Jag har tidigare – bland annat i mina två senaste böcker – skrivit om hur Kina exporterar teknik för att censurera och kontrollera internet till diktaturer som Kuba och Vitryssland. På senare år har även kinesisk export av utrustning för fysisk övervakning ökat snabbt.
Detta kartlades under gårdagen av New York Times i ett reportage med titeln ”Made in China, Exported to the World: The Surveillance State”. Där skildras hur Kina inte förser minst 18 länder med utrustning på fördelaktiga villkor, och långt fler länder med utbildning och expertis:
Under President Xi Jinping, the Chinese government has vastly expanded domestic surveillance, fueling a new generation of companies that make sophisticated technology at ever lower prices. A global infrastructure initiative is spreading that technology even further.
Ecuador shows how technology built for China’s political system is now being applied — and sometimes abused — by other governments. Today, 18 countries — including Zimbabwe, Uzbekistan, Pakistan, Kenya, the United Arab Emirates and Germany — are using Chinese-made intelligent monitoring systems, and 36 have received training in topics like “public opinion guidance,” which is typically a euphemism for censorship, according to an October report from Freedom House, a pro-democracy research group.
Artikeln fokuserar på de tiotusentals kinesiska övervakningskameror som just nu opererar i Ecuador. Landet skulle i normala fall inte ha råd att köpa högteknologisk utrustning av denna sort och i denna omfattning.
I reportaget framgår hur Ecuador i praktiken exporterar olja till Kina i utbyte för denna utrustning, som sedan levereras av kinesiska företag vars experter också utbildar ecuadorianska säkerhetsstyrkor att använda dem.
Visst exporterar även USA och andra länder liknande utrustning. Men som New York Times påpekar, så förser Kina även diktaturer som Venezuela och Zimbabwe med sofistikerade övervakningssystem, ofta i utbyte mot olja eller mineraler eller andra råvaror.
Sammantaget får denna export experter att varna för ”en framtida auktoritarism driven av högteknologi”.
Återigen är Huawei inblandat. Det kontroversiella kinesiska telekombolaget – tillsammans med statliga C.E.I.E.C. – den största kinesiska tillverkaren och exportören av denna utrustning.
I ett uttalande medger Huawei att företaget förser länder världen över med vad man kallar ”smart city and safe city programs”. Samtidigt försvarar man exporten med att man inte lägger sig i hur mottagarländerna använder denna utrustning – något som kanske inte är särskilt svårt att räkna ut då det gäller några av världens mes repressiva diktaturer.
Exporten förklaras närmare av New York Times i den tillhörande videon nedan, där det också berättas hur det nu finns cirka 200 miljoner(!) övervakningskameror i Kina, med främsta syfte att bevaka eventuella utmaningar mot kommunistpartiets maktmonopol:
Det berättas vidare hur utländska aktörer de facto har varit en del i denna utveckling, i form av investeringar i kinesiska företag som lett till resurser vilka sedan använts för att utveckla övervakningssystemen.
Omvärlden spelade högt då man räknade med att Kina i modern tid skulle utvecklas i en mer demokratisk och öppen riktning, även som enpartistat.
Detta har inte bara inneburit att Kinas kunna utveckla världens mest effektiva övervakningssystem för eget bruk. Det har även fått till följd att diktaturer världen över nu har tillgång till billiga lösningar såväl vad gäller att kontrollera internet som att övervaka den egna befolkningen.
