juni 2019

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 26)

Det har – i spåren av protesterna i Hongkong – varit en relativt lugn nyhetsvecka vad gäller Kina med omnejd. Icke desto mindre finns den rad intressanta artiklar och rapporter att ta del av.

Veckans viktigaste händelse skulle ha varit Xi Jinping och Donald Trumps samtal vid G20-mötet i Osaka. Men, som man kanska hade kunnat ana på förhand, så ledde detta endast till en slags urvattnad vapenvila, och det är svårt att se att mötet ska ha bringat de båda sidorna närmare ett avtal som bringar handelskriget de båda länderna emellan till ända.

Istället stal Donald Trump strålkastarljuset denna vecka, då han under sin redan planerade resa till Sydkorea även träffade Nordkoreas ledare Kim Jong Un och samtidigt blev första sittande amerikanska president att beträda nordkoreansk mark.

Det är ännu för tidigt att säga vad detta betyder. Träffen ser ut att ha ägt rum efter att Trump uttryckt sin önskan om detta på Twitter. Mötet kan antas irritera Kina av två anledningar; dels tar det uppmärksamheten från handelskriget och Xi Jinpings närvaro vid G20, dels visar det att USA inte är beroende av Kina för att bedriva diplomati med Nordkorea.

Veckans i särklass mest lästa och delade inlägg på InBeijing är ”Kinas storsatsar på Almedalen med hjälp av svensk pr-byrå”, som plockats upp av bland annat Göteborgs-Tidningen och diskuterats flitigt på sociala medier.

Inlägget skrevs efter tips från en läsare – stort tack för denna slags kontakt, vilket jag i likhet med all slags feedback värdesätter stort!

Published on

Kinas storsatsar på Almedalen med hjälp av svensk pr-byrå

Kina kommer i år utöka sin närvaro i Almedalen i syfte att ”komma till rätta med den negativa bild som håller på att sätta sig om Kina och kinesiska företag”.

För att åstadkomma detta lanseras ”China Day” som ska hållas 3 juli och bekostas av kinesiska handelskammaren i Sverige. Där ska bland annat Gui Congyou, Kinas ambassadör i Sverige närvara, tillsammans med chefer från bland annat Huawei och Air China.

Detta enligt Dagens Opinion, som även berättar hur svenska aktörer kommer delta under China Day vid tre seminarier, för att diskutera relationerna med Kina.

Det framgår inte vilka dessa aktörer är. Dock har Dagens Opinion fått till stånd en intervju med den nyetablerade pr-byrån Scandhof AB, som tagit på sig uppdraget att arrangera China Day. Byråns chef Adam Hofmann säger till Dagens Opinion:

Vad vill din kund uppnå?
– Man vill främst skapa en närvaro och på något sätt komma igenom det negativa som man upplever finns kring kinesiska bolag och de växande kinesiska investeringarna. Man vill visa upp att man är vänligt sinnade och att man är trovärdig. Huawei vill till exempel visa att de inte sysslar med spionage, säger Adam Hofmann

Hofmann medger att det ”kan vara kontroversiellt” att administrera den kinesiska ambassadören på den demokratiarena som Almedalen utgör. Han menar att det inte finns någon annan byrå som skulle ta i detta uppdrag med tång, vilket beror på en ”beröringsskräck” vad gäller Kina.

Trots att intervjun är kort, levererar Hofmann motstridiga uppgifter för att försvara sitt uppdrag.

”I min värld är Kinas närvaro helt opolitisk och handlar om utbyte, handel och samarbeten”, säger Hofmann, för att redan senare i samma stycke framhålla att ”i Kina är all business kopplad till politik”.

Vidare menar Hofmann att han kontroversiella uppdragsgivare är ”öppen för kritik”. Han menar att ambassadören tar seriöst på ”kulturella skillnader” och gärna talar om att det sker saker i Kina som inte är förenliga med så kallade svenska värderingar.

För att vidare försvara sitt uppdrag tar Hofmann också till det klassiska argumentet att den svenska kritiken mot Kina pekar ut att ”allting är dåligt med Kina”, men att det minsann händer bra saker också, som utveckling av batteridrivna bilar(!)

Hofmann efterlyser således vad han kallar ”mer nyanserad kritik”, samt att man från svensk sida bör kritisera rätt saker: ”Sedan vill vissa prata om mänskliga rättigheter. Här bör man kanske hålla isär sakerna.”, säger Hofmann till Dagens Opinion.

Ja, för vad spelar politiska fångläger för miljontals muslimer och kidnappning av svenska medborgare för roll, så länge Kina utvecklar miljövänliga bilar och avancerade telefoner? En linje som påminner om hur diktaturer togs i försvar med hjälp av egenintresse i Europa vid mitten av 1900-talet.

Slutligen lägger Hofmann fram argumentet att om inte vi handlar med Kina, så kommer Tyskland och Estland och Finland att göra det. Och då har vi inte samma chans att påverka Kina med vad Hofmann kallar ”svenska värderingar”.

Alltså en argumentation i linje med vapenindustrins ”om inte vill säljer vapen till diktatur X, så kommer land Y att göra det”.

Detta slutargument är förresten mycket passande. Det är med precis samma logik som Scandhof AB har tagit på sig det – förmodligen välbetalda – uppdraget att marknadsföra diktaturen Kina i Sverige.

Published on

Kina arrangerar nytt påkostat OS

OBS: Texten presenteras är skriven av Daniel Andersson

Det var ingen som blev förvånad när Peking vann arrangörskapet till nästa vinter-OS vid omröstningen i Kuala Lumpur 2015. Jämfört med utmanaren Almaty i Kazakstan var de storfavoriter. De var också de enda kandidaterna. Både Oslo och Stockholm hade dragit tillbaka sina ansökningar. Pekings seger innebär att staden kommer att bli den första att arrangera både ett sommar-OS och ett vinter-OS.

Men det finns flera frågetecken och eventuella hinder som väntar arrangörskapet. Kina är inte känt för sina framgångar i vintersporter och det är sällan det kommer snö i Peking. För att lösa problemen med både infrastruktur, väder och nationella prestationer pågår just nu en storsatsning i landet. Kinas president har också uttryckt en önskan om att över 300 miljoner kineser ska vara aktiva inom någon form av vintersport till 2022. 
 
Nytt påkostat OS

Kina är inte rädd för att öppna plånboken, trots internationella handelsdispyter med framför allt USA. Efter sommar-OS 2008 uppskattades det att landet hade spenderat totalt 40 miljarder dollar. Den här summan spenderas inte enbart på det två veckor långa evenemanget. Den enorma summan spenderas på att bygga arenor, anläggningar och att öka satsningen på att ta fram duktiga atleter. Detta gav frukt och Kina tog hem flest medaljer och vann medaljligan med totalt 100 medaljer, varav 51 var guld. Presidenten Xi Jinping hoppas nu göra om samma sak 2022. 
 
Däremot hoppas landet inte behöva spendera en lika stor summa som sist. Flera av arenorna som byggdes till sommar-OS kommer att konverteras till vinterarenor, och det gäller framför allt de som ligger inne i Peking. Alla event kommer heller inte att hållas i Peking utan arrangeras i staden Chongli, som ligger i norra Hebeiprovinsen en bit utanför huvudstaden. Det är där som de flesta grenar kommer att hållas och framför allt all skidåkning. Men det är inte bara anläggningar som måste byggas och renoveras. Det kommer att byggas snabbtåg ut till den tänkta OS-byn och det kommer att öppna hotell och restauranger för att ta hand om alla som räknas komma och titta på de olympiska spelen.  
 
Den allra största summan läggs däremot på att få kineserna intresserade av vintersport. Jämfört med sommarsporterna är de få som utövar någon vintersport. Gapet mellan de kinesiska utövarna och de från exempelvis Norge, Sverige och USA är också väldigt stort. Presidenten har därför sagt att landet kommer att öppna fler idrottsanläggningar och han vill att det finns minst 300 miljoner vinteratleter, vilket är 20 procent av befolkningen, i hela ladet till 2022. Som arrangörer vill han att Kina ska vara med och ta medaljer. För att öka kinesernas intresse har man börjat samarbeta med internationella tränare och profiler som ska marknadsföra sporterna. Ole Einar Björndalen, som är Norges stora OS-kung, ska tillsammans med företagen Madshus och Nordic Ways sprida intresset för skidåkning. Den svenska ishockeyklubben Leksand IF har påbörjat ett samarbete med kinesiska IceStar Group där de kommer att ha ett kulturellt utbyte och marknadsföra ishockey för damer och herrar.

Chans till medalj

Trots att Kina inte är ett känt vintersportland har de haft framgångar inom vissa grenar. Under det senaste vinter-OS i grannlandet Korea tog de 9 medaljer, varav ett var ett guld. Guldmedaljen togs av Wu Dajing i skridskogrenen 500 meter short track. Resterande medaljer var 6 silver och 2 brons. Landet har haft flest framgångar inom konståkning, skridsko och freestyle på skidor och snowboard. Det är framför allt i dessa sporter som de i nuläget har största chanser att både avancera och plocka hem medaljer. Däremot tror experter att det kommer att bli svårt för dem att ta medaljer i de mer traditionella sporterna, såsom alpinskidåkning, hockey och längdskidåkning. Här är det länder som USA, Tyskland och Norge som dominerar. Tittar man på förhandsfavoriterna i kategorierna för odds och liveodds med 888 Sport är det just dessa länder som tros vinna medaljligan. Bäst odds har Norge med 2.75, medan Tyskland och USA kommer efter med oddsen 3.50 och 6.00. Oddsen för att Kina vinner medaljligan är 41.00.

Det råder delade meningar om Kinas vintersportssatsning. Där många är väldigt positiva till den tycker andra att de satsar på sporten på helt fel sätt. Det handlar inte bara om att bygga anläggningar och öppna fler idrottsklubbar. De måste också träna rätt. De kinesiska skidåkarna tränar ofta väldigt länge och på låg intensitet. Toppåkare som Therese Johaug och Martin Johnsrud Sundby tränar inte alls lika mycket som de kinesiska åkarna och de är ändå avsevärt mycket bättre. Den svensken sprintern Teodor Peterson anser att de måste lägga om sin träning, åka mer skidor och ha bra tränare som peppar och utvecklar. I nuläget skiljer det 15 till 20 minuter mellan världens bästa skidåkare och Kinas bästa skidåkare. 
 
Vinterturismen växer nationellt

Med Kinas sportsatsning kommer en satsning på vinterturismen. Landet vill bygga 800 skidresorter till 2022 som ska kombinera skidåkning med spa, restauranger och avkoppling. Redan nu har antalet anläggningar ökat från 300 till 700 mellan åren 2014 och 2017. De har även valt att satsa på att bygga skidanläggningar inomhus. I juli 2017 öppnades världens just nu största inomhus-skidresort, vilken kostade 4,5 miljarder dollar att bygga och som kan rymma 3000 personer åt gången. Nu har landet meddelat att de vill slå det egna rekordet med en ännu större anläggning. I Shanghai håller de på och bygger vad som nu kommer att bli världens största inomhusanläggning för skidor. Den kommer att täcka 227 000 kvadratmeter och innehålla liftar, spår och backar. Den ska vara klar till 2022.

Att kineserna själva kommer att bli intresserade av sporterna genom den här satsningen är ganska självklart. Huruvida den kommer att få internationella vintersportsturister att välja Kina framför andra länder som har naturlig snö, backar och berg är en annan fråga. Den enorma satsningen kommer utan tvekan att leda till något stort i landet, och förhoppningsvis kommer vi att se resultatet redan till OS. 
 
Frågan är om det kommer att bli ett lika stort medaljregn över landet som under sommar-OS. Sju år är en kort tid för att få ett helt land, som tidigare inte har utövat eller varit intresserade av vintersport, att slå de allra bästa – men, vi får väl se.

Published on

Hur protesterna i Hongkong påverkar valet i Taiwan till Kinas nackdel

Jag har tidigare här på InBeijing flera gånger skrivit om protesterna i Hongkong denna månad, där miljontals demonstranter fått stadens myndigheter att skjuta upp ett kontroversiellt utlämningsavtal som Kinas regim vill se införas i Hongkong.

En annan intressant aspekt är hur utvecklingen i Hongkong påverkar upptakten till det presidentval som hålls i Taiwan i januari. De metoder som kinesiska myndigheter använder sig av i Hongkong verkar nämligen ha fått delar av den taiwanesiska väljarkåren att inse riskerna med Kinas växande inflytande.

Kina har länge fruktat en allians eller ett samarbete mellan aktivister i Taiwan och Hongkong. Därför har exempelvis flera taiwanesiska aktivister eller politiker på senare år förbjudits tillträde till Hongkong.

Likaledes attackerades Joshua Wong, en av Hongkongs mest profilerade aktivister, fysiskt redan på flygplatsen när han förra gången besökte Taiwan. Attacken kunde spåras till grupperingar som arbetar tillsammans med och får stöd av Kinas kommunistparti.

Protesterna över utlämningsavtalet denna månad har dock tjänat väl för att föra samman politiker och aktivister från Hongkong och Taiwan, som vill minska Kinas inflytande i sina respektive hem. Taiwanesiska flaggor kunde siktas under demonstrationerna i Hongkong, dels som en hyllning till Taiwans demokrati, dels som ett tecken på stöd från Taiwan.

I Taipei hölls vidare stödprotester för demonstranterna i Hongkong. Där deltog tusentals taiwaneser med för att visa sitt motstånd mot utlämningsavtalet, samt begära att demonstranter som gripits i Hongkong ska släppas fria.

Kopplingen mellan protesterna i Hongkong och Taiwan kan också ses bland annat via dessa tweets:

Vilket antyds i den sista tweeten ovan, så utvecklingen i Hongkong gynnat den sittande presidenten Tsai Ing-wen inför Taiwans kommande presidentval.

Detta märktes av stora protester i Taipei under söndagen, då uppemot 100 000 taiwaneser demonstrerade utanför presidentpalatset mot Kinas allt större inflytande i taiwanesiska medier. En viktig del av budskapet var att flera medier i Taiwan nästan ignorerat att rapportera om protesterna i Hongkong, vilket sågs som ett tecken på att de står under kinesiskt inflytande.

Förenklat så står valet i Taiwan mellan två partier; regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP) och oppositionspartiet Kuomintang (KMT). Under årets gång har en alltmer Kina-vänlig retorik märkts från de kandidater som slåss om platsen som KMT:s presidentkandidat.

Taktiken har varit att framställa Taiwans ekonomiska tillväxt som långsam, och sedan skylla det på DPP:s dåliga relationer med Kina. Men sedan protesterna i Hongkong började, har flera av kandidaterna i KMT istället fått avfärda devisen ”ett land, två system”, med vilket Kina även vill se Taiwan styras.

Utvecklingen i Hongkong innebär alltså dubbla bakslag för ledarna i Peking. Förutom motståndet i Hongkong, har situationen också fått upp relationen med Kina på agendan inför valet i Taiwan, och gett den styrande presidenten Tsai Ing-wen en välbehövlig knuff i rätt riktning.

RELATERAD LÄSNING:

”Hong Kong protests give Taiwanese president Tsai Ing-wen a boost as elections approach” (CNBC)
”’Today, Hong Kong; tomorrow, Taiwan:’ Resistance to China spreads” (Nikkei Asian Review)
”Hong Kong’s extradition protests may have given Taiwan’s president, Tsai Ing-wen, a boost Beijing won’t appreciate” (South China Morning Post)
”Beijing accidently gave Taiwan President Tsai Ing-wen two ‘political gifts,’ said former US official” (Taiwan News)
”Taiwan candidates quickly shun China after Hong Kong protests” (Nikkei Asian Review)

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 25)

Den senaste veckan har varit relativt lugn här på InBeijing på grund av resande; jag har på kort tid åkt från Taipei till Hamburg till Sverige till Sydkorea och är nu på väg tillbaka till Sverige igen. Har ändå följt med nyhetsflödet så gott det går på Twitter, och publicerar nedan som vanligt något drygt tiotal av veckans mest relevanta tweets om Kina med omnejd.

Mycket av diskussionen kretsar fortfarande kring Hongkong, där demonstranterna – i alla fall tillfälligt – fått myndigheterna att backa och lägga det planerade utlämningsavtalet på hyllan. Missa heller inte min långa artikel om detta i Expressen Kultur.

Uppgifter om polisvåld har kartlagts, samtidigt som Joshua Wong släppts ur fängelse och nya demonstrationer ägt rum utanför polisens högkvarter i Hongkong nu i veckan.

Vidare har ett nytt, skört hopp väckts i handelskriget mellan Kina och USA, då Donald Trump och Xi Jinping eventuellt snart kommer träffas i samband med G20-mötet i Osaka.

En del har också hänt vad gäller Sverige och Kina. Förutom svenska myndigheters rapport om mänskliga rättigheter, som jag skrev om tidigare i veckan, har rättegången mot den kinesiska tjänsteman som Kina vill ha utlämnad från Sverige inletts.

Mycket tyder nu på att så inte kommer ske, då mannen i fråga har släppts fri i väntan på dom. Något som med säkerhet ytterligare kommer öka spänningarna mellan Kina och Sverige.

Published on

Kina sågar svenska myndigheters rapport om mänskliga rättigheter

Sveriges utrikesdepartement släppte i veckan en rapport med rubriken ”Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Kina”. Det handlar om en uppdatering om en rapport som med jämna mellanrum publiceras för att bedöma situationen angående ovanstående företeelser.

Rapporten, som är 27 sidor lång, talar klarspråk. Bland annat står att Kina är en enpartistat utan fria val där politisk opposition inte är tillåten. Det står att statsapparaten genomsyras av kommunistpartiet, samt att rättsväsendet också är underordnat partiet.

Texten framhåller också att situationen för muslimer i Xinjiang ”är mycket allvarlig och har försämrats sedan 2016”.

Generellt målas en mycket diger bild upp vad gäller rättigheter för bland annat migrantarbetare, kvinnor, etniska minoriteter, religiösa, homosexuella och civilsamhället. Demokrati, tortyr, censur och förtryck mot facklig organisering är andra ämnen som tas upp.

Utlåtandena är tydligen så negativa att rapporten har påkallat den kinesiska ambassadens uppmärksamhet. I ett pressmeddelande med rubriken ”Chinese Embassy Spokesperson’s Remarks on the So-called ’Human Rights Report on China’ Issued by the Swedish Government”, sågar ambassaden rapporten vid fotknölarna.

Uttalandet på hemsidan använder sig av bekant retorik. Rapporten sägs vara vinklad, anklagelserna falska och grundlösa. Ambassaden skriver bland annat följande:

Some forces and people in Sweden, out of their hidden political agenda, deliberately manipulate the idea of “human rights”, distort right and wrong, instigate confrontation, and even whitewash and cover up criminals. Posturing as a “lecturer” and “moral police” that are ignorant and arrogant, they never point the flashlight to themselves, despite being riddled with problems themselves. They divide and sabotage the pursuit of human rights. We urge the Swedish side to refrain from acting like a “lecturer” that is ignorant and arrogant, and stop pointing fingers and interfering in China’s internal affairs.

Vad är då det mest ironiska i hela denna affär? Jo, att Kina sågar en rapport från svenska myndigheter, med argumentet att Sverige inte ska lägga sig Kinas interna politiska angelägenheter…

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 24)

Veckans sammanfattning av tweets relaterade till Kina har jag beslutat att helt ägna åt vad som sker i Hongkong. Det pågår förmodligen ingen annan demonstration i hela världen just nu som är viktigare för global politik eller mänskliga och civila rättigheter ur ett internationellt perspektiv.

Miljoner protesterande invånare i Hongkong har dessutom under veckan fått myndigheterna att backa vad gäller det omdiskuterade utlämningsavtalet med Kinas. Något som i sig är ett bevis på att det går att utöva påtryckningar som ger resultat även mot regimen i Peking.

Nedan följer en hel rad tweets från förra veckan om inkluderar viktiga länkar, bilder, filmer och tankar kring händelseförloppet. Men först en kort sammanfattning i kronologisk ordning:

* Söndagen 9 juni: Cirka en miljon invånare gav sig ut på gatorna för att protestera, vilket utgjorde den största demonstrationen i Hongkong sedan massakern vid Himmelska fridens torg 1989.

* Onsdagen 12 juni: Mindre men mer våldsamma protester, då Hongkongs parlament var planerade att diskutera avtalet. Polis använde sig av tårgas, gummikulor och batonger i större omfattning än under demokratiprotesterna 2014.

* Lördagen 15 juni: Hongkongs hårt kritiserade regeringschef Carrie Lam meddelar att utlämningsavtalet med Kina skjuts upp tillfälligt, efter att ha mött en av Kinas toppolitiker i stadens Shenzhen. Medger att myndigheterna brustit i kommunikationen, men försvarar fortfarande avtalets innehållet.

* Söndagen 16 juni: Uppemot två miljoner invånare tågar genom Hongkongs gator; eventuellt stadens största demonstration någonsin. En pressad Carrie Lam utfärdar ännu en ursäkt där hon bland annat säger sig helt och fullt ”acceptera all kritik” och lovar förbättra sitt styre.

En fråga som är särskilt värd att beakta är Taiwans roll. Såväl landets president som utrikesminister har upprepade gånger öppet visat sitt stöd för demonstrationerna på Twitter.

Taiwanesiska flaggor har siktats under protesterna i Hongkong, och i Taipei samlades flera tusen personer i dag för att hålla stöddemonstrationer.

Vidare kommer utvecklingen i Hongkong sannolikt påverka valet i Taiwan till fördel för den sittande presidenten Tsai Ing-wen, vilket är en sidoeffekt som torde göra ledarna i Peking mycket frustrerade.

Published on

Utlämningsavtal mellan Kina och Hongkong stoppas efter protester

Efter de stora demonstrationer som rasat i Hongkong under den senaste veckan, meddelade stadens regeringschef Carrie Lam i dag att det utlämningsavtal som var menat att antas mellan Kina och Hongkong denna sommar skjuts upp tillfälligt.

Detta enligt en presskonferens där Lam i dag, efter tre dagars tystnad, medgav att utlämningsavtalet skapat splittring i Hongkong, men försvarade icke desto mindre avtalets innehåll. Det är snarare i kommunikationen som myndigheterna brustit, menade Lam.

Bland annat The Guardian påpekar hur detta tyder på att utlämningsavtalet skjutits upp, och säkerligen kommer komma på tal vid ett senare tillfälle. Kanske redan i november i år, efter Hongkongs lokalval då stadens studenter också är upptagna med att studera snarare än att ha sommarlov.

Lams beslut kom efter att hon under fredagen tog sig över gränsen till Kina för att i Shenzhen möta Han Zheng, en av Kinas mäktigaste politiker och tillika en av sju medlemmar i politbyråns ständiga utskott. Det är därför högst sannolikt att Lam i dag agerade efter Han Zhengs instruktioner.

Såväl studenter som akademiker som The Guardian talar med är övertygade om att beslutet handlar om att köpa tid. Nya protester var planerade till morgondagen – liknande de demonstationer som förra helgen drog en miljon invånare till stadens gator – och myndigheterna hoppas genom beslutet minska storleken på dessa.

Förutom att försvara själva utlämningsavtalet, uppger The Guardian att Lam dessutom försvarade polisens agerande, vilket också tyder på att avtalet har lagts på hyllan tillfälligt snarare än att stoppats helt:

She played down the size of demonstrations against the law, and repeatedly defended police use of force, describing the use of batons, teargas and rubber bullets as defensive.

But opposition leaders are worried that the shift is a tactical retreat, aimed at buying time to intimidate or demoralise opponents. There have already been reports of arrests of people in hospitals as they sought treatment, and of digital activists.

(…)

Lam and officials in Beijing appear to have decided the political cost of temporary retreat will be less than that of further confrontation.

Protesterna har skakat inte bara Hongkongs gator utan även affärs- och näringslivet. Under gårdagen rapporterade Reuters att flera av stadens rika planerar eller redan har börjat att flytta delar av sina tillgångar utomlands som en konsekvens av oroligheterna.

Utvecklingen är givetvis en seger för demonstranterna, även om den inte är lika definitiv som när liknande protester pågick över en ”nationell säkerhetslag” år 2003.

Då skrotades inte bara lagen, utan stadens regeringschef Tung Chee-hwa tvingades dessutom avgå i förtid. Carrie Lam gav under dagens presskonferens inga indikationer på att hon tänker avgå.

Det är nu upp till demonstranterna att vara på sin vakt och klara av att organisera liknande protester nästa gång utlämningsavtalet kommer på tal.

Själv måste jag erkänna min förvåning över hur omfattande protesterna har varit under den gångna veckan, samt att man lyckats få myndigheterna att tillfälligt backa.

Det trodde i alla fall inte jag, efter fängelsedomar och andra repressalier som drabbade flera av deltagarna i demokratiprotesterna 2014.

Mycket imponerande målmedvetenhet, Hongkong!

Published on

Jag intervjuar en av Hongkongs sista regimkritiska förläggare

Situationen i Hongkong blir alltmer dramatisk. Under gårdagen ägde sammanstötningar rum mellan demonstranter och polis, som svarade med gummikulor och tårgas och batongslag. Icke desto mindre uppges att tillstånd sökts för nya protester även denna helg, så det finns inga tecken på att demonstranterna tänker ge upp:

Under gårdagen sammanfattade jag läget i mitt veckovisa mailutskick till prenumeranter av InBeijing. I mailet utvecklade jag vad som skiljer de pågående protesterna från de som ägde rum 2014, samt varför situationen är mycket mer allvarlig och oförutsägbar denna gång.

För er som vill ta del av den analys jag skrev under gårdagen, överväg att sponsra InBeijing med minst tre dollar i månaden via Patreon. Jag skickar er då gårdagens mail ”retroaktivt”, och sedan får ni ta del av liknande mailutskick varje vecka så länge ni fortsätter prenumerera.

För en närmare förklaring av vad demonstrationerna handlar om, läs ”Därför protesterade en miljon människor på Hongkongs gator igår” som jag skrev här på InBeijing förra helgen.

Men i dag tänkte jag istället dra uppmärksamhet till en intervju jag nyligen gjorde med Bao Pu, en av Hongkongs sista förläggare av politisk känslig litteratur, som passande nog publicerades i dag på Dissdentbloggen som tillhör svenska PEN.

Bao Pu startade 2006 förlaget New Century Press, och har publicerat en hel rad bästsäljande politisk känsliga böcker. Exempelvis ”Prisoner of the State” som byggde på utsmugglade ljudband med Zhao Ziyang, den av Kinas två premiärministrar som försökte stoppa en militär intervention innan massakern vid Himmelska fridens torg.

Publiceringen möjliggörs av Bao Pus personliga kontakter. Hans far var nämligen sekreterare till Zhao Ziyang och hamnade själv i fängelse efter massakern. Bao Pus kontaktnät har därmed lett till en hel rad intressanta böcker om Kinas ledare.

Men efter att Gui Minhai och hans kollegor kidnappades, har förlagsbranschen i Hongkong genomgått stora förändringar. Kidnappningarna och de framtvingade ”erkännandena” på tv har satt skräck i såväl kunder som bokaffärer och tryckerier:

Alla de fem kollegorna sågs snart göra framtvingade ”erkännanden” på tv. Gui Minhai har tvingats till detta inte mindre än tre gånger, och har nu suttit i fängelse i tre och ett halvt år utan rättegång. Enligt Bao Pu har fallet haft en enorm skrämseleffekt:
– Efter att Gui Minhai och hans kollegor hängdes ut på tv blev det associerat med extrem fara för kinesiska turister att ta känsliga böcker över gränsen, nästan som att smuggla droger, menar Bao Pu.

Detta innebar givetvis en minskad kundbas. Händelsen fick även tryckerierna att fatta vinken och sluta trycka känsliga titlar. Bao Pu berättar hur det tryckeri som New Century Press hade samarbetat med i ett årtionde plötsligt övergav honom 2016, just efter att Gui Minhai blivit kidnappad:
– Jag fick leta i månader för att hitta ett mindre tryckeri som var villigt att ta risken att samarbeta med mig.

Som en konsekvens av fallet Gui Minhai, har New Century Press försäljning störtdykt med cirka 80 procent. Tidigare gav Bao Pu ut ungefär en bok i månaden; men nu endast ett par om året. Förlaget kan inte längre överleva genom att endast publicera böcker, utan måste nu även ägna sig åt exempelvis konsultuppdrag.

Det är därför inte underligt hur Bao Pu menar att kinesiska myndigheter ”tagit död på en hel bransch” genom sin skrämseltaktik mot fristående förläggare i Hongkong.

I intervjun utvecklar Bao Pu även hur ambitionen att stoppa regimkritisk litteratur i Hongkong att sprida sig till de kinesiska fastlandet inleddes redan 2010, men trappades upp när Xi Jinping blev president:

Southern Hill inleddes 2010 med ett möte där det bestämdes att ytterligare planer skulle utarbetas för ett ”strategiskt och koordinerat försvar” vad gällde spridningen av politiskt känsliga texter från Hongkong och Macao till Kina.

Bao Pu berättar att de av stadens butiker som sålde denna slags böcker fick veta att de riskerade förlora sina tillstånd att verka på den attraktiva kinesiska marknaden. Samtidigt började okända män komma till Hongkong för ”möten” med Bao Pu, där de försökte få honom att stoppa flera känsliga titlar innan publicering.

Från och med sommaren 2014 gavs nya, strikta direktiv till tullmyndigheterna gällande gränsen mellan Hongkong och södra Kina. Alla väskor skulle nu röntgas, vilket medförde ökad fara att ta känslig litteratur till fastlandet. Detta för att, enligt president Xi Jinpings egna ord, stoppa spridningen av böckernas ”giftiga innehåll” till Kina.

”Southern Hill” är alltså namnet på den kampanj med vilken kinesiska myndigheter vill stoppa politisk känslig litteratur att nå fastlandet från Hongkong. Bao Pu framhåller att behandlingen av Gui Minhai främst är en del av denna kampanj, och därför måste ses som en pusselbit i ett större sammanhang.

Hela intervjun – inklusive en bakgrund av publicering av känslig litteratur i Hongkong – finns att läsa på Dissdentbloggen på såväl svenska som engelska.

Published on

Därför protesterade en miljon människor på Hongkongs gator igår

Under gårdagen gick Hongkongs invånare återigen man ur huse för att visa sitt missnöje med inskränkningar mot stadens civila och politiska rättigheter.

Det är alltid svårt att bedöma det exakta antalet demonstranter vid prostester likt gårdagens, men de allra flesta rapporter gör gällande att över en miljon av stadens sju miljoner invånare tog till gatorna i går, den tropiska hettan till trots.

Det vore i så fall långt mer än den halv miljon hongkongbor som 2003 protesterade mot en så kallad ”nationell säkerhetslag”, vars införande drevs på av Kinas regim. Den gången upplevde kinesiska myndigheter ett stort bakslag. Tack vare protesterna lades lagförslaget på hyllan, och stadens regeringschef Tung Chee-hwa tvingades avgå i förtid.

Denna gång gäller protesterna ett utlämningsavtal med Kina. Förenklat så skulle ett sådant avtal ge polisen i Hongkong befogenheter att gripa personer som är efterlysta för brott i Kina, vilka sedan skulle kunna lämnas över till kinesisk domstol om rättsväsendet i Hongkong så beslutar.


Video från gårdagens protester via SupChina.

De inom etablissemanget som stödjer utlämningsavtalet framhäver att Hongkongs fristående rättsväsende måste besluta innan en person lämnas ut till Kina. De som motsätter sig avtalet pekar på att stadens rättsväsende blir alltmer politiserat och ständigt är under hårdare tryck att följa instruktioner eller i alla fall signaler från ledarna i Peking.

Motståndare har talat om utlämningsavtalet som ”den sista spiken i Hongkongs kista”, vilken kommer ”lagliggöra kinesiska kidnappningar i Hongkong”.

Vidare är det på grund av bristande transparens också oklart hur avtalet kommer implementeras. Som The Guardian påpekar så kan lagen även komma att gälla utlänningar som enligt svepande kinesiska lagar har hotat Kinas nationella säkerhet utomlands:

The Hong Kong government says the bill is needed to fight crime and that China is an important strategic partner in that regard. However, suspicions that the initiative for the law had come from Beijing were bolstered last month when a politburo member revealed that its targets included foreigners who had committed crimes against Chinese national security outside China.

Detta skulle alltså innebära att individer som exempelvis jag själv riskerar gripas vid inresa eller kanske även vid byte av flygplan i Hongkong. Givetvis är risken ännu större för personer bosatta i Hongkong, som av någon anledning gjort någonting som inte fallit den kinesiska regimen på läppen.

Utlämningsavtalet har fått konsekvenser redan innan det antagits. Förra månaden beslutade sig förläggaren Lam Wing-kee, en av Gui Minhais fyra kollegor som kidnappades hösten 2015, för att lämna Hongkong och flytta till Taiwan. Lam menade att det på grund av avtalet inte längre är säkert för honom att bo i Hongkong.

Några bilder från gårdagens protester:

Och det är inte bara i civilsamhället eller politiska kretsar som oro kring utlämningsavtalet märks.

Även stora delar av stadens näringsliv har motsatt sig antagandet av denna lag, som kraftigt skulle minska skillnaderna mellan att verka i Hongkong och på det kinesiska fastlandet, rapporterar exempelvis Time Magazine:

The city’s business and diplomatic communities have expressed concern that the bill could undermine the rule of law, while Sunday’s march displayed widespread public opposition from a diverse cross-section of society, from pro-democratic political parties, to small business owners, to a network of housewives mobilized online.

Nedan följer vidare ett gemensamt uttalande från de fyra nordiska handelskamrarna i Hongkong, som vanligtvis undviker att kommentera politiska frågor:

Som kan ses i det gemensamma uttalandet, så existerar en särskild oro kring det faktum att avtalet kan komma att införas på ett snabbare och mindre transparent vis än vad som är praxis i Hongkong.

Mer information om hur myndigheterna kan tänkas införa denna lag utanför de vanliga kanalerna kan fås via artiklar i South China Morning Post med talande rubriker som ”Hong Kong government to take drastic step in fast-tracking controversial fugitive bill” och ”Hong Kong extradition bill: Law Society urges government not to be in rush to pass controversial legislation”.

Kort sagt så skulle ett utlämningsavtal med Kina tillintetgöra många av de lagliga aspekter som fortfarande skiljer Hongkong från det kinesiska fastlandet. Vidare misstänker många att nästa steg i integrationen med Kina vore införandet av den nationella säkerhetslag som stoppades tack vare protesterna 2003.

Det stora antalet demonstranter till trots, så är det få som tror att stadens nuvarande regeringschef Carrie Lam kommer avbryta planerna på att införa utlämningsavtalet. Trycket från Peking på stadens politiska ledning har ökat väsentligt sedan demokratiprotesterna 2014, och är betydligt större i dag än 2003.

Det är i dag regimen i Peking, och inte befolkningen i Hongkong, som har makt att tillsätta och avsätta regeringschefer som Carrie Lam. Därför kommer hon sannolikt att lyssna på instruktionerna från Peking snarare än folkets vädjan, oavsett hur många miljoner som ger sig ut på gatorna.

Desperationen bland demonstranterna kunde också ses efter midnatt i går, då flera hundra av dem försökte storma stadens lagstiftande församling.

De stoppades dock av poliser som stod redo att slå tillbaka med tårgas och batonger, samt rensa gatorna från demonstranter vars tillstånd att protestera löpte ut vid midnatt.

Demonstranter under gårdagskvällen i färd med att upprätta barrikader på samma ställen som under de omfattande proteserna 2014.

Batonger..

..och tårgas användes för att slå tillbaka de demonstranter som försökte storma stadens lagstiftande församling.

Skador uppstod i går bland såväl demonstranter som polis.

Värt att notera är hur det bland världens politiska ledare återigen är Taiwans president som är mest frispråkig vad gäller att fördöma Kinas handlingar:

Rekommenderad läsning om gårdagens protester:

”’The last fight for Hong Kong’: activists gear up over extradition law” (The Guardian)
”Protesters, police fight pitched battles after historic ‘million-strong’ march against Hong Kong’s controversial extradition bill turns violent” (South China Morning Post)
”Hong Kong ‘Not Ready To Give Up’: Historic Protest Against Extradition Bill” (SupChina)
”More than 1 million protest in Hong Kong, organizers say, over Chinese extradition law” (CNN)

Published on

Kinesisk påverkan i Sverige framkallar krav om ansvar och tydlig Kinastrategi

Kinas olika metoder för att bedriva påverkan i Sverige har blivit alltmer talrika och omfattande. För ett par veckor sedan sade Björn Jerdén, chef för Utrikespolitiska institutets Asienavdelning, till SVT att Kina ”bedriver en särskilt offensiv kampanj mot Sverige”, med syftning på kinesiska propaganda och ambitioner att påverka exempelvis svenska medier.

Även internationellt så står den kinesiska ambassadören i just Sverige ut – tillsammans med den i Kanada – vad gäller aggressiv diplomati och andra liknande beteenden.

Jerdéns uttalande i SVT ovan kom efter att det blivit känt hur FN:s utvecklingsorgan UNDP i Norden med med bara några timmars varsel ställt in ett evenemang om mänskliga rättigheter i Stockholm, där bistånds- och utvecklingsminister Peter Eriksson var en av cirka 250 gäster som bjudits in att delta.

Anledningen till beslutet var en fotoutställning i samband med evenemanget, där bland annat porträtt av Dalai Lama och konstnären Ai Weiwei ingick. Enligt SVT:s källor fattades beslutet efter att Kina genom sin ambassad i Sverige krävt att evenemanget skulle ställas in.

En av de tyngsta rösterna som kräver svar på hur Kina kan tillåtas utöva ett inflytande som innebär att evenemang om mänskliga rättigheter ställs in på svensk mark, är moderaternas partiledare Ulf Kristersson.

I debattartikeln ”Kräv svar – har Kina stoppat FN i Sverige?” ställde Kristersson tidigare i dag en rad berättigade frågor. Han vill veta vem som krävde att evenemanget ställdes in, samt om det var UNDP i Norden som fattade beslutet eller om det kom från huvudkontoret.

Moderatledaren menar vidare, tillsammans med partiets utrikespolitiska talesperson Hans Wallmark, att svenska myndigheter inte kan låta detta detta passera obemärkt förbi:

Vi vet ännu inte med säkerhet vad som har hänt, men utan en rimligare förklaring från FN-organet här i Sverige måste man rimligen dra slutsatsen att Kina har utövat sådana påtryckningar på UNDP att de har valt att ställa in.

I så fall förtjänar förvisso Kina kritik, men värre än att Kina lägger sig i vad de inte har med att göra, är i så fall att en svensk FN-organisation väljer att rätta in sig i ledet.

Sverige kan inte blunda inför detta. Flera frågor måste nu besvaras. Den svenska regeringen måste reda ut vad som hänt. Och UNDP måste ge svar. Annars bör de omfattande svenska bidragen – Sverige är tredje största bidragsgivare till UNDP – starkt ifrågasättas.

Jag har tidigare här på InBeijing påpekat hur Ulf Kristersson är en av få svenska toppolitiker som förstår vidden av de utmaningar som Kina utgör, vilket delvis har att göra med hans personliga bakgrund och kopplingar till landet.

Läs mer om detta i inläggen ”Moderaternas partiledare efterlyser en tuffare Kinapolitik” (28 feb 2018) och ”Ulf Kristersson gör nya, hårda uttalanden om Kina” (13 apr 2018).

Vidare är Kristersson sannolikt den enda partiledaren som har läst min senaste bok ”De kidnappade Kinasvenskarna”, vilket om inte annat visar på hans intresse för landet politik samt dess påverkan i Sverige:

Några dagar innan artikeln i Aftonbladet, publicerade Kristersson även en text i Svenska Dagbladet med rubriken ”M: Ett offensivt Kina kräver tydlig strategi”. Där radas sex punkter upp som anses vara nödvändiga för en framtida svensk Kinastrategi.

Detta med anledning av att vår nuvarande regering håller på att utarbeta vad som kallas en ny Kinastrategi. Kristersson vänder sig dock emot att regeringen i detta syfte inte har sökt någon diskussion mellan partierna, givet hur omfattande och viktig frågan är.

Kristersson skriver, återigen tillsammans med Wallmark, bland annat:

Kina är ett statskapitalistiskt land där staten och företagen går långt in i varandra. Den kinesiska statsledningen förhåller sig inte till internationella spelregler som västerländska demokratier. Mänskliga rättigheter respekteras inte, varken inom landet eller internationellt. Det är snart fyra år sedan svensken Gui Minhai fängslades. Och internet har i Kina befäst regimens makt och inflytande.

Samtidigt ökar Kinas påverkan och påtryckningar mot resten av världen. Ofta i en kombination av hot och uppmuntran. Det här kräver mycket av Sverige och Europa. Vi får inte vara naiva eller oförberedda inför riskerna med den kinesiska expansionen.

Han framhåller sedan den Kinastrategi som nyligen presenterats i Holland som föredömlig, och nämner även att man inom EU på senare tid har gjort en rad uttalanden och påbörjat en rad åtgärder för att möta den kinesiska expansionen.

Givetvis är Kristersson inte ensam om vare sig att varna för Kinas framfart eller efterlysa åtgärder för att bemöta denna. Frågan diskuterades bland annat återigen nyligen av Folk och Försvar enligt nedan:

Samtidigt är det oklart hur det går med utformningen av regeringes Kinastrategi. Att det råder brist på fingertoppskänsla, eller i alla fall koordinering mellan departementen, kunde ses i samband med årsdagen för massakern vid Himmelska fridens torg tidigare denna vecka.

Inför denna årsdag passade höga företrädare för vårt kulturdepartement nämligen på att besöka den kinesiska ambassaden för att äta kakor. Vidare inleddes en turismvecka mellan Kina och Sverige bara dagen innan 4 juni, vilket givetvis är en fjäder i hatten för Kinas ambassad:

Kritik mot Ulf Kristerssons kritik innefattar att det är lätt att sitta i opposition och kräva hårdare tag mot en så stark och viktig handelspartner som Kina.

Så må vara, men samtidigt ska Kristersson ha heder för att ligga i framkant med ambitionen att göra relationen till Kina till en politisk fråga som måste diskuteras gemensamt av våra beslutsfattare.

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 23)

Veckans sammanställning av Kina-tweets domineras av diskussioner kring massakern vid Himmelska fridens torg, samt kontroll och censur relaterad till denna händelse.

Bland annat har en reporter från CNN fått skanna sitt ansikte för att återigen kunna använda WeChat, efter att han där postat material relaterat till massakern.

Ett olyckligt och okänsligt exempel för Sverige var att kulturdepartementet skickade personal till kinesiska ambassaden för att äta kakor och diskutera turism, i samband med årsdagen för massakern vid Himmelska fridens torg.

Ett trendbrott mot tidigare årsdagar verkar vara att såväl kinesiska medier som myndigheter istället för att som vanligt försöka tiga ihjäl händelsen, har kommenterat den i positiva eller i alla fall försvarande ordalag.

Detta kan ses nedan genom uttalanden från såväl statliga tidningen Global Times som Kinas försvarsminister. Taiwans utrikesminister håller till synes inte riktigt med.

Vidare hålls trycket uppe på Twitter och i andra forum om situationen i Xinjiang, medan det har varit fortsatt relativt tyst om handelskriget.

Published on

Veckans tweets om Kina (v. 22)

Årsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg har varit fokus i vad gäller Kina den gångna veckan. Läget är mycket spänt då det på tisdag var exakt 30 år sedan som den kinesiska militären gick lös på obeväpnade demonstranter i huvudstadens hjärta.

De läsare som sponsrar InBeijing via Patreon fick tidigare i veckan ett utförligt mail om situationen kring årsdagen. Nedan följer en hel rad länkar med lästips som varit särskilt populära på Twitter denna vecka.

Som av ett sammanträffande så stängde Twitter också av hundratals eller kanske tusentals konton tillhörande kinesiska aktivister inför den stundande årsdagen. Enligt Twitter var detta en olycka, men det är givetvis många som inte köper den versionen.

Vidare så gjorde Kinas försvarsminister under helgen ett mycket ovanligt uttalande om massakern vid Himmelska fridens torg. Vanligtvis är det helt tyst om denna händelse från kinesiska myndigheters håll, men försvarsminister Wei Fenghe försvarade istället massakern vid en konferens i Singapore.

Annars fortsätter diskussionen kring Huawei och Xinjiang med oförminskad kraft, se nedan även länk till Sveriges Radio Konflikts program om situationen i Xinjiang från denna helg.

Till skillnad från tidigare veckor så har dock uppgifter om handelskriget mellan Kina och USA varit relativt få.