Reflektioner efter stormningen av Hongkongs parlament

Under gårdagen var det exakt 22 år sedan Hongkong överlämnades från Kina till Storbritannien. Denna årsdag föranleder vanligtvis protestmarscher, där uppslutningen under senare år varit något mindre än vad som var fallet exempelvis i början av 2000-talet.

Men under gårdagen, givet den senaste tidens oroligheter, tog sig upp till 550 000 av Hongkongs invånare ut på gatorna för att fredligt tåga genom stadens centrala delar. Detta skulle i så fall utgöra det största deltagarantalet någonsin, efter 2003 års marsch med en halv miljon demonstranter.

Men detta kom att överskuggas av vad som skedde senare under dagen. Redan på morgonen hade sammandrabbningar ägt rum vid stadens regeringsbyggnader mellan polis och demonstranter, som slogs tillbaka med tårgas och batonger.

Men under eftermiddagen drog sig polis tillbaka från platsen. Demonstranter omringade då stadens parlament, slog sönder dess glasdörrar och stormade byggnaden.

Väl inne i parlamentet kunde såväl disciplin som frustration ses. På typiskt Hongkong-manér lämnade demonstranterna pengar i kylen för den dricka man tog sig för av i den tropiska värmen:

Men samtidigt förekom även skadegörelse i form av graffiti samt vandalisering av porträtt och fotografier av politiker, vilket bland annat kan ses i videon nedan:

Man vecklade alltså även ut den gamla brittiska kolonialflaggan inne i parlmentet; en gest som säkerligen väcker särskilt stor i ilska i Peking under denna årsdag.

Händelserna utgör något nytt och för Hongkong unikt. De tidigare nästan helt fredliga protesterna – som dragit sympatier från såväl stadens invånare som omvärlden – har nu antagit en helt annorlunda karaktär.

Samtidigt väcker gårdagens händelser en rad frågetecken. Många undrar exempelvis varför polisen tillät demonstranterna att storma parlamentet, när det var uppenbart att man hade kunnat förhindra det.

Istället övergav polisen platsen, för att bara något senare uppge att man tänkte återta parlamentet med våld. Demonstranterna lämnade dock självmant byggnaden innan detta skedde.

Flera personer påpekar att stormningen av parlamentet kan ha tillåtits av polis och myndigheter dels för att fån över allmänheten på sin sida, dels för att rättfärdiga hårdare metoder mot demonstranterna.

En fälla, helt enkelt, som de unga demonstranterna till synes gick rakt in i:

Denna teori fick vatten på kvarn när regeringschefen Carrie Lam – tillsammans med stadens polischef – klockan 04 höll en till synes väl förberedd presskonferens, där demonstranternas ”våldsamma metoder” fördömdes:

Detta kan också ses genom att statlig kinesisk media nu rapporterade om protesterna för första gången sedan de startade för en månad sedan, givetvis med fokus på de så kallade våldsamheterna.

Frågan är nämligen om det verkligen är befogat att kalla gårdagens demonstrantioner för våldsamma. Exempelvis Världshälsoorganisationen definierar ordet ”violence” som att avsiktligt hota eller skada sig själv eller en annan person eller grupp på ett vis som resulterar i död eller fysisk skada.

Något sådant skedde inte under gårdagen. Faktum är att de enda som har utövat våld enligt denna definition är Hongkongs polis, vilket bland annat Amnesty visade för ett par veckor sedan i rapporten ”Verified: Hong Kong police violence against peaceful protesters”.

Att låta demonstranterna storma parlamentet kan alltså även dra uppmärksamheten från det våld som polisen tidigare använt. Det kan samtidigt också dra uppmärksamheten från den stora uppslutningen i gårdagens fredliga protestmarsch.

För mig personligen, som har följt Kina i över ett årtionde, så påminner gårdagens händelser om ett typsikt trick ur partihandboken instruktionsboken.

Man ger myndigheternas fiender utrymme att gå längre än de tidigare gjort. Detta överdrivs sedan för att få över allmänheten på sin sida, och används vidare som ursäkt för att svara med ännu mer våld. Ett välbekant mönster, som givetvis drogs till sin spets vid Himmelska fridens torg 1989.

Samtidigt som demonstranternas handlingar kan ifrågasättas, så är det förståeligt att många av dem är oerhört frustrerade. Hongkongs luttrade aktivister har under flera års tid gjort allt vad de kunnat på fredlig väg, utan något som helst gehör från myndigheterna som fortsätter överträda den överenskommelse som tecknades innan staden överlämnades till Kina.

Detta sammanfattas väldigt väl i några utvalda tweets nedan. Särskilt då den långa utläggning på 29 tweets som Joshua Wong, en av ledarna bakom 2014 års fredliga protester, författade tidigare i dag.

Förvänta er nu ett propagandakrig i Hongkong, där stadens och Kinas myndigheter kommer använda hela sitt väloljade maskineri för att prångla ut sitt narrativ om de våldsamma demonstranterna, samt vikten av att dessa tyglas med vilka metoder som än krävs.

Redan nu kan exempelvis dessa rubriker som ”Beijing calls on Hong Kong government to restore social order as soon as possible” och ”‘Outraged’ Hong Kong leader vows to pursue violent protesters ‘to the end’” ses på tidningen South China Morning Posts startsida.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

Bli först med att kommentera

Kommentera