Förtrycket mot uigurer och andra muslimska minoriteter i regionen Xinjiang har uppmärksammats av flera medier och organisationer den senaste tiden. Över en miljon uigurer har, utan föregående rättsprocess, tagits till politiska fångläger i en gigantisk omskolningskampanj där lojalitet måste sväras mot Kinas kommunistparti snarare än mot religion eller egen kulturell identitet.
Som många analytiker fruktat, har denna kampanj nu spridit sig för att innefatta muslimer också i andra delar av Kina. Detta har under den senaste veckan skildrats i artiklar som ”A Crackdown on Islam Is Spreading Across China” (New York Times) och ”‘Boiling us like frogs’: China’s clampdown on Muslims creeps into the heartland, finds new targets” (Washington Post).
Den folkgrupp som nu hamnat i korselden är Hui, en muslimsk minoritet med cirka 10 miljoner medlemmar bosatta främst i nordvästra Kina. I Washington Post beskrivs hur förtrycket mot hui-muslimerna har ökat gradvis under årets gång:
Members of the Hui minority, who number 10 million, hoped that the state crackdown would not arrive here, in the fertile valleys and loess hills of Gansu province, as it had in Xinjiang, the homeland of the other major Muslim ethnic group in China, the Uighurs.
Hope faded in April. Government cranes began appearing ominously over Hui mosques. A video surfaced on social media showing workers taking apart the Gazhuang mosque’s gold dome, then smashing it into the prayer hall. Local Hui saw an unmistakable metaphor: The Communist Party, which once handled religious life here with a light touch, now ran roughshod over it.
“Women were crying; others, like me, couldn’t believe what was happening,” said Ma Ha, a 40-year-old owner of a noodle shop. “We had 40 years of religious freedom. The winds are changing.”
Kampanjen framhålls som anmärkningsvärd med anledning att Hui är en folkgrupp som är ännu mer integrerad i det kinesiska samhället än Uigur. De talar kinesiska och har vare sig något territoriellt anspråk eller någon historia av sammanstötningar med kinesisk polis.
Kampanjen mot hui-muslimerna har förvisso inte gått lika långt som den mot uigurerna. Det pågår exempelvis ingen internering i fångläger. Den digitala biometriska bevakningen och kontrollen är heller inte på samma nivåer som i Xinjiang.
Icke desto mindre visar kampanjen upp de tecken som vid ett tidigt stadium ägde rum på platser som Xinjiang och Tibet. Idéer, symboler, produkter och kulturella yttringar som inte anses vara kinesiska nog har nu blivit föremål för förbud och förtryck.
Flera av de rivna moskéerna ersätts mu med byggnader som innehåller kinesisk arkitektur, exempelvis traditionella kinesiska tak snarare än kupoler av arabiskt snitt.
Vidare har arabisk skrift förbjudits på allmän plats, tillsammans med försäljning av koranen. En imam som Washington Post talar med vittnar om hur lokala religiösa publicister har fängslats. Han framhåller även hur självcensur har slagit hårt mot alla religiösa vanor i området, då alla oroar sig för att på något vis uppröra myndigheter eller polis och därmed arresteras.
New York Times uppmärksammar likaledes hur en av de högsta partitjänstemännen i provinsen Ningxia hyllade åtgärderna i Xinjiang under ett besök där, och lovade att utöka säkerhetssamarbetet mellan de båda regionerna. Tecken som tyder på att förföljelsen av hui-muslimerna bara har börjat.
New York Times ger även en bakgrund till utvecklingen:
Islam has had followers in China for centuries. There are now 22 to 23 million Muslims, a tiny minority in a country of 1.4 billion. Among them, the Hui and the Uighurs make up the largest ethnic groups. Uighurs primarily live in Xinjiang, but the Hui live in enclaves scattered around the nation.
The restrictions they now face can be traced to 2015, when Mr. Xi first raised the issue of what he called the “Sinicization of Islam,” saying all faiths should be subordinate to Chinese culture and the Communist Party. Last year, Mr. Xi’s government issued a confidential directive that ordered local officials to prevent Islam from interfering with secular life and the state’s functions.
Inte heller här vill kinesiska myndigheter att omvärlden ska få reda på vad som sker. Civilklädd polis hindrade två av New York Times reportrar att ta sig in i en delvis riven moské i Gansu.
Förutom i Gansu och Ningxia, har moskéer tillhörandes Hui stängts ner i Yunnan, inre Mongoliet och Henan. Vidare har bland annat Islams finansiella seder och bruk förbjudits, samtidigt som skolor vilka undervisar i religion eller arabiska inte längre tillåts skicka studenter utomlands.
Även i New York Times drar intervjuobjekt paralleller till förtrycket mot religion under kulturrevolutionen. Inte någon gång förutom denna digra period i Kinas historia, har lokala muslimer upplevt så stora hinder mot att utöva sin kultur som i dag.
Samtidigt visar kampanjen mot uigurerna i Xinjiang inga tecken på att mattas av. I veckan har otäcka videos läckt ut på hundratals kedjade muslimer med ögonbindlar vid en tågstation, med största sannolikhet på väg att fraktas till ett av regionens politiska fångläger.
