Coronaviruset kommer inte från Kina, menar kinesiska diplomater och medier

Tidigare denna månad skrev jag här på InBeijing ett inlägg med rubriken ”Det stora propagandakriget om Kina och coronaviruset”. Sedan dess har kinesiska myndigheter ytterligare trappat upp sin propaganda på ett vis som Bill Bishop, författare av det inflytelserika nyhetsbrevet Sinocism, beskriver som ”omskrivning av historien i realtid”.

Den kinesiska propaganda som återgavs i mitt förra inlägg, handlade främst om omvärldens påstådda erkännande av Kinas fantastiska hantering av virusutbrottet. Framgången i själva hanteringen sades i sin tur bero på Kinas politiska system och Xi Jinpings ledarskap.

Nu har man dock flyttat fram positionerna ytterligare, genom att hinta att COVID-19 kanske inte alls uppkom i Kina. Teorin rapporterades först av den statliga nyhetsbyrån Xinhua, som citerade en kinesisk medicinsk specialist. Budskapet har sedan dess pushats inte bara av statliga medier utan också av landets diplomater:

Som ytterligare ett steg i detta har Kinas ambassad i Australien kontaktat flera australienska journalister, för att låta dem veta att rapportering som uppger att COVID-19 först bröt ut i Kina är lika med att ”politisera” viruset.

En journalist vid tidningen Australian Financial Review berättar om det mail han fick i en artikel med rubriken ”China changes virus narrative in bid to salvage soft power”.

För att få bort associeringen till Kina, jobbar man även hårt på att ord som ”Kina” eller ”Wuhan” inte ska finnas med i benämningen av viruset. I detta syfte jobbar flera kinesiska diplomater och journalister högvarv på Twitter, särskilt mot personer som snappat upp denna kampanj:

Varför är detta så viktigt att följa då? Jo, som bland annat slås fast i nyhetsbrevet Axios, så ger kampen om narrativet kring COVID-19 en försmak på den kinesiska propagandaapparatens muskler globalt. Det är ingen nyhet att kinesiska myndigheter fritt kan ändra händelseförloppet på hemmaplan. Men kan man med hjälp av satsningar på bland annat statliga medier och en mer ”aktiv” diplomati nu även göra likadant internationellt?

Vidare utgör detta fall ett typexempel på kinesiska myndigheters nya strategi att använda västerländska sociala medier, som ofta är blockerade i Kina, för att kabla ut kommunistpartiets propaganda till omvärlden.

Tidigare i år skrev jag här på InBeijing artikeln ”Kinas ambassader och diplomater allt mer aktiva på Twitter”, som förklarade denna taktik närmare. Där citeras bland annat en kartläggning av BBC, som identifierade 55 konton officiella konton som representerar kinesiska diplomater på Twitter. 32 av dem upprättades under 2019.

För syns skull bifogas ett par av deras tweets angående COVID-19 nedan:

Det budskap som man nu vill kabla ut angående COVID-19 består av flera delar. Dels alltså att viruset inte nödvändigtvis startade i Kina, och dels att den så kallade kinesiska modellen är den mest effektiva för att hantera sjukdomen.

Vidare vill man även framhålla Kina som en nyckelspelare i den globala kampen mot sjukdomen, samt kasta tvivel på andra länders förmåga att stoppa spridningen. Detta gäller då främst USA. Ett par exempel nedan från Hu Xijing, chefredaktör för Global Times, som ges ut av partitidningen Global Times:

Är denna propaganda effektiv då? Ja visst. Axios påpekar vidare hur en ekonomi vid Harvard denna vecka berömde Kina för att ha ”köpt oss alla tid” genom sin fenomenala hantering av viruset vid dess utbrott.

Och så till sist några tweets för den som vill läsa mer om hur verkligheten ser ut:

Senaste nytt på Kinamedia