and outside its borders.

(…)

“On a day-to-day basis, it’s worse now than it has been in the past 20 years, with episodic exceptions like the [2011] Jasmine Revolution,” a bureau chief at a U.S. news organization said. “In the past, there were crackdowns, but you knew the reasons and expected them to end. What we’re dealing with now is a new normal.”

I rapporten framstår tre stycken företeelser som extra besvärliga för utländska journalister i Kina, nämligen:

1) Övervakning, såväl digital som fysisk. Närmare hälften av de svarande uppgav att förföljts fysiskt, eller att folk tagit sig in i deras hotellrum utan tillstånd. Hela 91 procent är oroade för sin digitala säkerhet, och rapporten innehåller exempel på korrespondenter som har bevittnat i realtid hur deras program i deras telefoner eller datorer har kontrollerats av någon annan.

Detta dras givetvis till sin spets vad gäller känsliga områden och ämnen. 23 av de 25 journalister som åkt till regionen Xinjiang för att rapportera uppgav att de förföljts fysiskt, och 19 av dem tvingades också radera filer från kamera eller telefon.

2) Hot och besvär gällande visum. För första gången på tre år, konstaterar rapporten, utvisades en journalist från Kina då Megha Rajagopalan nekades förlänga sitt journalistvisum, vilket jag även skrev närmare om här på InBeijing.

Samtidigt tvingades även Matthew Carney från ABC att lämna Kina, efter att han fått ett nytt visa som blott var giltigt 2,5 månader istället för ett år. Carney berättar hur myndigheterna lät honom veta att detta berodde just på hans rapportering om religiöst förtryck i regionen Xinjiang.

En tiondel av det tillfrågade journalisterna uppgav att de haft problem att förnya sina visum, varav ytterligare fyra bara fått visum för några månader, efter att myndigheterna i privata samtal framfört sitt missnöje med deras rapportering.

3) Ökat hot mot källor och inhemska kollegor. Rapporten visar hur kinesiska journalister som hjälper till med research eller på andra vis jobbar för utländska medier i större utsträckning än tidigare förföljs och terroriseras av myndigheterna. Samma oroväckande trend gäller även källor som intervjuas eller talar med utländska medier.

37 procent av de svarande uppger att kinesiska kollegor stött på problem med myndigheterna under 2018, medan 34 procent säger att deras källor anhållits eller förhörts eller på andra vis trakasserats. I flera fall leder detta till att medierna har slutat kontakta såväl källor som potentiella medarbetare.

Rapporten är full av citat från de journalsiter som har svarat på undersökningen. De sjutton sidorna är värda att läsa i sin helhet, men jag återger några av citaten nedan:

I have witnessed files been moved in my laptop, also in my phone I have actually seen them in my Gmail opening and closing files. This instance was at 2 a.m. in the morning. I had a very high level of surveillance in my home and office, on phone, all communications apps: Wechat, Gmail, ABC email, malware in my phone, etc.
– Matthew Carney, Australian Broadcasting Corporation

(…)

WeChat messages sometimes mysteriously disappeared from my phone while sharing politically sensitive information with my colleagues via a group chat.
– Tomoyuki Tachikawa, Kyodo News

(…)

I was followed and tracked for nearly 1,600 kilometres, by at least 9 cars and 20 people — most of whom refused to identify themselves or their organizations. I was also threatened with arrest, and had armed police approach my vehicle with shields raised and tell me to put my hands outside the car. I was detained numerous times. A police officer seized my camera and deleted pictures without my consent.
– Nathan VanderKlippe, Globe and Mail

(…)

My Chinese news assistants were routinely told by security personnel that they
are traitors working for the foreign press and advised them to consider the consequences. They were told they are unpatriotic and should consider their future.
– Matthew Carney, Australian Broadcasting Corporation

(…)

My Chinese colleague was kidnapped in Jinan and held in another car by plainclothes for about 6 hours. His parents at his hometown were visited by local security personnel
with pressure. His former college teachers and schoolmates called him asking about his work, etc.
– Yibing Feng, Voice of America

(…)

I was told by the Foreign Ministry if Chinese public opinion swung too heavily against me
due to my reporting that there was “nothing they could do to save me (from being kicked out).
– European media

(…)

The tone was angry, confrontational, and threatening. They came with transcripts of my reports and went through them. They told me they could not guarantee any visa renewal as my reporting was biased and dishonest and I had upset “senior” people.
I had two meetings like this; each one lasted about an hour.
– Matthew Carney, Australian Broadcasting Corporation

(…)

I met for 90 minutes with senior officials at the International Press Center. They had a dossier filled with my reporting with an analytical cover sheet that included translated headlines
of all recent articles and some sort of pie chart that appeared to be related to those articles. It was an unpleasant meeting that focussed on Xinjiang reporting. My press card was eventually issued at the last possible moment — with perhaps an hour to spare — to allow
me to return home for a family event.
– Western reporter

Rapporten går att läsa i sin helheten här nedan, eller i större version via Scribd.

Published on

Svensk forskare: ”Tyvärr inte längre säkert att besöka Kina”

I artikeln ”Australiensisk författare försvinner i Kina i fall identiskt med Gui Minhai” här på InBeijing förra veckan, nämnde jag det öppna brev som drygt 140 forskare och före detta diplomater skrivit till Kina president Xi Jinping.

Brevet uppmanade Xi att frige de två kanadensiska medborgare som just nu hålls fångna i Kina, som en uppenbar hämndaktion för att Huaweis finanschef Meng Wanzhou i december arresterades i Vancouver med anledning av en arresteringsorder från en amerikansk domstol.

Försvinnandet av de två kanadensarna Michael Kovrig och Michael Spavor har sänt chockvågor genom akademiska och politiska cirklar som arbetar med Kina. SVT Nyheter intervjuade under gårdagen Torbjörn Lodén, professor emeritus i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet och tillika en av de nio svenskar som undertecknade den ovan nämnda öppna brevet.

Lodén kallar läget för ”tragiskt” och säger till SVT att det nu är förenat med en personlig fara att besöka Kina: ”Efter det att de kinesiska myndigheterna gripit dessa två kanadensare känns det tyvärr inte längre säkert att besöka Kina”.

De två kanadensarna hålls enligt Lodén de facto som gisslan av Kinas regim, vilket han pekar ut som ”ett exempel på hur en stormakt struntar i grundläggande rättsprinciper”.

Torbjörn Lodén har vidare en gästprofessur vid ett universitet i Peking, men stoppades förra hösten från att slutföra sin tid där och skickades istället hem i förtid efter att myndigheterna kontaktat hans universitet.

Det är i sammanhanget värt att peka ut hur SVT:s dramatiska rubrik ”Svenska forskare och ex-diplomater skriver öppet kravbrev till Kina” är helt missvisande. Ingen av de nio svenskarna har författat brevet, utan blott undertecknat det.

Vidare ”kräver” brevet heller inte att Kina ska släppa de två kanadensarna, utan ”uppmanar”. Brevet är heller inte utställt till Kina, utan direkt till landets president Xi Jinping. Detta kan tyckas vara små petitesser, men samtidigt extremt viktiga detaljer i diplomatisk och politisk språkbruk.

Icke desto mindre är innehållet extremt relevant. Det är nämligen inte bara Lodén som ger uttryck för en känsla av risk med att åka till eller vara verksam i Kina, efter det växande antalet utomrättsliga arresteringar som skett där på senare år, och som i allt högre grad även drabbar utländska medborgare.

I intervjuer och på sociala medier kan allt fler journalister, akademiker eller företagare ses resonera på samma vis.

Hur tänker ni läsare kring denna fråga, och kring säkerhetsläget med att resa till Kina i stort?

Published on

Därför stödjer Kina Nicolás Maduro under krisen i Venezuela

Den socialistiska regimen i Venezuela upplever just nu en existentiell kris, med hundratusentals demonstranter på gatorna i huvudstaden Caracas och en populär politiker vid namn Juan Guaidó som utropat sig själv som president för en övergångsregering samt efterlyst nyval.

För utom stora delar av Syd- och Latinamerikan så har Guaidó fått uttalat stöd av länder som USA, Storbritannien, Tyskland och Kanada. Också EU har uppmanat Venezuela att hålla ett öppet och rättvist nyval.

Men som bland annat CNN påpekar, så ansluter sig Kina istället till den skara av auktoritära länder som stödjer den sittande presidenten Nicolás Maduro:

China, Turkey and Syria have joined Russia in criticizing the United States for recognizing Venezuelan opposition leader Juan Guaido as the South American country’s interim president.

Those countries issued strong statements declaring support for beleaguered President Nicolas Maduro, who was sworn in for a second term earlier this month, while others have disputed his legitimacy as his nation faces a deep economic crisis.

Det är dock inte ideologiska skäl som ligger bakom Pekings stöd för Maduros socialistiska styre. Det är snarare realpolitik och inte minst pengar.

Under gårdagen försvarade det kinesiska utrikesministeriet stödet för Maduro genom sedvanliga klyschor som att man ”respekterar Venezuelas självständighet” och motsätter sig att ”utomstående krafter” ska blanda sig i landets interna angelägenheter.

Dessa fraser är välbekanta. De syftar främst till att uppehålla skenet av att kinesiska myndigheter aldrig blandar sig andra länders inrikespolitiska angelägenheter, och att andra länder därför inte heller bör kommentera de övergrepp som kommunistpartiet begår i Kina.

Men det finns andra anledningar till att Kina stödjer Maduro. Nämligen inflytande i regionen och inte minst ekonomiska skäl. Kina har nämligen under det senaste årtiondet lånat ut cirka 500 miljarder kronor till Venezuela. Om den socialistiska regimen faller, riskerar Peking att få problem med återbetalningen av dessa lån.

Detta understryker i sin tur risken med Kinas medvetna taktik att ge lån och bidrag till länder som av olika anledningar inte ses kreditvärdiga av andra utlånare.

Ett stort antal nationer längs med de nya sidenvägarna kan av politiska eller ekonomiska anledningar inte få lån av samma storlek annorstädes. Ändå kliver Kina in med stora summor, genom lån som ofta sker på kinesiska villkor. Så här beskriver tankesmedjan Center for Strategic & International Studies (CSIS) Pekings lån till Venezuelas regim:

China’s involvement in Venezuela stems from President Xi Jinping’s plan to extend Chinese influence internationally. In the wake of China’s global ambitions, it has taken advantage of a collapsed, cash-strapped Venezuela to sign one-sided financial agreements. Inspired by state-dominated economic systems, both Hugo Chavez and Nicolas Maduro welcomed China’s financial support to fuel their “socialism of the 21st Century.”

There are four main issues that should concern the United States regarding China’s role in the Maduro-ruled Venezuela: (1) China is propping up Maduro’s undemocratic and repressive narco-regime; (2) China’s investments fail to bring long-term benefits to Venezuela; (3) Chinese loans and agreements are not transparent and in some cases are illegitimate; and (4) China’s agreements create energy and security concerns.

CSIS påpekar även att över hälften av alla pengar som Kina lånat ut till Latinamerika har gått till Venezuela, och att Peking nu är den i särklass största utlånaren till regimen i Caracas.

Visst kan Kina åtnjuta stora politiska och ekonomiska fördelar genom att göda andra regimer. Men att låna ut pengar till korrupta regeringar med dåliga villkor innebär samtidigt en stor politisk risk.

På senare tid har Kina i flera fall fått problem med återbetalning av lån eller investeringar relaterade till de nya sidenvägarna. Detta gäller särskilt när en ny regering tar över efter den gamla, och inte vill veta av de ljusskygga ekonomiska samarbeten som den tidigare administrationen haft med Kina, inte sällan för egen personligen vinning genom korruption.

Malaysia är det senaste tydliga exemplet på detta. I fjol valdes Mahathir Mohamad tillpremiärminister efter att ha ifrågasatt kinesiska investeringar under sin valkampanj. Väl vid makten varnade han för “en ny version av kolonialism”, och avbröt pågående kinesiska investeringar i form av ett järnvägsprojekt värt 180 miljarder kronor samt konstruktion av gasledningar värda 20 miljarder kronor.

Om Venezuela får en ny regering, skulle Kina sannolikt få problem att återkräva de stora lån som man gett till den sittande korrupta regimen och förlora det politiska inflytande som lånen har fört med sig. Därför kommer Peking stödja Nicolás Maduro, nästan oavsett vilka övergrepp han gör sig skyldig till.

Published on

Australiensisk författare försvinner i Kina i fall identiskt med Gui Minhai

Ett flertal medier har det senaste dygnet uppmärksammat hur författaren och tillika australiensiska medborgaren Yang Hengjun nyligen försvann, kort efter att han landat på flygplatsen i Guangzhou tillsammans med fru och dotter.

Sydney Morning Herald rapporterar att kinesiska myndigheter under gårdagen informerade Australiens ambassad i Peking att de arresterat Yang. En arrestering som enligt tidningen ska ha utförts av ett tiotal säkerhetsagenter.

Yang Hengjun arbetade tidigare som kinesisk diplomat, men flyttade sedan till Australien där han blev medborgare 2002. Sedan dess har han skrivit en rad böcker vars innehåll irriterat regimen i Peking, och även varit en uttalad supporter av politiska reformer och demokratisering i Kina.

Flera av Yangs vänner avrådde honom från att åka till Kina innan avresan 18 januari, med tanke på det ökade antalet arresteringar av utländska medborgare på senare tid. Arresteringen skedde när familjen var i färd med att byta flyg till Shanghai.

Även hustru och dotter greps men ska ha släppts omgående. De har sedan incidenten dock inte haft möjlighet att kommunicera med Yang, och inte heller har australiensiska diplomater tillåtits besöka honom.

Sydney Morning Herald noterar även att snabbheten med vilken Yang arresterades efter att han landat, indikerar att Yangs namn stått på en lista över personer som ska gripas om det sätter sin fot i Kina.

Samtidigt framhåller New York Times hur Yang på senare tid undvikit såväl intervjuer i media som att öppet motsätta sig kommunistpartiet. Kanske var detta anledningen att Yang trodde sig säkert kunna besöka Kina, något som i vilket fall alltså visade sig vara helt fel.

Under de två senaste åren har Yang Hengjun varit bosatt i New York, där han i egenskap av gästforskare undervisat vid Columbia University.

Fallet Yang Hengjun kommer vara oerhört viktigt i en tid då Kinas relationer med Australien – och flera andra länder – försämrats betydligt på grund av godtyckliga arresteringar av utländska medborgare.

Tidigare i veckan publicerades ett öppet brev där över 100 akademiker och tidigare diplomater uppmanar Kina att släpa de två kanadensiska medborgare som nyligen arresterats i en hämndaktion relaterat till telekombolaget Huawei. Flera svenska finns med bland de som skrivit under brevet.

Denna oroväckande trend innebär också en möjlighet för svenska myndigheter att göra gemensam sak med Australien, Kanada och andra på den växande listan över länder vars medborgare har börjat försvinna i Kina, för att kräva att Gui Minhai ska friges.

UPPDATERING:

Australiens försvarsminister har under dagen bekräftat att Yang Hengjun hålls i så kallad ”residential surveillance at a designated location” (RSDL).

Detta är en ny form av frihetsberövande som infördes i kinesisk lag nyligen, just för att under längre tidsperioder kunna hålla individer som inte gjort sig uppenbart skyldiga till något brott. Sedan 2013 har hundratals personer – inklusive Gui Minhai – hållits i RSDL, vilket innebär att de utan någon som helst rättslig process kan låsas in i sex månader utan kontakt med vare sig familj eller advokat.

I man 2017 skrev jag en utförlig beskrivning av RSDL – samt hur denna form av arrestering bryter mot international lag – för Taiwan Sentinel med rubriken ”New Type of Detention Marks China’s Intensifying Crackdown on Civil Society”.

Published on

Lägsta tillväxten på 28 år för Kinas ekonomi

I veckan rapporterade kinesiska myndigheter landets ekonomiska tillväxt för 2018 års sista kvartal. Kinas BNP växte under fjolårets sista tre månader med 6,4 procent, vilket innebär en ekonomisk tillväxt på 6,6 procent för helåret 2018.

Det är 0,2 procentenheter lägre än i fjol och dessutom Kinas lägsta tillväxt sedan 1990, då ekonomin drabbades av en rad sanktioner efter massakern vid Himmelska fridens torg året innan.

Bland annat The Guardian understryker samtidigt hur flera analytiker misstänker att Kinas tillväxt just nu går ännu långsammare än vad den officiella statistiken ger vid handen:

Most economists doubt China’s official GDP figures, with some estimating that the real figure could be less than half the rate reported by the government. China’s latest data comes at a time when international attention is focused on the Chinese economy.

“China’s official GDP number is always a fiction, but fourth quarter data was a particularly aggressive fiction,” said Leland Miller, chief executive officer of China Beige Book.

CNBC citerar en ekonom som menar att Kinas officiella ekonomiska statistik har varit alltför jämn och stabil under de senaste åren för att vara trovärdig.

Likaledes intervjuar ABC en ekonom som anser att Kinas BNP-siffror främst bör tjäna som måttstock av landets framtida ekonomiska politik, där en hög prognos innebär större sannolikhet för statliga stimulanspaket.

I artikeln ”How badly is China’s economy doing? Look behind the official GDP figures” gick South China Morning Post tidigare denna månad ännu längre, genom att citera kinesiska akademikers rapporter som menar att landets BNP-tillväxt under fjolåret var så låg som 1,5 procent.

Artikelförfattaren menar vidare att analytiker och ekonomer som fortfarande tror att Kinas ekonomi växer med 6 procent om året ”borde skämmas över sig själva”.

Hur det än må vara med detta så råder närmast konsensus om att Kinas ekonomi kommer växa ännu långsammare under såväl 2019 som 2020. En tydlig indikation på detta är att konsumtionen föll dramatiskt under andra halvåret 2018.

I artikeln ”Beijing Dithers as the Economy Declines” så uppmärksammar Bloomberg hur de totala momsintäkterna för Kinas myndigheter sjönk med hela 62 och 71 procent under oktober respektive november månad, vilket alltså är en konsekvens av minskad konsumtion.

Också bilförsäljningen backade under fjolåret för första gången sedan 1990. Försäljningen av smartphones – en annan viktig konsumentvara – minskade i fjol för första gången någonsin sedan smarta telefoner började säljas i Kina. Och det med hela 13 procent.

Bostäder, smycken och kosmetika utgör andra typiska måttstockar där minskad försäljning kunde ses under fjolåret. Detta enligt Financial Times, som dessutom påpekar att ökningen av antalet utlandsresor som kinesiska turister genomförde under 2018 stagnerade.

Dessutom var börsen i Shanghai den sämst presterande i hela världen i fjol, då dess kompositindex föll med 24,6 procent.

Samtidigt noterar New York Times att den ekonomiska statistiken såg något bättre ut i december än övriga månader under fjolårets andra halvår.

En anledning till detta kan vara ekonomiska stimulanser, vilka har fortsatt under januari då kinesiska myndigheter pumpade in hundratals miljarder kronor i landets ekonomi. Tidningen ser detta som ett tecken på att ledningen tvivlar på att ekonomin kan växa tillräckligt på egen hand.

Även om dessa stimulanser kan få ekonomin att växa på kort sikt med hjälp av exempelvis infrastrukturprojekt, så löser de knappast de underliggande obalanser som Kinas ekonomi brottas med.

Det är också tydligt att handelskriget med USA har påverkat Kinas ekonomiska tillväxt negativt, vilket förutom i konsumtionen även kan ses genom en försämring inom områden produktion och export under slutet av 2018.

Published on

Nya attacker från Kinas ambassad, och ny manifestation för Gui Minhai

Kinas ambassad fortsätter att via sin hemsida inte bara förvränga möten med svenska politiker, utan också attackera individer som uttalar sig om Gui Minhai.

Senast för bara två dagar sedan var det skribenten och debattören Kurdo Baksi som hängdes ut i ett pressmeddelande på ambassadens hemsida, där han bland annat anklagades för att leda de så kallade ”anti-kinesiska styrkorna” i Sverige.

Se ett utdrag från pressmeddelandet nedan, som kan läsas i sin helhet via den kinesiska ambassadens hemsida:

Kurdo Baksi, a man who runs at the front of the anti-China forces in Sweden, is in the habit of calling black white on the case of Gui Minhai. By arbitrarily making up rumors and lies, Kurdo Baksi painted Gui Minhai, a person who has committed serious crimes in both China and Sweden, as a “human rights activist”. On 18 January in the Culture edition of Svenska Dagbladet (SvD), Kurdo Baksi resumed his old tricks of distorting and fabricating facts, falsely alleging that Gui Minhai was “kidnapped” , “forced to make a confession on TV”, “denied a lawyer and a trial”, and “detained in a underground prison somewhere in China”. He went on to unscrupulously instigate confrontation between Sweden and China, attempting to undermine the relations between the two countries.

(…)

China is an independent sovereign state. It is no longer the country back in the second half of the 19th century that was bullied and dictated by Western powers. We are willing to develop ties with all other countries on the basis of equality and mutual respect. We will not act provocatively, but will not hide from provocations either, let alone accept being bullied or extorted by any country or anti-China forces. Sweden is the first Western country to establish diplomatic ties with China. We are confident that the friendship between our two peoples and the bilateral relations will not be dictated or ruined by the likes of Kurdo Baksi.

Reaktionen kom efter att Svenska Dagbladet publicerat en text av Baksi med rubriken ”Svensk diplomati förlänger Gui Minhais ofrihet”. Det är samtidigt positivt att se att det svenska civilsamhället reagerat kraftigt på ambassadens attack.

Sveriges Författarförbund gick genast ut och fördömde Kinas angrepp mot Baksi. ”Förbundet och dess mer än 3000 medlemmar ställer sig inte bara bakom utan sida vid sida med Kurdo Baksi i hans arbete med att få hem den svenska medborgaren Gui Minhai”, säger Sveriges Författarförbund i ett pressmeddelande undertecknat av såväl ordförande Grethe Rottböll som vice ordförande Patrik Lundberg.

Förbundet kallar vidare ambassadens anklagelser för allvarliga utan förankring i verkligheten, och framhåller att Baksis röst under inga omständigheter får tystas.

Attacken uppmärksammas vidare av Expressen, Dagens Nyheter, SVT, Svenska Dagbladet och Journalisten.

SVT intervjuar dessutom Kurdo Baksi, som vill att utrikesminister Margot Wallström ska fördöma Kinas ambassad. ”De kan inte behandla en svensk opinionsbildare på det här sättet. De anklagar alltså mig för att förstöra Sveriges relation med Kina och då måste Sverige stå bakom mig”, säger Kurdo Baksi till SVT.

Det är värt att notera att Margot Wallström under gårdagen utsågs till utrikesminister för ännu en mandatperiod. Kommer hon nu agera mer beslutsamt för att få hem Gui Minhai, eller kommer fokus liksom tidigare ligga på tyst diplomati?

Vi fick under gårdagen även en ny kulturminister i Amanda Lind (MP). Kommer hon ha mod och engagemang nog för att uttala sig om faktumet att Kina fängslar en svensk förläggare, eller kommer hon hantera Gui Minhai med samma öronbedövande tystnad som föregångare Alice Bah Kuhnke?

Oavsett vilket så finns det redan nästa vecka en möjlighet att visa Kinas ambassad att Sverige vare sig glömt har glömt bort fallet Gui Minhai, eller accepterar attackerna mot det svenska civilsamhället.

Onsdagen 30 januari hålls nämligen en stödmanifestation för Gui Minhai i foajén vid ABF Stockholm på Sveavägen 41, med anledning att Gui Minhai då hållits fängslad i 1 200 dagar.

Bland de medverkande talarna finns Björn Wiman (Dagens Nyheters kulturchef), Grethe Rottböll (Sveriges Författarförbunds ordförande), Jonas Nordling (Sveriges Journalistförbunds ordförande), Helena Giertta (Journalistens chefredaktör) och Torbjörn Lodén (Sinolog).

Medverkar gör även Kurdo Baksi som anordnar själva manifestationen med stöd av Sveriges Författarförbund, Sveriges Journalistförbund, Svenska Förläggareföreningen och ABF Stockholm.

Alla som har möjlighet, ta er alltså till Sveavägen 41 nästa onsdag under lunchtid. Det är på många vis nu viktigare än någonsin att stå upp mot kinesiska myndigheter genom att visa hur fallet Gui Minhai inte har fallit i glömska.

Published on

Ilska i Kina får McDonalds att radera reklamfilm där ”Taiwan” visas i två sekunder

Kinesiska myndigheter blir allt mer känsligt för användningen av ordet ”Taiwan” i olika sammanhang, om landet inte samtidigt beskrivs som en provins i Kina. Det senaste i raden av exempel på detta är en reklamfilm från McDonalds som fick företaget att be om ursäkt efter en kritikstorm på internet.

Reklamfilmen i fråga var menad att marknadsföra Egg McMuffins, en populär rätt att beställa till frukost. I filmen förekommer tre stycken studenter som lyckas bra på en viktigt examen tack vare att de ätit Egg McMuffins, varpå man snabbt får se de tre studenternas registreringskorten till detta prov i bild.

På ett av registreringskorten – som visas i bild under två sekunder – är en av studenternas nationalitet skriven till ”Taiwan”. Detta räckte för att Kinas internet skulle koka över av anklagelser mot McDonalds för att ”stödja taiwanesisk självständighet”.

Taipei Times beskrev under gårdagen fallet, samt hur McDonalds bad om ursäkt för reklamfilmens innehåll:

McDonald’s China yesterday expressed regret over an advertisement posted on YouTube by McDonald’s Taiwan that sparked an outcry among Chinese netizens, who said the ad supported Taiwanese independence.

(…)

The ad simply conveyed an idea to boost morale for exams, McDonald’s China said, but added that the company that produced the ad failed to pay close attention to the political situation across the Taiwan Strait.

“We regret that the ad has stirred up such unnecessary misunderstanding,” McDonald’s China said. “We hold a solid ‘one China’ stance and we are determined to continue to support China’s sovereignty and territorial integrity.”

Även nationalistiska tabloiden Global Times uppmärksammade förnöjt att McDonalds nu i veckan raderade filmen, som lades upp på Youtube 6 januari. Tidningen flikar även in hur kinesiska internetanvändare påpekat att Taiwan har tillhört Kina sedan ”uråldriga tider”.

Debaclet med reklamfilmen fick även Taiwans utrikesminister Joseph Wu att reagera på Twitter:

Tidigare i veckan uppmärksammade Los Angeles Times i artikeln ”First airlines, now Apple: China wants 66 more multinationals to state self-ruled Taiwan is part of its country” hur kinesiska myndigheter just nu sätter press på 66 stycken multinationella företag att benämna Taiwan som en del av Kina.

Rubriken hänvisar till att Kina under det senaste året kontaktat allt från flygbolag till hotellkedjor med dessa krav, samt underliggande hot om att företagen kommer få problem med sin verksamhet i Kina om de inte lyder.

Los Angeles Times drar också parallellen till att detta sker just efter att Xi Jinping tidigare denna månad höll ett tal angående Taiwan, där han återigen hotade att använda Kinas militär mot Taiwan om man inte kan bringa landet under kinesiskt styre på andra vis.

Mycket tyder på att Kina kommer öka pressen mot såväl myndigheter som företag vad gäller att behandla och benämna Taiwan som en del av Kina.

Som jag skrev tidigare i veckan, så var det främst när Taiwan kom på tal som Hans Wallmark, ordförande i riksdagens utrikesutskott, kände att retoriken från den kinesiska ambassadören i Sverige blev hotfull när de båda nyligen träffades.

Published on

Vad sades egentligen när Kinas ambassadör träffade ordföranden i riksdagens utrikesutskott?

Sedan något knappt år tillbaka har Kinas ambassad i Sverige haft för vana att genom pressmeddelanden på sin hemsida attackera såväl medier som enstaka journalister eller akademiker vars rapportering och uttalanden inte faller ambassaden på läppen.

Jag har själv blivit attackerad vid ett par tillfällen, och trenden har bland annat uppmärksammats genom ett inslag i programmet Medierna i Sveriges Radio P1.

Ambassadens pressmeddelanden innefattar även ambassadörens politiska aktiviteter. Ofta ges en selektiv och ensidig bild från exempelvis samtal med svenska politiker. Så skedde denna vecka, när Kinas ambassadör tog sig till riksdagshuset för ett möte med Hans Wallmark, ordförande i riksdagens utrikesutskott.

Mötet resulterade i ett pressmeddelande på kinesiska på ambassadens hemsida, där man närmast får intrycket att ambassadören läxade upp Wallmark som å sin sida ensidigt öste beröm över Kinas samhällsutveckling.

Bland annat citeras ambassadören uppmana Wallmark att Sverige ”på ett passande vis ska lösa de konkreta problem som finns i den bilaterala relationen mellan länderna”, för att på så vis säkerställa en sund och stabil utveckling av relationerna.

Det framgår inte specifikt vad dessa ”konkreta problem” består i. Men en kvalificerad gissning är att det handlar om att kinesiska myndigheter ännu inte har fått någon ursäkt vare sig för de kinesiska turister som i höstas avvisades från ett hotell i Stockholm, eller för den satirshow i SVT som ambassaden uppgav sårade det kinesiska folkets känslor.

Vidare är det givetvis också en nagel i ögat att svenska politiker fortsätter kräva Gui Minhais frigivning.

Av pressmeddelandet framgår sedan att Wallmark berömmer Kina för bland annat frihandel, innovationskraft och dess kamp mot klimatförändringarna. Vidare citeras Wallmark säga att Sveriges nya riksdag vill samarbeta med Kinas nationella folkkongress ”på alla områden och alla nivåer” för att förbättra relationen med landet.

I pressmeddelandet står däremot inte ett ord om Gui Minhai, vilket är lustigt med tanke på att Wallmarks egna utskott tidigare krävt den fängslade förläggarens frigivning. Detta ledde till att jag själv kontaktade Wallmark, som via mail själv gav en annan version av mötet med Kinas ambassadör.

Wallmark berättar att han under samtalet tog upp Gui Minhais situation inte bara en utan flera gånger. Han underströk även att han i egenskap av tjänstledig redaktör håller rätten att skriva och publicera fritt utan repression högt.

Under samtalet, som varade en dryg halvtimme, togs även Taiwan upp. Då Kinas ambassadör talade om svenska partiers och politikers utbyten och kontakter med Taiwan, var den delen av mötet när Wallmark möjligtvis kunde uppfatta att ett hot låg i bakgrunden.

Wallmark nöjde sig dock med att understryka hur det i riksdagen finns 349 ledamöter från åtta partier, och att om det ens vore önskvärt så vore det ändå omöjligt för honom att styra dem eller vilka kontakter de har.

Ingenting av ovanstående finns alltså med i den kinesiska ambassadens rapport. Det är vidare värt att notera hur denna endast är skriven på kinesiska, och vare sig på svenska eller engelska.

Målgruppen för detta pressmeddelande är sannolikt ambassadörens kollegor och chefer på Kinas utrikesministerium, som därmed ska se att han gör ett bra jobb. Förmodligen är det inte menat att vare sig svenska journalister eller för den delen Wallmark själv ska ta del av rapporten.

Man kan ana att det har blivit allt viktigare för Kinas ambassadör att visa sina överordnade att han gör ett bra jobb. Kinesiska myndigheters aktiviteter har under de senaste månaderna börjat kritiseras alltmer vidlyftigt på flera håll, så även i Sverige.

I onsdags publicerade ambassaden därför – återigen endast på kinesiska – en mer allmän kritik mot dess röster i den svenska debatten, riktat mot ”vissa svenska politiker och medier”. Bland annat upprörs ambassaden av ökad ifrågasättning av infrastrukturprojektet de nya sidenvägarna och telekombolaget Huawei.

Jag översätter nedan fritt detta pressmeddelande från ambassadens hemsida, för att visa vilken sorts urskuldande och överlägsen retorik ambassaden använder sig av i sina uttalanden:

Den kinesiska ambassadens talesman kommenterar vissa svenska politikers och mediers uttalanden angående Kina
2019/01/17

Vi har på senare tid lagt märke till att en del svenska politiker och medier har kallat Kina för ”ett säkerhetshot” och beskrivit kinesiska investeringar som ”oroande”. Sådana argument saknar grund, är rent fiktiva och dessutom oansvariga.

Kina har aldrig utgjort något som helst hot mot global fred och utveckling, utan har alltid på ett viktigt vis bidragit till internationell fred och rättvisa, och engagerar sig nu för att bygga ett samhälle av ett gemensamt framtida öde för mänskligheten.* Kina är det land av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd som bidrar med flest trupper till de fredsbevarande styrkorna. Vi är aktiva förespråkare av politiska överenskommelser i internationella konflikthärdar eller andra problem, och bekämpar målmedvetet [global] terrorism. Kina agerar inte på något vis som skadar andra länders intressen. Vi behöver inte en tum av andra länders territorium, kommer aldrig eftersträva hegemoni och har vare sig som intention eller intresse av att hota något annat land.

Kina håller resolut fast vid en öppen utveckling och har sina dörrar på vid gavel för att samarbeta med världens alla länder på ett vis som innebär ömsesidiga fördelar. Kinesiska investeringar i utlandet görs huvudsakligen av företag i enlighet med marknadsprinciper och lokala lagar, med en vinn-vinn-princip som mål. De nya sidenvägarna bygger på att koppla samman länder längs med denna väg som en modell för samarbete baserat på, samverkan, delning, öppenhet, transparens enligt gällande regler och lagar. Vissa har anklagat Kina för att ”kontrollera” telekommunikationsnät och infrastruktur, men har aldrig lyckats visa upp några övertygande bevis för detta. Subjektiv spekulation av denna sort är såväl onödig som självdestruktiv.

Kinas utveckling utgör en möjlighet för Sverige och världens övriga länder. Vi hoppas att Sverige kommer gå hand i hand med Kina för att tillsamman främja ett smidigt och vänskapligt samarbete baserat på ömsesidig respekt och vinn-vinn.

Det är alltså med denna ton som Kinas ambassad rutinmässigt inte bara attackerar journalister och akademiker. Man förvränger dessutom innehållet i möten med svenska riksdagsledamöter och använder sedan resultatet i propagandasyfte.

* Uttrycket 人类命运共同体 översätts på engelska till ”community of shared future for mankind”, och är en fras myntad av Xi Jinping för att uppmana till en internationell ordning mer baserad på det kinesiska kommunistpartiets politik och värderingar.

Published on

NEVS i Trollhättan köps av Kinas rikaste man, som också är medlem i kommunistpartiet

Det verkar ha förbigått många att NEVS (National Electronic Vehicle Sweden) i veckan fått nya ägare. I tisdags rapporterade företaget via sin hemsida att det kinesiska konglomeratet Evergrande Group köpt 51 procent av aktierna i NEVS, och därmed blir dess nya majoritetsägare.

NEVS grundades 2012, efter att den svensk-kinesiske affärsmannen Kai Johan Jiang köpt upp vad som återstod av konkursboet SAAB Automobile. Jiang har sedan dess varit majoritetsägare i företaget, men kommer nu endast inneha 49 procent genom sitt företag NE Holding, enligt pressmeddelandet.

South China Morning Post noterar dock att NEVS de facto tidigare ägts av ett konsortium bestående av bland annat lokala myndigheter i staden Tianjin, telekomföretaget China Unicom och en kinesisk tankesmedja tillhörande landets kabinett.

Det kostade Evergrande 930 miljoner dollar att köpa loss 51 procent av ägarskapet från detta konsortium, varav närmare hälften redan betalats.

Stefan Tilk, NEVS vd, framhåller att den nya majoritetsägaren innebär nya finansiella muskler, som givetvis kan komma till nytta under företagets utbyggnadsfas.

Evergrande har nämligen tillgångar på över 2 000 miljarder svenska kronor och återfinns på plats 230 på Fortune Global 500, en rankinglista över världens största företag.

Förra månaden rapporterades att Evergrandes ägare och ordförande Xu Jiayin passerat Jack Ma som Kinas rikaste man enligt Forbes. Hans förmögenhet skrevs då till 42,5 miljarder dollar jämfört med 36,7 miljarder dollar för Alibabas ägare Jack Ma.

Men den nya majoritetsägaren är inte helt okontroversiell. Såväl Xu Jiayin som hans företag har nära band till Kinas kommunistparti.

Xu är själv medlem i kommunistpartiet och har varit partisekreterare i Evergrande sedan 2002.

Vidare är Xu också en av drygt 2 200 ledamöter i Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens, landets högsta konsultativa organ som varje år sammanträder tillsammans med den Nationella folkkongressen.

Kinas kabinett har utsett Xu Jiayin till en ”National Model Worker”, och Xu har i sin tur uttryckt lojalitet för partiets ledarskap med president Xi Jinping som kärnledare, uppger Reuters.

Detta har fått Office of the US Trade Representative att varna för Evergrande som ett av företagen vilka kinesiska myndigheter använder för att förvärva utländsk teknik, i syfte att verkställa den kontroversiella industriplanen Made in China 2025.

Varningen kom i samband med att Evergrande i november anklagades för att strypa finansieringen Faraday Future, en start-up inom elbilar baserad i Kalifornien.

The Verge beskriver hur Evergrande investerade i Faraday Future 2017, men nu försöker driva företaget i konkurs för att kunna lägga beslag på cirka 400 patent som denna start-up har tagit fram inom området.

Detta framhölls av amerikanska myndigheter som ”ett illustrativt exempel” på hur Kina investerar i amerikanska teknikföretag med främsta syfte att lägga vantarna på dess teknologi och intellektuella rättigheter.

The Verge utvecklar, och citerar Xu Jiayins lojalitetsförklaringar till Kinas kommunistparti:

China’s government has pushed the country’s domestic car industry to heavily invest in “new energy vehicles” in recent years, and so deals like the one with Faraday Future were encouraged, even as overseas investments trended downward, according to the report. The report also highlights Evergrande chairman Hui Ka Yan’s close connections with the Chinese Communist Party (CCP) as evidence that the Chinese government may have influenced the deal, including a speech where he said that “everything that Evergrande and I have, it is all given by the Party, given by the State, given by society.”

Jiangs vision med NEVS är att bli en av världens ledande tillverkare av elbilar. Sedan 2012 har NEVS dock inte sålt en enda bil. Företaget har istället varit upptaget med att leta investerare, bygga fabriker och ordna med olika sorters tillstånd eller samarbeten.

Man har också kommit en bit på vägen (pun intended). Förutom den gamla SAAB-fabriken i Trollhättan så har NEVS även byggt en fabrik i Tianjin, och började i fjol med byggnationen av ytterligare en fabrik i Shanghai.

Karl Johan Jiang uppgav i våras att han siktar på att producera 220 000 bilar i Tianjin under 2019, vilket i så fall skulle göra lokalerna där till världens största elbilsfabrik. I förlängningen, sade Jiang, ska ”ungefär lika många” bilar även byggas vid fabriken i Trollhättan.

Också den nya fabriken i Shanghai ska ha en kapacitet på omkring 200 000 fordon om året.

Xu Jiayin, Kinas rikaste man och tillika medlem av landets kommunistparti, äger nu NEVS i Trollhättan.

Tanken är alltså – vilket NEVS informationschef också uppgav förra månaden – att först starta produktionen i Kina för att sedan utvidga den även till Trollhättan.

Redan i dag anställer dock NEVS 660 anställda och 40 konsulter i Trollhättan, som bland annat jobbar med att utveckla företagets nästa bilmodell.

NEVS första modell kommer vara en elektrisk version av SAAB:s modell 9-3. Företagets vision är att konkurrera med kvalité snarare än lyx, genom att bygga elbilar i prisklassen 200 000 kronor som en bredare allmänhet ska ha råd att köpa.

Evergrandes investering i NEVS innebär sannolikt att företaget får välbehövligt kapital för att starta sin produktion av elbilar.

Det innebär samtidigt att företaget nu ägs av en man med stor rikedom och makt, vars lojalitet ligger hos Kinas kommunistparti och vars företag tidigare på goda grunder anklagats för teknikstöld.

Fotnot: Hui Ka Yan är Xu Jiayins kantonesiska namn, då han är bosatt i Guangzhou.

Published on

Kinas befolkning har nu börjat minska, låga födelsetal landets största utmaning

Efter årtionden av ettbarnspolitik har Kina länge haft ett av världens lägsta födelsetal. Det har skapat en enormt skev demografi, som även enligt inhemska tjänstemän och forskare utgör landets kanske största framtida utmaning.

Den statliga kinesiska tankesmedjan Chinese Academy of Social Sciences (CASS) släppte i januari en rapport som varnade för en ”omfattande turbulens” under de kommande årtiondena, såväl befolkningen som antalet kineser i arbetsför ålder beräknas minska.

Enligt CASS kommer detta ha stor negativ inverkan på landets socioekonomiska utveckling. Sedan 2013 har arbetsstyrkan – alltså invånare mellan 16 och 64 år – sjunkit med drygt sju miljoner. Denna minskning kommer fortsätta, och från och med år 2027 så kommer enligt tankesmedjans rapport befolkningen även minska som helhet.

Statistik från Kina är dock ofta tvetydig. CASS beräkningar grundar sig på att Kinas födelsetal ligger på 1,06 och håller sig där fram till år 2027. Men en del forskare menar att födelsetalet redan är lägre än så. Caixin citerar en studie som kinesiska forskare i USA och Peking publicerat tillsammans:

Authors Yi Fuxian from the University of Wisconsin-Madison and Su Jian of Peking University contend that inaccurate census results since the 1990s have skewed Chinese population estimates. Using UN data, data from China’s National Bureau of Statistics, and independent research, they estimate that the fertility rate in 2018 may have been as low as 1.05. By their calculations, China had a withering 10.31 million births and 11.58 million deaths last year — which would make 2018 the first year the population shrunk since famines in the early 1960s.

Caixin följde förra veckan upp rapporten och den tvetydiga statistiken med en artikel är forskaren Tao Tao vid Renmin University i Peking intervjuas. Hon påpekar att antalet kvinnor i barnafödande ålder nådde sin peak redan 2011, och sedan dess har sjunkit.

Så trots att kinesiska myndigheter helt skrotade den kontroversiella ettbarnspolitiken 2016 så sjönk antalet födslar 2017, även enligt officiell statistik. Detsamma gäller antalet giftermål som 2017 sjönk med sju procent. (Officiell statistik för 2018 är ännu inte offentlig.)

Tao Tao pekar även ut bostadsmarknaden, dålig villkor gällande barnpassning och bristande arbetslagar för kvinnor som andra anledningar till att antalet födslar minskar.

Bland annat Asia News jämför nu situationen i Kina med de ekonomiska utmaningar som Japan står inför, med ekonomisk stagnation som konsekvens för att landet länge dragits med likartat låga födelsetal:

From 2000 to 2016, the fertility rate in China was on average 1.18, among the lowest in the world. The situation is similar to that of Japan in the 1990s, where the crisis has mutated from demographic to economic. With the increase of the elderly and the lack of social welfare a ”humanitarian catastrophe” is expected.

I en artikel med rubriken ”The Chinese economy will be halted by demography, not by the US” påpekar Asia News att Japan under 1990-talet hade ett födelsetal på 1,42 vilket alltså är betydligt högre än Kinas under 2000-talet, om man utgår från ovanstående rapport.

Det innebär att de efterföljande socioekonomiska problem riskerar bli ännu större i Kina, särskilt som man till skillnad från Japan heller inte har någon utvecklad välfärd inom områden som sjukvård och utbildning.

Asia News pekar ut den uppenbara svårigheten med att antalet kinesiska pensionärer ökar, samtidigt som arbetsstyrkan minskar. 2015 hade Kina 6,9 arbetare (20-64 år) per pensionär (Över 65 år). År 2030 kommer motsvarande ratio vara 3,6 och 2050 så låg som 1,7.

De dramatiska siffrorna spås alltså bli en konsekvens av årtionden av ettbarnspolitik, följt av en ovilja att skaffa barn i Kina i dag av samma anledningar som många andra hög- och medelinkomstländer. Lägg där till att kinesiska myndigheter knappt tar emot några invandrare eller flyktingar alls.

Denna demografiska kris kommer innebära en stor nackdel för Kina i styrkeförhållandet med USA, som tack vare någorlunda jämna födelsetal och invandring har en hyfsat jämn befolkningstillväxt.

Enligt Asia News var den genomsnittliga åldern i USA:s befolkning under fjolåret 38 år, jämfört med 40 år i Kina. År 2050 spås den amerikanska genomsnittliga åldern vara 44 år och den kinesiska 56.

Enligt vissa påverkar detta redan i dag Kinas utrikespolitik. I sin bok ”Everything Under the Heavens” menar författaren Howard French att den kinesiska ledningen insett att möjligheten att expandera sin globala makt kommer försvinna ”inom 10 år, eller som allra högst 20 år”, eftersom de demografiska utmaningarna då oundvikligen kommer leda till socioekonomisk stagnation.

Så här skrev jag i min recension av Frenchs bok för magasinet Axess för ett och ett halvt år sedan:

Det mest intressanta i Howard Frenchs senaste bok står att finna på de sista två-tre sidorna. Där blottläggs den främsta anledningen till Kinas allt mer aggressiva utrikespolitik. För även om landet ofta spås bli nästa supermakt, så varnar French för en ekonomisk stagnation på grund av demografiska faktorer. Han citerar kinesiska demografer som även de anser det “fullständigt omöjligt” att landets ekonomi någonsin kommer växa sig större än den amerikanska.

Efter årtionden av ettbarnspolitik kommer medianåldern i Kinas befolkning nämligen vara en av världens högsta år 2050. Andelen invånare i arbetsför ålder blir samtidigt en av världens lägsta. Kina kommer alltså bli gammalt innan det blir rikt. USA:s befolkning beräknas dock växa med omkring 30 procent till år 2050, mycket tack vare invandring av vilken en stor del ironiskt nog kommer från Kina. Det kommer då “bara” gå två kineser på varje amerikan, jämfört med fyra mot en i dag.

När det gäller att uppskatta den globala makt och inflytande som Kina kommer få i framtiden, så är det helt oförståeligt att många väljer bortse från den demografiska tidsbomb utan like som landet står inför.

Published on

Kanadensisk man döms till döden i Kina i hastig omprövning av tidigare dom

En kanadensisk man vid namn Robert Lloyd Schellenberg dömdes i dag till döden av kinesisk domstol för drogsmuggling

Men som flera medier och analytiker påpekar efter dagens dom, så tyder mycket på att dödsstraffet är politiskt och ett steg i ledet att straffa Kanada efter att Huaweis finanschef Meng Wanzhou förra månaden arresterades på Vancouvers flygplats.

Schellenberg har varit i kinesisk fångenskap sedan 2014, då hans försök att smuggla droger från Kina till Australien avslöjades. Något han tidigare i år dömdes han till femton års fängelse för.

Men i december – efter att Meng arresterats i Kanada – bestämde sig åklagarna för att överklaga med argumentet att straffet inte var hårt nog. Det gick sedan fort innan domstolen skärpte straffet till döden.

I artikeln ”China sentences Canadian man to death in drug case linked to Huawei row” påpekar Washington Post att fallet väckt stor uppmärksamhet även hos Kanadas president:

The case has been condemned by Western legal experts and Schellenberg’s relatives, who say China is using Schellenberg as a bargaining chip in its efforts to free a top technology executive whose detention in Canada infuriated the Chinese government.

Canadian Prime Minister Justin Trudeau on Monday made his strongest-yet comment on the matter, expressing “extreme concern” over the case.

“It is of extreme concern to us as a government — as it should be to all our international friends and allies — that China has chosen to begin to arbitrarily apply a death penalty,” he told reporters in Ottawa.

Schellenbergs fall uppmärksammades knappt alls när den första domen på femton års fängelse föll. Men Washington Post understryker hur kinesiska myndigheter i december bjöd in utländsk media att närvara vid Schellenbergs rättegång; något som är extremt ovanligt i Kina.

Detta sågs i sin tur av många som ett tecken på att Kina ville dra så mycket uppmärksamhet till fallet som möjligt, i syfte att använda Schellenberg som en bricka i spelet att få Kanada att släppa Meng Wanzhou.

Som jag skrev närmare om här på InBeijing i mitten av december, så kidnappade Kina två kanadensiska medborgare i vad som framstod som hämndaktioner för Meng Wanzhous arrestering. Men att döma ytterligare en kanadensare till döden i en hastigt sammansatt rättegång utgör givetvis ännu en nivå i det diplomatiska spelet länderna emellan.

Mycket tyder också på tveksamheter i förfarandet av själva rättegången. Shanghaiist sammanfattar:

According to Globe and Mail Beijing correspondent Nathan VanderKlippe, Schellenberg and his lawyers were frequently interrupted by a prosecutor and the chief judge at the trial as they attempted to argue that Schellenberg was nothing more than a normal tourist who had accidentally got himself caught up in a cross-border drug smuggling conspiracy because of a man who he thought was his translator.

However, prosecutors argued that Schellenberg was the mastermind and the translator only a pawn, presenting phone and banking records to back up this assertion.

It took the court only an hour to arrive at a verdict and sentencing.

Det tog alltså bara en timme för domstolen att dela ut dödsstraffet.

Vidare intervjuas Sophie Richardsson från Human Rights Watch av The Guardian, och efterlyser en förklaring av varför detta fall som involverar en kanadensisk medborgare omprövas med skärpt straff just nu. Det förefaller osannolikt att det handlar om en slump.

Tidningen påpekar också att det endast tog sexton dagar från den första domen tills att ännu en rättegång hölls med skärpt straff som följd. Ett tidspann för kort för att ta fram de nya bevis som skulle göra en omprövning relevant, enligt intervjuade rättsexperter.

Är detta ett nytt riskmoment vi ser, att medborgare från länder i diplomatisk fejd med Kina riskerar dömas till döden? Vi lär snart få veta, eftersom Schellenberg bara har tio dagar på sig att överklaga domen.

UPPDATERING:

Nyhetsbrevet Sinocism innehöll morgonen mot tisdag svensk tid några intressanta kommentarer angående dödsstraffet mot Schellenberg.

Bill Bishop – en av de skarpaste Kina-analytikerna som finns i dag – länkar till två artiklar och utvecklar sitt eget resonemang om innehållet.

I den första artikeln framhåller New York Times hur Hu Xijin, redaktör för den nationalistiska tabloiden Global Times, nyligen varnat för att Kinas hämnd mot Kanada kommer ”bli värre än att frihetsberöva en kanadensisk medborgare”, om Meng Wanzhou utlämnas till USA snarare än att släppas fri.

Den andra artikeln är den från Washington Post till vilken jag länkat ovan. Bishop menar alltså att det utan tvekan rör sig om hämnd, samt att Schellenberg kommer avrättas om den kanadensiska domstolen beslutar sig för att Huaweis finanschef är skyldig till banksvindel och brott mot sanktioner:

Comment: I heard from someone I trust about a week before the announcement of his retrial that the Chinese had decided to end “leniency” for Canadian drug traffickers and sentence at least one much more harshly, possibly to death. If I heard it no doubt Hu Xijin did as well, and there can be no doubt Beijing is using the threat of death to a Canadian citizen to interfere in Canada’s internal judicial affairs to try to get the Huawei CFO Meng released…this is so stupid on so many levels by Beijing, but this is how the Party rolls inside China and it sees no reason to act differently outside the PRC borders…

(…)

Comment: Technically they have not applied the death penalty yet. Schellenberg can appeal, though he will lose, and then the Supreme Court has to uphold the case, but given the politics I assume Beijing will wait until the conclusion of the Meng extradition case. If Meng is sent to the US expect the Chinese to carry out the execution, if she is not then perhaps they will reduce his sentence, but best case he is likely going to be in a PRC jail for a long time.

Published on

Kina börjar straffa individer som använder Twitter eller VPN

Tidigare i veckan rapporterade bland andra South China Morning Post att en man i södra Kina blivit bötfälld drygt 1 000 svenska kronor för att ”utan tillstånd” ha använt sig av Virtual Private Network (VPN), en mjukvara för att komma åt det växande antalet internetsidor som omfattas av den kinesiska censuren.

Inkstone noterar att Kina just nu blockerar 155 av världens 1 000 mest välbesökta internetsidor, samt att böterna sammanfaller med en upptrappad kampanj från landets myndigheter för att ”rensa upp” på nätet.

VPN har alltid varit ett tveeggat svärd för kinesiska myndigheter. Dels vill regimen stänga ute information som man själv inte har kontroll över. Dels behöver företag, lärosäten och andra internationella aktörer tillgång till information även utanför Kina allt mer censurerade internet.

South China Morning Post uppmärksammar mycket riktigt också att detta inte är första gången som en kinesisk privatperson straffas för att använda sig av VPN:

In 2017, as part of a 14-month nationwide campaign against unauthorised internet connections, including VPN services, a Chinese man from southwest Guangxi province, Wu Xiangyang, was sentenced to five and a half years in prison for selling VPN services online. Wu also had to pay a fine of 500,000 yuan (US$72,790), an amount equivalent to the profits he had made from his VPN business since 2013.

The most recent VPN clean-up campaign, which started in January 2017 and ran until March 31, 2018, crippled most VPN services on the mainland as the government required them to obtain approval. At the time Chinese authorities said the country’s internet connection service market showed signs of “disorderly development that ­requires urgent regulation and governance”.

Vanligtvis sammanfaller störningar av VPN-tjänster med känsliga politiska datum eller händelser i Kina, exempelvis den nationella folkkongressens sammanträde eller årsdagar av Himmelska fridens torg.

Enligt uppskattningar som Inkstone citerar så använder sig 20-30 miljoner kinesiska internetanvändare i dag av VPN. Det är oklart varför just denna man i södra Kina bötfällts, eller hur många fler som kommer gå samma öde till mötes.

Som New York Times uppmärksammade i artikeln ”Twitter Users in China Face Detention and Threats in New Beijing Crackdown” under gårdagen, så sammanfaller straffet mot denna VPN-användare med en hårdför kampanj för att tysta kinesiska användare av Twitter.

Efter att kinesiska myndigheter bringat de inhemska sociala medierna under en närmast total kontroll, så verkar nästa målsättning vara att omöjliggöra för kinesiska internetanvändare att nyttja sociala medier eller andra tjänster som ligger utanför regimens kontroll:

The Chinese police, in a sharp escalation of the country’s online censorship efforts, are questioning and detaining a growing number of Twitter users even though the social media platform is blocked in China and the vast majority of people in the country cannot see it.

The crackdown is the latest front in President Xi Jinping’s campaign to suppress internet activity. In effect, the authorities are extending their control over Chinese citizens’ online lives, even if what they post is unlikely to be seen in the country.

“If we give up Twitter, we are losing one of our last places to speak,” said Wang Aizhong, a human-rights activist who said the police had told him to delete messages criticizing the Chinese government.

New York Times citerar vidare uppgifter som gör gällande att blott drygt tre miljoner kineser i dag använder Twitter. Trots detta så spelar tjänsten en stor roll inte bara för debatten i Kina, men även för att sprida information till omvärlden om vad som sker i landet.

Den nya kampanjen för att tvinga Twitter-användare att radera konton leds enligt uppgift av Kinas mäktiga ministerium för offentlig säkerhet, och riktar in sig även mot småskaliga användare. New York Times intervjuar en man med 4 000 följare som fick spendera två veckor i en trång cell med att titta på propagandavideos, efter att ha twittrat om mänskliga rättigheter.

Den finns här en annan mycket bedräglig paradox, nämligen det faktum att kinesiska statliga medier som Xinhua, China Daily och CCTV använder sig av Twitter och Facebook för att sprida partiets budskap, samtidigt som regimen alltså arresterar vanliga invånare som nyttjar samma plattformar.

Dels använder man alltså Twitter i propagandasyfte i egen vinning för att nå miljontals utländska internetanvändare, och dels använder man plattformen som grund och bevisföring när aktivister eller frispråkiga medborgare grips av polis.

Facebook, Twitter och LinkedIn avstår kommer antingen med ursäkter eller avstår helt från att kommentera denna sak då de tillfrågas av New York Times.

Bill Bishop, författare av det inflytelserika nyhetsbrevet Sinocism, gav i dag via just Twitter dock utlopp för en idé om hur dessa företag bör hantera situationen om de alls har några moraliska betänkligheter:

Published on

Trump dominerar svenska medier, Xi Jinping inte ens topp 30

För exakt ett år sedan skrev jag här på InBeijing artikeln ”Trump mer omskriven i media än alla svenska partiledare tillsammans”. Detta med anledning av en årlig undersökning av medieanalysföretaget Retriever, som gav vid handen att Trump nämnts i drygt 227 000 artiklar i svenska tidningar under 2017.

En stor anledning till detta var givetvis att Trump i januari 2017 tillträdde som president, samtidigt som det var ett relativt händelsefattigt år i svensk politik.

Hur ser det då ut under 2018, ett år som i Sverige präglats av valår och regeringskris? Det fick vi reda på för en knapp vecka sedan, då Retriever publicerade samma undersökning för 2018.

Trots att Trump nu varit president i snart två år, i kombination med händelserika året i Sverige, så omnämndes Trump under 2018 i fler svenska artiklar och inslag än Stefan Löfven och Ulf Kristersson tillsammans.

Trump dominerade alltså inte svenska medier i samma utsträckning som under 2017, vilket även kan ses att antalet artiklar som nämner honom minskat till drygt 165 000. Icke desto mindre är han ohotad etta, och omskriven mer än de två svenska statsministerkandidaterna någonsin – under ett valår!

I artikeln jag skrev här för ett år sedan så yttrade jag återigen mitt missnöje över vilken blind fläck Kina är för svenska medier. På den lista med 20 personer som Retriever publicerade förra året, fanns Xi Jinping inte ens med, vilket betydde att Kinas president hade nämnts mindre än 12 000 gånger i svenska medier.

I denna aspekt är årets lista ännu mer oroande. Den innehåller nämligen 30 personer, och Xi Jinping finns inte med på listan detta år heller, vilket innebär att hans namn nämnts mindre än 9 500 gånger i svenska medier under 2018.

Se nedan den kompletta topp 30-listan av de personer som under fjolåret omnämndes i svenska medier, så som den presenteras på Retrievers hemsida:

1) Donald Trump, 165 015

2) Stefan Löfven, 90 157

3) Ulf Kristersson, 48 708

4) Annie Lööf, 39 953

5) Jimmie Åkesson, 34 401

6) Vladimir Putin, 32 744

7) Jan Björklund, 28 769

8) Janne Andersson, 28 112

9) Theresa May, 24 104

10) Zlatan Ibrahimovic, 22 766

11) Kim Jong-Un, 22 518

12) Emmanuel Macron, 22 339

13) Charlotte Kalla, 21 537

14) Ebba Busch Thor, 20 267

15) Angela Merkel, 19 910

16) Margot Wallström, 19 848

17) Magdalena Andersson, 18 348

18) Jonas Sjöstedt, 17 560

19) Recep Tayyip Erdoğan, 17 261

20) Isabella Lövin, 15 604

21) Gustav Fridolin, 15 117

22) Andreas Norlén, 14 936

23) Jean Claude Arnault, 13 114

24) Rakhmat Akilov, 12 791

25) Sara Danius, 12 437

26) Tim ”Avicii” Bergling, 12 076

27) Ingmar Bergman, 10 076

28) Hanna Öberg, 9 836

29) Alice Bah Kuhnke, 9 640

30) Jamal Khashoggi, 9 592

Det förhåller sig alltså så att skidskytten Hanna Öberg – vars namn jag tvungen att googla – under 2018 nämndes fler gånger i svenska medier än Xi Jinping(!)

Detta trots att Xi Jinping under den nationella folkkongressen i år påbörjade sin andra mandatperiod som Kinas president, och dessutom avskaffade tidsbegränsningen för presidentämbetet. En världsnyhet som de facto innebär att världens största land gått från ett mer kollektivt ledarskap, till att centralisera makten hos en ensam ledare med en växande personkult omkring sig.

Med tanke på svenska mediers pinsamt sparsamma rapportering om Kina, är det inte särskilt lustigt att vare sig svenska politiker eller näringsliv har den kunskap som behövs för att bemöta landets ökande inflytande globalt.

Det är heller inte lustigt att många svenskar inte förstår hur pass allvarligt övertramp mot internationella lagar som Kina har gjort i och med kidnappningen av Gui Minhai, eftersom många svenska medier inte klarar av att rapportera ordentligt om saken.

Och då ska vi inte ens börja tala om stora viktiga geopolitiska företeelser som de nya sidenvägarna eller Kinas expansion i Sydkinesiska havet, som kommer forma framtiden på den världspolitiska arenan.

Inte ens är det lustigt att till och med svenska journalister låter sig luras genom att acceptera inbjudan att åka till Kinas ambassad för att intervjua ambassadören, och sedan själva utnyttjas på ambassadens hemsida i propagandasyfte.

Svenska medier måste – för hela samhället skull – snäppa upp sig vad gäller kunskap och rapportering om Kina. Särskilt med tanke på att landet just nu expanderar sina statliga medier och dess propaganda i Europa.

Samtidigt är det svårt att se hur detta skulle ske. Trots att Kina är de senaste fyra årtiondenas kanske mest intressanta historia i världen, så verkar ointresset och okunskapen om landet sitta i den svenska journalistkårens rötter.

Som jag noterade förra månaden så fanns inte ett enda stipendium med relation till Kina, när Svenska Journalistförbundet delade ut 113 stycken stipendier för utveckling och kompetensarbete.

Published on

USA utfärdar ny resevarning till Kina efter flera utomrättsliga gripanden

Under gårdagen uppdaterade USA:s utrikesdepartement sin reserekommendation till Kina. På grund av godtycklig efterlevnad av kinesiska lagar manar myndigheten sina medborgare till försiktighet – särskilt amerikaner med kinesisk bakgrund – och framhåller risken för att de inte ska tillåtas lämna Kina efter inresan.

Så kallade ”exit bans” sägs nu används i ökad utsträckning för att hålla kvar amerikanska medborgare i Kina, ofta i flera år. Detta kan enligt amerikanska myndigheter tjäna flera syften.

Kinesiska myndigheter kan antingen hålla dessa personer som gisslan för att tvinga familjemedlemmar eller andra individer att återvända till Kina. Vidare kan man även hindra någon att lämna landet för att pressa personen att ”samarbeta” i utredningar eller ge med sig i exempelvis en affärskonflikt.

Enligt USA:s utrikesdepartement är det många amerikanska medborgare som blir medvetna om att de förbjuds lämna landet först när de tagit sig till flygplatsen. De får i regel heller inte veta hur länge utreseförbudet gäller, och utsätts ofta för hot och trakasserier.

Ett uppmärksammat exempel på detta ägde rum i slutet av november, då fru och två barn till affärsmannen Liu Changming förbjöds att lämna Kina. Liu är misstänkt för ekonomisk brottslighet, och hans familj hålls nu trots sina amerikanska medborgarskap som gisslan för att han ska återvända till Kina.

De tre familjemedlemmarna greps redan i somras och har sedan dess suttit i den kinesiska polisens förvar. Trots att Kina inte tillåter dubbelt medborgarskap, så menar Kinas myndigheter att de tre är kinesiska medborgare.

Bland annat BBC kopplar också samman den nya resevarningen till de många utomrättsliga gripanden som ägt rum i Kina på senare tid.

I synnerhet de två kanadensiska medborgarna Michael Spavor och Michael Kovrig, som kidnappades i en tydlig hämndaktion efter att Huaweis finanschef Meng Wanzhou arresterats på Vancouvers flygplats. (Något jag skrev närmare om här på InBeijing i artikeln ”Kina kidnappar två kanadensare som hämnd för Huawei”.)

Kanadensiska myndigheter uppgav under gårdagen att inte mindre än tretton kanadensiska medborgare gripits sedan Mengs arrestering 1 december, varav fem fortfarande befinner sig i Kinas förvar.

Faktum är att utomrättsliga arresteringar blivit så vanligt i Kina bara det senaste året, att nyhetsbyrån Associated Press i veckan skrev en artikel med rubriken ”China’s Disappeared: A look at who went missing in 2018”.

Att frångå såväl inhemsk som internationell lag genom rena kidnappningar likt detta får i längden givetvis konsekvenser. USA:s resevarning är just en sådan.

Varningen har i sin tur redan fått konsekvenser i form av att många amerikaner, kanadensare och andra utlänningar tvekar inför att stanna eller investera i Kina, vilket kan påverka en redan stagnerande ekonomisk tillväxt negativt.

Givet det växande antalet ”försvinnanden” i Kina är det heller inte osannolikt att fler länder kommer mana sina invånare till likartade försiktighetsåtgärder.

Kinas utrikesministerium förkastade föga förvånande den nya resevarningen i dag, genom att mena att den ”inte håller för granskning”.

Läs hela resevarningen via det amerikanska utrikesdepartementets hemsida.

Published on

Hård ordväxling mellan Kina och Taiwan om krig eller återförening

Knappt hann 2019 börja innan spänningarna över Taiwansundet ökade rejält. Detta främst på grund av ett tal ”till taiwanesiska landsmän” som Xi Jinping höll under gårdagen, då det var exakt 40 år sedan Kina officiellt bytte strategi från militär konfrontation med Taiwan till att eftersträva en så kallad återförening på fredlig väg.

Talet var fullt av såväl villfarelser som illa förtäckta hot. Bland annat garanterade Kinas president att ”alla nödvändiga medel” kommer användas för att bringa Taiwan under kinesiskt styre, och underströk att man inte utesluter användningen av militär.

Morot och piska stod på menyn. Xi lovade att man kommer tillgodose sina taiwanesiska landsmäns ”intressen och välmående”, genom en lösning vid namn ”ett land, två system” som redan har implementerats i Hongkong. Den kinesiska nationens återfödelse, sade presidenten, kommer även gagna Taiwans befolkning.

Samtidigt framhöll han att det inte finns något utrymme för separatistiska aktiviteter på Taiwan, samt nödvändigheten av att alla taiwaneser inser att det vore ”katastrofalt” om landet rörde sig i riktningen mot självständighet.

Xi använde sig också av de sedvanliga nationalistiska känsloargumenten. Landsmännen på båda sidorna sägs vara en enda stor familj, vars släktskap och nationella identitet inte kan negligeras av någon. Faktumet att de båda sidorna ännu inte är fullt återförenade beskrevs som den kinesiska nationens ”historiska sår”.

Vidare klargjorde presidenten att de militära hoten inte riktar sig mot ”de taiwanesiska landsmännen”, utan blott mot utomstående krafter och ”det mycket lilla antal” så kallade självständighetsseparatister och deras aktiviteter.

Kina har länge försökt måla upp en bild av att det stora flertalet taiwaneser vill se sitt land styrt från Peking, och att detta blott förhindras av utländska makter samt lokala politiker som antingen utnyttjas eller är ute efter egen vinning.

Men som bland annat New York Times påpekade efter talet, så är sanningen att bara en bråkdel av Taiwans befolkning vill se en så kallad återförening materialiseras:

Virtually no section of the electorate in Taiwan would find “one country, two systems” an attractive goal, said Jonathan Sullivan, an associate professor at the University of Nottingham in Britain who studies the island’s politics. “Taiwan is not a colony à la Hong Kong, and it has everything to lose and nothing to gain from agreeing to it,” Professor Sullivan said.

(…)

Mr. Xi portrayed Taiwanese as generally favoring unification with China. But only 3 percent of Taiwanese respondents in a survey published last August by National Chengchi University said they wanted unification now. An additional 12.5 percent said they preferred the status quo and eventual reunification.

Visserligen var talet i mångt och mycket en återupprepning av vad Xi Jinping vid tidigare tillfällen redan sagt. Men Deutsche Welle – som nyss har öppnat en byrå här i Taipei – intervjuade en forskare som noterade att detta var första gången som Xi konkret föreslog att en återförening nu bör ske under ”ett land, två system”.

Samma forskare menade också att Xi denna gång lade större tonvikt på själva återföreningen, vilket kan ses som att han börjar bli allt mer otålig i denna fråga, som presidenten personligen investerat mycket politiskt kapital i. Att på något vis säkra Kinas styre över Taiwan skulle garantera Xi den plats i historieböckerna bredvid Mao Zedong och Deng Xiaoping som han så tydligt eftersträvar.

Dock avstod Xi Jinping även denna gång från att lägga fram en tidsplan för återförening, vilket enligt New York Times flera hökar inom såväl kommunistpartiet som Kinas militär vill se. Och som Xi Jinping därmed förr eller senare kan tvingas till för att inte framstå som svag.

Låt oss först stanna ett tag vid begreppet ”återförening”. Denna term är tagen direkt från kommunistpartiets eget narrativ, på samma vis som partiet kallar Taiwan för den kinesiska nationens ”heliga mark”.

Det är dock viktigt att påpeka hur Taiwan aldrig någonsin har styrts av Folkrepubliken Kina, samt att kommunistpartiet inte en endaste dag har regerat över någon del av Taiwan. Det handlar helt enkelt – som så ofta annars – om att Peking förvrider historien till sin egen fördel.

Taiwans president Tsai Ing-wen var heller inte sen med att utmana flera aspekter av Xi Jinpings tal. Redan under gårdagskvällen avfärdade Tsai en förening med Kina under ”ett land, två system” som omöjlig.

Spänningarna mellan Kina och Taiwan har inte varit såhär stora på över ett årtionde, och krigsretoriken inte lika påfallande sedan 1979.

Detta i ett tv-sänt tal, där Tsai också underströk att den taiwanesiska allmänheten helt enkelt var emot förslaget. Hon framhöll vidare att hennes administration inte godkänner ”1992 års konsensus”, vilket har varit den största källan till konflikt mellan Taiwan och Kina sedan Tsai blev president våren 2016.

Förenklat så innebär detta så kallade konsensus att det bara finns ett Kina, men att det står fritt för regeringarna i Peking respektive Taipei att definiera innebörden av detta Kina.

Avtalet ingicks dock mellan två diktaturer – innan Taiwan blivit en demokrati – och har i dag inte stöd av vare sig befolkningen eller den sittande administrationen, som gick till val på att kasta 1992 års konsensus över bord. Icke desto mindre kan Peking inte acceptera att detta konsensus skrotas, eftersom det innebär ett rejält kliv bort från såväl kinesiskt inflytande som en potentiell återförening.

Tsai Ing-wen menade vidare att Taiwans 23 miljoner invånare vill behålla sin självstyre, samt att demokrati har blivit en värdering och en livsstil som öns befolkning värdesätter högt. Hom uppmanade samtidigt Kina att vara modigt nog att också utveckla sig i en demokratisk riktning.

Kina vägrar konsekvent att föra dialog med Tsai Ing-wen innan hon erkänner 1992 års konsensus. Tsai återupprepade dock under gårdagen sin vilja att tala med Peking, så länge dessa samtal hålls som en dialog mellan två självständiga stater.

Hon uttryckte även hopp om att Kina ska visa intresse för att lösa de båda sidornas meningsskiljaktigheter på ett fredligt sätt snarare än att försöka framtvinga det taiwanesiska folkets kapitulation genom att hota och skrämmas.

Taiwans utrikesministerium skredde heller inte med orden under gårdagen. Här ett ställningstagande via Twitter:

Det taiwanesiska utrikesministeriet uppgav även för New York Times att man inte var intresserad av ”ett land, två system” med tanke på alla vis som Kina har ignorerat denna överenskommelse i Hongkong, sedan systemet infördes där 1997.

Tsai Ing-wen befinner sig dock under stor press. Hennes parti Democratic Progressive Party drabbades under mellanårsvalet i november av stora bakslag, vilket jag skrev närmare om i inlägget ”Val i Taiwan: Storförlust för regeringspartiet, storslam för Kinavänliga KMT”.

Det förra regeringspartiet Kuomintang (KMT) kammade bland annat hem borgmästarposten i Taiwans tre största städer, inklusive den viktiga hamnstaden Kaohsiung där DPP tidigare styrt oavbrutet i 20 år.

Resultatet skylldes av många – med rätt eller orätt – på att konflikten mellan Tsais administration och Kina har drabbat den taiwanesiska ekonomin negativt. Andra pekade på kinesisk inblandning i valprocessen, vilket också bevisades genom flera fall av finansiering till oppositionskandidater.

Den balans Tsai Ing-wen nu tvingas gå är sannerligen inget av avundas. Förutom press från Peking och en allt starkare opposition, har hon även dragit på sig stark kritik från tunga inom DPP som vill se ännu tydligare ställningstaganden emot Kina och en snabbare rörelse mot taiwanesisk självständighet. Något som givetvis också skulle vara riskabelt med tanke på den hotfulla retoriken från andra sidan sundet.

Men även Xi Jinping är under press, och har i många avseenden tiden emot sig. Enligt den forskare som Deutsche Welle intervjuar, är Xi orolig över faktumet att antalet taiwaneser vilka ser sig själva som kineser, samt själva aptiten för en återförening, enligt flera undersökningar minskar.

Om KMT lyckas vinna presidentvalet 2020, är det sannolikt att Xi kommer kräva konkreta åtgärder från den nya regeringen för att materialisera en återförening med Kina.

Och sannolikt kommer Pekings – innan militära ingrepp övervägs på allvar – att använda sin väloljade påverkansmaskin för att utnyttja Taiwans öppna system i syfte att så politisk splitt och ersätta president Tsai Ing-wen med en ny och mer lydig ledare.

Bild från en video på en kinesisk familj som avhystes från ett hotell i Stockholm av polis.
Published on

Nyårskrönika: Populäraste artiklarna om Kina under 2018

Varje år har jag för vana att summera upp det gångna året genom att lista de mest lästa artiklarna här på InBeijing. Men i årets ”nyårskrönika” vill jag först passa på att säga något som själva besöksstatistiken under 2018.

Det har nämligen varit ett rekordår, och det med ganska stor marginal. Enligt WordPress egen statistik så har jag sedan 2012 bara haft över 500 sidvisningar i genomsnitt under ett enda år, nämligen 2014. Övriga år har antalet legat mellan 435 och 489.

Men under 2018 så hade InBeijing inte mindre än 948 sidvisningar om dagen! Detta visar sig främst bero på en rad inlägg på engelska om debaclet kring turistskandalen och satirshowen som utspelade sig under hösten. Den kinesiska ambassadens olika utspel har också varit av stort intresse.

Därmed befäster InBeijing sin position som Sveriges största nyhetssida om Kina. Det är ett mycket spännande år vi har framför oss och jag ska göra mitt bästa för att finna tid och skildra vad som händer kring Kina också under 2019, även om det kan bli svårt att nå upp till samma läsarsiffror.

Arbetet underlättas också av de just nu 26 läsare som stödjer mig via Patreon med sammanlagt 202 dollar i månaden. Dessa läsare får varje vecka ett särskilt mail som går ut endast till mina sponsorer, och som har visat sig vara väldigt uppskattat.

Så tveka inte att sponsra mig via Patreon du också, om du finner InBeijing intressant och användbart, och dessutom vill ta del av dessa mail. Ju fler sponsorer jag får, desto mer tid har jag att skriva här.

Nog med självberöm och marknadsföring nu. Se nedan de mest lästa artiklarna på InBeijing under 2018:

1) ”All the details you need on the Chinese tourists who were ”brutally” handled by Swedish police” – Min grundliga utredning om fallet med de kinesiska turisterna som förvisades från ett hotell i Stockholm i september är nu InBeijings mest lästa någonsin med över 45 000 träffar. I inlägget finns bland annat videos, kartor och skärmdumpar från sociala medier. Innehållet plockades upp av flera utländska och svenska medier.

2) ”VIDEO: Svensk polis bär ut kinesisk familj från hotell” – Jag var en av de första som postade videos från incidenten med de kinesiska turisterna i Stockholm, vilket också drog många läsare direkt när fallet blev känt. Även om detta inlägg inte är lika utförligt som det ovanstående, så fick det många träffar tack vare att det var en av de första publiceringarna med videomaterial från händelsen.

3) ”Swedish satire show takes another hit at China” – När satirshowen Svenska nyheter gjorde satir på turistincidenten i Stockholm, anade man nog föga att resultatet skulle bli en diplomatisk kris. På grund av programmets innehåll krävde den kinesiska ambassaden vid upprepade tillfällen en ursäkt från SVT, som stod på sig. Istället för att utfärda en ursäkt till Kina så fortsatte showen att driva med Kinas myndigheter också veckan efter, vilket summeras i denna artikel.

4) ”Why the Swedish King is cancelling his China trip over Gui Minhai” – I slutet av november meddelades plötsligt att kungen med kort varsel ställde in en resa till Hongkong och Kina. Den officiella anledningen till detta var de pågående regeringsförhandlingarna i Sverige. Men enligt vad källor uppgav till SVT så handlade beslutet de facto om pågående förhandlingar mellan Kina och Sverige om Gui Minhai. InBeijing var först med att förklara detta på engelska, vilket attraherade många läsare.

5) ”Kinesisk journalist skriker och slåss under konferens i Storbritannien – Kina kräver ursäkt” – Statliga kinesiska mediers upptåg drog till sig stor uppmärksamhet under 2018. En bisarr händelse ägde rum i Storbritannien, där en journalist från CCTV höll låda vid en konferens om Hongkong. Kong Linlin ställde sig upp och kallade deltagarna för ”förrädare” och ”anti-kinesiska”, och slog sedan till en funktionär i ansiktet när hon blev ombedd att lämna. Kinesiska myndigheter hävdade dock att Kong var offret och krävde – just det – en ursäkt.

6) ”Sweden about to deport a Uyghur family to Xinjiang” – Under hösten fick jag nys om att en uigurisk familj riskerade utvisning från Sverige. Av någon anledning så trodde vare sig Migrationsverket eller Migrationsdomstolen på familjens berättelse, och de blev tillsagda att uppsöka den kinesiska ambassaden i Stockholm för att arrangera resa tillbaka till Kina där förföljelse garanterat väntade. Historien plockades upp av flera utländska medier – bland annat New York Times där jag också intervjuades – och familjens utvisning har nu tillfälligt stoppats i väntan på att Migrationsverket utreder det förändrade säkerhetsläget i Xinjiang.

7) ”Apple lämnar över iCloud till kinesiska myndigheter” – Utländska teknikföretag har ofta fått kritik för att kompromissa med säkerhet och användarnas integritet i syfte att blidka kinesiska myndigheter och kunna verka på världens största marknad. Så var också fallet med Apple, då företaget i februari lämnade över driften av iCloud i Kina till ett statligt kinesiskt företag. Detta innebär i praktiken att polis och myndigheter nu har full insikt i de kinesiska användarnas aktiviteter.

8) ”Kina varnar turister för att besöka Sverige efter påstått polisvåld mot kinesisk familj” – Ytterligare en händelse relaterad till incidenten med de kinesiska turisterna. Efter att man från svenskt håll inte gett någon ursäkt eller straffat de poliser som var inblandade i händelsen, så utfärdade Kinas ambassad en resevarning för turister som planerade att besöka Sverige. Man menade att det inte längre går att garantera kinesiska besökares säkerhet i Sverige. Intressant är att notera hur Sverige ännu inte har bett om ursäkt för händelsen, samt att resevarningen förlängdes för ett par veckor sedan.

9) ”To get a China visa, Swedish journalist have to answer questions on Gui Minhai, the CCP and me” – Det kom till och med som en överraskning för mig, när Aftonbladets journalist Peter Kadhammar tvingades svara på frågor om vad han tycker om mig för att kunna få ett visum till Kina. Detta avslöjade Kadhammar efter att han kallats till ambassaden till ett slags förhör, varefter han fick vänta flera månader på sitt journalistvisum. Enligt Kadhammar har det aldrig någonsin under hans långa karriär varit lika svårt att få ett sådan visum som nu.

10) ”Kinas ambassad attackerar Expressen och mig på sin hemsida” – Ytterligare en artikel relaterad till den kinesiska ambassadens upptåg. Återigen var det med stor förvåning som jag plötsligt såg mig bli attackerad på ambassadens hemsida med namn och en rad oförblommerade anklagelser. Det var bara den första av ett par sådana attacker mot mig, och av dussintals liknande attacker mot andra svenska journalister och medier. Nu har man – sorgligt nog – blivit så van vid dessa attacker att de längre knappt är värda att uppmärksamma.

Gott nytt år alla läsare!