Kinas bortglömda krig mot kristendomen

Religiös förföljelse i Kina är knappast begränsad till Xinjiang och Tibet. I skugga av de politiska fånglägren som just nu uppenbarar sig för muslimer i västra Kina, pågår samtidigt en skoningslös kampanj för att rätta in landets kristna i ledet.

Ambitionen att ”kinesifiera” all religion gäller nämligen inte bara islam och buddism. Att bringa kristendomen under partiets lydnad kan på många vis sägas vara en ännu svårare uppgift, eftersom antalet kristna i Kina sannolikt överstiger 100 miljoner och även inkluderar tjänstemän högt upp i byråkratin.

Under den nationella folkkongressen som hölls i Peking denna månad, gav ett uttalande av en av landets högsta religiösa tjänstemän vid handen att attackerna mot all kristen verksamhet som sker utanför partiets ramar kommer fortsätta, rapporterar bland annat The Guardian:

In a speech on Monday, Xu Xiaohong, the head of the National Committee of the Three-Self Patriotic Movement of the Protestant Churches in China, said there were many problems with Christianity in the country, including “infiltration” from abroad and “private meeting places”.

“It must be recognised that our movement’s surname is ‘China’ and not ‘Western’,” Xu said, according to remarks reported on Tuesday by the United Front Work Department, which is in charge of co-opting non-communists, ethnic minorities and religious groups.

“Anti-China forces in the west are trying to continue to influence China’s social stability and even subvert our country’s political power through Christianity, and it is doomed to fail,” he said, speaking to parliament’s largely ceremonial advisory body.

Kina är officiellt ateistiskt. Formellt råder samtidigt religionsfrihet och myndigheterna erkänner officiellt fem stycken religioner: buddism, taoism, islam, katolicism och protestantism.

I praktiken ser det givetvis annorlunda ut. Liksom övriga religioner har partiet sedan folkrepublikens grundande begränsat utövningen av kristendom, främst med argumentet att stänga ute ”utländskt inflytande”.

Ovannämnda Three-Self Patriotic Movement grundades redan 1951. Det är en statskontrollerad protestantisk kyrka som grundar sig på de tre principerna att kyrkan ska styras, försörjas och spridas på egen hand.

1980 skapade man vidare China Christian Council, som är en slags paraplyorganisation med ansvar att se till så att kyrkorna styrs i enighet med kinesiska lagar för religionsutövning.

Efter kulturrevolutionens mörka dagar började samtidigt huskyrkor i form av små religiösa möten hemma hos privatpersoner formas under 1980-talet. En vanligt förklaring till huskyrkornas uppkomst är det vakuum som uppstod då den kommunistiska ideologin övergavs i och med Deng Xiaopings ekonomiska reformer.

Det är nu kring dessa huskyrkor som den främsta striden står i kommunistpartiets pågående krig mot kristendomen. Myndigheterna kräver nämligen att huskyrkorna ska ansluta sig till Three-Self Patriotic Movement, så att de enklare kan kontrolleras och styras.

I nya numret av magasinet Axess skriver jag en lång artikel med rubriken ”Partiet mot Bibeln”, där jag närmare förklarar den konflikt som uppstår då många kristna vill utöva sin tro ifred:

Enligt officiell statistik finns det 38 miljoner protestanter i Kina. Flera andra källor gör dock gällande att antalet redan passerat 100 miljoner, samt att landet kommer ha världens största kristna befolkning kring år 2030. Sociologiprofessorn Fenggang Yangs uppskattning att det i Kina finns mellan 93 och 115 miljoner protestanter är en ofta återgiven källa. Yang menar vidare att över två tredjedelar av dessa tillhör huskyrkor som inte är registrerade hos myndigheterna. Det är främst om dessa som striden nu står.

I samband med lagändringarna sjösatte president Xi Jinping en femårsplan för att “kinesifiera” kristendomen. Detta ska ske genom att den ges “kinesiska särdrag”. Kampanjens uttalade syfte är att kombinera kristendomen med traditionell kinesisk kultur för att säkerställa kristna kinesers lojalitet gentemot kommunistpartiet. “Kinesiska element” ska inkorporeras i allt från gudstjänster till prästernas utstyrsel och kyrkornas inredning.

I november protesterade ledare för 500 huskyrkor gemensamt mot att de beordrats hänga upp kinesiska flaggor, sjunga patriotiska sånger innan gudstjänsterna och utestänga minderåriga från sina lokaler.

De har också tvingats ta bort kors och installera övervakningskameror. På flera platser har porträtt av Mao Zedong och Xi Jinping placerats vid sidan av eller istället för Jesus.

För de som inte lyder väntar givetvis repression, vilket jag ger flera exempel på i min artikel för Axess:

Early Rain Covenant Church är en av Kinas otaliga protestantiska huskyrkor. De drygt 500 medlemmarna utövar regelbundet sin tro på ett dussintal platser i den sydkinesiska staden mångmiljonstaden Chengdu. Tills alldeles nyligen. För i början av december försvann plötsligt ett hundratal av dess följare. Gripandena var koordinerade och skedde i såväl hem som på öppen gata, samtidigt som kyrkans telefonlinje skars av och medlemmarnas konton på sociala medier inaktiverades.

Polisen menade att kyrkan är en olaglig organisation, och grep flera av medlemmarna för gummilagar som olaglig publicering och olaglig affärsverksamhet. Många släpptes visserligen snart efter att ha skrivit under på att aldrig mer närvara vid kyrkans sammankomster. Bilder visar dock hur detta skedde efter misshandel, och de frisläppta medlemmarna bevakas fortfarande dygnet runt.

Ännu värre står det till med Early Rains pastor Wang Yi och hans fru, som fortfarande är anhållna och riskerar upp till 15 års fängelse för subversiv verksamhet.

Vidare berättade även pastor Jin Ming nyligen för The Guardian hur förföljelsen mot kristna har trappats upp på senare tid. Jin är pastor vid Zion Church, en av Kinas största protestantiska kyrkor, och har predikat där varje söndag under flera årtionden.

Men i september i fjol jämnades kyrkan med marken, och Jin fick en bot på över 1,5 miljoner för rivningskostnaderna. “Tidigare, så länge du inte engagerade dig politiskt, så lämnade myndigheterna dig ifred. Men nu, om du inte stödjer kommunistpartiets linje och inte visar kärlek för partiet, så är du en måltavla”, menar pastor Jin.

Och enligt China Aid – en icke-statlig organisation baserad i USA med fokus på religiös förföljelse i Kina – arresterades över 100 000 kristna i Kina under fjolåret, jämfört med bara drygt 3 000 året innan.

Organisationens ordförande Bob Fu menar att tusentals kyrkor stängts eller förbjudits sedan lagändringarna i februari i fjol. Detta har skett i en takt så hög att China Aid “inte haft tid att räkna”.

Vidare finns det även 10-12 miljoner katoliker i Kina. För att kunna styra dessa grundade kommunistpartiet 1957 Chinese Patriotic Catholic Association. Organisationen avfärdar Vatikanens auktoritet och utser istället biskopar på egen hand, vilket har fått många kinesiska katoliker att istället utöva sin tro i underjordiska sammanhang.

I syfte att kontrollera katolicismen har Kina också satt enorm press på Vatikanen. I september tecknades ett avtal som visserligen ger påven ett visst inflytande över utnämningen av biskopar i Kina.

Men avtalet – som kritiserats av många kardinaler – innebär även att påven erkänner sju stycken biskopar som kinesiska myndigheter har utsett, och vars status Vatikanen tidigare fördömt.

Med tanke på hur utvecklingen har sett ut vad gäller religiös förföljelse i Xinjiang och Tibet, så är det osannolikt att kinesiska myndigheter kommer lätta på repressionen mot kristendomen. Total lydnad är vad som krävs.

I min artikel för Axess intervjuar jag Ying Fuk Tsang, ordförande för Christian Study Centre on Chinese Religion & Culture vid The Chinese University of Hong Kong, som kopplar samman förtrycket med den allmänna försämringen av tillståndet för mänskliga rättigheter i Kina under Xi Jinping.

Han tillägger att det bästa man kan göra utifrån är att följa och sprida information om det krig mot religionen som nu pågår. Och att personer från politiken eller näringslivet som i sitt arbete träffar kinesiska tjänstemän då måste ta upp ämnen som religiös förföljelse och religionsfrihet.