februari 2019

Published on

Min artikel i Expressen om John Meewella, Kinas agent från Sri Lanka som hotade Angela Gui

Under gårdagen nämnde jag här som hastigast här på InBeijing min artikel om John Meewella som publicerades i Expressen i dag; den kan nu läsas i sin helhet online.

Meewella är alltså en av de två affärsmän som försökte skrämma Angela Gui till tystnad över hennes fängslade far, förläggaren Gui Minhai. Männen agerade efter instruktioner från Kinas ambassad, och dessutom med stöd av Sveriges Kinaambassadör Anna Lindstedt.

I min artikel för Expressen står mer om Meewellas bakgrund, inklusive alla de företag han varit inblandade i tillsammans med den kinesiska affärsmannen Kevin Liu som har nära band till Kinas myndigheter och ambassad.

Till artikeln finns också en kort videosnutt från Expressen TV, där jag medverkade imorse. Se även texten som PDF nedan, eller i större version via Scribd.

Published on

Varför lät sig ambassadör Anna Lindstedt manipuleras av de två affärsmännen som hotade Angela Gui?

Under morgondagen kommer en lång artikel av mig i Expressen – på nätet och i papper – om skandalen där Kinaambassadör Anna Lindstedt lurade Angela Gui till ett möte med två affärsmän som visade sig representera Kinas ambassad.

Väl under mötet försökte de båda männen skrämma Angela till tystnad. Detta inte bara med ambassadör Lindstedts goda minne; hon uppmanade även Angela att gå med på affärsmännens plan(!)

Sedan detta inträffade har mycket fokus i svenska medier legat på den ene av de två männen. Nämligen Kevin Liu, en bombastisk kinesisk affärsman med såväl kopplingar som brett kontaktnät i Sverige. Hans bakgrund och personlighet gör Liu till en tacksam person att skriva om.

Men samtidigt är Liu en karaktär som är mycket vanlig inom kinesiskt näringsliv. Och tillika bara en av otaliga affärsmän av kinesisk härkomst som regimen använder för att utföra politiska uppdrag utomlands.

Desto mer intressant är den andre mannen. Han är från Sri Lanka och heter John Meewella. Det är honom som jag fokuserar på i morgondagens artikel i Expressen. Där kan ni läsa om hans bakgrund, de företag han varit involverad – samt hur han blev en kinesisk agent.

Mer om detta alltså i morgon. Här tänkte jag nu istället fritt dela mina tankar om en i dagarna mycket vanlig frågeställning: Varför agerade Anna Lindstedt som hon gjorde? Hur kunde hon låta sig luras och manipuleras av de två affärsmännen?

Till att börja med är det viktigt att utgå från att Lindstedt med all säkerhet handlade i goda intentioner. Hon var säkerligen övertygad om att hennes okonventionella metodet potentiellt kunde resultera i Gui Minhais frigivning.

Icke desto mindre var handlandet vårdslöst, och sällan har väl ordspråket ”the way to hell is paved with good intentions” varit mer passande.

Anna Lindstedt tillsammans med affärsmannen Kevin Liu och den kinesiska Sverigeambassadören Gui Congyou. Bilden lades upp på Twitter av John Meewella, och togs samma helg som det skandalartade mötet med Angela Gui ägde rum.

I sammanhanget är det viktigt att förstå hur Kina under de senaste åren betydligt trappat upp sina påverkansoperationer utomlands. Detta sker främst genom att en partiorganisation vid namn United Front Work Departement har livats upp under Xi Jinpings presidentskap.

Även detta utvecklar jag närmare i morgondagens artikel i Expressen. Så utan att här gå in på för mycket detaljer, så vill jag bara notera att en vanlig strategi som kommunistpartiet använder sig av är att försöka placera personer som nära rådgivare till utländska politiker.

Detta leder ibland till framgång, och ambassadör Lindstedt är inte den enda som låtit sig luras. Så sent som förra månaden fick John McCallum, Kanadas ambassadör i Kina, sparken sedan han föreslagit att kanadensiska myndigheter bör ingå någon slags överenskommelse med Kina och låta Huaweis finanschef Meng Wanzhou gå fri snarare än att lämna ut henne till USA. Det står utom rimligt tvivel att även McCallum handlade efter kinesiskt inflytande.

Likaledes hade alltså Kevin Liu och John Meewella lyckats vinna Lindstedts förtroende. Något som har flera anledningar.

Till att börja med har fallet Gui Minhai tärt hårt på Lindstedt under hennes postering i Peking. Frågan har överskuggat allt annat och resulterat i såväl frustration som tårar för den svenske ambassadören.

Personer jag talat med som arbetat med Lindstedt beskriver henne som en kompetent om än ”yvig” diplomat. Hon är inte främmande för att ta egna initiativ, men har samtidigt enligt uppgift haft svårt att bedöma diskrepansen mellan kinesiska partitjänstemäns ord och handling. Detta är en livsfarlig kombination.

Personligen står det för mig utom allt rimligt tvivel att några höga tjänstemän inom Utrikesdepartementet på förhand hade kännedom om detta möte. Inte för att UD säger så, men för att de båda affärsmännen har en så pass brokig bakgrund att det hade räckt med en halvtimme googlande för att utesluta samarbete med dem i känsliga politiska frågor som Gui Minhai.

Men Lindstedt ägnade sig uppenbarligen inte åt någon googling, eller åt någon research alls för den delen. Istället fick hon gradvis ökat förtroende för Kevin Liu och John Meewella genom middagar, bröllopsbjudningar och andra klassiska kinesiska tekniker för smörjning.

En samling festbilder inkluderandes ambassadör Lindstedt, Kevin Liu, John Meewella m.fl. Lindstedt gick på flera sociala sammankomster tillsammans med de båda affärsmännen – en klassisk metod för att utveckla de i Kina så viktiga personliga relationerna.

Det är möjligt att Lindstedt agerade i något slags tunnelseende – hon ville lösa fallet så till den grad att hon lurade sig själv att de båda männen hade nyckeln till genombrottet.

Detta leder oss osökt till nästa frågeställning: Låg det alls något bakom de båda affärsmännens löften om att Gui Minhai kunde släppas bara Angela håller tyst? Bör man inte prova hemliga och okonventionella möten om inget annat fungerar?

På den första frågan är svaret ett skarpt nej. Frågan om Gui Minhais öde ligger inte i knäet på dessa två affärsmän eller ens den kinesiska ambassadören i Stockholm. Detta är ett beslut som tas flera nivåer högre upp; möjligen även på absolut högsta politiska nivå i hjärtat av Peking.

Det enda Kinas ambassadör vill göra är att visa sina överordnade att han kan få tyst på anhöriga och svenska medier. Med vilka metoder som helst, inklusive givetvis falska löften.

Att försöka tysta familjemedlemmar till dissidenter för att undvika negativ publicitet är praxis för Kinas regim. Om detta påminde nyligen exempelvis New Bloom, genom att understryka hur exakt samma sak utspelade sig för ett drygt år sedan då den taiwanesiska aktivisten Lee Ming-che kidnappades i Macao.

Den andra frågeställningen – huruvida man bör testa hemliga möten – är något knepigare att svara på. Visst kan komplicerade diplomatiska problem lösas bakom lyckta dörrar om inget annat fungerar.

Men då måste man handla med omdöme. Då måste samtal ske mellan parter som respektive lands utrikesdepartement har sanktionerat inflytande i frågan – och inte med skumma karaktärer som Kevin Liu och John Meewella, som visar upp mobilbilder från den lunch de nyss haft med Kinas ambassadör på Djurgården!

En tweet från gladare dagar, då Lindstedt våren 2016 just utsetts till Kinaambassadör.

Hur man än vrider och vänder på detta så har Lindstedt begått ett oerhört misstag. Men samtidigt ligger givetvis det yttersta ansvaret hos utrikesminister Margot Wallström, kabinettsekreterare Annika Söder och andra högt uppsatta tjänstemän som hanterar Sveriges utrikespolitik.

För i en tid när relationerna mellan Kina och Sverige är så pass ansträngda, och kinesiska myndigheter flyttar fram sina positioner på det vis som nu sker, så är det av största vikt att tillsätta endast de mest skickliga och lojala och erfarna diplomaterna som ambassadörer i Peking och sedan regelbundet kontrollera deras arbete.

Så har uppenbarligen inte varit fallet med Anna Lindstedt. Till skillnad från sin föregångare har hon ingen erfarenhet från Kina. Likaledes har bevisligen heller inga noggranna kotroller skett, för då skulle mötet inte kunna ha ägt rum från första början.

Det är bara dra en djup suck och konstatera att denna fadäs utgör ytterligare ett exempel på Sveriges ”naivitet” gentemot Kina, såväl på central nivå som hos ambassadören i Peking. Det är bara hoppas på bättring – för särskilt mycket värre än så här kan det knappast bli.

Published on

John Meewella – affärsmannen som hotade Angela Gui under svenska ambassadörens uppsyn

De senaste dagarna har mycket skrivits om det möte där Angela Gui hotades av två ”affärsmän” under ett möte arrangerat av Sveriges tidigare Kinaambassadör Anna Lindstedt.

Mycket fokus har varit på Kevin Liu, en av männen som närvarade och som flitigt syns på bilder med såväl Lindstedt som Kinas ambassadör i Stockholm. Det finns utan tvivel anledning att återkomma till honom, men här tänkte jag istället som hastigast belysa den andre mannen, nämligen John Meewella.

Meewella är från Sri Lanka, men har kopplingar till Kina genom ett stort antal företag och akademiska titlar, av vilka många verkar vara falska. Mycket riktigt har Meewella efter att denna skandal uppdagats raderat såväl sin Twitter som sin LinkedIn.

För inte längesedan publicerade han dock inlägg likt följande på Twitter:

Medan Meewella har försökt sopa undan spåren efter sig, så finns hans CV dock tillgängligt via en sida vid namn musclesforgrowth.com.

Det är ett minst sagt imponerande CV, med styrelse- och ordförandeposter i en rad olika företag och institutioner med kopplingar till Sverige och Kina, samt till Kevin Liu.

Se CV nedan som PDF, om nu Meewella skulle lyckas att ta bort det även från musclesforgrowth.com:

Med lite efterforskningar hade man enkelt på förhand kunnat lista ut att Meewella sannolikt inte är en person att förlita sig på då det gäller förhandlingar med Kina – och särskilt inte gällande fall som Gui Minhai.

Enligt min mening är detta ytterligare ett tecken på att ambassadör Lindstedt handlade om inte på egen hand så i alla fall utan kunskap inom Utrikesdepartementets högre ledning. Varningsklockor måste ju i så fall ha ringt någonstans, om hon på förhand gjorde känt att hon tänkte låta en person som Meewella förhandla om Gui Minhai på uppgift av Kinas ambassad.

Det är nu av största vikta att alla företag, organisationer och institutioner – som exempelvis Karolinska Institutet – som har haft samröre med Meewella undersöker detta noggrant.

I sammanhanget är Meewella en kanske ännu mer intressant person att hålla koll på än Kevin Liu – han är nämligen ett tydligt exempel på hur kinesiska myndigheter i allt större utsträckning också använder utländska medborgare i sina påverkansoperationer.

Eftersom jag just nu befinner mig på resande fot så kommer jag skriva mer om såväl Meewella som detta fall nästa vecka, när jag återigen är på plats i Taipei.

Tills dess är alla läsare som vet något om denne mystiske karaktär mycket välkomna att kontakta mig.

Published on

Hur mycket visste UD om svenska ambassadörens möte med Angela Gui?

De senaste dagarna har en rad nya uppgifter kommit fram angående det hemliga och hotfulla möte med kinesiska affärsmän som Anna Lindstedt, Sveriges ambassadör i Kina, lurade in Angela Gui i förra månaden.

De så kallade affärsmännen hotade Angela att sluta tala om sin far Gui Minhai med media, eller så skulle hon riskera att aldrig mer få se honom. Allt medan ambassadör Lindstedt satt bredvid och nickandes försökte övertyga Angela att gå med på männens ”plan”.

En av huvudpunkterna för diskussion har varit om och i så fall hur mycket svenska Utrikesdepartementet i själva verket kände till detta möte. Detta särskilt som UD har lämnat motstridiga uppgifter i ämnet.

Till en början sade nämligen UD att ingen på departementet kände till att Lindstedt hade arrangerat ett möte mellan Angela Gui och kinesiska affärsmän som representerade Kinas ambassadör i Sverige. Under helgen ändrade dock UD sin version av berättelsen, och menade nu istället att ”ingen av de som arbetat med fallet [med Gui Minhai] känt till mötet”, vad det nu ska betyda.

Dessförinnan hade SVT också begärt ut ambassadör Lindstedts mailkonversation med UD, eftersom detta är offentliga handlingar. Sveriges ambassad i Peking maskerade dock innehållet i fyra av mailen. Man hänvisade till sekretess och till att innehållet potentiellt kan skada förhållandet mellan Sverige och Kina.

Vidare har också flera andra personer som närvarade vid mötet intervjuats. SVT talade med Torbjörn Lodén, professor i Sinologi, som var på mötet i ett par timmar och talade med en affärsman vid namn Kevin Liu. Denne Kevin Liu var enligt Lodén mest intresserad av att berätta om sina framgångar, och hade enligt uppgift en stående svit på hotell Sheraton i Stockholm där sammankomsten ägde rum.

Enligt Lodén så kände Kevin Liu och Anna Lindstedt varandra sedan en tid tillbaka. Det var också Kevin Liu som försökte övertala Angela Gui att hålla tyst. Här kan han ses på bild tillsammans med Lindstedt och den kinesiska ambassadören i Sverige.

Vidare talar Sveriges Radio med Cecilia Lindqvist, erfaren kinakännare som också närvarade, men lämnade mötet då Kevin Liu under eftermiddagen började beställa in champagne och annan sprit till alla de gäster som närvarade.

”Jag fick en känsla av att detta definitivt inte var något som jag skulle vilja bli indragen i”, sade Lindqvist angående mötet i allmänhet och ett förslag rörande en konsert med nyckelharpa i synnerhet, som Kevin Liu ville att de båda skulle samarbeta med.

Sveriges Radio har också intervjuat självaste Kevin Liu, som mycket hellre vill tala musik och kultur än politik. Han säger sig dock vara väl bekant med ambassadör Lindstedt, men framhäver sedan att frågan är känsligt och försöker byta samtalsämne innan han lägger på luren.

Det möte som ägde rum mellan Angela Gui och de båda affärsmännen var alltså en del av ett större möte, där flera representanter från såväl Kina som Sverige var närvarande, inom både politik och näringsliv och kultur.

Det är därför berättigat att ställa frågan: Kan det verkligen vara så att utrikesminister Margot Wallström eller andra höga chefer på UD inte kände till att ambassadör Lindstedt rest från Peking till Stockholm??

Oavsett vilket, så underströk moderaternas partiledare Ulf Kristersson i SVT Agenda i söndags att det ändå är en skandal. Kände UD till mötet är det illa; kände de inte till det så visar situationen på att man saknar dialog eller insyn med och i sina ambassadörers arbete.

Kristersson understryker vidare vikten av transparens samt att UD lägger alla kort på bordet. Men ändå är det locket på som gäller.

Moderaternas utrikespolitiske talman Hans Wallmark upprepar Kristerssons ord enligt en artikel i Aftonbladet. I samma text återupprepar även Margot Wallström sitt beslut att inte kommentera fallet med hänvisning till utredningssekretess.

Samtidigt har UD pausat sin utredning av ambassadör Lindstedt. Istället har SÄPO påbörjat ett förundersökning om egenmäktighet vid förhandling med främmande makt, som kan resultera i fängelse för Lindström.

De senaste dagarnas utveckling har på många vis resulterat i fler frågor än den svarat på, och det kommer garanterat finnas anledning att återkomma till ämnet under den närmaste framtiden.

Published on

Lång artikel om hur Kinas militär skickar forskare till svenska universitet

I det aktuella numret av Universitetsläraren skriver jag långt om en mycket aktuell fråga. Nämligen hur Kinas militär skickar ut forskare och ingenjörer till universitet världen över, i syfte att förbättra militärens stridsförmåga med sina nya kunskaper när de väl återvänder till Kina.

Detta ämne har debatterats flitigts sedan Alex Joske vid Australian Strategic Policy Institute i oktober i fjol publicerade reapporten ”Picking flowers, making honey”. Där fastslås hur Kinas militär under det senaste årtiondet skickat minst 2 500 forskare utomlands i detta syfte.

Min artikel har denna rapport som utgångspunkt, med särskilt fokus på Sverige. Förutom Alex Joske och en akademiker vid namn Kevin Carrico som följer ämnet noga, så intervjuar jag även rektorer eller andra företrädare vid Karolinska Institutet, Lund Universitet och Kungliga Tekniska Högskolan.

Sverige är nämligen överrepresenterat när det gäller samarbeten med forskare från Kinas militär. Under 2017 – som är det sista helåret rapporten dokumenterar – låg svenska universitet sexa i världen vad gäller samarbete med Kinas militär, framför länder som Frankrike och Japan.

Vän av ordning undrar kanske vad som är så kontroversiellt med detta. Jo, som rapporten understryker så innebär denna oroande trend de facto att västerländska skattebetalare och allmänna medel finansierar forskning för militären i världens största regim.

Forskarna som anländer till utländska universitet förkovrar sig i bland annat jetmotorer, radarutrustning och forskningsområden relaterat till kärnkraft. När de sedan återvänder används de nya kunskaperna för vidare forskning och utveckling vid universitet som tillhör Kinas militär.

Det finns en stor naivitet kring detta inom den akademiska världen. Många har förvisso varit medvetna om företeelsen, men inte om dess allvar eller omfattning innan dess att Joskes rapport publicerades.

Vissa påpekar att forskning i sig inte kan delas upp mellan militära och civila ändamål, och att det därför inte går att göra något åt faktumet att Kinas militär drar nytta av västerländsk teknologi för att förbättra sin stridsförmåga.

Men faktumet att forskarna ofta skickas ut med falska identiteter, eller från i väst okända lärosäten som tillhör Kinas militär, gör frågan desto mer delikat. Det handlar helt enkelt om att den kinesiska militären använder den öppenhet som råder vid utländska universitet för att lägga beslag på modern vapenteknik.

Denna känsliga och komplicerade företeelse beskriver jag i två längre texter för Universitetsläraren. Den första artikeln har rubriken ”De forskar för Kinas militär”, och inleds med ett exempel på en kinesisk militär forskare vid namn Zhang Chaofan, som med hjälp av svenska stipendier forskat i atomfysik och molekylär fysik vid Uppsala Universitet:

Men det finns också en annan sida av underbarnet Zhang Chaofan, som efter forskningen vid Stanford ”omedelbart återvände till Kina för att ägna all sin tid och energi åt militära ändamål”. Efter att sedan ha gjort genombrott inom kvantfysiken, sade Zhang Chaofan att nästa steg var att applicera resultaten inom militären med fokus på högprecisionsvapen.

Detta enligt en intervju med honom i People’s Liberation Army Daily, den officiella tidningen för Kinas militär, PLA. I intervjun får vi också veta att Zhang Chaofan i dag forskar vid National University of Defense and Technology, NUDT, i mångmiljonstaden Changsha i centrala Kina, där han också tog examen innan sin tid i Uppsala. Lärosätet är känt som Kinas absolut främsta militärakademi.

En lång biografi om Zhang Chaofan på NUDT:s hemsida uppger att han varit ”en militärman” ända sedan unga år, med en dröm om att gå med i militären för att tjäna sitt land. När han 2004 antogs vid NUDT var hans uttalade mål att bli militär forskare.

”Utan genombrott inom fysiken, kommer snabb utveckling av vapen och [militär] utrustning att utebli”, var ledorden som Zhang Chaofans professor vid NUDT gav honom inför avfärden till Uppsala. Nu har Zhang Chaofan nått sin målsättning genom att använda sina kunskaper för att utveckla vapen åt PLA.

Den andra artikeln har rubriken ”Medveten strategi att skicka forskare med militärkoppling”, och berör företeelsen på global nivå, samt vad som eventuellt kan göras åt det faktum att Kinas militär utvecklar sina vapen med hjälp av forskning från västerländska universitet:

Kevin Carrico, som undervisar i sinologi vid Monash University i Australien, säger till Universitetsläraren att många akademiker ”av ideologiska skäl” inte vill inse det verkliga problemet i utbytet med PLA. Moralisk relativism förekommer ofta, där man frågar sig vad skillnaden är mellan att utbyten gynnar PLA eller USA:s militär.

Säkerhetspolitiskt är skillnaden, enligt Kevin Carrico, väsentlig:
– Personligen anser jag att forskning vid amerikanska eller australiensiska universitet inte borde bistå med förmåga till en expansionistisk diktatur som potentiellt kan göra skada mot världens demokratier om konflikt uppstår, för att inte nämna PLA:s förfärliga track record mot sin egen befolkning.

(…)

Kevin Carrico framhåller även det faktum att en del av forskarna döljer sina identiteter så noga visar på omsorgsfull planering och assistans från myndigheterna i att kultivera dessa forskare. Han menar att detta varit framgångsrikt, då den allmänna kunskapen om denna trend inte är särskilt känd i akademiska kretsar. Men efter Joskes välunderbyggda rapport finns det nu ingen ursäkt att fortsätta vara ovetande.

Vad gäller åtgärder, så håller Kevin Carrico i stort sett med om de rekommendationer Alex Joske ger i sin rapport:
– Regeringar och lärosäten världen över behöver samarbeta för att säkerställa att forskare och besökande akademiker från Kina inte använder sin forskning för att stärka PLA, säger han.

Detta är en komplex och komplicerad fråga, men icke desto mindre viktig i en tid då Kinas regim ständigt hittar nya vis att dra nytta av det öppna samhälle och de fria institutioner som finns i väst.

Givetvis är frågan också kopplad till den omfattande stöld av teknik, patent och immaterialrätt som kinesiska myndigheter och företag gör sig skyldiga till på regelbunden basis. Med den betydande skillnaden att det här handlar om utveckling av dödliga vapen.

Mina artiklar innehåller också statistik vad gäller svenska lärosätens samarbeten med forskare från Kinas militär, samt ett par konkreta exempel på dessa samarbeten.

Mitt reportage kan läsas i textform via Universitetslärarens hemsida. Se även texten som PDF här nedan, eller i större version via Scribd.

RELATERAD LÄSNING PÅ KINAMEDIA:

”Harvards toppforskare fälls för hemligt samarbete med Kina” (dec 2021)
”Universitet i Hongkong river dansk staty om massakern vid Himmelska fridens torg” (dec 2021)

Published on

Sveriges ambassadör utreds av UD efter att ha lurat Angela Gui till hemligt och hotfullt möte

I helgen skrev jag här på InBeijing om ett antal män som sade sig representera Kinas ambassadör i Sverige försökt skrämma Angela Gui att inte tala mer om sin fängslade far med media.

I dag ger Angela själv mer detaljer om detta möte, vars omständigheter är en stor diplomatisk skandal och har lett till att Anna Lindstedt (bilden), Sveriges ambassadör i Peking, nu utreds av Utrikesdepartementet.

I en artikel via Medium, avslöjar Angela nu hur det var Lindstedt som bjöd in henne till Stockholm för ett par veckor sedan. Lindstedt lät veta hur det var dags att prova ”ett nytt tillvägagångssätt” för att lösa fallet med Gui Minhai, Angelas far som suttit fängslad i Kina i över 1 200 dagar utan rättegång.

Lindsted berättade vidare för Angela att en grupp affärsmän skulle hjälpa till med fallet. De ville alla träffa Angela i Stockholm. Lindstedt kopplade samman Angela med de okända männen som ville ha hennes passnummer för att kunna boka flygbiljetter och hotell åt henne.

Väl i Stockholm fördes Angela till ett annat hotell där hon skulle spendera två dagar i sällskap av Lindstedt och de ovannämnda affärsmännen, samt andra personer med relation till Kina eller affärsmännen som utan synbar anledning bjudits in till sammankomsten.

Samtal, middagar och alkoholförtäring skedde i ett område av hotellet som endast kunde tillgås med hjälp av passerkort. Angela blev tillsagd att inte lämna hotellet; till och med när hon gick på toaletten så följde någon som innehade passerkortet med henne.

Affärsmännen som Lindstedt lovat skulle assistera Angela utgav sig för att representera Kinas ambassadör Gui Congyou, vilket de styrkte genom att visa en bild av sig själva i sällskap med ambassadören. De försökte vidare smickra Angela och lova att erbjuda sin hjälp till henne utan att förklara hur.

Detta blev dock klarare under den andra dagen på hotellet, när affärsmännen leverade såväl morot som piska. Angela utvecklar situationen via Medium:

The next day I was told that one of the businessmen had gone to the Chinese Embassy to ‘negotiate’ my father’s case on Sweden’s behalf. The man who offered me the visa told me that they had ‘connections within the Chinese Communist Party’. He said the Chinese ambassador was ‘on the phone to Beijing’, and that it was possible my father might be released. There would, however, need to be a trial first ­– in which my father might be sentenced to ‘a few years’ before he’d be allowed to come back home. In order for this to happen, I was told I needed to be quiet. I wasn’t to tell anyone about this, or say anything publicly about the case.

Affärsmännen lät också Angela veta att kinesiska myndigheter var väldigt arga på henne. Men mest uppseendeväckande av allt är givetvis inte de kinesiska mellanhändernas beteende, utan den svenska ambassadörens.

Angela berättar hur Lindstedt satt bredvid och ”gick med på planen”, trots att affärsmännen rakt ut hotade med att Angela aldrig skulle få se sin far igen om hon inte litade på dem.

Vidare sade ambassadör Lindstedt att hon – om Gui Minhai frigavs – skulle gå ut på svensk tv för att tala om vilken lysande framtid relationerna mellan Sverige och Kina har, samt be om ursäkt för två händelser som inträffade i höstas: det satirprogram i SVT som skämtade om Kina, samt de kinesiska turisterna som avhystes från ett hotell i Stockholm av svensk polis.

Angela fick sedan reda på att ”förhandlingarna” med Kinas ambassad – som hon alltså inte underrättats om – hade pågått i ett par veckor, och att hon nu förväntades hålla tyst i utbyte mot vaga hopp om att hennes far eventuellt ska släppas eller få ett kortare straff.

När Angela naturligt nog ifrågasatte detta upplägg, blev affärsmännen arga och hotfulla och höjde rösten. När Angela påpekade för ambassadör Lindstedt att männen agerade manipulativt, sade Lindstedt att hon var ”ledsen” om Angela kände så.

Affärsmännen svarade då i sin tur med att hota såväl Angela som ambassadören enligt följande: ”The businessman said, ‘you care about Anna [Ambassador Lindstedt], right? If you keep talking to the media it’ll damage her career. You don’t want her to come to any harm, do you?’”.

Trots dessa hot, noterar Angela, så vek ambassadör Lindstedt inte en tum i sitt stöd för affärsmännen och deras ljusskygga plan:

Ambassador Lindstedt added that China were adopting a new diplomatic line which meant that if activism and media coverage was to continue, China might ‘punish Sweden’. I responded saying I didn’t feel very good about this being my responsibility. She said it was ‘unfortunate’ that I’d had to take on so much responsibility since the very beginning. The ambassador also told me she believed this — commissioning two businessmen to negotiate on a sensitive case — was the best course of action, as the negotiations handled by the Foreign Ministry ‘didn’t seem to make much progress’. ‘Damned if you do, damned if you don’t’, she said.

En sanslös historia har alltid ett sanslöst slut. Och denna historia är absolut inget undantag. För när Angela – utan att ha fått ersättning för vare sig flygbiljetter eller hotel – lämnade Stockholm så beslutade hon sig för att kontakta svenska Utrikesdepartementet för att ta reda på vilken kännedom de hade om fallet och affärsmännen.

Ingen kännedom alls, skulle det visa sig.

När Angela ringde till Utrikesdepartementet, så kände man där inte ens till att något möte hade ägt rum. Faktum är att UD inte ens hade en aning om att ambassadör Lindstedt befann sig i Sverige(!)

Här har vi alltså en svensk ambassadör som – bakom ryggen på hela UD – har lurat Gui Minhais dotter till ett hemligt möte med hotfulla affärsmän vilka på uppgift av Kinas ambassad försöker skrämma henne till tystnad. Och allt detta på svensk mark, medan ambassadör Lindstedt sitter bredvid och hejar på!

Det är därför inte överraskande att Lindstedt nu är under utredning, vilket Expressen precis avslöjade i artikel ”UD utreder ambassadör – efter hemligt möte om Gui Minhai”:

Utrikesdepartementets presschef Patric Nilsson säger att man nu utreder om ambassadör Lindstedt agerat felaktigt. En tillförordnad chef är tillsatt i Peking och Lindstedt kommer att återkomma till Sverige inom kort.

– Vi har tillsatt en intern utredning för att undersöka om möjligt felaktigt agerande har förekommit.
Utredningen tillsattes efter att UD fått kännedom om mötet i slutet av januari. Patric Nilsson säger att han inte kan kommentera vad ett konstaterande om felaktigt agerande skulle leda till.

Som jag skrev här i helgen så meddelade UD via sin hemsida 17 januari att ambassadör Lindstedt skulle lämna sin post i Peking i mars, för att istället bli samordnare av Sveriges internationella arbete med Agenda 2030 för hållbar utveckling. (Lindstedt var tidigare Sveriges chefsförhandlare vid klimatmötet i Paris.)

En dryg vecka senare ägde alltså det hemliga mötet rum, varpå Lindstedt nu blivit ”entledigad” från sin ambassadörspost i förtid. Det är i nuläget oklart huruvida hon har fortsatt förtroende att arbeta med Agenda 2030 – eller på någon annan position alls in UD för den delen.

Detta är givetvis inget mindre än en riktigt praktskandal, och ytterligare en pinsam tur kring svenska myndigheters agerande kring fallet Gui Minhai. Vad i helvete håller man egentligen på med?

Published on

Kina straffar Turkiet på samma vis som man straffat Sverige

För ett par dagar sedan skrev jag här på InBeijing om hur Turkiet som första muslimska land kraftfullt fördömde förtrycket av uigurer och andra muslimska minoriteter i regionen Xinjiang.

Turkiska utrikesministeriet kallade i helgen Kinas förföljelse av muslimer ”en skam för mänskligheten”, och krävde att landet stänger de ”koncentrationsläger” där omkring en miljon muslimer hålls fångna utan föregående juridisk process.

Att Kina avfärdade kritiken genom att uppmana Turkiet till en ”korrekt förståelse” av de ”lagliga ansträngningar” som Kina vidtar för att bekämpa terrorism och extremism kom knappast som någon överraskning. Men samtidigt utfärdade kinesiska myndigheter i dag en resevarning för kinesiska turister som planerar besöka Turkiet.

Som bland annat South China Morning Post påpekar, så har samma slags ”resevarningar” de senaste månaderna även utfärdats för Sverige och Kanada, i båda fallen som hämnd för politiska eller diplomatiska dispyter.

I Kanadas fall utfärdades en resevarning efter arresteringen av Huaweis finanschef Meng Wanzhou. Vad gäller Sverige så har jag tidigare beskrivit anledningarna flera gången här på InBeijing, bland annat i artikeln ”Kinesiska ambassaden utfärdar ny resevarning för Sverige”.

Att minska antalet kinesiska besökare – och därmed inkomsten från turism – har alltså använts som ett ekonomiskt påtryckningsmedel mot såväl Sverige som Kanada. Och nu gör man likadant med Turkiet, vilket bland annat en akademiker som South China Morning Post intervjuar utvecklar:

“The statement made by the Chinese embassy is a countermeasure on the Turkish government,” said analyst Li Mingjiang, an associate professor at the S Rajaratnam School of International Studies in Singapore.

“It is a message telling the Turkish government that you should not say too much about the internal affairs in China, otherwise economic relationships, tourism, this sort of thing, could be affected.”

Eftersom ingenting egentligen har inträffat i Turkiet, så är resevarningen är av det mer generella slaget. Kinas ambassad i Ankara uppmanar kinesiska medborgare att ”vara uppmärksamma på sin personliga säkerhet”.

För ett mer utvecklat resonemang om varför Kina förkastar Turkiets kritik mot de politiska fånglägren i Xinjiang, läs artikeln ”Turkey’s remark on Xinjiang twists facts” i China Daily, komplett med propagandabilder på uigurer som dansar och är glada.

I artikeln beskyller statliga China Daily Turkiet för att använda uigurerna som en slags bricka i det diplomatiska spelet med Kina, i och med att man tillåter uigurer som gått i exil demonstrera mot Kina på turkisk mark.

Published on

Turkiet kallar Kinas behandling av muslimer ”skam för mänskligheten” och kräver att ”koncentrationsläger” stängs

Under gårdagen gjorde turkiska myndigheter ett av de hårdaste uttalandena hittills angående förföljelsen av muslimer i Kina, och definitivt det hårdaste från ett annat muslimskt land.

Turkiets utrikesministerium skrädde inte med orden när det kallade behandlingen av muslimer i regionen Xinjiang ”en skam för mänskligheten”.

Vidare krävde utrikesministeriets talesman att Kina ska ”stänga koncentrationslägren” där cirka en miljon muslimer just nu hålls inspärrade, med hänvisning till vad kinesiska myndigheter envist kallar ”omskolningsläger” där uigurer och andra etniska minoriteter påstås få gratis yrkesutbildning.

Bland annat BBC citerar Turkiets utrikesministerium:

In a statement issued on Saturday, foreign ministry spokesman Hami Aksoy said: ”It is no longer a secret that more than a million Uighur Turks exposed to arbitrary arrests are subjected to torture and political brainwashing” in prisons, adding that those not detained were ”under great pressure”.

”The reintroduction of concentration camps in the 21st century and the systematic assimilation policy of Chinese authorities against the Uighur Turks is a great embarrassment for humanity,” Mr Aksoy said.

Turkiets markering kommer efter att den i Turkiet mycket populära musikern Abdurehim Heyit rapporteras död. Heyit satt frihetsberövad i Xinjiang, och dog enligt Turkiets utrikesministerium efter att han utsatts för ”tortyr” i ett av regionens ”koncentrationsläger”.

Jag har tidigare flera gånger – här på InBeijing och i svenska medier – skrivit om hur Kina med början våren 2017 har spärrat in över en miljon muslimer i politiska läger utan föregående rättsprocess.

I dessa läger har fångarna sedan bland annat tvingats avsäga sig sin tro, tacka kommunistpartiet och hylla president Xi Jinping. De som vägrat har straffats med allt från att tvingas äta fläsk och dricka alkohol, till isoleringsceller eller ren fysisk tortyr. Flera dödsfall har rapporterats från lägren.

Trots att förföljelsens omfattning blev känd under 2018, har reaktionen från omvärlden varit relativt tafatt. Detta gäller i synnerhet reaktionen från den islamiska världen, vilket jag uppmärksammade här på InBeijing i november i artikeln ”Världens muslimska länder ignorerar förtrycket mot Kinas muslimer”.

Där konstaterade jag att många muslimska länder är så ekonomiskt beroende av Kina att de valt att hålla tyst. Samtidigt gör många islamiska regimer inte särskilt bra ifrån sig själva vad gäller mänskliga rättigheter, och är därför försiktiga med uttalanden om situationen i andra länder.

Samtidigt har det blivit svårare för myndigheterna i många muslimska länder att hålla tand för tunga, då förföljelsen i Xinjiang blivit allt mer påtaglig och dessutom drabbat många utländska medborgare.

När nu Turkiet har tagit bladet från munnen på allvar, återstår det att se om fler muslimska länder följer efter. Då kan Kina inte längre hävda att kritiken mot dess fångläger i Xinjiang endast kommer från ett fåtal västerländska nationer.

Det ska också bli intressant att följa hur Kina reagerar på Turkiets uttalanden. Vänta er inga silkesvantar, utan snarare tuff retorik och ekonomisk vedergällning.

RELATERAD LÄSNING:

”Turkey demands China close camps after reports of musician’s death” (BBC)
”China’s treatment of Uighurs is ’embarrassment for humanity’, says Turkey” (The Guardian)
”’Shame for humanity’: Turkey urges China to close Uighur camps” (Al-jazeera)
”Turkey condemns China’s treatment of Uygurs as ‘embarrassment for humanity’” (South China Morning Post)

Published on

Kinas ambassad hotar Angela Gui, och Sveriges ambassadör lämnar sitt uppdrag i Peking

Detta är första uppdateringen av InBeijing efter en vecka på resande fot utan dator. Som vanligt så har det varit relativ nyhetstorka i Kina under det kinesiska nyåret; men samtidigt har det hänt en hel del i Sverige som rör fallet Gui Minhai.

För en knapp vecka sedan avslöjade Angela Gui i en intervju med Svenska Dagbladet att flera män som sade sig representera Gui Congyou, Kinas ambassadör i Stockholm, i slutet av januari sökte upp henne för ett hemligt möte.

Männen sade sig ha fått information direkt från ambassadören genom samtal med honom, och backade upp sin position genom att visa bilder från ambassaden.

Vidare berättade männen för Angela Gui att Gui Minhai kan komma att släppas efter att hans fall prövats i domstol, samt lovade henne att ordna ett visum så att Angela kan åka till Kina för att hälsa på sin far.

Motkravet för detta var att Angela skulle upphöra att tala om sin fars fall, och också se till att andra medier slutade uppmärksamma fallet. Om hon inte gick med på detta, hotade männen, så skulle Angela aldrig få se sin far igen.

Det handlar alltså om klassiska gangstermetoder. Från sin bas i Stockholm skickar ambassadören ut mellanhänder för att med morot och piska försöka tysta familjemedlemmar till en svensk medborgare som hållits fängslad i Kina i över 1 200 dagar utan rättegång.

Angela är dock klok nog att förstå att man vare sig bör eller kan förhandla på detta vis med diktaturer. I intervjun med Svenska Dagbladet säger hon – sannolikt helt korrekt – att kinesiska myndigheter bara vill att hon ska vara tyst så att de har fria händer att behandla hennes far som de vill:

– Nej, jag övervägde ett tag, men kände snart att det är helt bisarrt. De förväntar sig att jag ska gå med på ett tystnadslöfte i utbyte mot ett visum och ett godtyckligt löfte att chanserna blir bättre för att min far ska släppas fri. Jag är besviken på att de tar till en sådan här taktik och har svårt att förstå att de verkligen tror att jag är så dum, säger hon och tillägger:

– Det är viktigt för mig att helhjärtat markera mot det här. De ska inte lyckas tysta sina åsiktsmotståndare. När det gäller Kina finns ju heller aldrig några garantier att de infriar löftet om en mildare dom eller ett frisläppande.

Angela framhåller mycket riktigt att kinesiska myndigheter tydligen till varje pris vill undvika medial uppmärksamhet kring hennes fars fall. Hon uttrycker sin förhoppning om att detta inte kommer lyckas, samt om att mediebevakningen kring Gui Minhai ska fortsätta.

Ändå har uppmärksamheten kring dessa gangstermetoder varit ofattbart liten. En snabb sökning ger vid handen att endast någon handfull svenska medier har uppmärksammat hur ambassaden via ombud hotad att Angela aldrig mer ska få se sin far om hon inte håller tyst, och då oftast endast genom korta notiser från TT. Också Utrikesdepartementet har – sin vana trogen – varit helt tyst.

Stanna upp ett tag och ponera att det hade varit Ryssland som hållit en svensk författare fängslad i 1 200 dagar. Tänk er sedan att den ryska ambassadören skickar ut hantlangare för att skrämma författarens familjemedlemmar till tystnad, dessutom på svensk mark! Vilka rubriker det hade blivit..

Från kinesiskt håll förnekar man föga förvånande att ovanstående möte har ägt rum. Den kinesiska ambassaden uppmanar istället via ett argt pressmeddelande Angela och andra att sluta försöka dra till sig publicitet för egen vinning(!):

The Embassy of the People’s Republic of China in Sweden would like to solemnly state that the Chinese side has never authorized and will not authorize anyone to engage with Gui Minhai’s daughter. The Chinese side handles the Gui Minhai case in accordance with law and legal procedure. China is a country of rule of law, and the result of the Gui Minhai case is to be decided by China’s law, instead of the so-called “China’s representative” claimed by Gui Minhai’s daughter or the press. We hope that some people will not try to gain publicity for themselves by making up a so-called “China’s representative”.

Samtidigt meddelade regeringen kort via sin hemsida i mitten av januari att Anna Lindstedt, Sveriges ambassadör i Peking, kommer lämna Kina i mars i år efter knappt två och ett halvt år på posten.

Det är oklart varför, men flera personer jag talat med menar att tiden i Peking varit tuff för henne. Lindstedts nya position – samordnare av Sveriges internationella arbete med Agenda 2030 – är heller inte lika prestigefylld som ambassadörsposten i Peking.

Det är i dagsläget oklart vem som kommer bli Sveriges nya ambassadör i Kina.

Förra söndagen uppmärksammade SVT Agenda också fallet Gui Minhai, samt företeelser som spionanklagelser mot företaget Huawei och framtvingade erkännanden på kinesisk tv.

Detta görs bland annat genom en intervju med Kinas ambassadör Gui Congyou, som det finns ett och annat att säga om. Medverkar i programmet gör även Peter Dahlin och Jerker Hellström.

Inslaget i Agenda kan ses här via SVT Play, från och med minut 16.

Här diskuterar SVT kring beslutet att intervjua Gui Congyou, och redogör för hur intervjun utfördes.

Published on

Hundratals kinesiska företag vinstvarnar efter att börsen i Shanghai föll med 24,6 procent i fjol

(Bilden ovan föreställer utvecklingen av Shanghais kompositindex sedan januari 2018)

För en dryg vecka sedan skrev jag här på InBeijing om hur Kinas ekonomiska tillväxt i fjol var den lägsta sedan 1990, samt att konsumtionen minskat drastiskt i svallvågorna av handelskriget med USA.

Nu tonar sig nya bekymmer upp i den kinesiska ekonomin, då 440 företag listade i Kina denna vecka vinstvarnade för sina resultat under fjolåret. Detta uppmärksammas av bland annat Bloomberg, som noterar att 373 av de listade företagen uppger att de gick med förlust under 2018.

Bloomberg har sammanställt de drygt 2 400 listade kinesiska företag som under januari presenterat prognoser för sin verksamhet i fjol. Det noteras även att 86 procent av de 373 företagen som varnar för förlustsiffror gick med vinst 2017.

Enligt Bloomberg är samtliga sektorer drabbade, och dessutom ser utsikterna för 2019 knappast bättre ut:

The number of Chinese companies warning on earnings is turning into a flood as a deadline looms on Thursday (Jan 31), with no industry spared from worsening demand.

(…)

Damage has been widespread: airlines faced soaring fuel costs and a weak yuan, the equity-market slump hurt brokerages, while China’s economic slowdown and surge in impairment costs slashed earnings for a bus manufacturer, a maker of refrigerators and an ID-card supplier. Another glut of forecast cuts is likely before the end of the day, as many firms opt to take a hit from more stringent accounting rules rather than report years of losses.

”We’re only just seeing the beginning of deterioration in corporate earnings as the economy slows further,” said Yu Dingheng, a fund manager at Shenzhen Flying Tiger Investment & Management Ltd. ”Things will continue to go downhill for firms seeing business slowing and even as the macro-economy recovers, these individual firms will never be what they were.”

Utvecklingen beror givetvis på lägre tillväxt och mindre konsumtion. Under fjolårets sista kvartal sjönk vidare såväl investeringar som industriell produktion märkbart.

Och för helåret 2018 ökade Kinas handel med 9,7 procent, vilket är klart mindre än 14,2 procent året innan. I december var ökningen på årsbasis blott 4,8 procent.

Enligt många analytiker beror delar av utvecklingen på handelskriget med USA. Även Ning Jizhe, chef för Kinas nationella statistikbyrå, medgav nyligen att handelskriget påverkar den kinesiska ekonomin, om än i “hanterbar” utsträckning.

I artikeln ”In-Depth: A Checklist for China’s Economic Outlook in 2019” framhåller det kinesiska finansmagasinet dessutom att både tillväxt som export förväntas sjunka ytterligare under detta år.

Minskad tillväxt och stagnerad konsumtion har satt sina spår på Kinas börsmarknad. I fjol sjönk Shanghais kompositindex med hela 24,6 procent, vilket innebar att indexet var det sämst presterande i hela världen.

Det är svårt att se hur kinesiska myndigheter kommer kunna vända den oroande trenden, och därmed uppmuntra såväl inhemska som utländska företag till att investera och skapa jobb samt ekonomisk aktivitet på en nivå som liknar den tidigare.

Vad vi ser nu är en början på en utveckling som potentiellt kan få mycket allvarliga konsekvenser för kinesiska myndigheter, särskilt om man inte lyckas avvärja de höjda tullar som USA kommer införa 1 mars om ingen lösning hittas på handelskriget länderna emellan innan dess.

En mycket viktig faktor att hålla koll på vad gäller Kinas ekonomi är fastighetsmarknaden. Även där tornar orosmolnen upp sig. Jag hoppas få tid att skriva mer om detta ämne senare i februari.

Men först vill jag meddela att InBeijing nu tar en paus på dryg vecka. Anledningen är att det kinesiska nyåret nu infaller, och jag kommer befinna mig på resande fot utan dator till nästa helg.

Väl mött igen om en dryg vecka!