juli 2019

Kina förbjuder sina invånare att resa till Taiwan från och med 1 augusti

I dag klargjordes att Kinas myndigheter från och med i morgon stoppar sina invånare att resa till Taiwan på egen hand. Kinesiska medborgare kan nu därmed endast besöka Taiwan genom gruppresor, som i regel anordnas av statliga kinesiska resebyråer.

Detta rapporterar bland annat Bloomberg, som kallar förbudet ”oväntat” och kopplar samman det med att Kina försöker isolera den sittande presidenten Tsai Ing-wen inför valet på Taiwan i januari.

Att stoppa kinesiska turister från att besöka Taiwan är något som drabbar landets ekonomi, och något som Kina dessutom hoppas kommer vända taiwaneser som är beroende av turistnäringen mot presidenten till fördel för oppositionskandidaten Han Kuo-yu, som förespråkar närmare band till Kina.

Utländska turisters konsumtion står enligt Bloomberg för cirka 2,2 procent av Taiwans BNP. Under maj 2019 kom en tredjedel av alla turister som besökte Taiwan från Kina.

Kina började nästan genast använda kinesiska turister som ett vapen mot Taiwan när Tsai Ing-wen blev. Under 2016 – Tsais första år vid makten – minskade antalet kinesiska turister till Taiwan med drygt 16 procent, och antalet turister som besökte landet med gruppresor rasade med cirka 30 procent.

Kinesiska myndigheter vidtog dessa åtgärder eftersom Tsai Ing-wens parti Democratic Progressive Party (DPP) inte erkänner ”1992 års konsensus”, vilket förenklat innebär att Kina och Taiwan är en och samma nation.

Förbudet för kinesiska turister att besöka Taiwan på egen hand utgör en upptrappning av detta straff mot Taiwans ekonomi, vilket bland annat AFP i dag uppmärksammar:

J. Michael Cole, a Taipei-based senior fellow with the Global Taiwan Institute in Washington, said Beijing had hoped that the drop in tourism in 2016 would lead to protests against Tsai, but it had not prevented individuals — who tend to be wealthier — from travelling.

”This likely constitutes another round of ’weaponisation of tourism’ by Beijing to put pressure on the Tsai administration,” Cole told AFP.

”It’s reasonable to conclude that this is meant to add to President Tsai’s challenges as she seeks re-election in January, facing off against an opponent from the KMT who claims he will seek better, closer relations with Beijing and thereby help improve the economy.”

Som jag skrev för Taiwan Sentinel 2017, så ökade antalet kinesiska turister till Taiwan kraftigt under 2008-2016, när landet styrdes av det mer Kina-vänliga partiet Kuomintang (KMT).

Under dessa år gick andelen kinesiska besökare från att utgöra 8 till 40 procent av det totala antalet turister till Taiwan; i rena nummer så besökte över fyra miljoner kineser Taiwan år 2015.

Detta berodde bland annat på att Kina 2011 lät invånare från 47 städer att resa till Taiwan på egen hand. Det är dessa individuella resor som nu återigen förbjuds, då det alltså inte verkar ha varit effektivt nog för Kina att ”bara” försvåra för resebyråer att anordna gruppresor till Taiwan.

Kinesiska myndigheter meddelar kort att förbudet beror på ”situationen för förhållandet” mellan de två länderna, utan att i detalj nämna något om Taiwans ekonomi eller det kommande valet.

Andra tänkbara faktorer för förbudet är situationen i Hongkong, då flera aktivister från staden och sökt asyl på Taiwan. Det har också hållits flera stora stödprotester för Hongkong på Taiwan.

Att Kina använder sina turister som ett slags ekonomiskt vapen är ingenting nytt. Det skedde bland annat också mot Sverige efter det diplomatiska bråket kring en kinesisk familj som blev avvisad från ett hotell i Stockholm förra hösten.

Men vanligtvis rör det sig – liksom i fallet med Sverige – främst om resevarningar som utfärdas av kinesiska myndigheter. Att förbjuda alla sina invånare att besöka Taiwan på egen hand är något mycket mer radikalt, särskilt med tanke på alla personliga och affärsmässiga kontakter inom den privata sektorn som finns mellan de två länderna.

Taiwanesiska myndigheter uppger att beslutet togs av Kina helt på egen hand, utan förvarning eller ens någon som helst kommunikation.

Taiwans utrikesminister Joseph Wu spar inte på orden då han kommenterar det inträffade på Twitter:

Räkna med att vi kommer få se många fler åtgärder från Kinas håll för att påverka Taiwans ekonomi eller på andra vis diskreditera Tsai Ing-wens administration och DPP innan valet i januari.

Uppdateringar kring den allvarliga situationen i Hongkong

Protesterna i Hongkong gick under helgen in på sin åttonde vecka. Demonstranterna har visat sig vara mer målmedvetna och envisa än vad många – inklusive jag själv – kunnat förutse.

Trots de ökade våldsamheterna som demonstranterna har utsatts för – från såväl polis som inhyrda gangstergäng – så har protesterna i Hongkongs varma och fuktiga sommarklimat fortsatt med närmast oförminskad kraft. Dessutom finns tecken på att en del demonstranter också vill svara med samma mynt.

En bild säger mer än tusen ord, och en video mycket mer än så. För att ge en känsla av hur situationen i Hongkong ser ut just nu så tänkte jag därför i detta inlägg använda mig av många bilder och videoklipp från Twitter.

Först en kort sammanfattning av helgens protester samt vad som kan förväntas ske under den närmaste tiden.

FREDAG

Tusentals demonstranter begav sig under fredagen till Hongkongs flygplats. De var där för att uttrycka sitt missnöje men även för att ”informera” resenärer om läget i Hongkong. Protesten vid flygplatsen gick lugnt till, och demonstranterna fick dessutom på flera vis stöd av lokala flygbolag.

LÖRDAG

Fullt lika fredligt blev det inte under lördagen. Trots nekat tillstånd till demonstration så dök hundratusentals hongkongbor upp i distriktet Yuen Long för att uttrycka sitt missnöje med myndigheter och polis; i synnerhet polisens frånvaro när inhyrda busar tilläts gå lös på demonstranterna i samma område veckan innan.

Som ett brev på posten kom sammanstötningar med polis som försökte få demonstranterna att lämna platsen. Detta urartade sedan i en våldsam attack på demonstranter inne i Yuen Longs tunnelbanestation, utförd av kravallpoliser med hjälp av tårgas och batonger.

Av bilder och klipp nedan rekommenderar jag särskilt att titta på det med en CNN-reporter som kommer in i direktsändning just efter att attacken har ägt rum, och ger en uppspelt känsla om vad det är som pågår.

Upprörda känslor i Yuen Long.

Inledande sammanstötningar mellan polis och demonstranter i Yuen Long.

Video i slow motion på kravallpolis som plötsligt attackerar en grupp till synes obeväpnade och fredliga demonstrantere.

Videoklipp med en CNN-reporter som just har bevittnat ovan nämnda attack i Yuen Longs tunnelbana.

En av poliserna som deltog i attacken mot inträngda demonstranter vid Yuen Longs tunnelbana hade utrustat sin batong med en metallring.

En av många jämförelser som gjorts mellan polis och gangsters under helgen. Bilden från i helgen är menad att föreställa tunnelbanestation vid Yuen Long ”denna vecka” och ”förra veckan”.

Radikal graffiti i Yuen Long.

SÖNDAG

På söndagen förvandlades sedan centrala Hongkong till vad många beskrev som en krigszon. Återigen gavs ingen tillstånd för att demonstrera under söndagen, undantaget i en isolerad liten park.

Detta stoppade dock inte tiotusentals demonstranter från att spilla ut på gatorna kring parken i vad som sedan blev en ny jättedemonstration.

Flera av deltagarna uttryckte sin oro för det faktum att polis och myndigheter nu försöker stoppa protesterna genom att göra dem olagliga, då tillstånd att demonstrera förvägras.

Många ser detta som en inskränkning på Hongkongs mötesfrihet, och fruktar att om man inte står upp i detta nu så kommer liknande demonstrationer vara omöjliga i framtiden.

Oavsett vilket så pågick en slags katt-och-råtta lek mellan polis och demonstranter fram till småtimmarna i stadens centrala delar. Polis avfyrade mer tårgas och fler gummikulor samt andra så kallade ”icke-dödliga vapen” än vad som tidigare varit fallet. Bilder på blodiga demonstranter kablades ut via sociala medier.

Tålamodet verkar nu även tryta bland demonstranterna. Under gårdagen sågs flera av dem bryta upp gatstenar, även om dessa inte tycks ha använts i någon större omfattning. Byggnadsställningar och vägskyltar monterades också ned för att tillverka barrikader.

Vidare är det tydligt att fler arresteringar nu äger rum. Bara under gårdagen arresterades minst 49 personer under protesterna i centrala Hongkong.

Samtidigt har dussintals aktivister valt att fly Hongkong till bland annat Taiwan för att söka asyl och därmed undgå arrestering, samtidigt som demonstranterna allt oftare och hårdare alltså utsätts för fysiskt våld av såväl polis som inhyrda busar.

Sammantaget framstår detta för en utomstående som försök att skrämma upp och nöta ner proteströrelsen. Nedan bilder och videos från gårdagen:

Kraftfulla ”svampgranater” som användes av polisen i sammanstötningar med demonstranter under söndagen.

VAD HÄNDER NU?

Ovan nämns en presskonferens som kinesiska myndigheter i Hongkong höll i dag; den första sedan protesterna kring utlämningsavtalet med Kina inleddes för två månader sedan.

Under denna presskonferens uttryckte kinesiska representanter en rad på förhand väntade ståndpunkter. Man uttalade sitt stöd för Hongkongs myndigheter och polis, fördömde demonstranternas ”våldsamma metoder” och pekade på hur protesterna skadar Hongkongs rykte och ekonomi.

Man försöker också från kinesiska myndigheters håll måla upp ett bekant narrativ av att utländska krafter ligger bakom protesterna.

Sedan ett par veckor tillbaka har det spekulerats i huruvida Kinas militär – som har en garrison i staden – kan komma att sättas in för att hantera oroligheterna.

Att döma av dagens presskonferens så ingår detta för tillfället inte i planerna. Snarare än att hota med något sådant ingripande, så uttryckte kinesiska representanter istället fullt förtroende för Hongkongs poliskår, vilken alltså sannolikt kommer användas för att kväsa demonstrationerna också framöver.

För demonstrationerna kommer att fortsätta. En bra bild av varför samt vad demonstranterna vill, ges i klippet nedan där Kris Cheung, redaktör för Hong Kong Free Press intervjuas av al-Jazeera.

För att sammanfatta: protesterna gällde till en början främst ett kontroversiellt utlämningsavtal mellan Hongkong och Kina. Men nu har de kommit att omfatta mer än så, och bland annat kräver demonstranterna att de aktivister som har gripits under oroligheterna ska släppas fria.

Cheng pekar på att proteströrelsen denna gång är ledarlös, vilket delvis har att göra med att många av ledarna under de fredliga protesterna 2014 åtalades och fängslades.

Detta innebär dock att det dels är svårare att veta deras krav, dels svårare att bedöma vad de egentligen planerar att göra.

Detta förklarar också den ”gerillataktik” som demonstranterna har använt sig av de senaste veckorna. Utan centralt ledarskap för rörelsen, delar deltagare upp sig på olika platser vilket också är mer ansträngande för polisens resurser.

Det är i alla fall sagt att protesterna kommer fortsätta under augusti månad. Vidare har också en slags generalstrejk efterlysts nästa vecka, där offentligt anställda uppmanas att antingen strejka eller protestera för att visa sitt missnöje med de myndigheter som de arbetar för.

Vad vi ser nu är en farlig mix av ett slags dödläge och stegvis upptrappning. Vare sig myndigheterna eller demonstranterna är redo att vika undan för den andra sidans krav.

Protesterna kommer således fortsätta nästa helg, och det blir av största vikt att se hur stor uppslutningen blir efter vad som nu har varit de två våldsammaste helgerna av protester sedan Hongkong överlämnades till Kina från Storbritannien 1997.

Några av de tämligen förväntade huvudpunkterna från den presskonferens som kinesiska myndigheter höll om utvecklingen i Hongkong i dag, den första sedan protesterna började för två månader sedan.

En lista över de prostester som hållits i Hongkong de senaste två månaderna, inklusive arrangör och antalet deltagare.

Hongkongs regeringschef Carrie Lam har lyst med sin frånvaro de senaste veckorna, men kan här ses vid Kinas militärs garnison i staden, under ett evenemang där hon också höll tal. Klumpig timing.

Se denna drygt fyra minuter långa intervju med Kris Cheng för att få en bild av proteströrelsen samt vad som kan tänkas hända den närmaste tiden.

Mer fantastiskt bildmaterial i hög upplösning här via Hong Kong Free Press:

HKFP Lens: Frontline shots from Hong Kong Island’s night of mayhem as protesters flee tear gas, rubber bullets – Part 1
HKFP Lens: Frontline shots from Hong Kong Island’s night of mayhem as protesters flee tear gas, rubber bullets – Part 2

VIDEO: Kaos när lokal maffia hyrs in för att attackera demonstranter i Hongkong med påkar

Våldsamheterna i Hongkong togs till en ny nivå under gårdagen, när cirka 100 vitklädda män gick bärsärk med påkar vid tunnelbanestationen i Yuen Long och urskillningslöst attackerade personer som de anade var demonstranter.

Bland de dussintals skadade finns lokala parlamentariker, journalister och lokala parlamentariker. Minst 36 personer fördes i går till sjukhus som en följd av attackerna.

En uppsjö av videomaterial cirkulerar nu på sociala medier. Nedanstående hoppklipp på en och en halv minut av Hong Kong Free Press visar några av de mest våldsamma scenerna:

Vad handlar nu detta om då? Jo, en stor del av de vitklädda männen tillhör Hongkongs triader, det vill säga den lokala maffian. Flera faktorer tyder på att de har fått betalt för att utöva våld mot och därmed skrämma aktivister.

Dels uppdagades det vid flera tillfällen under protesterna i Hongkong 2014 att lokal maffia fått pengar för att attackera demonstranter. Dels är detta en taktik som ofta används på det kinesiska fastlandet, där busar hyrs in av såväl lokala politiker som polis för att gör det smutsiga jobbet och således befria myndigheterna från eventuellt ansvar.

Mer konkret så har det uppmärksammats från flera håll att polisen under gårdagen ignorerade larmsamtal rörande situationen i Yuen Long. Trots att polisenheter och kontor finns i närheten, och samtal till polisen gjordes inom två minuter efter att våldsamheterna startade, så tog de polisen 45 minuter att ta sig till platsen.

Vidare så gjorde polisen i detta fall inte arresterade en enda person. Trots att man vid ett tillfälle omringade cirka 100 män klädda i vitt och beslagtog påkar och järnrör i en by i närheten, så gjordes inte ett enda gripande.

Detta skriver bland annat Hong Kong Free press närmare om:

Yau said officers only entered the village when they could confirm there was no conflict at the scene. No arrests were made, as Yau said it could not be confirmed whether those in white were the ones who participated in fights.

“Just because a person is wearing white it doesn’t mean they participated in the fight. We cannot arrest them because of their clothes. We have to be fair to all sides. I cannot say people wearing black joined brawls either,” he said.

He said police were unable to take down all of the identity details of those on white: “We did take down their identity information but we couldn’t do it for all of them, just as we cannot jot down the identity information of more than 100 people dressed in black,” he said.

Samtidigt som en lokal polischef vid namn Yau Nai-keung enligt ovan alltså sade att det inte gick att agera i detta fall, så var det inte några problem att gripa hundratals demokratiaktivister vid ett och samma tillfälle tidigare denna månad.

Värt att notera är att de vitklädda personerna inte ens brydde sig om att maskera sig, trots att tunnelbanan är full med övervakningskameror. Uppenbarligen var de inte särskilt oroade över risken att ställas till svars för sina handlingar.

Efter att dussintals personer förts till sjukhus dök vidare parlamentarikern Junius Ho Kwan-yiu upp i Yuen Long för att tacka och hylla de vitklädda männens agerande. Scenen finns på video, och bland annat South China Morning Post kommenterar händelsen enligt följande:

In a video circulated online, pro-establishment lawmaker Junius Ho Kwan-yiu was seen shaking hands with men in white T-shirts lining up on Fung Yau Street East. He was unavailable for comment by publishing time.

But in a video he posted on his Facebook page early Monday morning, Ho, who lives in Yuen Long, said he came across the group of men in white shirts on the street and took a picture with them. He said he knew some of them and he regarded all of them as “chivalrous men” who safeguarded their homes.

Grupper av vitklädda män sågs under gårdagen också attackera demonstranter och civila vid områdena Sheung Wan och Wan Chai, där nya sammandrabbningar mellan polis och demonstranter ägde rum.

Förutom polisvåld och stor risk för åtal, löper Hongkongs demonstranter nu också risken att attackeras av betalda våldsverkare. Insatserna har alltså höjts ytterligare. Det ska bli spännande att se vilka följder detta får för civilsamhällets moral, samt utvecklingen i stort i Hongkong.

Nedan några inlägg, bilder och videoklipp från Twitter:

Jag skulle vilja inkludera flera bilder och videos från vad som inträffat. Men av någon anledning så har mycket material tagits bort från Twitter över natten. Detta gäller även videos som inte innehåller några våldsamheter, exempelvis klippet där Junius Ho Kwan-yiu skakar hand med triaderna som nyss misshandlat folk.

Det är oklart varför detta material har tagits bort.

RELATERAD LÄSNING:

At least 36 injured as rod-wielding mob dressed in white rampages through Yuen Long MTR station, beating screaming protesters” (South China Morning Post)
Hong Kong police made no arrests after mob assaulted commuters, protesters, journalists in Yuen Long” (Hong Kong Free Press)
COOPERATION BETWEEN POLICE AND GANGSTERS IN HONG KONG DRAWS PARALLELS TO TAIWAN” (New Bloom)
The Thugs of Mainland China” (The New Yorker)

Särskilt de två sista artiklarna förklarar den taktik som kinesiska myndigheter ofta använder sig av, alltså att betala ljusskygga personer eller grupperingar för att – ofta helt utan lagliga påföljder – utöva våld mot sina meningsmotståndare.

Veckans tweets om Kina (v. 29)

Situationen i Hongkong fortsätter vara spänd, även om inga nya stora protester eller våldsamma sammanstötningar ägt rum sedan kaoset i Sha Tin förra helgen. Dussintals aktivister har nu flytt Hongkong för att söka politisk asyl i Taiwan, vilket jag skrev närmare om under gårdagen.

Upptakten inför det viktiga presidentvalet här på Taiwan har också börjat på allvar, då oppositionspartiet Kuomintang i veckan utsåg Han Kuo-yu till sin presidentkandidat.

Jag skrev närmare om Han Kuo-yu på InBeijing denna vecka.

Vidare skrev jag också en längre analys av Taiwans politiska trender i modern tid i veckans exklusiva mail till prenumeranter av InBeijing. Du kan ta del av detta och kommande liknande mailutskick varje vecka genom att sponsra InBeijing via Patreon med minst tre dollar i månaden.

Under veckan har också en del negativ och oroande statistik kommit angående ekonomi och miljö i Kina. Även fast Kinas myndigheter försöker hålla god min, så är det tydligt att handelskriget med USA har fått stora konsekvenser för den kinesiska ekonomin.

Dussintals personer flyr Hongkong för att söka politisk asyl i Taiwan och Tyskland

Det var inte längesedan Hongkong beskrevs som ett unikum av politiska och civila rättigheter i en region fylld av diktaturer. Den senaste tidens politiska motsättningar har dock gjort att situationen nu ser helt annorlunda ut.

I maj i år fick två aktivister som medverkat i våldsamma protester i Hongkong 2016 asyl i Tyskland. De två blev därmed de första politiska flyktingarna från Hongkong efter att Kina tog över staden från Storbritannien 1997.

Efter den senaste tidens protester i Hongkong har dussintals – så många som upp till 60 – demonstranter från Hongkong flytt till Taiwan för att söka asyl.

Enligt rapporter handlar det främst om aktivister som medverkade i stormningen av Hongkongs lagstiftande församling tidigare denna månad.

Som jag tidigare har skrivit här på InBeijing, så spenderade polisen två dagar med att leta efter fingeravtryck och andra biometriska bevis inne i parlamentet, för att sedan påbörja en våg av massarresteringar.

Taiwans myndigheter har också gett signaler om att man kommer hjälpa de som nu flytt Hongkong, och som riskerar långa fängelsestraff för våldsamt upplopp om de återvänder, skriver bland annat Financial Times:

Taiwan could give refuge to Hong Kong protesters who have fled the Chinese administrative region, the Taiwanese government said on Friday.

While Taipei did not confirm a report by Hong Kong newspaper Apple Daily that about 30 protesters had already landed in Taiwan, the government said it would extend necessary assistance to Hong Kong citizens seeking to stay and handle relevant cases with a view to protecting human rights.

“Regarding the friends from Hong Kong, we will handle [the issue] according to humanitarian principles,” president Tsai Ing-wen said in remarks carried by Public Television (PTS) from Saint Lucia on a trip visiting Taipei’s diplomatic allies in the Caribbean.

Situationen försvåras dock av att Taiwan – i egenskap av en ö långt ifrån världens konflikthärdar – saknar etablerade mekanismer för asylansökningar och omhändertagande av flyktingar.

Faktumet att aktivisterna lämnat Hongkong på laglig väg och ännu inte jagats av polis försvårar också deras eventuella status som flyktingar.

Då merparten av de som nu flyr från Hongkong till Taiwan är studenter, kan de dock lagligen stanna här genom att registrera sig vid något av landets universitet, skriver bland annat South China Morning Post.

För tillfället tas aktivisterna från Hong Kong enligt uppgift hand om av olika grupper inom Taiwans civilsamhälle, som assisterar dem med bland annat boende och juridisk hjälp.

Till skillnad från Kina har Hongkong i teorin ett rättsväsende som är oberoende från myndigheterna. Men i praktiken har dock stadens juridiska system gradvis hamnat under ökat kinesiskt inflytande sedan överlämningen från Storbritannien 1997.

Aktivisterna fruktar nu, med all rätt, att ställas inför juridiska processer vars utgång delvis kommer avgöras av politiker i Hongkong och Kina.

Tidigare i år flydde även förläggaren Lam Wing-kee, tidigare kollega till Gui Minhai, till Taiwan från Hongkong då han ansåg att staden inte längre är säker för honom att stanna i.

RELATERAD LÄSNING:

Taiwan is the new home for Hong Kongers seeking political safety” (Quartz)
Taiwan could give refuge to Hong Kong protesters” (Financial Times)
Taiwan struggling to deal with influx of Hong Kong protesters seeking refuge” (South China Morning Post)
Over 30 Hong Kong protesters who stormed legislature on July 1 seek refuge in Taiwan, fearing unfair prosecution” (Hong Kong free Press)
Hong Kong’s judges voice fears over China influence in judiciary” (Reuters)

Kina ökar utsläpp av växthusgaser med 50 procent på tio år

Texter om miljö och klimat har dragit särskilt stort intresse här på InBeijing. Därför har jag som avsikt att fortsätta rapportera om de nyheter som framkommer och den utveckling som sker vad gäller Kina på detta område.

I veckan rapporterade Reuters att Kina ökade utsläppen av växthusgaser med 53,5 procent åren 2005-2014. Detta enligt officiella siffror från Kinas miljöministerium, som nyligen rapporterades in till FN skriver bland annat CNBC:

China’s climate-warming greenhouse gas emissions hit 12.3 billion tonnes in 2014, up 53.5% in just a decade, the environment ministry said on Monday, citing the country’s latest carbon “inventory” submitted to the United Nations.

CNBC noterar vidare att statistik och information kring kinesiska utsläpp är ”notoriskt icke-transparent”, men att landets myndigheter nyligen har offentliggjort mängden utsläpp för år 2005 och 2010.

Som en jämförelse framhåller CNBC att USA under 2017 släppte ut 5,74 miljoner ton växthusgaser, vilket var 0,5 procent mindre än året innan och blott hälften så mycket som Kina.

CNBC understryker också att ökad produktion i stål och andra tungt förorenande sektorer pekar på att Kinas utsläpp av växthusgaser kan komma att slå nya rekord i år.

Jag har tidigare skrivit närmare om Kinas ökade utsläpp – samt vilka konsekvenser detta har för den globala kampen mot klimatförändringarna – bland annat här:

Kina kan bygga upp till 500 nya kolkraftverk innan år 2030” (mars 2019)
Kinas koldioxidutsläpp nu de högsta sedan 2011” (maj 2018)
Publicerat: Kina, världens största miljöbov, bygger ut kolkraften” (mars 2018)

Populist med nära band till Kina framröstad som presidentkandidat i Taiwan

Under gårdagen blev Han Kuo-yu, en populistisk politiker som förespråkar närmare relation med Kina, vald till presidentkandidat för partiet Kuomintang (KMT). Han kommer därmed ställas mot nuvarande president Tsai Ing-wen från Democratic Progressive Party (DPP) i valet här på Taiwan i januari.

Först några ord om varför presidentvalet på Taiwan är viktigt för omvärlden att följa. Taiwan är – tillsammans med Japan och Sydkorea – Asiens mest välfungerande demokrati. Det är samtidigt ett land som Kina gör anspråk på, samt gör sitt bästa för att förstöra de demokratiska institutioner och rättigheter som existerar här.

Exempelvis är det dokumenterat hur Han Kuo-yu under sin valkampanj till borgmästarposten i staden Kaohsiung för ett drygt halvår sedan fick hjälp och stöd från Kina. Samma assistans har märkts även under Hans kampanj som KMT:s presidentkandidat, särskilt i form av att de som ifrågasatt honom har utsatts för våld eller hot av olika slag.

Under sin tid som borgmästare i den viktiga hamnstaden Kaohsiung sedan november 2018, har Han vidare besökt såväl Kina som Hongkong och Macao, där han haft flera möten bakom stängda dörrar med högt uppsatta tjänstemän från Kinas kommunistparti.

Anledningen till att Kina vill se Han Kuo-yu som president, är att han bland annat uttalat sitt stöd för ”1992 års konsensus”, vilket innebär formuleringen att Kina och Taiwan är ett och samma land. Med Han som president skulle Taiwan närma sig Kina ekonomiskt och politiskt på bekostnad av samarbete med USA och Japan och andra demokratier, vilket givetvis skulle göra det enklare för kinesiska myndigheter att urholka den taiwanesiska demokratin.

Taiwan är således en slags experimentverkstad för kinesiska påverkansoperationer mot utländska demokratier. Den geografiska, språkliga och kulturella närheten gör att Taiwan är mer utsatt än något annat land just nu vad gäller påverkan från Kina.

Men som bland annat Nikkei Asian Review framhåller i artikeln ”China uses Taiwan as R&D lab to disrupt democracies”, så kommer Kina sannolikt använda de metoder som man finner framgångsrika i Taiwan för att bedriva påverkan även i andra demokratier:

Given its geographic, linguistic and cultural proximity, China has long used Taiwan as a testing ground for its tools of influence before rolling them out to other countries. Analysts say that recent attempts to disrupt the island’s democracy are likely a prelude to similar attacks on other democracies, especially its main rival, the U.S.

Mycket riktigt har det också dokumenterats hur kinesiska aktörer bedrev omfattande cyberkampanjer till Han Kuo-yus fördel inför borgmästarvalet till Kaohsiung i fjol, bland annat i artikeln ”Chinese Cyber-Operatives Boosted Taiwan’s Insurgent Candidate” i Foreign Policy.

Vidare så har politiskt våld gjort ett obehagligt återinträde i Taiwan sedan Tsai Ing-wen blev president 2016. Grupperingar som organiserade kriminella gäng och pensionerade militärer missnöjda med försämrade pensionsvillkor har på senare tid iscensatt våldsamma protester riktade mot DPP. I flera fall har det dokumenterats hur dessa grupperingars aktiviteter understötts av Kinas kommunistparti.

Kort sagt så är valet i Taiwan av största intresse för alla som värnar om demokrati samt politiska och civila rättigheter på en global nivå. För om Han Kuo-yu blir Taiwans nästa president, så innebär det en enorm framgång för Kinas uttalade ambition av sprida sitt politiska system till omvärlden, vilket med största sannolikhet skulle ge regimen blodad tand inom detta område.

Och samtidigt som Han Kuo-yu och KMT åtnjuter stöd från Kinas välfinansierade och väloljade propagandamaskineri, så ser det värre ut med internationellt stöd för Tsai Ing-wen och DPP, givet Taiwans internationella status. Av rädsla för att irritera regimen i Peking, är det exempelvis inga europeiska länder – Sverige inkluderat – som vågar bjuda in president Tsai på statsbesök eller skicka några höga representater att besöka Taiwan.

Det faktum att världens demokratiska regeringar värderar Kinas pengar högre än Taiwans demokrati, gör det givetvis enklare för populister som Han Kuo-yu att skylla Taiwans internationella isolering på landets nuvarande regering.

Detta passar perfekt in i det narrativ som KMT vill skapa kring Tsai Ing-wen och DPP. Nämligen att det pågående diplomatiska bråket med Kina enkom är Tsais fel, samt att bråket ändå inte tjänar någonting till eftersom samarbetet med andra länder ändå inte har förbättrats.

Detta är givetvis inte hela sanningen. En av DPP:s viktigaste kampanjer sedan Tsai Ing-wen blev president är den så kallade ”New Southbound Policy”, som jag skrivit närmare om här för lokal taiwanesisk media.

Förenklat innebär denna policy en ambition att minska ekonomiska beroendet av Kina, genom att öka samarbetet även med andra länder och således inte lägga alla ägg i samma korg. När KMT hade makten 2008-2016, ökade Taiwans ekonomiska beroende av Kina kraftigt, vilket per automatik innebar ökad möjlighet för Peking att utöva politiska påtryckningar mot Taipei.

Med Han Kuo-yu som president är det sannolikt att denna trend kommer vändas, och att Taiwans ekonomi återigen kommer bli mer beroende av Kinas välvilja. Detta skulle i sin sannolikt innebära en tillbakagång av politiska och civila rättigheter inom flera områden i en av Asiens ytterst få välfungerande demokratiska samhällen.

Han Kuo-yu vann nomineringen som KMT:s presidentkandidat med en relativt stor marginal; 44,8 procent, jämfört med 27,7 procent för Terry Gou, grundare av teknikföretaget Foxconn och tillika Taiwans rikaste man.

Det är i dagsläget oklart huruvida Terry Gou nu kommer ställa upp i presidentvalet som en fristående kandidat. Förutsättningarna kan också förändras dramatiskt om Ko Wen-je, Taipeis populära borgmästare, beslutar sig för att delta i valet. Ko tillhör vare sig KMT eller DPP och skulle därmed också ställa upp som en kandidat.

Januari månads presidentval i Taiwan är tveklöst en av de viktigaste politiska händelserna i världen nästa år. Det är ett val som inte bara eller kanske inte ens främst angår Taiwan. Det är ett val som avgör framgången av Kinas mål att underminera demokratiska samhällen i regionen; särskilt sådana demokratiska samhällen som vågar kritisera kommunistpartiets politiska framfart.

Ändå är det knappast sannolikt att det kommer ske någon större bevakning av detta val i svenska medier. Jag planerar därför att följa Taiwans presidentval mycket noga framöver här på InBeijing, möjligtvis också genom någon form av crowdfunding där sponsorer får tillgång till extra material.

Men tills dess, se nedan några länkar som närmare förklarar läget inför den kommande valkampanjen, med fokus på Han Kuo-yu och hans kandidatur:

Populist Mayor Is Picked to Run Against Taiwan’s President” (New York Times)
China-friendly mayor wins KMT primary in Taiwan presidential race” (Nikkei Asian Review)
The Taiwanese Populist Advancing China’s Interests” (The Atlantic)
The Han Kuo-yu Craze Threatens Democracy” (Taiwan Sentinel)

Veckans tweets om Kina (v. 28)

I samma stund som jag höll på att sammanställa veckans tweet om Kina, så började dagens protester i Hongkong att urarta ordentligt. Ett tag funderade jag på att göra ett inlägg bestående endast av tweets om händelserna där, men jag nöjer mig nu med att låta Hongkong uppta första halvan av veckans sammanställning.

Protesterna i Hongkong är nu mindre men mer regelbundna – och nya till formen. Under veckan har de koncentrerats främst till Kowloon och New Territories, områden där många kinesiska besökare turistar och handlar.

Dagens protester i Sha Tin tog under kvällen formen av de kanske våldsammaste hittills, med flera personskador på demonstranter och attacker mot polis. Dussintals arresteringar genomfördes, och flera av filmerna nedan visar att polis använde ett större mått av våld än vad som tidigare varit fallet.

I övrigt har det återigen hettat till kring Xinjiang. Efter att 22 länder lämnat en gemensam skrivelse till FN angående Kinas övergrepp där, lyckades Kina snabbt frammana 37 länder som skrev under ett brev till FN vilket hyllade Kinas politik i Xinjiang som ett slags framsteg för globala mänskliga rättigheter.

Jag har i veckan skrivit om båda dessa brev på InBeijing, här och här.

Annars har en hel del också hänt på Kinafronten i Sverige. Högsta domstolen har beslutat att inte lämna ut den korruptionsanklagade tjänstemannen Qiao Jianjun till Kina, varpå Kinas ambassadör gick till attack mot det svenska rättsystemet.

Vidare har Adam Hofmann, chef för pr-byrån Scandhof, via Twitter avslöjat att det nästa år i Almedalen blir en återupprepning av China Day. Alltså det event som Scandhof hjälpte Kinas ambassad att arrangera, så att ambassadören där kunde sprida partiets version om ämnen som Xinjiang och Gui Minhai.

37 diktaturer och muslimska länder ger stöd i FN till Kinas politiska fångläger i Xinjiang

För två dagar sedan skrev jag inlägget ”Sverige bland 22 länder som kritiserar Kina för behandlingen av muslimer i Xinjiang” här på InBeijing. Det handlade om en gemensam skrivelse till FN angående situationen i Xinjiang, undertecknat av 21 västländer och Japan.

Brevet riktade sig till FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC), och uppmanade Kina att sluta med massinterneringen av över en miljon uigurer och andra etniska minoriteter i Xinjiang. Texten föreskrev också att tjänstemän från FN och andra oberoende organisationer skulle få tillgång att resa runt i regionen.

En anmärkningsvärd detalj med skrivelsen var att det inte fanns något muslimskt land bland undertecknarna. Ännu mer anmärkningsvärt blev detta i dag, då Reuters rapporterade att 37 länder har skrivit ett gemensamt brev till FN för att hylla framgångarna med Kinas politik i Xinjiang.

Bland de länder som står för denna skrivelse märks Ryssland, samt rena diktaturer som Nordkorea, Kuba och Venezuela. Där finns också flera muslimska länder: Saudiarabien, Syrien, Pakistan, Qatar, Kuwait, Oman, Förenade arabemiraten och Bahrain.

Reuters kommenterar också innehållet i brevet:

But the letter supporting China commended what it called China’s remarkable achievements in the field of human rights.

“Faced with the grave challenge of terrorism and extremism, China has undertaken a series of counter-terrorism and deradicalisation measures in Xinjiang, including setting up vocational education and training centres,” the letter said.

The letter said security had returned to Xinjiang and the fundamental human rights of people of all ethnic groups there had been safeguarded. It added there had been no terrorist attack there for three years and people enjoyed a stronger sense of happiness, fulfilment and security.

Kinas nyhetsbyrå Xinhua återger brevet i ännu mer detalj, och framhåller bland annat textens beröm för Kinas stora bidrag till mänskliga rättigheter från ett internationellt perspektiv. Skrivelsen hyllar även Kinas ”öppenhet och transparens” vad gäller Xinjiang, och menar att såväl diplomater och journalister bjudits in till regionen.

Jag får ofta frågan – senast i dag i en intervju med svensk media – varför muslimska länder säljer ut sina trosfränder på detta vis? Svaret är tvådelat.

Dels är majoriteten av världens muslimska länder – i synnerhet de som undertecknat brevet ovan – inte själva några vidare förkämpar för mänskliga rättigheter. Det är därför vanskligt att peka ut Kinas brister inom samma område.

Dels har många muslimska länder ett omfattande ekonomiskt samarbete med Kina, och vill särskilt locka till sig investeringar i samband med de nya sidenvägarna, som går genom många av dessa nationer. Då passar det sig inte att kritisera Kina över Xinjiang, den kanske allra mest känsliga frågan för landets myndigheter just nu.

Det är alltså bara konstatera att tro och religion inte betyder ett smack för ledarna i majoriteten av världens muslimska länder, om det finns kinesiska blodspengar att håva in.

UPPDATERING:

Den fulla listan på de 37 länder som skrivit under ovanstående brev är:

Algeriet
Angola
Bahrain
Bolivia
Burkina Faso
Burma (Myanmar)
Burundi
Egypten
Eritrea
Filippinerna
Förenade arabemiraten
Gabon
Kambodja
Kamerun
Komorerna
Kongo
Kongo-Kinshasa
Kuba
Kuwait
Laos
Nigeria
Nordkorea
Oman
Pakistan
Qatar

Ryssland
Saudiarabien
Somalia
Sudan

Sydsudan
Syrien
Tajikistan
Togo
Turkmenistan
Venezuela
Vitryssland
Zimbabwe

Länder med islam som största religion är markerade i fetstil. Alltså 16 av de 37 länderna. I övrigt kan tilläggas att det handlar om idel diktaturer, med undantag för Filippinerna och möjligtvis något annat land. Det hade alltså kunnat vara värre; länder som Sydafrika eller till och med någon östeuropeisk nation hade ju kunnat ha skrivit under.

Ovanstående lista kan alltså ses som Kinas allierade i frågor angående mänskliga rättigheter. Och det är ingen vacker samling, innefattandes i princip alla världens värsta diktaturer.

(OBS: Se här information om lån med utbetalning dygnet runt.)

Sverige bland 22 länder som kritiserar Kina för behandlingen av muslimer i Xinjiang

Unde gårdagen gick 22 länder samman för att ställa ut ett gemensamt brev till FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC), som kritiserar Kinas behandling av uigurer och andra etniska minoriteter i Xinjiang.

Uttalandet uppmanar Kina att upphöra med massinterneringen av muslimer i Xinjiang, och ge såväl FN-personal som oberoende observatörer tillgång till regionen.

De senaste åren har över en miljon muslimer tagits till politiska fångläger i Xinjiang, utan någon som helst föregående rättsprocess. Som jag noterade föregående helg så har hundratusentals barn skiljts från sina föräldrar i processen, och uppfostras nu till att älska Kina och partiet.

Brevet utgör enligt Human Rights Watch det största gemensamma försöket att göra något åt det fruktansvärda som utspelar sig i Xinjiang, inklusive massövervakning och systematisk tortyr. Organisationen påminner också om hur Kina tidigare gjort sitt bästa för att tysta kritiker i FN.

Human Rights Watch noterar att antalet undertecknare vuxit sedan ett tidigare, liknande gemensamt uttalande om dessa övergrepp i Kina, samt att fler länder överväger att skriva under brevet.

Sverige är ett av länderna som skrivit under det gemensamma uttalandet. Se en lista på samtliga länder och några reflektioner från Twitter nedan:

Det är anmärkningsvärt att inte ett enda muslimskt land återfinns bland de 22 länder som undertecknat brevet. Jag har tidigare skrivit mer om anledningarna till detta i inlägget ”Världens muslimska länder ignorerar förtrycket mot Kinas muslimer”. (Pro tip: Follow the money.)

Vidare var det inte mer än någon vecka sedan som Turkiets president Tayip Erdogan uttalade sig positivt om utvecklingen i Xinjiang, trots att uigurerna delar kulturella rötter med Turkiet, samt att det finns en stor turkisk diaspora i landet.

Det är istället 21 västerländska länder och Japan som har skrivit under brevet. USA finns inte bland undertecknarna eftersom man lämnade UNHRC i fjol på grund av ärenden relaterade till Israel.

The Guardian framhåller hur brevets författare vill se texten upptas som ett officiellt dokuemnt i UNHRC, men att Kina sannolikt har mandat bland de nuvarande 47 medlemmarna att förhindra detta:

The authors, who include ambassadors from across the EU as well as Switzerland, requested that the letter become an official document of the Human Rights Council, which ends its 41st session in Geneva on Friday.

Diplomats rarely send open letters to the 47-member council to criticise a country’s record, but the move may have been the only available option to spotlight Xinjiang, with China likely having enough support to vote down a formal resolution.

Statlig kinesisk media har redan svarat ilsket på brevet i form av en lång text med rubriken ”China refutes letter of 22 nations criticizing Xinjiang policies”.

Kinas ambassadör kritiserar det svenska rättsystemet

Det hör inte till ovanligheterna att Kinas ambassad kritiserar eller attackerar svenska journalister, akademiker och organisationer. Under den senaste veckan har ambassadören själv gått ännu längre genom att ifrågasätta Sveriges rättsystem och högsta domstol.

Anledningen till kritiken är att Qiao Jianjun, en före detta kinesisk tjänsteman efterlyst för korruption i Kina, sannolikt inte kommer utlämnas till Kina på grund av risken för bland annat tortyr och dödsstraff. Fallet var uppe i Högsta domstolen förra månaden.

Ambassadören framhöll först beslutet som ”ofattbart” i en intervju med Expressen under Almedalsveckan.

I Almedalden – där Kina fick hjälp att sprida sin politiska agenda av bland annat Business Sweden, som delvis ägs av Utrikesdepartementet – menade ambassadören vidare i samma intervju att Sveriges högsta domstol inte respekterar lagen.

Attacken på Sveriges rättssystem utvecklades i helgen på den kinesiska ambassadens hemsida, genom en text med rubriken ”Ambassador Gui Congyou Gives Interviews to Swedish Media on the Extradition Case of Qiao Jianjun”.

Där står bland annat:

Ambassador Gui said, several days ago, something strange happened in Sweden that stunned the world. Qiao Jianjun is a corrupt fugitive that is hated by all Chinese people.

(…)

It is very hard to believe the Supreme Court of Sweden decided to release this serious corrupt fugitive just based on the lies of very few anti-China persons at the recent hearing for the extradition.

(…)

We hope the Supreme Court in Sweden will stand on the side of justice, make a fair decision on the case as soon as possible, so that Qiao Jianjun can be extradited to China to be brought to justice. What the Chinese people resent the most is corruption, and Sweden boasts itself as a country that tolerates zero corruption.

Dels är det anmärkningsvärt att Kinas ambassad såväl kritiserar som försöker påverka det svenska rättsystemet. Dels är dubbelmoralen anmärkningsvärd.

För vid upprepade tillfällen har den kinesiska ambassaden – eller andra av landets myndigheter – ilsket fräst att Sverige och andra länder måste ”respektera Kinas juridiska självständighet” när åsikter framförts om de kidnappade svenska medborgaren Gui Minhai, eller ens när hans situation tas upp på bokmässan.

Hys inga illusioner. Detta är samma slags doublespeak som Kinas regim ägnar sig åt på flera andra områden och som man förväntar sig att mindre länder ska rätta sig efter, ofta under hot av försämrade bilaterala relationer eller ekonomiska repressalier.

Veckans tweets om Kina (v. 27)

Det har varit en mycket händelserik vecka vad gäller Kina, med särskilt fokus på Hongkong. Stadens parlament stormades av hundratals demonstranter, samtidigt som en våg av massarresteringar av aktivister har påbörjats.

Som ni kan se nedan så har nya protester icke desto mindre ägt rum under helgen, och under söndagen planeras aktiviteter riktade mot kinesiska besökare i norra Hongkong. Något definitivt värt att hålla ögonen på.

Fram emot veckoslutet släpptes en ny, otäck rapport från Xinjiang, som visar hur otaliga muslimska barn där systematiskt skiljs från sina föräldrar och uppfostras till att älska Kina och partiet.

Vidare tydliggör ytterligare en rapport – samt en kartläggning från Foreign Policy – telekombolagets Huaweis kopplingar till Kinas stat och militär. Endast den riktigt ignoranta eller naiva kan nu påstå att Huawei är ett privat företag utan kopplingar till kommunistpartiet.

I Sverige så har Almedalsveckan gått av stapeln, komplett med en storsatsning av Kinas regim. Som reportrar på plats visar, så fick Kinas ambassadör hjälp på traven av bland annat Business Sweden att sprida sin propaganda. Man blir ju mållös.

Barn separeras systematiskt från sina föräldrar i Xinjiang

Det senaste åren har en rad oroväckande rapporter kommit från Xinjiang, där över en miljon uigurer och andra muslimska minoriteter tagits till politiska fångläger. I går kom en av de värsta, nämligen en rapport om hur barn systematiskt skiljs från sina föräldrar för att uppfostras av kinesiska myndigheter.

Det är forskaren Adrian Zenz som, i samarbete med BBC, genom såväl myndighetsdokument som 60 intervjuer har kartlagt hur barnen tas från sina föräldrar och sätts i särskilda skolor:

China is deliberately separating Muslim children from their families, faith and language in its far western region of Xinjiang, according to new research.

At the same time as hundreds of thousands of adults are being detained in giant camps, a rapid, large-scale campaign to build boarding schools is under way.

Based on publicly available documents, and backed up by dozens of interviews with family members overseas, the BBC has gathered some of the most comprehensive evidence to date about what is happening to children in the region.

Records show that in one township alone more than 400 children have lost not just one but both parents to some form of internment, either in the camps or in prison.

Enligt rapporten syftar detta till att radera den uiguriska identiteten hos barnen, som istället ska uppfostras att älska Kina och kommunistpartiet.

Då Xinjiang är stängt för journalister och forskare, har intervjuerna främst ägt rum i Turkiet, dit många uigurer flytt från repressionen i västra Kina.

Samtidigt som över en miljon etniska muslimer satts i politiska fångläger, visar officiella dokument som Zenz gått genom att antalet barn som tagits till så kallade dagis i Xinjiang ökade med en halv miljon bara under 2017. Muslimska barn står enligt dokumenten för 90 procent av denna ökning.

En stor del av dessa barn tas alltså till dessa ”dagis” efter att deras föräldrar tagits till politiska omskolningsläger. Där får de bland annat genomgå olika former av patriotisk utbildning, helt avskilda från övriga familjemedlemmar som inte ens vet vart barnen i fråga befinner sig.

Hela resultatet av Adrian Zenz forskning – 17 000 ord och 163 källhänvisningar – kan läsas i rapporten ”Break Their Roots: Evidence for China’s Parent-Child Separation Campaign in Xinjiang”, och är också länkat via hans Twitter enligt nedan:

BBC har också gjort en tio minuter lång film baserad på forskningen, inklusive intervjuer med kinesiska tjänstemän och imamer i Xinjiang. Något som alla med intresse av Kina, eller för den delen mänskliga rättigheter i allmänhet, bör ta tio minuter av sin tid att titta på.

Klicka på bilden för att komma till BBC:s film Xinjiang: China, where are my children?

Och samtidigt som detta elände utspelar sig så passade Gui Congyou, Kinas ambassadör i Sverige, på att blåljuga om situationen i Xinjiang under Almedalsveckan bland annat i en kontroversiell intervju med Expressen.

Massarresteringar av demonstranter påbörjas i Hongkong

I inlägget ”Reflektioner efter stormningen av Hongkongs parlament” för två dagar sedan, noterade jag risken att polisen medvetet lät hundratals demonstranter storma stadens parlament för att sedan kunna använda detta som ursäkt för att gripa dem eller på andra vis gå hårdare fram mot framtida protester.

Detta verkar vara precis vad som sker nu. I artikeln ”First arrest as Hong Kong police prepare citywide raids to hunt down protesters who stormed and vandalised Legislative Council complex”, beskriver South China Morning Post hur polisen har samlad in fingeravtryck och DNA från parlamentet och nu jagar hundratals aktivister:

Hong Kong police have made the first arrest in their hunt for hundreds of protesters who stormed and vandalised the city’s legislature.

(…)

Police were also preparing to launch citywide raids to arrest the dozens of protesters so far identified, the Post learned on Wednesday. To locate the suspects, officers from the Organised Crime and Triad Bureau (OCTB) and Identification Bureau worked for two days with government forensic experts at the Legislative Council building, which was trashed on Monday.

“Thousands of pieces of evidence including helmets, face masks and iron bars have been collected from the Legco complex [on Tuesday and Wednesday],” one law enforcement source said.

“Our experts will collect fingerprints from the evidence and carry out DNA tests on the evidence such as face masks.”

I artikeln noteras att ”en våg av arresteringar” snart ska inledas, samt att tiotals demonstranter redan nyligen har gripits som en följd av de senaste veckornas protester.

Dessa arresteringar beskrivs mer noggrant av bland annat Hong Kong Free Press och Hongkongs allmänna radionkanal RTHK. De båda uppmärksammade bland annat under gårdagen hur 8-9 personer just gripits för något som kallas ”doxxing”, det vill säga att ha publicerat personuppgifter online utan tillstånd.

Det ska ha handlat om att personerna i fråga publicerat namn och kontaktuppgifter på poliser som slagit tillbaka protesterna, vilket i sin tur lett till poliserna trakasserats med bland annat telefonsamtal.

Vidare rapporterar samma medier i dag att 12-13 personer redan gripits för antingen stormningen av parlamentet, eller de protester som ägde tum utanför polisens högkvarter i Wan Chai förra veckan.

Police have arrested 12 people connected to a protest on Monday morning, over what police said was a “violent incident” in the vicinity of the Legislative Council Complex in Admiralty.

The suspects – 11 men and one woman – ranged from 14 to 36 years of age, and were arrested for charges including unlawful assembly, assaulting a police officer, obstructing a police officer, possession of offensive weapons, contravening the Air Navigation (Hong Kong) Order 1995 and failing to carry identity documents.

(..)

Police also arrested a man in relation to protests on two separate dates: the Legislative Council demonstrations on the evening of July 1, as well as the protests at the police headquarters on June 21. The 31-year-old was arrested in Mong Kok on Wednesday for assaulting a police officer, criminal damage, forcible entry and behaving in a disorderly manner in a public place.

Earlier on Wednesday, police said they will “resolutely pursue the protestors for their illegal and violent acts” which took place on July 1.

Sammanfattningar av arresteringarna av demonstranter cirkulerar också på Twitter enligt nedan, där en användare under gårdagen kommit fram till 54 personer redan arresterats för den senaste tidens protester.

Det är alltså sannolikt att antalet stigit sedan dess, och sannolikt kommer stiga till flera hundra under en snar framtid:

Som tweetsen ovan noterar, så har alltså gripanden i samma omfattning inte ägt rum mot de tusentals demonstranter som på ett våldsamt vis gick ut och försvarade polisen tidigare i veckan.

Inte heller har någon fristående undersökning påbörjats mot de poliser som utövat våld mot demonstranterna, trots att flera fall av polisvåld noggrant dokumenterats av bland annat Amnesty.

Tweetsen ovan framhåller också vikten av att internationella medier, politiker och organisationer uppmärksammar dessa arresteringar som nu gradvis kommer att ske.

I artikeln ”‘What were they thinking?’ Hong Kong police tactics baffle the experts as legislature is trashed” (Hong Kong Free Press), diskuteras vidare varför polisen lät hundratals demonstranter obehindrat ta sig in i parlamentet.

Där uttrycker flera analytiker och tidigare chefer vid polis eller underrättelsetjänst sin skepsis bakom polisens motiv att plötsligt dra sig undan tillfälligt från parlamentet, som omringades av hundratals uppjagade ungdomar.

Samma ungdomar som nu alltså arresteras på löpande band.

RELATERAD LÄSNING:

Hong Kong protests: police make first arrests after storming of parliament” (The Guardian)
Authorities Begin Arrests in Hong Kong as Beijing Ramps Up the Rhetoric” (TIME)
Hong Kong Protesters Take Stock as Police Announce More Arrests” (New York Times)
Hong Kong police make first arrests since storming of legislature” (Nikkei Asian Review)

Reflektioner efter stormningen av Hongkongs parlament

Under gårdagen var det exakt 22 år sedan Hongkong överlämnades från Kina till Storbritannien. Denna årsdag föranleder vanligtvis protestmarscher, där uppslutningen under senare år varit något mindre än vad som var fallet exempelvis i början av 2000-talet.

Men under gårdagen, givet den senaste tidens oroligheter, tog sig upp till 550 000 av Hongkongs invånare ut på gatorna för att fredligt tåga genom stadens centrala delar. Detta skulle i så fall utgöra det största deltagarantalet någonsin, efter 2003 års marsch med en halv miljon demonstranter.

Men detta kom att överskuggas av vad som skedde senare under dagen. Redan på morgonen hade sammandrabbningar ägt rum vid stadens regeringsbyggnader mellan polis och demonstranter, som slogs tillbaka med tårgas och batonger.

Men under eftermiddagen drog sig polis tillbaka från platsen. Demonstranter omringade då stadens parlament, slog sönder dess glasdörrar och stormade byggnaden.

Väl inne i parlamentet kunde såväl disciplin som frustration ses. På typiskt Hongkong-manér lämnade demonstranterna pengar i kylen för den dricka man tog sig för av i den tropiska värmen:

Men samtidigt förekom även skadegörelse i form av graffiti samt vandalisering av porträtt och fotografier av politiker, vilket bland annat kan ses i videon nedan:

Man vecklade alltså även ut den gamla brittiska kolonialflaggan inne i parlmentet; en gest som säkerligen väcker särskilt stor i ilska i Peking under denna årsdag.

Händelserna utgör något nytt och för Hongkong unikt. De tidigare nästan helt fredliga protesterna – som dragit sympatier från såväl stadens invånare som omvärlden – har nu antagit en helt annorlunda karaktär.

Samtidigt väcker gårdagens händelser en rad frågetecken. Många undrar exempelvis varför polisen tillät demonstranterna att storma parlamentet, när det var uppenbart att man hade kunnat förhindra det.

Istället övergav polisen platsen, för att bara något senare uppge att man tänkte återta parlamentet med våld. Demonstranterna lämnade dock självmant byggnaden innan detta skedde.

Flera personer påpekar att stormningen av parlamentet kan ha tillåtits av polis och myndigheter dels för att fån över allmänheten på sin sida, dels för att rättfärdiga hårdare metoder mot demonstranterna.

En fälla, helt enkelt, som de unga demonstranterna till synes gick rakt in i:

Denna teori fick vatten på kvarn när regeringschefen Carrie Lam – tillsammans med stadens polischef – klockan 04 höll en till synes väl förberedd presskonferens, där demonstranternas ”våldsamma metoder” fördömdes:

Detta kan också ses genom att statlig kinesisk media nu rapporterade om protesterna för första gången sedan de startade för en månad sedan, givetvis med fokus på de så kallade våldsamheterna.

Frågan är nämligen om det verkligen är befogat att kalla gårdagens demonstrantioner för våldsamma. Exempelvis Världshälsoorganisationen definierar ordet ”violence” som att avsiktligt hota eller skada sig själv eller en annan person eller grupp på ett vis som resulterar i död eller fysisk skada.

Något sådant skedde inte under gårdagen. Faktum är att de enda som har utövat våld enligt denna definition är Hongkongs polis, vilket bland annat Amnesty visade för ett par veckor sedan i rapporten ”Verified: Hong Kong police violence against peaceful protesters”.

Att låta demonstranterna storma parlamentet kan alltså även dra uppmärksamheten från det våld som polisen tidigare använt. Det kan samtidigt också dra uppmärksamheten från den stora uppslutningen i gårdagens fredliga protestmarsch.

För mig personligen, som har följt Kina i över ett årtionde, så påminner gårdagens händelser om ett typsikt trick ur partihandboken instruktionsboken.

Man ger myndigheternas fiender utrymme att gå längre än de tidigare gjort. Detta överdrivs sedan för att få över allmänheten på sin sida, och används vidare som ursäkt för att svara med ännu mer våld. Ett välbekant mönster, som givetvis drogs till sin spets vid Himmelska fridens torg 1989.

Samtidigt som demonstranternas handlingar kan ifrågasättas, så är det förståeligt att många av dem är oerhört frustrerade. Hongkongs luttrade aktivister har under flera års tid gjort allt vad de kunnat på fredlig väg, utan något som helst gehör från myndigheterna som fortsätter överträda den överenskommelse som tecknades innan staden överlämnades till Kina.

Detta sammanfattas väldigt väl i några utvalda tweets nedan. Särskilt då den långa utläggning på 29 tweets som Joshua Wong, en av ledarna bakom 2014 års fredliga protester, författade tidigare i dag.

Förvänta er nu ett propagandakrig i Hongkong, där stadens och Kinas myndigheter kommer använda hela sitt väloljade maskineri för att prångla ut sitt narrativ om de våldsamma demonstranterna, samt vikten av att dessa tyglas med vilka metoder som än krävs.

Redan nu kan exempelvis dessa rubriker som ”Beijing calls on Hong Kong government to restore social order as soon as possible” och ”‘Outraged’ Hong Kong leader vows to pursue violent protesters ‘to the end’” ses på tidningen South China Morning Posts startsida.