april 2020

COVID-19 skapar allt fler geopolitiska konflikter världen över. (Bild: Yuri Samoilov, yuri.samoilov.online, CC BY-SA 4.0)

Sverige riskerar Kinas ilska efter uttalande om EU-utredning kring COVID-19

Den senaste veckan har jag här på InBeijing skrivit om Kina vrede mot nationer eller organisationer som föreslår oberoende utredningar kring utbrottet av COVID-19.

Förra veckan uppdagades hur EU gjorde stora ändringar i en rapport om desinformation i samband med coronakrisen, efter att Kina hotat med repressalier och försämrade relationer mot unionens medlemsländer om rapporten publicerades i sin ursprungliga form.

I söndags publicerades sedan australiensiska medier en intervju med Kinas ambassadör i Australien, som hotade med bojkott om landet fortsatte efterfråga en oberoende utredning om spridningen av viruset. Turism, utbytesstudenter samt export av biffkött och vin riskerade minska om Australien inte släppte tanken på en sådan utredning.

Mot bakgrund av detta är det värt att uppmärksamma hur Sveriges hälsominister Lena Hallengren i ett skrivet svar til riksdagen under gårdagen uttryckte vikten av att virusets uppkomst och spridning utreds internationellt, samt att även Världshälsoorganisationens (WHO) agerande utreds.

Detta rapporterar South China Morning Post i artikeln ”Sweden plans to ask European Union to investigate origin of Covid-19, likely further straining relations with China”:

“When the global situation of Covid-19 is under control, it is both reasonable and important that an international, independent investigation be conducted to gain knowledge about the origin and spread of the coronavirus,” Sweden’s health minister Lena Hallengren wrote in a reply to the parliament on Wednesday.

“It is also important that the entire international community’s handling of the Covid-19 pandemic, including the World Health Organisation, is [to be] investigated,” said Hallengren. “Sweden is happy to raise this issue within the framework of EU cooperation.”

Tidningen citerar även utrikesminister Ann Linde säga att det är viktigt för Europa och USA att gå samman mot de tendenser man kunnat se från auktoritära regimer att utnyttja den pågående pandemin för att underminera demokrati, lagstyre och pressfrihet.

Linde varnar även för desinformation, samt för att Sverige märkt trenden att ”några av de stora nationerna” vill ge bilden av att Europa är splittrat, eftersom det ligger i dessa länders politiska intresse att efter COVID-19 exempelvis hävda att det är enklare för an auktoritär än en demokratisk regering att lösa problem av detta slag.

Vidare sade Linde att en eventuell utredning av WHO bör ske efter pandemin, eftersom organisationen nu borde lämnas ifred att sköta sin viktiga uppgift. Hon underströk samtidigt att detta inte innebär att Sverige är ”nöjt” med organisationens arbete.

Kinesiska toppdiplomater i bland annat Storbritannien har kategoriskt avfärdat utredningar kring COVID-19 som ”politiskt motiverade”.

Kinas motstånd mot alla former av dessa utredningar förklarades närmare av New York Times i går i artikeln ”China Mounts Aggressive Defense to Calls for Coronavirus Compensation”. Där står bland annat:

Richard McGregor, a China analyst with the Lowy Institute in Sydney, said the dispute reflects China’s refusal to accept criticism at a time when its rival, the United States, seems weak and continues to struggle with the virus, political division and mass unemployment.

“Beijing is mounting an all-hands-on-deck, no-holds-barred, global diplomatic effort to stem any move anywhere to censure it over its handling of the initial coronavirus outbreak in Wuhan,” Mr. McGregor said.

He stressed that the Chinese government sees this as a pivotal moment “to make a generational advance in their global position at the expense of Washington.”

Om Sverige nu aktivt börjar efterfråga en utredning inom EU av COVID-19 eller ens WHO:s agerande, kommer relationen med Kina garanterat nå en ny bottennivå.

Samtidigt är det allt fler länder – exempelvis Australien, USA och Tyskland – som efterfrågar en sådan utredning.

En nyligen utförd opinionsundersökning visade vidare att över 80 procent av alla tillfrågade britter vill se premiärminister Boris Johnson trycka på för en internationell utredning av Kinas agerande i den inledande fasen av virusutbrottet.

Kina har nu fler än 900 miljoner internetanvändare

Under mars månad passerade antalet kinesiska internetanvändare 900 miljoner, enligt en rapporten rapport som i går publicerades av China Internet Network Information Center (CINIC). Det innebär att 64,5 procent av landets befolkning nu är uppkopplad, vilket är 4,9 procentenheter fler än 2018.

Tillväxten har varit ännu större vad gäller e-handel och onlinebetalningar. I dag shoppar 710 miljoner kineser online, uppger CINIC, vilket är en ökning med 100 miljoner sedan 2018. Under fjolåret var marknaden för e-handel i Kina värd 10,63 biljoner yuan, vilket är drygt 14 biljoner kronor. Det innebär att mer än en femtedel av alla konsumentvaror i Kina nu säljs online.

Även antalet kineser som använder onlinebetalningar har stigithar stigit från 600 miljoner 2018, till 768 miljoner i dag. 765 miljoner av dessa genomför onlinebetalningar via sin mobiltelefon.

Och det finns utrymme för ytterligare tillväxt. Rapporten från CINIC ger vid handen att antalet uppkopplade kineser på landsbygden är 255 miljoner, vilket endast är 46 procent av befolkningen som nu bor utanför städerna.

Det finns nu alltså betydligt fler internetanvändare i Kina, än vad det finns invånare i EU och USA tillsammans. Dessa häpnadsväckande siffror erbjuder en förklaring till varför utländska internetföretag är redo at kompromissa med såväl värderingar som funktioner för att få tillgång till den kinesiska marknaden.

Samtidigt påminner CINICpåminner CINIC om att det främst är kinesiska internetföretag som dragit nytta av den snabba utvecklingen av landets internet. Av världens 30 största internetföretag sett till marknadsvärde är nio kinesiska, och gör merparten av sina affärer på den inhemska marknaden. Bara Alibaba och Tencent återfinns dock bland världens tio största internetföretag.

Kina hotar Australien med bojkott för utredning om COVID-19

Kina röner stor framgång i propagandakriget om narrativet kring COVID-19. I helgen skrev jag exempelvis artikeln ”EU ger efter för Kinas hot – stryker och tonar ner språk i rapport om COVID-19” här på InBeijing, som förklarade hur regimen lyckades ändra innehållet i en rapport efter hot om repressalier mot EU och dess medlemsländer.

Dessa framgångar gör givetvis att kinesiska myndigheter blir allt modigare i sin ambition att stoppa allt utredning kring coronavirusets uppkomst, för att framställa sig själva som en lösning på snarare än anledningen till problemet. Något som australiensiska myndigheter blev varse om denna helg.

I en intervju med Australian Financial Review som publicerades i söndags, hotade nämligen Cheng Jingye, Kinas ambassadör i Australien, med bojkott om landet fortsätter efterfråga en utredning kring den globala spridningen av COVID-19.

Bland andra Channel News Asia beskriver det inträffade i en artikel med rubriken ”China envoy threatens Australia boycott over virus inquest demand”:

In a thinly veiled threat, ambassador Cheng Jingye warned the push for an independent inquest into the origins of the outbreak was ”dangerous”.

”The Chinese public is frustrated, dismayed and disappointed with what Australia is doing now,” he claimed in an interview with the Australian Financial Review published on Sunday (Apr 27).

”If the mood is going from bad to worse, people would think ’why should we go to such a country that is not so friendly to China?’ The tourists may have second thoughts,” he added.

”It is up to the people to decide. Maybe the ordinary people will say ’Why should we drink Australian wine? Eat Australian beef?'”

Ambassadör Cheng hotade också med att antalet kinesiska studenter – som är en viktig inkomstkälla för australiensiska universitet – kan komma att minska om efterfrågan på en internationell utredning om COVID-19 fortsätter.

Channel News Asia påpekar att de illa förtäckta hoten kommer efter att Australien öppet har stött USA:s efterfrågan på en internationell utredning om hur ett virusutbrott i centrala Kina kunnat utvecklats till en global pandemi. En utredning som sannolikt skulle kunna bidra med viktig information för att stoppa liknande katastrofer i fortsättningen.

En kinesisk toppdiplomat i Storbritannien har också avfärdat utredningar kring spridningen av COVID-19 som ”politiskt motiverade”, rapporterade BBC förra veckan.

Samtidigt har kinesiska ambassaden i Frankrike varit särskilt aktiva vad gäller desinformation kring COVID-19. Bland annat publicerade ambassaden för att par veckor sedan uppgifter om att Frankrike inte brydde sig om sina äldre invånare, samt en ny artikel i helgen, vars innehåll Politico skrev närmare om i går:

The article, entitled ”Why the Covid-19 epidemic is so politicized,” was attributed to an anonymous Chinese diplomat. Seeking to explain why questions have been asked about China’s responsibility in the spread of the virus, the article said ”some Westerners are beginning to lose confidence in liberal democracy,” and ”some [Western countries] have become psychologically weak.”

The article appeared on the same day that German officials disclosed that Chinese diplomats had tried to get Germany to speak positively about China’s handling of the coronavirus.

Politico framhåller att hoten om bojkott samt krav på att välja sida mot USA, kommer i ett läge då europeiska länder dels är beroende av Kina för skyddsutrustning mot COVID-19, dels riskerar bli alltmer beroende av Kina som exportmarknad för att får igång sina ekonomier igen.

Liksom hoten mot Australien, så var det oron för ekonomiska repressalier som låg bakom att EU ändrade sin rapport förra veckan. Denna process avser jag under veckan att skildra närmare i ett fördjupande mailutskick till prenumeranter av InBeijing Premium.

Ytterligare läsning om Kinas hot mot Australien:

China’s man in Canberra has unmasked the regime’s true face” (Sydney Morning Herald)
China threatens economic consequences if Australia launches investigation of Beijing’s handling of coronavirus” (The Hill)
Australia called ’gum stuck to China’s shoe’ by state media in coronavirus investigation stoush” (The Guardian)

Faktakoll: Göteborg avslutar inte alls avtalet om att vara systerstad med Shanghai

Det är något oklart hur den så kallade nyheten om att Göteborg avslutar det avtal som innebär status som systerstad med Shanghai uppstod. Det är i alla fall klart att uppgifterna inte stämmer.

Dagens Nyheter var – så vitt jag vet – första tidning att rapportera om saken förra veckan, i en artikel med rubriken ”Göteborg avslutar samförståndsavtalet med vänorten Shanghai”.

Tidningen lutade sig mot ett citat från Axel Josefson (M), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, som tidigare kunnat höras i ett reportage i Sveriges Radios program Kaliber: ”Det har inte varit särskilt mycket utbyte och med hänsyn till de tider vi befinner oss i anser vi det lämpligt att inte förlänga”.

Dagens Nyheters artikel plockades upp bland annat Expressens västsvenska upplaga Göteborgs-Tidningen. I artikeln ”Göteborg avslutar avtalet med Shanghai”, citeras uppgifter från DN om samarbetsavtalet först tecknades 1986 och har förnyats genom åren, men att kommunstyrelsen under ett sammanträde i onsdags förra veckan beslutade att man nu inte ska förnya avtalet, som formellt löpte ut vid årsskiftet.

Uppgifterna spred sig sedan vidare till utländska medier. Jag ska även erkänna att jag själv först svalde den felaktiga rapporteringen med hull och hår, bland annat genom följande tweet:

Redan i torsdags fick jag dock skickat till mig en mailkonversation där Gunilla Bökmark, chef för internationella relationer vid stadsledningskontoret, förklarar för en frågande att avtalet med Shanghai inte alls har sagts upp, och dessutom bifogar en bilaga med besluten från det kommunstyrelsemöte som Dagens Nyheter hänvisar till.

Där framgår att Göteborg har ”Memorandum of Cooperation” med Shanghai från 1986, samt ett samförståndsavtal från 2003, vilket var en utvidgning av det första avtalet till flera områden som ekonomi, handel, vetenskap, miljöskydd, utbildning och kultur.

I samband med denna utökning tecknades 2003 även ett så kallat ”Agreement on the establishment of Sister City Relationship” mellan de båda städerna. Det framgick också att avtalet var tredje år förnyas per automatik om ingen av parterna säger upp det.

Däremot har båda parterna möjlighet att var tredje år uppdatera avtalet med nya samarbeten eller villkor, vilket Göteborg denna gång inte avser göra. Men, understryker Bökmark i mailkonversationen, så innebär en utebliven uppdatering inte att avtalet slutar gälla.

Under helgen rapporterade även Göteborgs-Posten mer sakligt om situationen. Där citeras Gunilla Bökmark säga följande:

Tjänstemännen på stadsledningskontoret har kommit fram till att det ursprungliga vänortsavtalet från 1986 är tillräckligt för de få verksamheter som faktiskt har utbyte med Shanghai.

– Givet vår utvärdering så bedömer vi att vi inte behöver göra förlängningar eller initiera handlingsplaner. Det ursprungliga avtalet duger alldeles utmärkt i den mån, säger Gunilla Bökmark, internationell chef på stadsledningskontorets internationella avdelning.

Ni säger alltså upp avtalet?

– Nej. Vi gör inget med avtalet. Man kan säga att avtalet finns kvar, men innehållet behöver inte filas på. Det som skrivs där 2003 gäller fortfarande.

På en fråga om vad skillnaden blir, förklarar Bökmark att avtalet fortsätter löpa, men att det inte förnyas ur det perspektivet att nya aktiviteter eller ansvarsområden läggs in.

Göteborgs-Posten lägger dock in en brasklapp för att detta beslut inte är fattat ännu. Detta därför att den ärendet med den kvartalsrapport från stadsledningen som stadens politiker skulle klubba genom förra veckan sköts upp.

I denna rapport ingår bland annat att samförståndsavtalet med Shanghai ska, som Göteborgs-Posten uttrycker det, ”läggas på is”.

Kommunstyrelsen ordförande Axel Josefson citeras i tidningen säga att samarbetet pausas och inte fortsätts på samma vis som tidigare, dels för att samarbetet mellan städerna varit ytterst begränsat.

Även om citaten kan verka något motstridiga, så är det i alla fall klart att samarbetsavtalet mellan städerna inte skrotas, och inte heller sägs Göteborgs och Shanghais status som systerstäder upp. Det handlar snarare om ett samarbete som inte blev så pass omfattande som många förväntade sig när avtalet utvidgades 2003.

De dramatiska rubrikerna som spridits till svenska och utländska medier via rapporter från Dagens Nyheter baserade på uppgifter från Sveriges Radio stämmer således inte.

EU ger efter för Kinas hot – stryker och tonar ner språk i rapport om COVID-19

Propagandakriget om narrativet kring COVID-19 fortsätter. Då USA pekar finger åt Kina, som i sin tur ägnar sig åt mörkläggning och teorier om att viruset kan ha planterats i Kina av amerikanska militärer, har EU hamnat i kläm.

Under de senaste åren finns flera exempel på hur EU undvikit att kritisera Kina politiskt på grund av rädsla för repressalier vad gäller ekonomi och handel. Den oroväckande trenden fortsätter nu, konstaterar New York Times i artikeln ”Pressured by China, E.U. Softens Report on Covid-19 Disinformation”.

I artikelns inledning förklaras hur en rapport från EU angående kinesisk desinformation kring COVID-19 stoppades i sista sekunden, för att tona ner språket på ett vis som inte riskerar Pekings vrede:

Bowing to heavy pressure from Beijing, European Union officials softened their criticism of China this week in a report documenting how governments push disinformation about the coronavirus pandemic, according to documents, emails and interviews.

Worried about the repercussions, European officials first delayed and then rewrote the document in ways that diluted the focus on China, a vital trading partner — taking a very different approach than the confrontational stance adopted by the Trump administration.

New York Times har sett rapporten i sitt ursprungliga skick, och noterar att den inte alls var särskilt uppseendeväckande utan snarare en sammanfattning av information och nyhetsrapportering som redan finns tillgänglig för allmänheten.

I rapporten framgick bland annat hur kinesiska myndigheter ifrågasatt virusets ursprung, samt pekat ut bland annat Frankrike för att vara särskilt långsamt vad gäller att vidta åtgärder mot COVID-19 och falskt anklagat franska politiker för rasistiska tillmälen mot Världshälsoorganisationen.

Icke desto mindre agerade Kina snabbt för att blockera rapporten, vilket resulterade i att man från EU:s håll gjorde betydande ändringar i texten. ”Kina hotar oss redan med restriktioner om rapporten kommer ut”, skrev en EU-diplomat vid namn Lutz Güllner till sina kollegor i ett mail i tisdags.

Esther Osorio, sekreterare till EU:s toppdiplomat Josep Borell, beordrade att publiceringen av rapporten skulle stoppas och språket ses över för att undvika anklagelser som fördomar och partiskhet vad gäller Kina och Ryssland.

Resultatet blev att formuleringar i rapporten – som ursprungligen skulle ha släppts i tisdags – om Kinas ”globala desinformation” och anklagelser mot Frankrike ströks, och att texten i övrigt tonades ner, skriver New York Times.

Tidningen påpekar vidare hur förseningen och ändringarna väckte ilska och frustration bland såväl diplomater som analytiker, vilket sannolikt också är förklaringen till att det inträffade läckt ut. En analytiker anklagade sina chefer inom EU för ”självcensur i syfte att blidka Kinas kommunistparti”.

New York Times understryker hur dokumentet är en del att den globala kampen om narrativet kring COVID-19, och att en ”insatsstyrka” av europeiska analytiker vid upprepade tillfällen pekat ut utländsk propaganda, bara för att regelbundet censureras på grund av politiska anledningar.

Det noteras även hur rapporten kommer i en tid då EU försöker förbättra villkoren för europeiska företag i Kina, då allt från tyska biltillverkare till franska jordbrukare i kölvattnet av coronakrisen kan komma att bli alltmer beroende av den kinesiska marknaden.

EU:s censur av rapporten är bara en av flera åtgärder i den kinesiska regimens målmedvetna ambition att förvränga händelseförloppet kring virusutrbrottet.

Ytterligare två åtgärder som det rapporterats om i helgen kan läsas i texter med följande talande rubriker: ”Coronavirus: China rejects call for probe into origins of disease” (BBC) och ”Chinese Government official slams Australia’s push for an investigation into the coronavirus outbreak” (ABC News).

Tidigare denna vecka publicerades min artikel i Fokus om hur kinesiska myndigheter med hjälp av medicinska experter och export av utrustning för att bekämpa COVID-19 försöker framställa landet som den främsta lösningen på pandemin – och för den delen andra internationella kriser – snarare än anledningen till den globala spridningen.

Denna export, som kommer med uppmaningar till utländska politiker att hylla Kina för stöd och hjälp, är en del av propagandakriget. En annan viktig del är att hindra uppgifter om hur viruset uppkommit och spridits, vilket man alltså har lyckats alldeles utmärkt med genom att hota EU:s högsta ledarskap om repressalier vid publiceringar av sanningen.

Facebook censurerar kritik mot Vietnams regim efter att företagets servrar blockerats

Vietnam är en mycket viktig marknad för Facebook, som har omkring 40 miljoner användare i landet. Under 2018 uppgick annonsintäkterna för Facebook och Google i Vietnam till 385 miljoner dollar.

Därför blev företaget förskräckt när två statliga vietnamesiska telekombolag tog företagets servrar offline i februari i år, så att tjänsten blev extremt långsam eller inte alls fungerade. Enligt statlig vietnamesisk media berodde driftstörningen på underhåll av kablar, men samtidigt fungerade alla andra sidor och tjänster med normal hastighet.

Förklaringen var nämligen en annan. Vietnams regim ville att Facebook skulle ta bort inlägg och information som kritiserade landets myndigheter. Denna månad beslutade sig Facebook för att lyda, varpå dess tjänster i Vietnam har börjat fungera som normalt igen, vilket Reuters var först med att rapportera om i artikeln ”Exclusive: Facebook agreed to censor posts after Vietnam slowed traffic – sources”:

Facebook’s local servers in Vietnam were taken offline early this year, slowing local traffic to a crawl until it agreed to significantly increase the censorship of “anti-state” posts for local users, two sources at the company told Reuters on Tuesday.

The restrictions, which the sources said were carried out by state-owned telecommunications companies, knocked the servers offline for around seven weeks, meaning the website became unusable at times.

“We believe the action was taken to place significant pressure on us to increase our compliance with legal takedown orders when it comes to content that our users in Vietnam see,” the first of the two Facebook sources told Reuters.

Reuters framhåller även hur Vietnam redan under fjolåret kritiserade Facebook för att bryta mot landets nya cybersäkerhetslag, som antogs i januari 2019, genom att tillåta användare att posta innehåll som kritiserade myndigheterna.

Human Rights Watch utvecklade under gårdagen denna lag i en rapport, och understryker att lagen kräver att internetföretag plockar bort innehåll som ”förnärmar myndigheterna” inom 24 timmar efter myndigheternas förfrågan om detta.

Facebook har ibland plockat bort innehåll, konstaterar Human Rights Watch, men ofta också vägrat att så göra. Det var sannolikt därför som de vietnamesiska telekombolagen tidigare i år började strypa företagets servrar, vilket också påverkade tjänster som Instagram och WhatsApp.

Human Rights Watch publicerar också Facebooks motivering till att följa regimens censurkrav, vilket i stort sett är ett erkännande som man försvarar med att man annars inte kan verka i landet:

In a statement, a Facebook spokesperson said that the Vietnamese government “has instructed us to restrict access to content which it has deemed to be illegal in Vietnam. We believe freedom of expression is a fundamental human right, and work hard to protect and defend this important civil liberty around the world. However, we have taken this action to ensure our services remain available and usable for millions of people in Vietnam, who rely on them every day.”

Human Rights Watch uppmanar Facebook att offentligt förklara hur man kom fram till beslutet, samt utreda hur det kan påverka situationen för mänskliga rättigheter i landet. Man tillade att beslut likt detta gör det svårt för företaget att på ett trovärdigt vis leva upp till sina skyldigheter vad gäller mänskliga rättigheter.

Facebook har länge varit ett vanligt verktyg för vietnamesiska aktivister att uttrycka kritik genom. Safeguard Defenders påminner om att cirka 10 procent av alla fängslade samvetsfångar i Vietnam sitter bakom galler på grund av något de postat på Facebook.

Sidan understryker vidare att Facebook inte på något vis meddelade beslutet om censur innan företaget ställdes mot väggen av Reuters.

Facebooks vilja att underställa sig regimens censurkrav, ger vidare en fingervisning om hur företaget skulle agera om man tilläts verka på den kinesiska marknaden.

Jag har tidigare här på InBeijing skrivit om såväl Mark Zuckerbergs personliga fjäskande för Kinas regim, samt hur Facebook hjälpt kinesiska myndigheter att bygga en mjukvara för censur och kontroll.

Bild på Lam Wing-kee från oktober i fjol, då jag träffade honom i Taipei.

Tre män arresterade i Taiwan för attack på Gui Minhais kollega

COVID-19 utgör uppenbarligen ingen anledning för kinesiska myndigheter att trappa ner på vare sig repressiva åtgärder inrikes eller den alltmer aggressiva utrikespolitiken.

Tvärtom noterar Reuters i artikeln ”China rattles sabres as world battles coronavirus pandemic” hur Kina utnyttjar den pågående pandemin för att bland annat genomföra massarresteringar i Hongkong, öka militär och politisk press mot Taiwan samt flytta fram positioner och anspråk i Sydkinesiska havet.

Inget mål är för stort eller för litet. Under den senaste veckan har Gui Minhais kollega Lam Wing-kee stött på flera allvarliga problem inför återinvigningen av deras bokhandel i Taipei.

I oktober i fjol skrev jag närmare för Expressen om Lams planer på att återigen öppna upp Causeway Bay Books. Artikeln baseras på en intervju med Lam, som jag i höstas träffade i den taiwanesiska huvudstaden just innan jag själv flyttade till Japan.

När Lam nu har hittat lokal i Taipei och planerar inviga bokhandeln redan nu på lördag, trillade hot om juridiska åtgärder in mot honom från ett företag som redan registrerat varumärket 銅鑼灣書店 – alltså ”Causeway Bay Books” på mandarin – i Taipei. Lam fick veta att stämning väntade ifall han använder sig av namnet.

Debaclet rapporterades av Apple Daily, som citerade Lam uttrycka misstankar om att aktörer från Kinas regim låg bakom det hela. Han sade också att han kommer öppna bokhandeln i vilket fall.

Under veckan trappades insatserna upp ytterligare, då två män attackerade Lam på öppen gata vid ett kafé i Taipei. Förövarna flydde till fots omedelbart efter attacken, vilken Lam givetvis ser som en varning att inte öppna bokhandeln.

Under gårdagen rapporterade bland andra Focus Taiwan att taiwanesisk polis nu arresterat tre män för attacken:

Three men were arrested Wednesday by police in Kaohsiung for their alleged involvement in an attack on a Hong Kong bookseller in Taipei the previous day.

(…)

Early Wednesday, police arrested two suspects; one, 27, for carrying out the attack and a second man, 51, who is believed to have instructed the first man to attack Lam. A third suspect was apprehended later that day.

The three men, all residents of Kaohsiung, came to Taipei on Monday the day before the attack, which police believe was premeditated.

Taiwan News publicerar bilder på de arresterade, platsen för attacken samt Lams röda kläder och hår.

På sociala medier var många snabba med att påpeka skillnaden mellan Taiwans poliskår och den i Hongkong, som inte gjorde mycket i samband med kidnappningen av Lam Wing-kee 2015, eller för den delen för att utreda vad som skett några av hans kollegor, inklusive Gui Minhai.

Då jag träffade Lam Wing-kee framstod han som både mycket modig och principfast, vilket ju bevisades då han 2016 de facto flydde från sin fångenskap i Kina för att utlysa en presskonferens där han berättade om allt han varit med om, inklusive att det ”erkännande” han tidigare gett på tv var framtvingat.

Efter månader i kinesisk fångenskap, ska det nog mer till än en varumärkesfejd och lite rödfärg för att skrämma Lam, som meddelar att han kommer öppna bokhandeln som planerat denna helg. Icke desto mindre är detta värt att hålla ögonen på, eftersom hotbilden mot honom uppenbarligen är allvarlig.

Sverige första europeiska land att stänga alla Konfuciusinstitut och ”Konfucius-klassrum”

Det var Sveriges Radio Kaliber som först i förbifarten rapporterade att det Konfucius-klassrum som sedan 2012 finns vid Falkenbergs gymnasieskola ska stängas. Sverige blir därmed första europeiska land att stänga ner alla det Konfuciusinstitut och Konfucius-klassrum som man tidigare öppnat i samarbete med kinesiska myndigheter.

Konfuciusinstitut är de omtalade institut som Kina lyckats etablera vid hundratals utländska universitet. De finansieras av kinesiska myndigheter, som förser instituten med såväl lärare som undervisningsmaterial. Inte oväntat har detta resulterat i flera kontroverser kring såväl själva undervisningen som bland annat spionverksamhet.

Inte lika uppmärksammade, men potentiellt lika kontroversiella, är de så kallade Konfucius-klassrum som öppnat vid hundratals gymnasieskolor världen över. Liksom är fallet med Konfuciusinsituten, hävdar kinesiska myndigheter att man finansierar dessa klassrum för att möjliggöra studier av Kinas språk och kultur. Och liksom vid instituten, så har många frågetecken uppstått om klassrummens egentliga utformning och syfte.

Enligt Hanban, den kinesiska myndighetsinstitution som ansvarar för dessa institut och klassrum, så fanns det globalt 548 Konfuciusinstitut och 1 193 Konfucius-klassrum vid slutet av 2018.

Det var i Sverige som det första Konfuciusinstitutet utanför Asien öppnades upp, nämligen 2005 vid Stockholms universitet. Det var också ironiskt nog också det första europeiska institutet att ett årtionde senare stänga igen, sedan universitetets rektor motsatt sig de allt större krav som den kinesiska sidan ställde vad gällde kontroll över verksamheten.

Jag skrev närmare om detta här på InBeijing då det begav sig, bland annat i artiklarna ”Konfucius inte längre välkommen i Stockholm” (december 2014) och ”Publicerat: Kritik mot Konfuciusinstitut i Sverige” (mars 2015).

Den sistnämnda länken innehåller ett fyra sidor långt reportage som jag skrev för tidningen Universitetsläraren, där själva instituten också beskrivs närmare, samt vad det var som fick Stockholms universitet att tvivla:

Hanban ville nu att ledamöter, föreståndare och stadgar skulle bestämmas av Konfuciusinstitutets styrelse, som Stockholms universitet i sin tur skulle utse tillsammans med Hanban snarare än på egen hand, som tidigare.

– Vidare skulle institutet ha blivit ekonomiskt självständigt, och därmed även kunnat ta ut studieavgifter. Allt detta är oförenligt med svensk lagstiftning och det regelverk som styr högre utbildning, säger Astrid Söderbergh Widding.

Sedan dess har Konfuciusinstitut i flera olika länder stängt ner, sannolikt av likartade anledningar.

Så särskilt i Sverige, då Luleås Tekniska Universitet i slutet av fjolåret uppgav att man som fjärde och sista högre lärosäte i Sverige kommer säga upp avtalet med Hanban.

När Falkenbergs gymnasieskola nu meddelar att man inte kommer förlänga avtalet med Hanban som löper ut denna termin, finns heller inga Konfucius-klassrum kvar i Sverige.

Per Svensson, kommunstyrelsens ordförande i Falkenberg, beskriver det för Sveriges Radio Kaliber som ”jätteunderligt” att kinesiska lärare får stå och oemotsagda prata om Kina, och att vi inte kan ha det så i svenska skolor.

Det hela verkar ha flugit under radarn i svenska medier, men The Times rapporterar att Sverige sannolikt därmed blir första europeiska land att stänga ner alla sina Konfuciusinstitut och ”Konfucius-klassrum”.

I artikeln intervjuas Björn Jerdén, ordförande för Asienprogrammet vid Utrikespolitiska institutet, som menar att nedstängningarna beror på en förändrad attityd till Kina i Sverige, som de försämrade diplomatiska relationerna mellan de båda länderna har bidragit till.

För den som är mer intresserad av Konfuciusinstitut eller Kinas upptåg vid utländska högskolor, har jag här på InBeijing bland annat även skrivit:

Chef vid Konfuciusinstitut i Bryssel utvisad från EU efter att ha rekryterat spioner för Kina” (nov 2019)
Lång artikel om hur Kinas militär skickar forskare till svenska universitet” (feb 2019)
Publicerat: Kinas globala kamp mot den akademiska friheten” (mars 2018)
Hur Kina försöker påverka utländska universitet” (feb 2017)
Publicerat: Hongkongs akademiska frihet hotas” (feb 2016)
Kinesisk vice-minister kräver att BBC censurerar hennes intervju” (feb 2015)

Global pressfrihet: Taiwan på plats 43, Hongkong rasar till 80 och Kina fortsatt i botten som 177:a

Under gårdagen släppte Reportrar utan gränser (RSF) sitt årliga index över global pressfrihet. Medan Taiwan ligger kvar i Asiens absolut topp på plats 43, och Kina i den absoluta botten på plats 177 av de 180 länder och områden som rankas, så rasar Hongkong sju positioner till plats 80, bakom länder som El Salvador och Timor-Leste.

Tillbakagången är en del av en oroande trend för Hongkong, då staden låg på plats 18 i världen år 2002, när RSF publicerade första upplagan av sin globala ranking.

Tappet i årets ranking beror dels på Kinas ökade inflytande över staden, dels på behandlingen av journalister under fjolårets proteströrelse. Cedric Alviani, ordförande för RSF:s Asienkontor, citeras enligt följande angående utvecklingen i Hongkong:

“We are very concerned with the situation of press freedom in Hong Kong,” said Cedric Alviani, the East Asia Bureau Director for RSF. “During last year’s anti-extradition bill protests, we saw a new surge of violence against journalists, particularly coming from the law enforcements and the pro-China groups.”

“There is also a consistent refusal from the authorities to clearly answer certain questions asked by journalists during press conferences. The authorities in Hong Kong are consistently showing how the interests of the mainland government supersedes the interest of press freedom.”

Hong Kong Free Press skriver närmare om medieklimatets utveckling i staden i en artikel med rubriken ”China seeks ‘new world media order’ says watchdog, as Hong Kong plunges to 80th in press freedom index”.

Där konstateras bland annat hur polis medvetet attackerade journalister med tårgas och andra medel vid flera tillfällen under fjolårets protester, samt hur myndigheterna öppet kritiserar mediebolag som går emot så kallade kinesiska kärnintressen, bland annat genom rapportering om Taiwan som anklagas bryta mot ”ett Kina-politiken”.

Det är inte bara i Hongkong som Kina påverkar pressfriheten negativt. Alviani varnar för regimens ambition att exportera sin idé om mediernas funktion till andra länder, som innebär att journalister ska vara verktyg med uppgift att förmedla myndigheternas politik till allmänheten.

Vidare konstaterar Alviani att censuren och kontrollen av medier som pågår i Kina, inte längre bara påverkar kinesiska medborgare. Detta tydliggjordes särskilt under utbrottet av COVID-19, då kinesiska myndigheters agerande för att mörka virusets existens innebar att det kunde spridas snabbare och i större omfattning till omvärlden.

Särskild nämns i rapporten hur Kina i februari 2020 arresterade tre journalister som försökte rapportera om COVID-19. Sammanlagt sitter enligt RSF nu över 100 journalister fängslade i Kina, vilket är mer än i något annat land.

Kinas placering är oförändrad sedan förra årets ranking. Landet återfinns på plats 177, bakom länder som Iran och Syrien.

I andra änden återfinns Taiwan, som föll en placering i årets ranking och nu ligger på plats 43. Taiwan har ganska precis samma poäng som Sydkorea på plats 42. Alviani understryker att dessa två länder är de enda platserna för fri journalistik i hela Asien, som är hem åt tre femtedelar av världens befolkning.

Det ser mörkt vad gäller pressfrihet i Asien, undantaget de två ljuspunkterna Taiwan och Sydkorea.

Enligt RSF:s ranking är Sydkorea och Taiwan de enda asiatiska länder som uppnår en så kallad ”tillfredställande” nivå av pressfrihet. Det noteras dock att Kina hotar pressfriheten också i Taiwan genom att sätta press på ägare med affärsintressen i Kina. RSF har också observerat flera kampanjer av desinformation från Kina riktade mot Taiwan.

I rapporten varnas för att Kina försöker skapa en ny ”världsordning” vad gäller medier. Cedric Alviani menar att kinesiska myndigheter haft viss framgång att exportera sitt synsätt på mediernas roll i samhället inte bara till utvecklingsländer, utan också till ett fåtal demokratiska stater.

Han uppmanar vidare världen att ”gå samman och göra motstånd”, då vi med dagens utveckling inte kan vara säkra på att journalistik som vi i dag känner den kommer existera för nästa generation om vi inte är villiga att kämpa för den.

Hela RSF:s ranking – där Sverige ligger på fjärde plats – kan ses via organisationens hemsida.

Rykten florerar kring Nordkoreas diktator Kim Jong Un (Bild: Kremlin.ru, CC BY 4.0 , via Wikimedia Commons)

Nordkoreas diktator ”försvunnen” efter uppgifter om hjärtoperation

Under dagen har frågetecken väckts kring Nordkoreas diktator Kim Jong Uns hälsa. Observatörer reagerade redan förra veckan, närmare bestämt 15 april, då han inte närvarade vid födelsedagsfirandet av sin bortgångne farfar Kim Il Sung, vilket vanligtvis är ett stort evenemang i Nordkorea.

Detta beror på att diktatorn just innan födelsedagen genomgick en hjärtoperation och nu befinner sig i kritiskt hälsotillstånd, rapporterar bland andra CNN i dag, med hänvisning till amerikanska tjänstemän:

The US is monitoring intelligence that North Korea’s leader, Kim Jong Un, is in grave danger after a surgery, according to a US official with direct knowledge.

Kim recently missed the celebration of his grandfather’s birthday on April 15, which raised speculation about his well-being. He had been seen four days before that at a government meeting.

Another US official told CNN Monday that the concerns about Kim’s health are credible but the severity is hard to assess.

Daily NK, an online newspaper based in South Korea that focuses on North Korea, reports that Kim reportedly received a cardiovascular system procedure on April 12.

Enligt rapporten från Daily NK ska hjärtoperationen ha varit nödvändig som ett resultat av den blott 36 år gamla ledarens övervikt, rökning och överarbete. Tidningen tillägger att Kim ska ha återvänt till Pyongyang 19 april tillsammans med det läkarteam som utförde ingreppet.

Samtidigt tillbakavisar Sydkorea i dag uppgifter om att Kim Jong Un skulle vara vid kritiskt tillstånd som en följd av operationen, eller till och med som en följd av att han skulle ha insjuknat i COVID-19.

Enligt AP har Sydkoreas tjänstemän och underrättelsetjänst inte observerat någon ovanlig aktivitet i Nordkorea efter det att Kim slutade synas offentligt. Rapporten noterar att Kim Jong Un senast sågs i offentligheten 11 april, då han ledde ett politbyråmöte där han bland annat valde in sin syster som suppleant till politbyrån.

Man kan från sydkoreanskt håll heller inte bekräfta det kirurgiska ingreppet.

NK News, en sida som specialiserar sig på rapportering om Nordkorea, noterar att livet verkar fortsätta som vanligt i Nordkorea, vilket dock inte är någon garanti för att allt stå väl till med Kim Jong Un, eftersom befolkningen säkerligen inte skulle ha känt till om något var problematiskt med hans hälsa:

Speaking to NK News on Tuesday, one source in Pyongyang reported that schools had begun reopening after an extended COVID-19 break and that there is “nothing unusual for the time being.”

Another resident there said: “everything is as is.”

That doesn’t necessarily mean Kim Jong Un isn’t undergoing serious cardiac problems: the general population would normally be guarded from learning any detail about his health status.

Samtidigt påpekar NK News att det redan tidigare i år cirkulerade rykten kring Kims hälsoproblem, samt att medierapporter från militärövningar förra veckan där diktatorn i normala fall skulle ha medverkat uteblev.

NK News påminner också om att Kim Jong Un var borta från offentligheten i 40 dagar 2014, för att sedan återvända med en käpp efter vad som ska ha varit ett kirurgiskt ingrepp i foten.

CNN påminner vidare om att Kim Jong Uns far Kim Jong Il plötsligt försvann från offentligheten på ett liknande vis 2008. Det uppdagades sedan att han haft en stroke i samband med försvinnandet, varpå hans hälsa gradvis försämrades fram till hans död 2011.

Det är inte lätt att bekräfta uppgifter om Nordkoreas politiska ledare. Det enda som är klart är att det är oklart varför Kim Jong Un plötsligt försvunnit från offentligheten, under militärövningar och firanden som han i normala fall skulle ha närvarat vid.

Situationen är helt klart värd att hålla ett öga på. Med anledning av oklarheterna publicerar The Guardian en profil om Kim Jong Uns syster med rubriken ”Kim Yo-jong: the sister of Kim Jong-un, fast ’becoming his alter ego’”.

Massarresteringar i Hongkong i skuggan av COVID-19

Medan omvärldens fokus ligger på COVID-19, dras tumskruvarna åt ytterligare i Hongkong. I dag har minst 14 stycken pro-demokratiska politiker, aktivister och affärsmän arresterats. Det är sannolikt det största antalet arresteringar av profilerade pro-demokratiska personer någonsin på en och samma dag i Hongkong.

Bland de 14 personerna finns bland annat mediemogulen Jimmy Lai och den tidigare parlamentsledamoten Leung Kwok-hung, bättre känd som ”long hair”. Samtliga är misstänkta för att ha medverkat vid olagliga protester under fjolårets långdragna proteströrelse i Hongkong. Specifikt pekas demonstrationer på tre olika datum, bland annat Kinas nationaldag 1 oktober, ut som olagliga.

Massarresteringarna har ägt rum under eftermiddagen lokal tid, och därför finns ännu inte all information om situationen. Givetvis ses händelsen som ett försök att tysta opposition mot Pekings ökade inflytande. South China Morning Post citerar ett par pro-demokratiska politiker som har uttalat sig om det inträffade:

At the Legislative Council, opposition lawmakers accused police of acting on recent criticism of the bloc from Beijing’s liaison office.

Democratic Party chairman Wu Chi-wai said the arrests were intended to silence dissent, but he vowed the pan-democrats would resist and fight back.

“The timing is too much of a coincidence. In the past week, the liaison office, the Hong Kong and Macau Affairs Office, officials and political veterans have criticised us and warned us about national security issues,” he said.

Council Front lawmaker Claudia Mo Man-ching accused the government and police of “playing along with a script written by Beijing”.

Hong Kong Free Press konstaterar att fem av de arresterade kommer från partiet The League of Social Democrats, som är utpräglat pro-demokratiska och på olika vis jobbat för att hindra Pekings ökade inflytande i Hongkong. Enligt partiets hemsida är de fyra misstänkta för att ha organiserat otillåtna demonstrationer under föregående höst.

Arresteringarna kommer efter nya påtryckningar tidigare denna från Peking gällande den politiska situationen i Hongkong. Bland annat anklagas pro-demokratiska parlamentsledamöter för att genom ”skadligt långpratande” ha hindrat en valprocess i parlamentet.

Såväl Hong Kong and Macau Affairs Office (HKMAO) i Peking som Liasion Office, kommunistpartiets högsta kontor i Hongkong, varnade i veckan de pro-demokratiska lagstiftarnas för deras så kallade ovilja att samarbeta i hårda ordalag, rapporterar Hong Kong Free Press:

The HKMAO said that, as Hong Kong struggles to curb the coronavirus outbreak, lawmakers should prioritise public interests and collaborate with the government and other sectors during this difficult time. However, some opposition legislators had used “dirty tricks” to paralyse the legislature, which is no different to the mentality of “scorched-earth politics,” it said, adding that such behaviour might breach lawmakers’ oath of office and be considered as misconduct in public office.

“This kind of malicious filibustering behaviour amounts to a blasphemy of the duties of legislators. Not only does this fail the great trust of voters, it is also causes arbitrary damage to the overall interests of Hong Kong,” a spokesperson of the Liaison Office said.

Pro-demokratiska politiker har svarat på kritiken med att den valprocess av en ordförande som pågår i parlamentet enligt lag helt och hållet är Hongkongs interna politiska ensak.

Vidare har såväl tjänstemän i Peking so lokala pro-kinesiska politiker denna vecka återigen höjt rösterna i krav på att införa en kinesisk nationell säkerhetslag i Hongkong, vilket skulle innebära kraftigt förminskat utrymme för all form av politiska och civila rättigheter i staden.

Peking har försökt iföra denna nationella säkerhetslag i Hongkong ända sedan överlämningen från Storbritannien. Redan 2003 resulterade ett förslag om denna lag i massiva protester, som tvingade den dåvarande regeringschefen Tung Chee-hwa att avgå i förtid.

Den nationella säkerhetslagen skulle på många vis innebära slutet för Hongkongs status som en sista kinesisk utpost av politiska fri- och rättigheter. Argumentet för att införa lagen denna gång är påstådda bevis om att USA ska ha legat bakom förra årets proteströrelse i Hongkong:

I september äger ett mycket viktigt val till Hongkongs parlament rum, där det ser ut som att pro-demokratiska politiker kommer lyckas mycket bra och kanske även få majoritet i den lagstiftande församlingen.

Det ökade stödet för stadens pro-demokratiska politiker kunde tydligt ses i de lokalval som hölls i november i fjol efter flera månader av protester.

Såväl Peking som de sittande pro-kinesiska politikerna i Hongkongs regering är nervösa för att parlamentet på laglig väg ska fyllas med lagstiftare som motsätter sig Pekings ökade inflytande över staden. Därför kommer man gå långt för att på olika vis försvåra för stadens pro-demokratiska politiker och aktivister.

Dagens massarresteringar är sannolikt bara början på en förföljelse som kommer pågå fram till september. I skuggan av COVID-19 kan detta smidigt nog också ske utan det rampljus som förra årets proteströrelse gavs i medier och av myndigheter och organisationer världen över.

Några reaktioner från Twitter:

Kinas BNP minskar med 6,8 procent

I dag rapporterade kinesiska myndigheter tillväxtsiffrorna för första kvartalet 2020. I sviterna av COVID-19, så minskade landets BNP under årets tre första månader med 6,8 procent på årsbasis.

Detta är den första minskningen sedan Kina 1992 började föra kvartalsvis statistik över BNP. Det är också den första negativa ekonomiska tillväxtsiffran som rapporteras sedan 1976, då kulturrevolutionen fört landet till ruinens brant.

Tillbakagången är dock ingen överraskning. I mitten av mars skrev jag här på InBeijing om den katastrofala ekonomiska statistik som rapporterades för årets första två månader, samt att en minskning av BNP för årets första kvartal var att vänta.

South China Morning Post konstaterar att siffrorna för mars månad fortsatte vara dåliga, vilket tyder på att den ekonomiska återhämtningen ännu inte är i full gång.

Industriproduktionen minskade med 1,1 procent i mars. Det är betydligt bättre än raset på 13,5 procent i januari-februari, och bättre än förhandsprognoserna på drygt 6 procent.

Men samtidigt minskade konsumtionen med 15,8 procent, vilket förvisso var en återhämtning från minskningen på 20,5 procent för årets två första månader, men ett betydligt större tapp än de 10 procent som förhandsprognoserna gav vid handen.

Andra viktiga indikatorer inkluderar en minskning av investeringar i fasta tillgångar med 16,1 procent under årets första kvartal, samt en minskning av exporten med 6,6 procent för mars månad.

Det är sannolikt att den för Kina så viktiga exportsektorn kommer fortsätta sin kräftgång, då omvärldens efterfrågan minskar samtidigt som många utländska företag nu planerar lämna Kina. Exempelvis erbjuder japanska myndigheter nu ekonomiskt stöd till de av landets företag som vill flytta produktionen från Kina till Japan eller andra länder i Sydostasien.

Frågan alla ställer sig nu är om och hur snabbt Kinas ekonomi kan återhämta sig i år. Kinesiska medier talar om att en tillväxt på omkring 5,5 procent för helåret 2020 är möjlig, med hjälp av ökade investeringar genom ekonomiska stimulanser.

Samtidigt spår Internationella valutafonden (IMF) nu att Kinas BNP kommer öka med bara 1,2 procent i år. Det är förvisso bättre än den globala ekonomin, som enligt IMF:s prognoser kommer minska med 3 procent år 2020. Men det är också sämre än den prognos på 6,0 procent tillväxt som IMF gav Kina så sent som i januari.

Enligt Världsbanken kommer Kinas ekonomi att växa med 2 procent i år om allt härifrån går som förväntat. I värsta fall kan landets ekonomi växa med bara 0,1 procent, enligt Världsbankens uppgifter som citeras av BBC.

BBC lägger samtidigt in en brasklapp för att Kinas officiella ekonomiska statistik alltid måste tas med en nypa salt, samt att det kommer bli värre innan det blir bättre:

First off, China’s economic data always comes with the caveat: don’t believe what you read. Independent economists always say the figures are much lower than what the government says. But this year’s first-quarter economic data was always going to be bad.

They confirm that the lockdown exacted unavoidable significant pain on the economy. But it doesn’t end here. Almost every economist I’ve spoken to says that things will get worse before they get better.

Också på Twitter uttrycks viss skepsis om dagens officiella ekonomiska statistik:

I vilket fall som helst så är dagens siffror banbrytande, vilket tydligt kan ses på grafen i början av denna artikel från South China Morning Post, där Kinas kvartalsvis ekonomiska tillväxt sedan 1992 sammanfattas.

Det bådar inte gott för en regim som länge rättfärdigat sitt maktmonopol med ekonomisk tillväxt. Som många analytiker påpekat, kan en minskad tillväxt få som konsekvens att regimen istället i ökad utsträckning förlitar sig på nationalistisk propaganda och aggressiv utrikespolitik för att hålla sig kvar vid makten.

Vidare ger siffrorna en förvarning om vad som kan komma för resten av världen, då Kina var det land som först delvis lamslogs på grund av COVID-19.

Avslöjande: Så mörkade Kina COVID-19 för den egna befolkningen och omvärlden

Sedan utbrottet av COVID-19 har Kinas regim jobbar på högvarv för att kontrollera narrativet kring detta virus. Förutom att hävda att viruset kan ha sitt ursprung i USA, har landets diplomater vid flera tillfällen framhållit den transparens och öppenhet man säger sig ha hanterat situationen och tillhandahållit information med.

Nu publicerar dock AP en rapport med rubriken ”China didn’t warn public of likely pandemic for 6 key days”, baserad på dokument från anonyma källor inom den kinesiska sjukvårdssektorn. Där framgår hur myndigheterna hemlighöll tydlig information om allvaret med COVID-19 i det kritiska inledningsskedet av virusutbrottet.

Rapporten fokuserar på sex dagar, 14-20 januari, då landets högsta ledarskap i Peking redan visste om vad som skedde i Wuhan men valde att hålla tyst. Under tiden hölls stora evenemang i Wuhan med omnejd i samband med det kinesiska nyåret, då miljontals kineser också reste såväl inrikes som utomlands.

Framför allt skildrar dokumenten en telekonferens den 14 januari där Ma Xiaowei, chef för Kina nationella hälsokommission, målade upp en dyster lägesbild inför tjänstemän inom hälsosektorn ute i Kinas provinser. Ma sade bland annat att situationen utgör den värsta utmaningen sedan SARS 2003, och sannolikt kommer utvecklas till en storskalig allmän hälsokris.

I telekonferensen, vars autenticitet AP bekräftat med två andra personer som deltagit, så framförde Ma även en rad instruktioner från president Xi Jinping och premiärminister Li Keiqang, vilket indikerar att de båda ledarna kände till situationens allvar.

Äv viktigare så sade Ma att smittospridning mellan människor verkar inträffa, eftersom man observerat stora samlingar av fall i vissa områden. Han uppmanade vidare tjänstemännen att förbereda sig på att hantera en pandemi, då resandet under det kinesiska nyåret innebär en ökad risk för smittospridning.

Ma underströk också vikten av att samlas runt Xi Jinping, och prioritera ”social stabilitet” inför den nationella folkkongressens årliga sammanträde som vanligtvis äger rum i februari.

AP framhåller att man inte med säkerhet kan säga varför det dröjde fram till 20 januari innan Xi Jinping för första gången kommenterade COVID-19, då han sade att virusutbrottet ”måste tas på allvar”. 20 januari var också första gången som Kina meddelande WHO om en ”begränsad risk” för smittospridning mellan människor.

En teori som förs fram av intervjuade analytiker är att man helt enkelt in i det sista ville avvakta, för att den nationella folkkongressen skulle kunna hålla sitt viktiga sammanträde utan störningsmoment.

Oavsett anledning så står det alltså klart att Kinas politiska ledning kände till allvaret 14 januari, men att man från högsta ort inte kommenterade situationen förrän 20 januari. Under tiden vidtog man en rad åtgärder i tystnad, vilket också visar på det politiska ledarskapets kännedom.

Bland annat infördes det högsta säkerhetsläget på det nationella centret för kontroll och förebyggande av sjukdomar i Peking, som organiserades i olika arbetsgrupper och började samla in data samt genomföra labbtester.

Detta center utfärdade också instruktioner på 63 sidor som skickades till lokala tjänstemän ute i provinserna. Där beordrades personal inom hälsosektorn att identifiera misstänkta fall och bära skyddsutrustning; men dokumenten var interna och informationen fick absolut inte spridas till allmänheten eller på internet.

Tjänstemän i provinsen Hubei, där Wuhan är huvudstad, beordrades bland annat att ta temperaturen på resenärer vid transporthubbar, och hålla antalet allmänna evenemang med stora folksamlingar till ett minimum. Allt detta skedde utan att allmänheten informerades.

Under tiden fortsatte man istället att bagatellisera viruset för såväl allmänheten som omvärlden. En chef från det ovannämnda centret för kontroll och förebyggande av sjukdomar sade exempelvis 15 januari på statlig tv att risken för smitta mellan människor är låg. Det låga antalet offentliga fall framhölls också som argument för att inte skapa oro.

AP citerar rapporter och läkare som menar att antalet insjuknade hade kunnat vara två tredjedelar lägre om allmänheten informerats en vecka tidigare. Man noterar också att denna försening följer på två veckors tidigare hemlighetsmakeri, då läkare och visselblåsare tystades på lokal nivå:

But the six-day delay by China’s leaders in Beijing came on top of almost two weeks during which the national Center for Disease Control did not register any cases from local officials, internal bulletins obtained by the AP confirm. Yet during that time, from Jan. 5 to Jan. 17, hundreds of patients were appearing in hospitals not just in Wuhan but across the country.

It’s uncertain whether it was local officials who failed to report cases or national officials who failed to record them. It’s also not clear exactly what officials knew at the time in Wuhan, which only opened back up last week with restrictions after its quarantine.

But what is clear, experts say, is that China’s rigid controls on information, bureaucratic hurdles and a reluctance to send bad news up the chain of command muffled early warnings. The punishment of eight doctors for “rumor-mongering,” broadcast on national television on Jan. 2, sent a chill through the city’s hospitals.

AP framhåller alltså det politiska systemet och klimatet i Kina som anledningen till att det tog så långt tid för den viktiga informationen att nå allmänheten. Man understryker att Xi Jinping är Kinas mest auktoritära ledare på årtionden, och att lokala tjänstemän under hans styre räds att rapportera om besvärligheter som COVID-19 utan godkännande uppifrån.

Till och med Wuhans dåvarande borgmästare Zhou Xiaowang citeras i AP:s rapport skylla nationella regleringar för hemlighetsmakeriet. ”I egenskap av en lokal regeringstjänsteman, kunde jag bara offentliggöra information efter att ha fått godkännande”, sade han till kinesisk media i slutet av januari då krisens omfattning började bli känd.

Detta är givetvis något som får ännu större konsekvenser längre ner i hierarkin. AP beskriver hur läkare i Wuhan redan i slutet av december misstänkte att COVID-19 kunde smitta mellan människor, men att de tystades av lokala tjänstemän:

Doctors and nurses in Wuhan told Chinese media there were plenty of signs that the coronavirus could be transmitted between people as early as late December. Patients who had never been to the suspected source of the virus, the Huanan Seafood Market, were infected. Medical workers started falling ill.

But officials obstructed medical staff who tried to report such cases. They set tight criteria for confirming cases, where patients not only had to test positive, but samples had to be sent to Beijing and sequenced. They required staff to report to supervisors before sending information higher, Chinese media reports show. And they punished doctors for warning about the disease.

AP:s rapport ger också vid handen hur två expertteam som skickats från Peking till Wuhan i början av december spelat ned riskerna om smittospridning mellan människor – trots att flera läkare och sjuksköterskor då redan själva hade blivit smittade av COVID-19.

Såväl lokala tjänstemän i Wuhan som den absoluta politiska toppen i Peking har alltså gjort sig skyldiga till att mörklägga och undanhålla information om viruset. Men på grund av brist på transparens så är det svårt att peka ut exakt vart de mest allvarliga felen har begåtts; det handlar främst om konsekvenserna av Kinas politiska system, där närmast är en ryggmärgsreflex att undanhålla negativ information.

Kinesiska turister var dock snabbare att nå utlandet än informationen om COVID-19. Allt medan hemlighetsmakeri och mörkläggning pågick, så spreds smittan utomlands, först till Thailand där det första fallet utanför Kina registrerades 13 januari.

AP:s rapport visar att kinesiska diplomaters ihärdiga tjat om Kinas transparens och öppenhet i samband med COVID-19 bara är struntsnack.

Den som anser att Kinas politiska system är allra bäst lämpat för att hantera kriser som COVID-19, bör samtidigt vara på det klara med att viruset sannolikt inte hade spridits i samma omfattning om det inte vore för de repressiva inslagen av detta politiska system, där informationsmonopol råder och kritiska röster tystas bland såväl medier som yrkesmän och politikerna själva.

Donald Trump - ingen större anhängare av WHO:s nuvarande ledning. (Bild: Trump White House Archived CC BY-SA 4.0)

Därför stoppar Donald Trump USA:s finansiering av WHO

Under gårdagen meddelade president Donad Trump att USA tillfälligt stoppar sin finansiering av Världshälsoorganisationen (WHO). Detta var något som Trump varnade för redan förra veckan, och som motiveras med hur FN-organet har hanterat situationen kring COVID-19.

I samband med beslutet beskyllde Trump WHO för att ha misskött situationen genom att mörklägga spridningen av viruset, samt ständigt berömma och hålla den kinesiska regimen bakom ryggen. Bland annat Business Insider citerar delar av Trumps anklagelser:

”The outbreak could have been contained at its source with very little death,” Trump said. ”This would have saved thousands of lives and avoided worldwide economic damage. Instead, the WHO willingly took China’s assurances to face value, and they took it just at face value and defended the actions of the Chinese government, even praising China for its so-called transparency.”

Tidningen tillägger att USA är den i särklass största finansiären av WHO, med årliga bidrag på mellan 400 och 500 miljoner dollar. Kina betalar i jämförelse in omkring 40 miljoner dollar om året till WHO, vars sammanlagda budget ligger på cirka sex miljarder dollar.

”Med anledning av utbrottet av COVID-19-pandemin, är vi djupt bekymrade över huruvida USA:s generositet har använts på bästa möjliga vis”, sade Trump under gårdagen.

Finansieringen ska nu stoppas medan USA tar sig för en utredning angående ”WHO:s varningar om coronaviruset och Kina”, som förväntas pågå i mellan 60 och 90 dagar, skriver The Guardian.

Tidningen citerar också flera personer, från FN:s generaldirektör till amerikanska hälsoexperter, som menar att beslutet kommer i en väldigt prekär tid och att ett försvagat WHO riskerar innebära en stor ökning av dödsfall inte bara i utsatta regioner som Afrika söder om Sahara, utan också i USA.

Som en konkret kritik framhöll Donald Trump att WHO gått på Kinas linje vad gäller risken för smittospridning mellan människor. Hade man vågat ifrågasätta och gå emot Kina, hade omvärlden haft mer tid att förbereda sig inför hanteringen av ett scenario där COVID-19 smittar från person till person, menar Trump.

Tidigare rapporter gör gällande att Taiwan redan i slutet av december varande WHO för att en sådan smittospridning är möjlig, medan kinesiska myndigheter först tre veckor senare medgav risken för ”begränsad smittospridning” mellan människor. WHO valde att ignorera Taiwans varning, och istället följa Kinas linje.

Nu finns det givetvis flera olika uppgifter om vad som egentligen inträffat, samt tvivel från många håll angående Donald Trumps agerande efter att situationens allvar blivit känt, som också sammanfattas av The Guardian.

Men det går samtidigt inte bortse hur hela WHO:s ledning konstant tagit den kinesiska regimens parti under denna kris, vilket flera medier och organisationer påpekat. Donald Trump visar sig nu vara en av få ledare som backar upp dessa ord med handling, låt vara att beslutet om stoppad finansiering kan framstå som något drastiskt.

Särskilt irriterad ska Trump ha varit över WHO:s tidigare kritik mot hans beslut att i ett tidigt skede stoppa inresor till USA av personer som inte är amerikanska medborgare men som nyligen besökt Kina, skriver NBC News.

WHO har nämligen inte dragit sig för att utfärda konkret kritik mot bland annat USA och Japan, samtidigt som man inte haft ett enda ont att säga om Kinas agerande sedan virusutbrottet. Något som alltså amerikanska myndigheter inte längre kommer att tolerera.

För att sätta saken i kontext, så är Kinas ökade inflytande i WHO bara en del av en trend som pågår inom hela FN. Ämnet har diskuterats flitigt med anledning av WHO:s agerande på senare tid, och utvecklas bland annat i The Diplomat genom en artikel med rubriken ”How China Is Remaking the UN In Its Own Image”.

Där framgår bland annat att kinesiska representanter nu styr fyra av FN:s femton fackorgan, vilket är fler än något annat land. Där nämns också Kinas ökade finansiering av FN:s reguljära budget, som gått från omkring 1 procent vid sekelskiftet till 12 procent i dag.

Den ökade finansieringen tjänar givetvis till att köpa Kina inflytande, särskilt i tider när frågetecken väcks över USA:s inbetalningar till FN.

The Diplomat tar upp flera exempel på hur Kina har använt detta inflytande mot organisationer eller aktivister som Peking ogillar. I tidningen varnas för att Pekings försök att använda FN ”som ett verktyg för att materialisera sin hegemoniska ambition” riskerar få organisationen att vittra sönder inifrån.

Prenumeranter av InBeijing Premium känner dessutom redan till hur Kina nyligen fick en nyckelposition i FN:s råd för mänskliga rättigheter, samt hur det största kinesiska företaget för digital övervakning just har tecknat ett samarbetsavtal med FN för att sköta om videokonferenser och andra digitala samtal i samband med organisationens 75-årsjubileum.

Det råder inga som helst tvivel om att Kina på kort tid skaffat sig ett oproportionerligt stort inflytande i FN, och flera gånger använt detta för att uppnå sina egna politiska målsättningar, vilka ofta går på tvärs med FN:s stadgar om exempelvis demokrati och mänskliga rättigheter.

Det går däremot att diskutera huruvida den mest effektiva kontringen mot detta är att andra länder upphör med sin finansiering av FN, eller om det vore bättre att försöka jobba för att påverka och förändra inom organisationens ramar.

Detta beror givetvis mycket på vilken utgångspunkt man har gällande multilaterala och internationella organisationer som helhet. Och som bland annat The Guardian påpekar, så har Trump flera gånger uttryckt skepsis inför denna sorts organisationer till fördel för bland annat starkare nationer och bilaterala avtal.

För en bakgrund angående WHO och Kina, läs gärna följande artiklar på InBeijing:

WHO:s vice ordförande avbryter intervju två gånger när journalist frågar om Taiwan” (29 mars)
Skarp kritik mot WHO över hanteringen av COVID-19 och Kina” (23 mars)

Flera ansiktsmasker från Kina har visat sig haft problem med kvaliteten. (Bild: Mika Baumeister via Unsplash)

Sverige återkallar ansiktsmasker från Kina: ”Rena förfalskningar”

Tidigare i dag så jag en artikel på Sveriges Radio P4 som fångade min uppmärksamhet. Rubriken var ”Kinesiskt snabbtest på väg till svensk sjukvård”. Jag öppnade artikeln och läste den som hastigast; en läkare i Uppsala var lyrisk över att ett stort antal testkit för COVID-19 just kommit från Kina.

Testkiten skulle, sade läkaren, på bara 10-15 minuter avgöra huruvida en patient bär på viruset. Det handlar alltså om testkit av den sort som bland annat Tjeckien och Spanien köpt från Kina, som jag skrev närmare om på InBeijing förra veckan. Bara omkring 30 procent av dem gav korrekt resultat.

När jag sedan alldeles nyss skulle öppna artikeln igen och dela den, så märkte jag att den var borttagen från Sveriges Radios hemsida. Det gick inte att hitta den på nytt hur mycket jag än sökte; dock lyckades jag få fram en version i cache med rubrik och bilder, men utan ljudfil.

Visst har artiklar om testkit och ansiktsmasker från Kina till Sverige flimrat förbi i flödet tidigare. Det går relativt enkelt att med en sökning hitta information om den utrustning som läkaren pratade om i P4.

Stort antal corona-test på väg från Kina” på sidan Life-time.se skrev 26 mars om allt från finansiering till leverans:

Efter flera larm om brist på tester för diagnostik av det nya coronaviruset går det nu att se ett ljus i tunneln. Redan nästa vecka kommer ett så stort antal färdiga testkit till Sverige, att behovet för sjukvården i Stockholm sannolikt kommer att täckas. Tack vare en stor donation från Wallenbergstiftelsen har Karolinska Institutet lyckats göra en massiv beställning från Kina.

– Hela Europa ligger på för att få de här testkiten. Vi har lyckats säkra ett stort antal som vi får hit nästa vecka, och det kommer att möta sjukvårdens behov i Stockholm till att börja med. Men vi ska göra allt vi kan för att se till att alla regioner i Sverige som behöver hjälp med det här också får det, säger Lars Engstrand, professor i smittskydd och föreståndare på KI:s och SciLifeLabs Centrum för Translationell Mikrobiomforskning – CTMR.

Det har varit bråda dagar sedan det stod klart att Knut och Alice Wallenbergs stiftelse skänkt stora belopp som ska stötta vid covid-19-testning. 50 miljoner kronor går till forskning och utveckling av diagnostikmetoder – och ytterligare 40 miljoner till klinisk diagnostik för sjukvården.

3 april rapporterade SVT vidare att ett specialchartrat plan med kinesisk testutrustning landat i Sverige. Enligt artikeln hoppas Karolinska Institutet att Sverige ska kunna fördubbla testkapaciteten med hjälp av utrustningen, står det i artikeln.

I texten påpekas att många europeiska länder tidigare haft problem med denna slags utrustning från Kina. Men just den här utrustningen, som vi har fått till Sverige, är det inga problem med försäkrar professor Lars Engström. Den är nämligen av samma typ som använts när man masstestade befolkningen i Wuhan!

Många frågetecken finns kring dessa kinesiska testkit. Är de redan i bruk, i så fall vart och i vilken omfattning? Vad har gjort för att säkerställas att de till skillnad från andra leveranser från Kina ger korrekt resultat? Varför tog Sverige Radio P4 bort sitt inslag med den lyriska doktorn från Uppsala?

Vad gäller kvaliteten på den kinesiska utrustning, så ges en hint via en artikel som Aftonbladet publicerade för bara ett par timmar sedan, med den talande rubriken ”Socialstyrelsen återkallar andningsmasker: ”Rena förfalskningar””.

I texten framgår bland annat:

I månadsskiftet mars-april började de första flygplanslasterna med material från Kina landa i Sverige.

Samtidigt gick Karolinska ut med att man satt upp ett command center där man tillsammans med personal från Scania skulle samordna leveranserna.

Men bland materialet som flugits in finns produkter som inte håller måttet.
– Det är rena förfalskningar och piratkopior som säljs till regionerna just nu. Det är också därför som det är svårt att sålla mellan alla frivilliga som vill hjälpa till med materiel. Vi kan inte separera de seriösa från de som vill tjäna pengar, säger en källa i myndighetssverige som arbetar med samordning i coronakrisen.

Efter att leveranserna från Kina fördelats över landet, kände sig Socialstyrelsen under gårdagskvällen nödgad att gå ut och varna regionerna för att stora delar av ansiktsmaskerna inte fungerar.

En snabb titt på Twitter eller Google ger vid handen att ännu fler länder haft problem med utrustningen från Kina sedan jag sist skrev om problemet, inklusive med testkit:

Om nu ansiktsmaskerna i den utrustning som Sverige betalat tiotals miljoner kronor för visar sig vara ”rena förfalskningar”, är det då rationellt att tro att testkiten i samma leveranser ska vara av högsta kvalitet? Särskilt med bakgrund av att flera andra europeiska länder haft så stora problem med dessa testkit att man beskrivit dem som värdelösa?

Givetvis bör noggrannhet vara ett riktmärke för denna slags utrustning. Inte bara för att den är kostsam, utan främst för att den bokstavligen innebär en hälsofara om den inte fungerar som den ska.

Det är därför värt att notera hur det i dag meddelades att Sverige kommer motta ansiktsmasker från Taiwan, som nu donerar – inte säljer! – tio miljoner masker till Europa, USA och andra drabbade länder som man har goda relationer med.

Dessa masker är inte bara gratis, utan håller med största sannolikt även högsta kvalitet. Maskerna kan därmed sägas tjäna bra för att förklara skillnaden mellan att förlita sig på diktatur och demokrati.

WHO:s ordförande Tedros Ghebreyesus menar att han fått utstå rasistisk tillmälen från Taiwan. (Bild: UN Photo / Elma Okic CC BY-SA 4.0)

WHO:s ordförande anklagar Taiwan för rasism

Världshälsoorganisationen (WHO) har fått skarp kritik för hur man hanterat COVID-19. Inte minst för att ha sedan virusutbrottet på alla tänkbara vis backat upp och försvarat Kina, bland annat genom att ignorera viktig information från Taiwan och avbryta intervjuer där organisationens utfrysning av Taiwan ifrågasätts.

Under gårdagen talade WHO:s ordförande Tedros Ghebreyesus närmare om de rasistiska påhopp och dödshot han har mottagit sedan viruset bröt ut. Han menade att majoriteten av dessa förolämpningar och hot kommer från Taiwan:

“Three months ago, this attack came from Taiwan. We need to be honest. I will be straight today. From Taiwan,” he said. “And Taiwan, the Foreign Ministry also, they know the campaign. They didn’t disassociate themselves. They even started criticizing me in the middle of all that insult and slur, but I didn’t care.”

Ghebreyesus säger att han blivit kallad svart och ”negro” av aktörer från Taiwan, men att han inte bryr sig om vare sig dödshoten eller detta eftersom han är stolt över att vara svart.

Det var Ghebreyesus själv som tog Taiwan som den största förövaren vad gäller uttalanden. Frågan han ursprungligen fick från en reporter var huruvida Donald Trumps kritik försvårar arbetet med att leda WHO, rapporterar CNBC.

Anklagelserna avfärdades i skarpaste ordalag av Taiwans myndigheter, rapporterar Reuters:

Taiwan’s Foreign Ministry on Thursday condemned “groundless” accusations from the head of the World Health Organization (WHO) that racist slurs against him had come from the island, as Taipei escalated its feud with the body.

(…)

Taiwan’s Foreign Ministry said it “strongly condemned and protested the groundless accusations” which it labeled “imaginary”.

“We are a mature and highly-accomplished advanced democratic country, and have absolutely not instigated our people to personally attack the WHO’s Director General, and have absolutely not made any racist comments,” it said.

Taiwan condemns any form of discrimination, and any attacks on the internet against the WHO’s boss have nothing to do with Taiwan’s Foreign Ministry nor have been instigated by it, the ministry added.

Taiwanesiska myndigheter beskriver Ghebreyesus kommentarer är oansvariga, och menar vidare att han bör klargöra dem samt be om ursäkt.

Förvisso stämmer det att mycket ilska och frustration vädrats mot Ghebreyesus i Taiwan, liksom i många andra länder. WHO har dock inte presenterat några bevis för att landets myndigheter skulle ligga bakom den påstådda kampanjen mot honom.

Icke desto mindre kommer Taiwan knappast få någon ursäkt från Ghebreyesus eller WHO. Redan förra månaden pekade Ghebreyesus ut Taiwan som skyldig för det ”nedsvärtade rykten” han fått under hanteringen av COVID-19.

Taiwan News rapporterade då hur Ghebreyesus menade att kritiska kommentarer mot honom online var en del av politisk kampanj från taiwanesiska cyberkrigare. Han ska också ha sagt att Taiwans myndigheter vill gå med i WHO blott för ”politiska syften”.

Som jag tidigare skrivit här på InBeijing, så har Ghebreyesus Kina att tacka för att han utsågs till WHO:s ordförande. Han arbetade också nära med kinesiska diplomater under sin förra post som Etiopiens hälsominister.

WHO har också fått kritik från amerikanskt håll för sin inställsamhet till Kina. Under gårdagen hotade president Donald Trump att dra in USA:s finansiering till organisationen, med anledning av att den sprungit Kinas ärenden sedan COVID-19 bröt ut.

Bland annat uttryckte Trump skepsis över att WHO ”alltid tar Kinas parti”, även fast det är USA som finansierar organisationen i egenskap av i särklass största bidragsgivare till WHO.

Från Kinas håll viker man inte en tum vad gäller Taiwans utfrysning från WHO. Den senaste argumentationen från officiellt håll, är att Taiwan inte behöver vara medlem i organisationen, eftersom man ju klarat av att hantera COVID-19 på ett bra vis ändå(!)

Taiwans myndigheter bannlyser all användning av Zoom

Taiwan meddelade under gårdagen att all användning av videosamtalstjänsten Zoom förbjuds inom landets myndigheter och departement. Detta på grund av oro för säkerhet och integritet, sedan det blivit känt att företaget skickar data via servrar i Kina.

Detta blottlagdes förra veckan i en rapport från kanadensiska Citizen Lab, som också gav vid handen att Zoom även på andra visa är sårbara för påtryckningar från Kina. BBC sammanfattar:

Last week, researchers discovered that some traffic from the video-calling app was being sent through Beijing – even when all participants on the Zoom call were in North America.

The team from University of Toronto’s Citizen Lab also highlighted that Zoom has several hundred employees in mainland China, which ”could also open up Zoom to pressure from Chinese authorities”.

Zoom said the traffic was ”mistakenly” routed through Beijing, and apologised.

Rapporten finns att läsa i sin helhet via Citizen Labs hemsida. Där framgår bland annat hur Zooms mjukvara utvecklas av tre kinesiska företag, samt att man anställer cirka 700 personer i Kina som sysslar med forskning och utveckling.

Stora frågetecken väcks även gällande krypteringen. Detta beskrivs närmare av Tech Crunch i artikeln ”Zoom admits some calls were routed through China by mistake”:

The latest findings landed earlier today when Citizen Lab researchers said that some calls made in North America were routed through China — as were the encryption keys used to secure those calls. But as was noted this week, Zoom isn’t end-to-end encrypted at all, despite the company’s earlier claims, meaning that Zoom controls the encryption keys and can therefore access the contents of its customers’ calls. Zoom said in an earlier blog post that it has “implemented robust and validated internal controls to prevent unauthorized access to any content that users share during meetings.” The same can’t be said for Chinese authorities, however, which could demand Zoom turn over any encryption keys on its servers in China to facilitate decryption of the contents of encrypted calls.

Artikeln framhåller även hur Eric Yuan, företagets vd, utfärdar en halvhjärtad ursäkt och medger att de kan göra bättre ifrån sig vad gäller krypteringen.

Bloomberg konstaterar vidare att dessa avslöjanden kommer i ett prekärt läge för Zoom, som är inne i en stor tillväxtfas. Tack vare COVID-19 har allt från företag till skolor och den breda allmänheten börjat använda sig av Zoom i ökad utsträckning för att undvika onödig smittorisk.

En av Zooms förklaringar är också mycket riktigt att man av misstag skickat data via servrar i Kina då man jobbat med att hantera den stora uppgången i efterfrågan av sina tjänster.

Men detta är inte första gången som Zoom har problem vad gäller säkerhet och integritet. Bloomberg påminner om att såväl Elon Musks SpaceX som New Yorks utbildningsdepartement sedan tidigare har bannlyst användningen av Zoom.

Vid en sökning på Wikipedia finns ett helt avsnitt om företagets tidigare säkerhetsproblem. Där står även att NASA och Storbritanniens försvarsdepartement heller inte tillåter användningen av Zoom.

Men samtidigt understryker Bloomberg att Taiwan är det första landet att införa ett så pass omfattande förbud mot tjänsten, då kopplingen till Kina där upplevs som särskilt oroande.

Även amerikanska myndigheter har uttryckt oro efter rapporten från Citizen Lab, och ytterligare restriktioner kan vara att vänta även på Zooms hemmamarknad.

Ansiktsmasker har blivit storpolitik. (Bild: Unsplash)

Ilska i Kina när Taiwan donerar 10 miljoner ansiktsmasker till USA och Europa

Jag skrev förra helgen här på InBeijing om Kinas så kallade bistånd till andra länder i form av ansiktsmasker och annan utrustning för att bekämpa COVID-19. Då hade det dels framkommit att det inte handlade om bistånd utan i regel om export ofta till överpris, dels hur flera länder som betalat för denna utrustning upptäckt att den inte fungerar.

Exempelvis visade långt över hälften av kinesiska testkit som sålts till Tjeckien och Spanien fel resultat. Holländska myndigheter avbröt vidare en order på 600 000 ansiktsmasker från Kina, då det visade sig att den första leveransen av de 1,5 miljoner som man beställt inte fungerade.

Nu i veckan meddelade Taiwan sin avsikt att donera 10 miljoner ansiktsmasker för att stoppa spridningen av COVID-19, varav sju miljoner ska ges till Europa och ett betydande antal till USA. Det handlar i detta fall alltså om donationer snarare än försäljning, och dessutom av masker som sannolikt håller högre kvalitet än de kinesiska produkterna som man erfor i Holland.

Detta har skapat irritation i Kina, vilket bland annat South China Morning Post skriver om i artikeln ”Taiwan offers masks and medical aid to foreign countries, angering Beijing”. Texten framhåller hur såväl EU som USA tackar Taiwan för hjälpen, och fortsätter sedan:

But Beijing’s response was less complimentary. Foreign ministry spokesman Hua Chunying said Taiwan prohibited the export of masks when the outbreak was at its height on the Chinese mainland, and said the island should not play any “political tricks” to gain accession to the World Health Organisation.

She said that Chinese companies and individuals had also donated medical supplies to the US, and questioned why there had been no official recognition of those efforts.

“It is appropriate to give mutual support and help during this pandemic. But the US and Taiwan should be reminded that if there is anyone trying to use this pandemic to play political games and hurt China’s core interests, they should be very careful”.

Enligt tidningen har Peking varnat andra länder för stödja tanken om Taiwan borde tillåtas bli medlem i Världshälsoorganisationen (WHO), vilket bland annat regeringarna i Kanada och Japan uttryckt sitt stöd för sedan COVID-19 startade.

Som jag tidigare skrivit här på InBeijing, så har WHO sedan virusutbrottet helt backat upp Kinas åtgärder och narrativ. Detta till den grad att Japans vice premiärminister Taro Aso i veckan syrligt föreslog att WHO borde byta namn till CHO – Chinese Health Organization.

Men framför allt så visar Kinas reaktion givetvis – vilket exempelvis redan Expressen har fastslagit på ledarplats – att det är den kinesiska regimen som värdesätter egna politiska ändamål högre än bekämpningen av COVID-19, trots att man beskyller Taiwan för ”politiska trick” när landet donerar ansiktsmasker till svårt drabbade nationer.

South China Morning Post framhåller även Taiwans vilja att dela med sig av det system som myndigheterna framgångsrikt används för hemkarantän, baserat på big data.

Trots närheten till Kina och uteslutningen från WHO, har Taiwan endast registrerat 355 fall av COVID-19 och fem dödsfall. Tack vare tidiga åtgärder har den inhemska smittospridningen har i princip varit obefintlig.

Rapport: Kinas siffror om antalet sjuka och döda i COVID-19 är falska

De senaste veckorna har stora tveksamheter uttryckts över Kinas statistik gällande COVID-19. Under gårdagen rapporterade medier så om en amerikansk underrättelserapport som lämnats till vita huset, vilken ger vid handen att kinesiska myndigheter inte bara försökt gömma undan själva utbrottet utan även uppget falska siffror vad gäller antalet smittade och döda av viruset.

Rapporten, som ska ha kommit i vita husets ägo förra veckan, menar att kinesiska myndigheter har gjort detta medvetet. Frågan är extra känslig nu när antalet officiellt insjuknade och döda i USA stiger snabbt och har passerat Kina.

I skrivande stund uppges USA ha 215 215 bekräftade fall av COVID-19 och 5 110 döda som en följd av sjukdomen, jämfört med 81 554 sjuka och 3 312 döda i Kina. Siffror som givetvis gör att kinesiska myndigheter och medier i det pågående propagandakriget om viruset kan peka finger åt USA.

Dels kritiserar kinesiska aktörer nu USA:s regering, dels framhåller man USA som en fara för övriga världen jämfört med den hjälp som Kina erbjuder för att stoppa smittospridningen. Se exempelvis följande tweets nedan:

Vid en pressträff i vita huset utfärdade Donald Trump följande syrliga med ändå hyfsat diplomatiska kommentar om den nya rapporten: “Their numbers seem to be a little bit on the light side, and I’m being nice when I say that”.

Det skriver Bloomberg, som var först med att rapportera om underrättelserapporten, och framhåller att flera republikanska senatorer varit tuffare i sina ordval efter att rapporten blivit känd:

“The claim that the United States has more coronavirus deaths than China is false,” Senator Ben Sasse, a Nebraska Republican, said in a statement after Bloomberg News published its report. “Without commenting on any classified information, this much is painfully obvious: The Chinese Communist Party has lied, is lying, and will continue to lie about coronavirus to protect the regime.”

Skepsis mot Kinas officiella statistik gällande COVID-19 har uttryckts från flera håll redan innan den rapporten. Anledningarna till en sådan skepsis är flera. Dels det faktum att kinesiska myndigheter från en början försökte mörka hela utbrottet, dels att det i Kina finns en lång tradition av att förfalska siffror som upplevs besvärliga, vilket bland annat Expressen tidigare Kinakorrespondent Mats Larsson i helgen förklarade i en krönika med rubriken ”Kan vi verkligen lita på Kinas coronasiffror?

Vidare kom det nyligen känt att patienter som testats positivt för COVID-19 men inte uppvisat några symptom inte har räknats med i den officiella statistiken. Detta kan handla om upp till en tredjedel av alla personer som dragit på sig viruset.

Efter att detta blev känt, meddelade kinesiska myndigheter denna vecka att man i fortsättningen även kommer räkna med symptomfria patienter. Men trots detta har ingen motsvarande ökning kunnat ses i antalet bekräftade fall.

Under gårdagen rapporterade Kina exempelvis 36 nya fall av COVID-19. Alla förutom ett sades ha kommit från personer som rest in till Kina från andra länder.

Förra veckan skrev jag även närmare här på InBeijing om hur personer som uppvisat symptom förvägrats test i staden Wuhan, vilket alldeles säkerligen är en bidragande faktor till att denna stad under flera dagar kunnat rapportera noll nya fall.

Bara en titt på statistiken borde sätta den kloke i tvivel. Sedan Kina 1 mars passerade 80 000 bekräftade fall, stoppades spridningen plötsligt som över en natt. Lejonparten av de cirka 1 500 nya fallen mellan 1 mars och i dag sägs dessutom bestå av personer som rest in i Kina från andra länder.

Följande diagram om smittspridningen i Kina kan ses via Worldometer:

Det totala antalet bekräftade fall av COVID-19 upphörde plötsligt stiga i slutet av februari. Under mars har nästan inga nya fall av inhemsk smittospridning rapporterats; nästan alla nya registrerade fall sägs komma utifrån.

Här den plötsliga dramatiska minskningen i staplar.

Antalet dödsfall har också upphört stiga plötsligt; sedan 1 mars har bara cirka 400 dödsfall som en följd av COVID-19 rapporterats.

De flesta kineser som dragit på sig COVID-19 sägs istället ha återhämtat sig. Antalet aktiva fall av COVID-19 i Kina skrivs nu till 2 004, jämfört med exempelvis 4 605 i Sverige och 201 227 i USA.

Det finns också ännu mer obehagliga faktorer som visar på högre dödssiffror i Kina än de som rapporteras officiellt. Bland annat Reuters och Newsweek uppmärksammar restriktioner på begravningsförfaranden samt stora leveranser och samlingar av begravningsurnor till provinsen Hubei där utbrottet startade:

’No farewells, no ceremonies’: China’s Hubei cremates coronavirus dead” (Reuters, 30 mars)
Wuhan COVID-19 Death Toll May Be in Its Tens of Thousands, Data on Cremations and Shipments of Urns Suggests” (Newsweek, 29 mars)

För den som tittar närmare på situationen finns ugglor i mossen att finna med Kinas officiella statstik. Det finns också tydliga incitament och en lång historia i Kina att förfalska denna slags statistik, för att använda den i propagandasyfte.

Det är således inte en fråga om huruvida Kinas officiella statistik gällande COVID-19 är felaktig, utan hur stor diskrepansen mellan dessa siffror och verkligheten egentligen är.

EDIT:

Även om kinesiska myndigheter medvetet ser till så att statistiken angående COVID-19 är i underkant, så betyder det inte att de själva vet det exakta antalet smittade eller döda.

Detta är i sin tur en konsekvens av Kinas politiska system. De lokala tjänstemännens framtid står och faller med hur de presterar i sin stad eller i sina distrikt. Därför finns det alltid i ryggmärgen hos politiker på lokal nivå att gömma undan skandaler eller obekväma förhållanden.

Men samtidigt har lokala tjänstemän också vid flera tillfällen blivit varnade att inte vara för positiva i sin rapportering uppåt. Detta har tidigare gällt exempelvis tillväxtsiffror, som inte får vara för manipulerade. Och det gäller nu även COVID-19, där man blivit tillsagd att man inte får gömma undan alla bekräftade fall.

Detta skapar förvirring i Kinas stora och trögrodda politiska system. Liksom är fallet med flera andra angelägenheter i Kina, så rapporterar tjänstemän på flera nivåer statistik angående COVID-19 utefter man tror att centralregeringen vill höra.

Foreign Policy förklarade under gårdagen på ett bra vis hur dessa mekanismer fungerar i en artikel med rubriken ”What to Make of China’s Coronavirus Figures”:

It is likely that Beijing is deliberately underreporting the death toll in Wuhan, where the outbreak began, and the total number of cases across the country in February. Bad numbers in China are always underreported, especially when the national image is at stake, and China is now keen to play up its victory against the virus in contrast with the West’s failures. Still, it’s not as if the Chinese leadership has a secret set of books containing more accurate figures. They, too, are left struggling to figure out exactly what’s going within the vast country.

As a result, local officials have been left with an unsolvable problem. Chinese officials have been warned (link in Chinese) not to “hide cases for the sake of reporting zero.” But the leadership is also demanding close to zero new domestic cases. A series of purges before the pandemic has left officials on edge, and any local authorities unlucky enough to have an outbreak in their territory could be in grave political danger. Their response may be to conceal a local outbreak from the high-level authorities while using strict measures to contain it: reporting zero new cases while still quarantining neighborhoods or towns.

Fotografier av Hokkaidos storslagna natur, del 3

Som ett avbrott mellan COVID-19 och allt annat elände, fortsätter jag i dag min publicering av bilder från Hokkaidos vinterlandskap. I tider av olycka och osäkerhet, kan det vara värt att påminna sig om allting vackert som faktiskt finns omkring oss.

Liksom är fallet med i del 1 och del 2 av denna serie så har dessa bilder tagits under en fotografiresa jag genomförde på öns östra och norra delar i mitten av februari; den allra bistraste vintertiden här på Japans nordligaste prefektur.

Se nedan tio av de hundra- eller kanske tusentals bilder jag tog under denna 1 700 kilometer långa bilresa. Tveka heller inte att fråga om du själv undrar över att resa på Hokkaido. Även om tiden för utlandsresor just nu kanske inte är optimal, så är det alltid viktigt att drömma sig bort eller planera för något att se fram emot.

De vilda renarna är ett av Hokkaidos mest signifikanta och avbildade djur. Här en av dem i sin naturliga miljö på Hokkaidos östra ände.

Solnedgång över bergen kring Lake Shikaribetsu.

Människan och naturen vid kusten utanför Abashiri, nordvästra Hokkaido, dit drivis från Sibirien tar sig varje vinter.

En samlingar svanar en kall och blåsig vinterdag på den frusna sjön Lake Kussharo.

En av få vägar som sker genom de glesbefolkade östra delarna av Hokkaido. I bakgrunden bergsskedjan tillhörandes nationalparken Shiretoko.

Svanar mot Hokkaidos krispiga blåa vinterhimmel.

Solnedgång över ett fält på östra Hokkaido.

Ett förfruset träd hänger över en av de många vilda varma källor som det kryllar av runtom på Hokkaido, där den vulkaniska aktiviteten är hög. Ja, jag tog ett bad i denna källa efter att ha lagt undan kameran.

En del av ett mindre isberg vid kusten utanför Abashiri, som nästan verkar argt över att bli störd av min kamera.

Fiskmås flyger över vattnen utanför Shiretoko, en av Hokkaidos mest svårtillgängliga nationalparker som på grund av sin vildhet nästan är helt stängd under vintern.

Bilderna är i minskad storlek för att sidan ska ladda snabbare. Vänligen se dessa och flera bilder i full upplösning via albumet ”Hokkaido 2020” på min Flickr.