maj 2020

Published on

Jag skäms över att vara europé

”Kinas beslut att påtvinga Hongkong en ny nationell säkerhetslag står i direkt motsättning till dess internationella förpliktelser i enlighet med innehållet i det lagligt bindande Sino-British Joint Declaration, som registrerats i FN”.

Så löd en av meningarna i ett skarpt uttalande under gårdagen, som delar av den fria världen utfärdade med anledning av utvecklingen i Hongkong. Det var undertecknat av regeringarna i USA, Storbritannien, Kanada och Australien. Dock inte av ett enda land från EU, och än mindre så klart av unionen som helhet.

EU:s reaktion på Kinas övergrepp i Hongkong har denna gång varit svagare och mer urvattnat än någonsin. Se nedan ett uttalande från Virginie Battu-Henriksson, EU:s taleskvinna i utrikes- och säkerhetspolitik, och jämför det sedan uttalandet ovan, eller för den delen den tydliga retoriken från Taiwan president Tsai Ing-wen:

Att inte ens kunna kritisera vad som sker, utan bara påpeka att Hongkongs friheter är ”viktiga”, torde vara ett nytt lågvattenmärke vad gäller EU:s undergivenhet mot Kina. Och då finns det ändå en hel del att välja mellan.

Det var bara ett par veckor sedan som det blev känt att sekreteraren till Josep Borrell, EU:s utrikeschef, i sista sekund stoppade en rapport om desinformation under coronakrisen, för att Kina uttryckt missnöje med innehållet. På grund av påtryckningar från Kina så ändrades språkbruket betydligt innan publicering.

Trots att denna skandal är helt färskt i minnet, kan EU nu alltså inte uttala sig och än mindre agera när Kina kväver politiska och civila rättigheter i en av Asiens friaste städer. Enskilda uttalanden från unionens största länder har vidare varit så pass veka att de till och med får beröm från kinesiskt håll:

Nu har förvisso Josep Borrell och andra höga politiker inom EU nyligen sagt att man inte ska bedriva självcensur på grund av kinesiska påtryckningar igen, samt att man ska inta en mer resolut hållning gentemot Kina.

Men personligen skulle jag inte hålla andan i väntan på detta. Detta är bara ord som inget kostar. EU har länge varit en stor besvikelse vad gäller utrikespolitik. Organisationen har mycket att bevisa efter ovanstående censurskandal, uttalande om Hongkong samt en rad andra incidenter där man låter kinesiska myndigheter påverka innehållet i politiken.

Det har blivit så illa att den västerländska civilisationens vagga inte längre ens mäktar med att uttrycka kritik, då världens största diktatur stick i stäv med internationella bestämmelser kör över politiska och civila rättigheter i Hongkong.

Var det verkligen därför vi besegrade nazismen och rev Berlinmuren? För att låta oss skrämmas till tystnad då Kina kommunistparti breder ut sin makt, av rädsla för att gå miste om ett par handelsavtal?

Det är allvar nu. Relativt mot andra länder har Kina redan kommit ut stärkt från coronakrisen. Man tvekar inte att skrida till verket – snabbt och målmedvetet – för att realisera sina geopolitiska ambitioner.

Då duger det inte att avstå samarbete med USA för att man inte tycker om Donald Trump. Det duger heller inte att gömma sig bakom anklagelser mot Ungern, Serbien eller Italien för att de hotar Europas demokrati och gemensamma värderingar.

Om det nu finns så stora regionala skillnader inom EU, så borde man kanske överge den federalistiska ambitionen att ta fram en gemensam utrikespolitik. För det fungerar uppenbarligen inte.

Vad som istället sker är att enstaka medlemsländer hindrar eller urvattnar unionens utrikespolitiska uttalanden, samtidigt som den gemensamma utrikespolitiken håller tillbaka länder från att på egen hand uttala sig eller agera mer kraftfullt.

Det är knappast en slump att det är Schweiz som vid sidan av Storbritannien uttalat sig allra mest kraftfullt om vad som nu sker i Hongkong:

Situationen underlättas inte av att Nicolas Chapuis, EU:s ambassadör i Kina, nyligen sagt att han inte är säker på vem som utgör det största hotet mot Europa – Kina eller USA?

Med en sådan inställning är det inte särskilt märkligt att EU inte gör gemensam sak med USA, Storbritannien, Kanada och Australien genom att skriva under ovanstående uttalande. Men det är ännu mer besvärande att ingen av EU:s medlemsstater heller gör så på egen hand, eftersom de hålls tillbaka av unionens meningsskiljaktigheter och ambition att bedriva utrikespolitik med en enad röst.

Det fanns en tid då jag var stolt över att vara europé. Dels tack vare vår historia, kultur och tradition. Men även på grund av våra värderingar, framför allt vad gäller frihet på såväl ett personligt plan som i samhället i form av politiska och civila rättigheter.

EU har potential att vara den fria världens mest inflytelserik röst. Nu är det istället USA som leder för att motverka den kinesiska regimens framfart. Detta med tydligt stöd endast av en handfull demokratiska länder utanför unionens ramar, samt av Taiwan, som vet att man står näst på tur efter Hongkong i ett läge där Peking lyckas få omvärlden att blunda.

Så när jag nu ser mig i spegeln hör jag mig säga att jag skäms över att vara europé. Allt vi stod för har nämligen för tillfället kastats överbord och ersatts med naivitet, rädsla och en hunger efter kinesiska pengar.

Published on

Timslång intervju med mig om situationen i Hongkong

Sedan i helgen har jag utan avbrott skrivit, läst och pratat om situationen i Hongkong. Förutom mina texter här på InBeijing, så fick prenumeranterna av InBeijing Premium också tidigt ett långt fördjupande nyhetsbrev om den nationella säkerhetslag som Kina nu ska påtvinga staden.

I början av veckan publicerade Dagens Arena ett reportage av mig på samma ämne, och i veckans nummer av magasinet Fokus som är ute i butik i morgon finns också en av mina artiklar om utvecklingen i Hongkong att läsa.

Vid sidan av detta deltog jag under gårdagen i ett online-seminarium anordnat av tankesmedjan Frivärld, och i dag i podcasten Amerikanska nyhetsanalyser.

Samtalet i Amerikanska nyhetsanalyser är en timme långt och går att lyssna på via podcastens hemsida eller direkt i spelaren nedan.

Liksom är fallet med skriven text, så föredrar jag längre samtal snarare än korta kommentarer och instick. Denna podcast utgör därmed enligt mig perfekt lyssning för den som är nyfiken på den nya nationella säkerhetslagen i större kontext.

Under samtalet framgår dels när och hur Hongkong blev en brittisk koloni, hur överlämningen till Kina gick till samt vad som skiljer denna säkerhetslag från tidigare liknande initiativ.

Det är också på sin plats att nämna hur Kinas parlament i dag röstade genom lagen i fråga med siffrorna 2 787 för och 1 emot. Om allt går som planerat, kommer lagen implementeras i Hongkong via dekret redan nästa månad.

Läs texterna, se på seminariet och lyssna på podcasten ovan för att förstå vad det innebär för platsen som en gång kallades för ”Asiens fria stad”.

Published on

EU hukar sig – men från USA väntar omfattande sanktioner mot Kina och Hongkong

Omvärldens reaktioner har varit tama sedan Kina förra veckan meddelade att de avser påtvinga Hongkong en nationell säkerhetslag, genom att kringgå parlamentet och istället införa lagen via dekret. Lagens oroande innehåll – som jag skrivit närmare om för bland annat Dagens Arena – går emot Hongkongs egen grundlag, och betyder sannolikt slutet för stadens relativa självstyre.

Många anser att Storbritannien på grund av historiska anledningar har ett särskilt ansvar att följa utvecklingen i Hongkong. Ändå mäktade landets premiärminister Boris Johnson blott med att uttrycka sina “förväntningar” om att Kina ska respektera Hongkongs rättigheter, och uppehålla den grad av självstyre som lovades när britterna lämnade över staden.

Den brittiska utrikesministern fick förvisso till stånd ett gemensamt uttalande tillsammans med sina kollegor i Kanada och Australien. Men det uttryckte bara en ”djup oro” för den nya lagstiftningen, och konstaterade att avtalet om Hongkong fortfarande gäller.

Värre ändå var uttalandet från Virginie Battu-Henriksson, EU:s taleskvinna i utrikes- och säkerhetsfrågor. I en mer än sedvanligt urvattnad kommentar uttrycktes inte ens någon oro. EU nöjer sig med att beskriva Hongkongs politiska modell ”ett land, system” som ”viktigt”:

Tidigare denna vecka meddelade dock Europeiska rådets ordförande Charles Michel att Kina måste respektera Hongkongs självstyre. EU:s utrikesministrar förväntas diskutera saken tydligare på fredag, men personligen kommer jag inte hålla andan i väntan på någonting konkret.

I ett försök att utanför ramarna för EU samla röster från olika länder för Hongkongs sak, har Chris Patten, britternas sista guvernör i Hongkong, startat ett upprop för parlamentariker och andra politiker världen över att skriva på.

Uppropet har i nuläget dragit samman 455 underskrifter. Det är inte särskilt många i sammanhanget. Exempelvis är det bara 13 svenska riksdagsledamöter som har skrivit under. Varför de övriga drygt 330 ledamöterna avstår är oklart.

Det finns dock två ljus i mörkret. Ett är Taiwan, vars regering konstant uttalat stöd för fjolårets proteströrelse i Hongkong. Under årets första fyra månader har antalet invånare i Hongkong som utvandrat till Taiwan ökat med 150 procent.

I dag meddelade president Tsai Ing-wen vidare att det ska bli ännu lättare för personer från Hongkong att bosätta sig och arbeta på Taiwan:

Det andra ljuset är USA, som är det enda landet vilket reagerat på våldtäkten av Hongkong på ett vis som även indikerar att de är beredda att på allvar följa upp sina ord med handling.

Redan förra veckan beskrev USA:s utrikesminister Mike Pompeo lagen som ”en dödsstöt” för Hongkongs relativa självstyre. Detta är av stor betydelse eftersom det amerikanska utrikesdepartementet varje år gör en bedömning av huruvida Hongkong är tillräckligt självständigt för att fortsätta åtnjuta särskilda rättigheter gentemot USA inom områden som handel och visering.

Under onsdagen meddelade så Pompeo utrikesdepartementets bedömning att Hongkong har förlorat sitt självstyre. Det är nu upp till president Donald Trump att avgöra i vilken utsträckning Hongkongs särskilda rättigheter ska skrotas.

Redan under gårdagen, alltså innan Pompeos beslut, gav Trump vid handen att större sanktioner är att vänta inte bara för Hongkong utan även Kina redan denna vecka. Såhär skriver Reuters:

U.S. President Donald Trump said on Tuesday the United States was working on a strong response to China’s planned national security legislation for Hong Kong and it would be announced before the end of the week.

(…)

At a White House news briefing, Trump was asked if he planned sanctions against China over Hong Kong and if he intended to put restrictions on visas for students and researchers from China.

“We’re doing something now. I think you’ll find it very interesting … I’ll be talking about it over the next couple of days,” he replied.

Pressed if this would include sanctions, he said: “No it’s something you’re going to be hearing about … before the end of the week, very powerfully I think.”

Reuters skriver vidare hur vita husets taleskvinna ifrågasätter hur Hongkong skulle kunna behålla sin status som finanscenter med den nya nationella säkerhetslagen. Larry Kudlow, Trumps ekonomiska rådgivare, sade i sin tur att Kina gör ett stort misstag, samt att man planerar erbjuda ekonomiskt stöd till amerikanska företag som vill flytta hem till USA från Kina eller Hongkong.

Enligt Reuters har amerikanska myndigheter på senare tid utforskat hur man ska ersätta företag som flyttar sin produktion från Kina till USA. Ett av förslagen innefattar en särskild fond på cirka 250 miljarder kronor som ska gå till subventioner och skattelättnader.

Andra åtgärder som nämnts riktar sig mot kinesiska företag med statliga kopplingar, samt direkt mot politiker i Kina med hjälp av Magnitsky-lagen.

Klart är i alla fall att Kina inte kommer backa från att klubba lagen genom landets parlament sannolikt redan i morgon, samt att USA inte kommer backa från att införa sanktioner. Båda regeringarna har flyttat fram positionerna så mycket att de inte kan visa sig svaga genom att backa.

Förvänta er batterier av sanktioner och fördömanden från båda håll, och en ytterligare försämring av relationen mellan de båda stormakterna.

Avslutningsvis vill jag bara framhålla att aktivister och pro-demokratiska politiker som jag talat med i Hongkong den senaste veckan vill se ekonomiska åtgärder mot Kina. Stadens invånare kan inte stå upp emot Pekingregimen på egen hand, och tomma uttalanden likt de från EU gör ingen nytta över huvudtaget.

I frågan om Hongkong leder USA, medan resten av västvärlden hukar sig. Det är dags att sträcka på nacken och göra gemensam sak med amerikanska myndigheter, oavsett vad man i övrigt tycker om Donald Trump.

Published on

Nytt datum för rättegången mot tidigare Kinaambassadör Anna Lindstedt

Rättegången mot Sveriges tidigare Kinaambassadör Anna Lindstedt skulle ha inletts 19 mars, men sköts tillfälligt upp på grund av coronakrisen. Nu uppger TT att förhandlingen i målet mot Lindstedt påbörjas morgonen 5 juni. Även 8, 11, 15, 16, 17, 18 och 22 juni är avsatta för rättegången.

Lindstedt står misstänkt för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt, efter att hon i januari i fjol lurade Gui Minhais dotter Angela Gui till en serie möten med personer som tros ha företrätt den kinesiska statens intressen.

Tidigare i år skrev jag en serie om åtalet mot Anna Lindstedt, för den som vill friska upp minnet innan rättegången i det mål som ofta kallas Sveriges största diplomatiska skandal i modern tid påbörjas:

Ӂtalet mot Anna Lindstedt del 1: Kevin Liu (26 januari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 2: Lista över möten och viktiga händelser (29 januari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 3: Kinas förföljelser, krav och hot mot SVT” (30 januari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 4: Kritiken från chefer och kollegor” (1 februari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 5: Ambassadörens reaktion då hon tvingades lämna Peking i förtid” (6 februari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 6: Ambassadörens försvar” (14 februari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 7: Därför är det rätt att åtala ambassadören” (10 mars)

Published on

Kina påtvingar Hongkong en allomfattande nationell säkerhetslag

För två dagar sedan publicerade jag här på InBeijing en artikel med rubriken ”Vägen öppen för nya kontroversiella politiska lagar i Hongkong”. Texten varnade för två nya lagar som snart kan komma att införas i staden. Dels ett lagförslag som gör det brottsligt att visa bristande respekt mot Kinas nationalsång, dels en långt mer allvarlig och omfattande nationell säkerhetslag.

Under gårdagen blev det så känt att Peking nu avser påtvinga Hongkong denna nationella säkerhetslag utan att gå via stadens parlament, vilket vore en förutsättning för att uppehålla devisen ”ett land, två system”, som Kina använt för att styra Hongkong sedan staden överlämnades från Storbritannien 1997.

Peking har således visat att Hongkongs självstyre – garanterad enligt lag och internationella avtal – inte längre gäller. Den nationella säkerhetslagen innehåller flera gummiparagrafer som ”landsförräderi” och ”uppvigling”, vilka kan användas för att åtala personer som myndigheterna uppfattar som problematiska.

Vid en närmare titt på formuleringen av den nationella säkerhetslagen så som den just presenterades under det årliga sammanträdet av den nationella folkkongressen i Peking, så kan regeringskritiska demonstrationer nu stämplas som separatism och terrorism användas som ytterligare en löst definierad förevändning för att utföra arresteringar och utdöma fängelsestraff.

Lagen innefattar även en skyldighet att förse stadens skolelever med så kallad ”nationell säkerhetsutbildning”. Således bryter lagen mot ”ett land, två system”, som garanterar Hongkong självstyre till år 2047 i alla frågor förutom utrikespolitik och försvars.

Beslutet att köra över stadens parlament togs sedan Peking förlorat tålamodet med att Hongkongs politiker på egen hand kommer införa den nationella säkerhet, trots alla påtryckningar som utövats från Pekings håll.

Bill Bishop, författare av det inflytelserika nyhetsbrevet Sinocism, sammanfattade saken bra i sitt senaste utskick:

The National People’s Congress (NPC) opens Friday. At a press conference today the NPC spokesman Zhang Yesui confirmed that the NPC will propose a national security law for Hong Kong. This move affirms that Hong Kong as we knew it is gone and rule of law is now rule by law, with the CCP determining what the laws are and how they will be enforced. The legal complexities of how they justify imposing this law from Beijing will not get in the way of the brutal political reality.

The reaction in Hong Kong could be intense, and violent. The two central government leaders Xi installed a few months ago to manage Hong Kong affairs are hardened CCP cadres, and there are already few restraints to the behavior of the Hong Kong security services.

The international reaction will be long on rhetoric, but will there be any real action? The US may revoke some of the special treatment it gives Hong Kong, but Xi and the Party Center may believe they can act with near impunity, especially now when most countries who would oppose this move are distracted and weakened by the pandemic. They are probably right. And it will certainly be popular inside the PRC ex Hong Kong.

Vid sidan av allt detta är den nationella säkerhetslagen även formulerad på så vis att Kinas statliga säkerhetsapparat nu får verka i Hongkong. Att kinesiska säkerhetsagenter och polis tidigare inte tillåtits operera i Hongkong har varit en av de viktigaste faktorerna för att bevara stadens relativt fria samhällsklimat, men nu är det alltså slut även med det.

Det handlar med andra ord om ett riktigt paradigmskifte då Peking i skuggan av coronakrisen, stick i stäv mot rådande konstitution, påtvingar Hongkong en lag som på många vis utraderar de skillnader som finns gentemot fastlandskina gällande politiska och civila rättigheter. En järnhård spik i kistan, med potentiellt allvarligare följder än det utlämningsavtal som startade fjolårets långdragna och våldsamma proteströrelse.

Jag har under dagen talat med aktivister och pro-demokratiska politiker på plats i Hongkong, som är mycket uppgivna över vad som inträffat. Aktivister som är rädda för att det nu inte länger går att undvika att hamna i fängelse, och politiker som varnar för faran att lagen kommer användas som svepskäl för att diskvalificera flera kandidater i det viktiga parlamentsvalet senare i år.

Den allomfattande nationella säkerhetslagen lämnar flera frågor hängande i luften. Vad kommer hända med Hongkongs öppna internet och relativt fria medier? Hur kommer omvärlden att agera?

Detta och mer kommer jag skriva närmare om under morgondagen i en längre text som sedan skickas ut till prenumeranter av InBeijing Premium. Där kommer även lagens innehåll att förklaras närmare, samt hur denna lag tidigare stoppats på grund av protester som till och med framtvingat regeringschefens avgång.

Tills dess, var medvetna om att detta är en klar vändpunkt för det Hongkong vi känner till och håll till godo med följande reaktioner via Twitter:

Published on

Vägen öppen för nya kontroversiella politiska lagar i Hongkong

Mycket händer just nu i Hongkong, i skymundan av coronakrisen. Medan politiker och medier världen över är upptagna med COVID-19, har bland annat ett drygt dussin profilerade pro-demokratiska aktivister arresterats, vilket jag skrev närmare om här på InBeijing i mitten av april.

Detta – tillsammans med en rad politiska varningar och ”uppmaningar” från Peking – har skapat ilska i stadens civilsamhälle och framkallat nya protester. Första maj kastades brandbomber på nytt mot polisen, och veckan efter arresterades 230 personer sedan så kallade ”sångprotester” i ett varuhus spridit sig ut på gatorna.

Förra veckan kom vidare resultaten från en utredning av polisens våldsamheter under förra årets proteströrelse, som inte oväntat friade polisen från misstankar om övervåld eller andra tjänstefel, och istället fördömde demonstranternas våldsamheter. Utredningen gjordes av Hong Kong’s Independent Police Complaints Council, som saknar befogenheter att utreda eller ens sammankalla vittnen.

Detta var ett försök av stadens myndigheter att tillmötesgå kraven på en oberoende utredning av polisvåld. Istället skapade rapporten bara ännu mer ilska och missnöje i aktivisternas led.

Men konsekvenserna av denna utredning är ingenting i jämförelse med två kontroversiella lagar som snart kan komma att implementeras i Hongkong, med en kraftig försämring av yttrandefrihet och andra rättigheter som följd.

Till att börja med så ligger vägen sedan förra veckan öppen för att anta en lag som gör det straffbart med dryga böter eller fängelse att visa bristande respekt mot Kinas nationalsång. Detta lagförslag, som utan tvekan begränsar stadens yttrandefrihet, har diskuterats länge.

Implementeringen har dock stoppats av ett dödläge i den kommitté inom stadens lagstiftande församling som överser och arrangerar omröstningar av lagförslag. Sedan oktober i fjol har denna kommitté styrts av en vice ordförande från det pro-demokratiska lägret, som med allehanda medel fördröjt valet av en ny ordförande.

Efter varningar från Peking förra månaden, har stadens pro-kinesiska falang skridit till verket för att deras kvinna Starry Lee ska röstas fram som ordförande, vilket man lyckades med i måndags.

För att göra en lång historia kort, skedde detta genom att en pro-kinesisk parlamentsledamot redan innan mötets start ockuperade stolen som ordförande, omgiven av säkerhetsvakter. När pro-demokratiska politiker sedan protesterade mot detta uppkom sammandrabbningar, vilket ledde till att flera av dem utvisades från lokalen med hjälp av vakterna.

Omröstningen hölls sedan alltmedan de utvisade pro-demokratiska politikerna bankade på parlamentets låsta dörrar. Se några bilder och filmklipp från debaclet nedan:

Men ännu mer allvarlig är den eventuella implementeringen av en nationell säkerhetslag, även känd som artikel 23. En sådan lag skulle förbjuda handlingar som anses utgöra landsförräderi, uppvigling eller omstörtande verksamhet. Breda och odefinierade brottsrubriceringar, vilka kan användas som gummiparagrafer för att sätta dit varje rörelse eller individ som drar på sig myndigheternas missnöje.

Implementeringen av en nationell säkerhetslag för Hongkong har varit på Pekings agenda sedan staden överlämnades från Storbritannien 1997. Men försök att inleda lagen har ofta resulterat i bakslag. Som exempelvis 2003, när en halv miljon av stadens invånare tog till gatorna för att protestera mot artikel 23, och regeringschef Tung Chee-hwa tvingades lämna sin post i förtid.

Förra månaden höjde Peking på nytt rösten för att införa denna allomfattande lag i Hongkong. Som argument gavs bland annat påstådd amerikanska infiltrering i stadens utbildningsväsende, vilket i sin tur sägs ligga till grund för de våldsamma protester som skakat staden.

Frågan om den nationella säkerhetslagen är särskilt viktigt att hålla ögonen på då Kinas lagstiftande församling, den nationella folkkongressen, påbörjar sitt årliga sammanträde på fredag. Under mötet, som är cirka två månader försenat på grund av coronakrisen, förväntas mer tid och energi än vanligt att ägnas åt Hongkong.

South China Morning Post uppmärksammar bland annat risken för hur kinesiska myndigheter kan komma att försöka införa denna lag utan att gå genom Hongkongs eget parlament, då regimen i Peking sägs ha tappat tålamodet med politikerna i Hongkong:

The changing political reality over the past year has suddenly made this issue a top priority on the national agenda.

Since last month, senior mainland officials overseeing Hong Kong affairs have been drumming up the call for the city to take action.

(…)

Most observers and government sources expect the national security legislation to be discussed at this year’s parliamentary sessions. The real question is in what format and to what extent.

In the most extreme scenario, Beijing may lose patience or faith in Hong Kong to enact the law by itself – particularly as the opposition is expected to score a landslide victory in the upcoming Legislative Council elections – and decide to take the matter into its own hands.

Nu i veckan uttryckte dessutom stadens regeringschef Carrie Lam stöd för såväl den nationella säkerhetslagen som lagen om Kinas nationalsång.

Vare sig Peking eller Hongkongs högsta ledning har visat några som helst tecken på kompromiss för att gå stadens civilsamhälle och folkopinion till mötes. Snarare har svaret på politiska krav varit hårdhänta handlingar som haft motsatt effekt genom att skapa ännu mer missnöje och motstånd.

Samma visa gäller denna gång, då man i skuggan av COVID-19 flyttar fram positionerna för att införa två lagar som lägger grunden för en ännu större polarisering och sannolikt även nya våldsamheter i Hongkong.

Copyright: WHO
Published on

Donald Trump ger WHO ultimatum på 30 dagar – hotar med upphörd finansiering och utträde

Under gårdagen inleddes Världshälsoorganisationens (WHO) stormöte World Health Assembly (WHA) med ett tal av Kinas president Xi Jinping, som prisade organisationens arbete och lovade ytterligare två miljarder dollar i kampen mot COVID-19. Agerandet från USA och Donald Trump hade inte kunnat vara mer annorlunda.

Som jag tidigare skrivit här på InBeijing, så har USA uttryckt skarp kritik mot WHO:s hantering av coronakrisen i allmänhet och dess nära relation till Kina i synnerhet. Bland annat har Trump hotat att dra in finansieringen till WHO om inga ändringar sker i organisationens arbete och inställning.

Tidigare rådde stora oklarheter kring vad detta hot egentligen innebar och hur det skulle materialiseras. Några av dessa frågetecken har nu retts ut, i och med ett brev som Donald Trump under gårdagen skickade till WHO:s generaldirektör Tedros Ghebreyesus, och nyss även lade ut på Twitter:

I brevet radar Trump upp ett drygt dussintal punkter där WHO beskylls för att ha misskött coronakrisen. Dessa innefattar bland annat:

* En rad felaktiga uttalanden om själva viruset samt konstant beröm av Kinas påstådda ”transparens”.

* Uttalanden till stöd för kinesiska myndigheters försök att motverka andra länders reseförbud till och från Kina, vilket sägs ha resulterat i större internationell smittospridning.

* Taiwan har stängts ute från WHO och dessutom anklagats av Tedros för att ha bedrivit rasistiska kampanjer mot honom, vilket jag har skrivit närmare om här på InBeijing. Däremot har Tedros varit helt tyst om den rasism som afrikaner och andra svarta utsatts för i Kina i samband med coronakrisen.

* Misslyckande med att kräva Kinas samarbete i en internationell, oberoende utredning av virusets uppkomst och spridning.

Vidare konstaterar Trump att tidigare generaldirektörer gjort ett bättre jobb än Tedros. Han ger vidare Tedros och WHO 30 dagar på sig att genomföra ”omfattande verkliga förbättringar”. Annars kommer Trump att frysa USA:s inbetalningar till WHO permanent, samt på nytt överväga huruvida USA alls ska vara medlem i organisationen.

Det är oklart vad som menas med ”omfattande verkliga förbättringar”, då inga förslag på konkreta åtgärder gavs i brevet, som bifogas i sin helhet nedan:

Xi Jinping höll vid WHO:s årsmöte. (Bild: UN Photo/Jean-Marc Ferré CC BY-SA 4.0)
Published on

WHO:s årsmöte inleds – utan Taiwan men med öppningstal av Xi Jinping

I dag inleddes Världshälsoorganisationens årliga stormöte World Health Assembly (WHA). Upptakten till mötet har präglats av två frågor; en oberoende utredning av uppkomsten och spridningen av COVID-19, samt Taiwans eventuella deltagande som observatör vid WHA.

Frågan om Taiwans deltagande har blivit alltmer aktuell i takt med att landets framgångar med att hantera coronakrisen. Till dags dato har endast drygt 400 fall av COVID-19 registrerats i Taiwan, och blott sex personer dött som en följd av viruset. Med sina 23,5 miljoner invånare har Taiwan en mer än dubbelt så stor befolkning som Sverige, och betydligt mer utbyte med Kina.

Sedan den nuvarande regeringen ledd av Democratic Progressive Party (DPP) fick makten 2016, har kinesiska myndigheter blockerat Taiwans medverkan som observatör i WHA. Anledning till detta är att DPP öppet avfärdar Kinas anspråk på Taiwan.

Men Taiwans hantering av COVID-19 har fört upp landets deltagande på agendan igen. USA, Kanada, Japan och Australien tillhör de länder som vid ett tidigt skede öppet stödde taiwanesiskt deltagande vid årets upplaga av WHA. De var också bland de åtta länder som överlämnade ett brev till WHO:s generaldirektör Tedros Ghebreyesus med detta budskap.

Men samtidigt har Kina å sin sida också skickat runt ett brev till potentiella allierade i frågan, med budskapet om att Taiwan ska utestängas även från årets stormöte. Som jag skrev här på InBeijing i helgen, så har man även fått stöd inom EU i form av Ungern.

Just innan WHA böjade i dag, meddelade Taiwan att man drar tillbaka drar tillbaka sin förfrågan att delta vid mötet som observatör. Detta då man anser att fokus för mötet – som detta år är nedkortad till två dagar och dessutom hålls som videokonferens – istället bär ligga på att diskutera åtgärder för att bekämpa COVID-19.

Bakom Taiwans beslut att dra tillbaka denna förfrågan ligger sannolikt även en insikt om att man skulle ha förlorat en eventuell omröstning givet Kinas effektiva lobbying och inflytande i WHO.

Så istället för frågan om ett taiwanesiskt deltagande, inleddes WHA i dag med ett öppningstal av Kinas president Xi Jinping. Samtidigt som USA hotar med att dra in finansieringen av WHO, lovade Xi i sitt tal att bidra med två miljarder dollar extra för att bekämpa spridningen av viruset, med fokus på utvecklingsländer.

Om Kinas hantering av COVID-19 hade Xi Jinping följande att säga:

On China’s handling of the pandemic, which has been criticised by the United States and the European Union, Xi said: “All along, we have acted with openness, transparency and responsibility. We have provided information to the WHO and the relevant countries in the most timely fashion.

“We released the genome sequence at the earliest possible time. We have shared control and treatment experience with the world without reservation.”

Xi also offered support for beleaguered WHO director general Tedros Adhanom Ghebreyesus.

“Under the leadership of Dr Tedros, the WHO has made a major contribution in leading and advancing a global response to Covid-19. Its good work is applauded by the international community,” Xi said.

Även i frågan om en utredning angående uppkomsten och spridningen av COVID-19 har Kina rönt vissa framgångar. Som jag skrev här på InBeijing i slutet av april, så hotade Kinas ambassadör i Australien med bojkott av australiensiska varor om landets regering inte slutade efterfråga en oberoende utredning angående detta.

Förra veckan skrev jag även om hur Peking materialiserade dessa hot, genom att stoppa importen av australiensiskt nötkött.

Efter debaclet har EU plockat upp tråden och formulerat en motion om en utredning att presenterna under WHA. Inför mötet rapporterades att detta förslag stöds av 116 länder, sedan över 50 afrikanska länder slutit upp bakom motionen.

Dock har språket i detta förslag urvattnas så till den grad att USA inte ens har uttalat stöd för det. För att fler länder ska våga sluta upp bakom efterfrågan på en utredning om COVID-19, har EU valt att inte nämna vare sig Kina eller Wuhan, noterar Australian Broadcast Corporation:

Australia was the first nation after the US to call for an independent probe, drawing angry protests from China.

But since then, it has toned down some of its demands, while working to both toughen up — and gather support for — the EU motion.

(…)

The language in the draft motion is carefully crafted and does not mention China once. Nor does it mention the city of Wuhan, where the outbreak is believed to have begun.

Rapporten noterar även hur Australiens ursprungliga krav på att denna utredning ska ledas av en organisation utanför WHO har skrotats. I den nuvarande motionen framhålls att en så kallad oberoende utredning skulle kunna utföras inom WHO.

Faktum är att texten i det nuvarande förslaget om en utredning är så urvattnad att man till och med hoppas på stöd från Kina. Något som exempelvis Australiens utrikesminister tidigare jämförde med att låta tjuvskytten övervaka skogen.

Visserligen är det sant att Taiwans eventuella medlemskap i år fått större uppmärksamhet än tidigare. Det är också en seger i sig att över 100 änder slutit upp bakom ett förslag om en utredning angående uppkomsten och spridningen av COVID-19, trots Kinas ilskna motstånd till detta.

Icke desto mindre kommer årets upplaga av WHA sannolikt att innebära en stor propagandaseger för Kinas regim. Istället för taiwanesiskt deltagande, kommer medlemsländerna från första dagen minnas hur Xi Jinping i rak motsats till USA lovade extra miljarder för att bekämpa viruset.

Vidare kommer det eventuella antagandet av en utredning av virusets uppkomst vara så urvattnad att till och med Kina stödjer förslaget.

Published on

Ungern lovar hjälpa Kina att hålla Taiwan utanför Världshälsoorganisationen

Kinas ambition att söndra och härska inom EU har varit ett återkommande tema här på InBeijing på senare tid. Ett annat vanligt förekommande tema är Världshälsoorganisationens (WHO) uteslutning av Taiwan på Kinas vägnar. I veckan sammanföll de två i ett lika tydligt som oroande exempel.

På måndag inleds WHO:s årliga stormöte World Health Assembly (WHA), där Taiwan mellan 2008 och 2016 tilläts ha en roll som observatör. Efter att en ny taiwanesisk regering som förespråkar större ekonomiskt och politiskt avstånd till Kina tillträde, har dock Peking som ett av många straff för detta blockerat Taiwans medverka som observatör.

Med tanke på coronakrisen, och framför allt Taiwans framgångsrika sätt att hantera denna kris på, så har dock röster höjts för att landet borde tillåtas medverka vid WHA igen. En omröstning kommer hållas om saken nästa vecka, och allt fler länder har visat stöd för att Taiwan ska få delta på nytt:

Det skulle betyda mycket för det taiwanesiska deltagandet om EU kunde uttala sig i frågan med en gemensam röst. Detta förstår givetvis Kina, så därför har man pragmatiskt nog kontaktat en rad medlemsländer i unionen som kan tänkas lätta att övertyga att ta Kina parti.

Man har nu lyckats hitta en meningsfrände i frågan i form av Ungern, som lovar stödja Kinas motstånd mot att inkludera Taiwan i WHA, rapporterar South China Morning Post:

Hungary supports Beijing’s efforts to prevent Taiwan taking part in the upcoming World Health Assembly (WHA), according to a Chinese statement issued after a telephone conversation between the two countries’ foreign ministers.

China’s Foreign Minister Wang Yi called his European counterpart, Peter Szijjarto, on Thursday, the foreign ministry in Beijing said.

Tidningen uppger vidare att de båda utrikesministrarna – som av en händelse – under samtalet även talade om samarbete inom 5G, samt byggnationen av ett höghastighetståg mellan Budapest och Serbiens huvudstad Belgrad. Ungerns utrikesminister ska även ha tackat för de 121 hjälpsändningar med utrustning för att bekämpa COVID-19 som kommit från Kina.

Det inträffade utgör därmed tydligt exempel på två saker. Dels hur Kina inkasserar sin så kallade ”ansiktsdiplomati” – det vill säga export och gåvor av ovanstående utrustning – i politiska gentjänster. Utrustningen från Kina kommer tillsammans med förväntade politiska motprestationer, låt vara mitt under brinnande humanitär kris.

Dels är det ytterligare ett exempel på hur Kina genom att rikta in sig på ett eller ett par länder effektivt stoppar uttalanden eller agerande från EU som union. Ungern är nämligen vare sig det första eller det sista exemplet på länder som Kina lyckas övertyga till detta.

I artikeln ”EU oförmöget att kritisera Kina om mänskliga rättigheter” från sommaren 2017, skrev jag närmare om hur Grekland ensamt blockerade ett gemensamt EU-uttalande gällande bland annat den ökade repressionen mot Kinas civilsamhälle i allmänhet och tortyr mot rättsadvokater i synnerhet. Något som tros ha berott på bland annat Kinas investeringar i den viktiga hamnen i Piraeus.

Här står EU inför en stor utmaning, då Kinas förmåga att lokalisera och övertyga potentiella allierade medlemstater som Ungern, Grekland eller Serbien att ta kinesiska myndigheters parti i enskilda frågor är mycket imponerande. Kina har här utan tvekan uppfattat en svaghet i den konsensusbaserade utrikespolitiken inom EU, som man inte tvekar att utnyttja genom ekonomiska incitament till länder i främst östra och södra Europa.

I just Budapest grundades 2012 initiativet ”17+1”, som är ett slags forum där Kina samarbetar och håller årliga stormöten med 17 länder i dessa delar av Europa.

Det var mycket riktigt 17+1 snarare än EU som Xi Jinping fokuserade på under gårdagens samtal med Ungerns president Viktor Orban, som var en uppföljning på samtalet mellan de båda utrikesministrarna tidigare i veckan, skriver South China Morning Post:

In his call with Xi, Orban made no mention of the European Union, of which Hungary is a member, instead focusing on the Beijing-led “17+1” platform, comprising China and 17 eastern and central European countries. The EU considers the grouping another example of Beijing’s efforts to divide and rule.

According to Xinhua, Orban said that Hungary was willing to strengthen cooperation with China in areas such as trade and finance and “ready to support and participate in the framework of China and Central and Eastern European countries”.

Kinesiska myndigheter menar att ramverket är viktigt för samarbeten kring de nya sidenvägarna samt andra frågor i området relaterade till handel och ekonomi. Medlemsstater i nordvästra Europa har dock ofta uttryckt misstänksamhet kring initiativet, och 17+1 har alltså ofta pekats ut som en utstuderad metod från Kinas håll att söndra och härska inom EU.

Något som man alltså utan tvekan lyckats med i detta fall, genom att få över Ungern på sin sida. Enligt South China Morning Post har Kina i veckan även kontaktat Estland och Bosnien i frågan, men det är oklart vad samtalen med dessa länder resultera i.

Published on

Kina stoppar import av nötkött från Australien, hotar med strafftullar på andra varor

För ett par veckor sedan skrev jag här på InBeijing om hur Kinas ambassadör i Australien hotade med en bojkott av landets produkter, om den australiensiska regeringen fortsatte efterfråga en internationell utredning om uppkomsten och spridningen av COVID-19. ”Varför skulle kineser dricka vin och äta kött från ett land som inte är vänligt?”, frågade ambassadören retoriskt i en intervju med lokala medier.

Då Australien inte har avsagt efterfrågan på en sådan utredning, och landets utrikesminister istället kallade ambassadörens inte särskilt subtila hot för ekonomiskt betvingande, så har hoten under veckan materialiserats. Först hotade kinesiska myndigheter med strafftullar på upp till 80 procent på australiensiskt korn. Sedan stoppade man helt importen från fyra av landets största slakterier.

Från kinesiskt håll menar man att åtgärderna beror på problem med märkningen av köttet, och vidtagits för att skydda kinesiska konsumenter. Det är givetvis få som tror att agerandet inte har något att göra med kraven på en utredning och ambassadörens hot, då frågorna också kopplades samman på en tydligt vis under en av det kinesiska utrikesministeriets presskonferenser i veckan:

Enligt Reuters exporterade Australien biffkött värt cirka 20 miljarder kronor till Kina i fjol. Sammanlagt går 38 procent av all australiensisk export till Kina, vilket gör landet särskilt sårbart för exportstopp eller strafftullar. Näst på tur kan alltså korn stå, och ungefär hälften av den australiensiska kornexporten går till Kina.

Det är därför inte lustigt att de kinesiska ekonomiska hoten har effekt. Visserligen har inte regeringen böjt sig ännu, men den har fått kritik från såväl den liberala oppositionen som – surprise – näringslivet för sin kritik mot Kina. Reuters publicerar bland annat följande citat:

“Some politicians in Australia say too much, they need to stop this rhetoric with China, especially criticism and speculation regarding the origin of the COVID 19 virus,” said Sam McNiven, founder at Australian beef producer Providore Global exporting to China via a vertically integrated farm-to-table business model.

McNiven added that Australia should support its major trade partner China.

Men det finns också de som uttalar stöd för regeringen, och inte vill att Kinas regim ska nå framgång genom sina hot. Förutom förväntat uttalat stöd från amerikanska kongressmedlemmar – ”We back our Aussie mates” – så har även en av Australiens största fackföreningar tagit den konservativa regeringens parti.

Under gårdagen skickade Daniel Walton, nationell sekreteraren för Australian Workers Union, ett brev till premiärminister Scott Morrisson, med budskapet att visa ”nerver” och inte ”kapitulera” inför kommuniststatens dobbel med internationell handel. Australien måste ”stå emot försök till mobbning”, menade fackföreningschefen, och tillade att det ät hög tid att stå upp emot såväl Kina som de miljardärer som åtnjuter behagliga relationer med Pekingregimen.

Kinas agerande har också väckt starka känslor i parlamentet. En ledamot kallade exportförbudet för ”bastard act”, och menade att det utgjorde ett bevis på total mobbing, hot och betvingande från Pekings håll. Han föreslog att Australien borde använda den kinesiskägda hamnen i Darwin som en bricka för att möta de kinesiska hoten.

Fackföreningschefen Walton föreslog i sin tur att Australien ska gå samman med internationella partners för att skapa ett ”handelns NATO”, som ett steg i ett multilateralt led att stå emot Kinas föredragna metod av ”bilateral mobbing”.

RELATERAD LÄSNING:

”Australia-China trade tensions raise fears over future of agricultural exports” (The Guardian)
”China’s meat import suspension a reminder of Beijing’s ability to inflict economic pain” (Australian Broadcasting Corporation)

Published on

Kina och USA har trappat upp militära aktiviteter i Sydkinesiska havet under 2020

Spänningarna i Sydkinesiska havet har nått nya höjder i skugga av coronakrisen. Då risken för en konfrontation mellan USA och Kina har vuxit under årets gång, har amerikanska stridsflygplan utfört 39 flygningar över Sydkinesiska havet, Östkinesiska havet, Gula havet och Taiwan-sundet hittills under 2020, vilket är tre gånger mer än motsvarande period i fjol.

Det skriver South China Morning Post, som också noterar att två av flygningarna skett i närheten av Hongkong, vilket är ovanlig och ses som särskilt provocerande i Peking.

Likaledes utförde den amerikanska flottan under årets första fyra månader fyra så kallade ”navigationsfrihetsuppdrag”, jämfört med bara åtta under hela 2019. Dessa aktioner innebär seglatser på internationellt vatten, men som Kina gör anspråk på med hjälp av bland annat konstgjorda öar runtom i Sydkinesiska havet.

Detta följer på ökad diplomatisk och militär aktivitet av Kina i området. I slutet av april rapporterade flera medier om hur kinesiska myndigheter plötsligt offentliggjorde etableringen av två nya ”administrativa områden” i Sydkinesiska havet. Detta på internationellt vatten, vilket Vietnam också delvis gör anspråk på.

Bland andra Asia Times påepakde hur agerandet sker medan omvärlden är upptagen med COVID-19:

To project strength at home and exploit an unprecedented security vacuum caused by the Covid-19 pandemic, China is doubling down on its expansive claims to the contested South China Sea.

China’s State Council, the country’s chief administrative authority, announced in recent days the establishment of two new administrative districts in the South China Sea.

(…)

In that direction, Beijing introduced on April 18 the Xisha and Nansha districts under the aegis of Sansha City, itself a new prefecture-level unity first established in 2012 on the Woody (Yongxing) Island in the sea’s Paracel island chain that China contests with Vietnam.

Vad gäller Taiwan så har kinesiska stridsflygplan utfört minst sex stycken uppdrag i närheten av ön i år, samtidigt som hangarfartyget Liaoning bara förra månaden kunde siktas utanför den taiwanesiska kusten två gånger.

Den kinesiska retoriken vad gäller anspråken på Taiwan har trappats upp till en nivå där regimen fått problem att hantera de stämningar man själv piskat upp hos sin egen befolkning. Något som South China Morning Post varnar för i en artikel med rubriken ”China tries to calm ‘nationalist fever’ as calls for invasion of Taiwan grow”:

Beijing is trying to calm rising nationalist sentiment after a growing chorus of voices called for China to take advantage of the Covid-19 pandemic by invading Taiwan.

A number of commentators on social media have called for the island to be reunified by force – something Beijing has never ruled out – but some analysts believe the authorities want to play a longer game and are now trying to cool the “nationalist fever”.

USA:s försvarsminister Mark Esper säger enligt tidningen att han vill öka de militära investeringarna i regionen, med tanke på den oförutsägbara situationen.

Ytterligare en intervjuad säkerhetsanalytiker menar att den upptrappade amerikanska militära aktiviteten i området är en konsekvens av misslyckandet mellan USA och Kina att lösa meningsskiljaktigheter med hjälp av diplomati.

Gårdagens upplaga av InBeijing nyhetsbrev fokuserade på relationen USA-Kina och det ”nya kalla krig” som allt oftare används för att beskriva denna relation. Där sammanfattades bland annat hur kinesiska militären på senare år skaffat sig ett övertag vad gäller markbaserade ballistiska missiler och kryssningsmissiler i området, samt hur USA nu med hjälp av nya satsningar ämnar ta igen detta försprång.

Det handlar alltså om ingentingen mindre än en militär kapprustning i Sydkinesiska havet. Men frågan ställs även huruvida USA har råd att ägna sig åt en sådan med tanke på dels militära åtaganden i andra delar av världen, dels hur hårt landets har drabbats av COVID-19.

För att läsa läsa hela gårdagens nyhetsbrev där ett dussintal artiklar om den alltmer ansträngda relationen mellan Kina och USA sammanfattas, överväg att börja prenumerera på InBeijing Premium.

Published on

EU:s ambassadörer tillåter statlig kinesisk media censurera artikel om COVID-19 och relationen till Kina

För ett par veckor sedan skrev jag här på InBeijing om hur EU gav efter för kinesiska påtryckningar och gjorde betydande ändringar i en rapport från EU:s utrikesdepartement om COVID-19 och desinformation. Nu har en ny och lika generande episod utspelat sig inom samma område.

Med anledning av att det i veckan var 45-årsjubileum för relationen mellan Kina och EU, skrev Nicolas Chapuis, EU:s ambassadör i Kina, en artikel att publicera i statliga kinesiska medier, som även undertecknades av de enskilda ambassadörerna i Peking för samtliga av EU:s 27 medlemsländer.

Texten har uppmärksammats av flera anledningar. Till att börja med så är innehållet minst sagt diplomatiskt, eller rättare sagt inställsamt gentemot den kinesiska regimen vad gäller inte bara frågor som handel och klimat, utan även COVID-19.

Här ett utdrag ur artikeln som har rubriken ”EU-China ties vital amid global crisis” och kan läsas i sin helhet via China Daily:

At different stages of the pandemic, there has been reciprocal assistance between Europe, China, and others, demonstrating mutual support. The EU supported China when it was overwhelmed by the outbreak at the beginning of the year, with large donations of much-needed equipment. And now China is returning that support when Europe is in a time of need. That is how true partners act.

In addition to medical equipment, there is a real need for macro-economic assistance and significant debt relief for highly indebted countries. So once we join forces to beat back the virus, the next steps will be to join forces to forge a global economic recovery. The best way to accelerate the economic recovery is to expand trade. This is where, as major global players, successful cooperation on the EU-China bilateral front will be even more important. We will need more trade and investment on both sides, so a swift conclusion of negotiations on the EU-China Comprehensive Agreement on Investment will be crucial to this end.

Men ännu mer uppmärksammat är faktumet att texten, sin undergivna ton till trots, censurerades innan sina publicering. Samt att Nicolas Chapuis tillät detta, utan att först fråga de 27 ambassadörer som stod som undertecknare av artikeln.

Först fick Chapuis veta att medierna inte kunde publicera artikeln eftersom Kinas utrikesministerium hade invändningar mot innehållet. Bland andra South China Morning Post uppger sedan att det stycke som var tvunget att strykas innan publicering, gällde faktumet att COVID-19 först bröt ut i Kina:

In question were the words: “But the outbreak of the coronavirus in China, and its subsequent spread to the rest of the world over the past three months, has meant that our pre-existing plans have been temporarily side-tracked.”

Som jag tidigare skrivit här på InBeijing, så är det en del av kinesiska myndigheters propagandakrig kring COVID-19 att hävda att viruset kanske inte alls har sitt ursprung i Kina. Detta för att framställa sig själv som den viktigaste delen av lösningen – snarare än den främsta anledningen – till coronakrisen.

South China Morning Post framhåller även att kinesiska diplomater i Genéve, där Världshälsoorganisationen är baserad, har trappat upp sitt motstånd mot en utredning av virusets uppkomst. Chen Xu, Kinas FN-ambassadör, kopplade i veckan samman en sådan utredning med en ”absurd och löjlig” politisering av COVID-19.

EU gick Kina till mötes genom att stryka denna del, så att artikeln kunde publiceras i engelskspråkiga China Daily i samband med 45-årsjubileumet. South China Morning Post noterar dock att artikeln aldrig publicerades på kinesiska, trots löften från Kina att så skulle ske.

Men efter publiceringen har bland andra Wall Street Journal rapporterat att Nicolas Chapuis fått kritik från EU för censuren. Dels berättade han inte för de övriga 27 övriga ambassadörerna om de ändringar som Kinas utrikesministerium tvingade fram, dels förankrade han inte beslutet att godkänna censuren med sina chefer i Bryssel.

The European Union blamed its ambassador to Beijing for allowing a reference to the coronavirus’s origins to be censored in a European editorial in Chinese media, the latest in a string of allegations that Brussels is bowing to Chinese pressure.

(…)

The EU mission in Beijing agreed to the change. But late Thursday, the bloc said its ambassador, Nicolas Chapuis, didn’t consult Brussels on the decision and that national missions in Beijing weren’t informed either.

“The decision to go ahead, with considerable reluctance, was taken locally,” said a spokeswoman for EU foreign policy chief Josep Borrell. “This decision, taken under great time pressure, was not the right one to take. This has been made clear to the ambassador, who continues to have our confidence.”

Beslutet drog också på sig kritik från flera enskilda europeiska politiker. Norbert Röttgen, en av de tippade efterföljarna till Angela Merkel som ledare för Tysklands största parti, uttryckte på Twitter sitt missnöje över att EU:s ambassadörer först godtar Kinas narrativ, och sedan accepterar kinesisk censur:

Enligt Wall Street Journal kommer Bryssel inte att vidta några åtgärder mot den franska diplomaten Nicolas Chapuis, som varit EU:s ambassadör i Kina sedan september 2018. EU kritiserade samtidigt kinesiska myndigheters krav på censur enligt följande uttalande:

I vad som måste ses som ännu en seger för Kina propagandaapparat, kunde alltså statliga kinesiska medier publicera en artikel från EU:s samtliga ambassadörer som landets utrikesministerium fick censurera, samtidigt som man struntade i löften att publicera samma text på kinesiska.

Detta framstår som minst sagt naivt av Chapuis, som även efter publiceringen av den censurerade artikeln i veckan talade om att spänningarna mellan USA och Kina underminerar den globala hanteringen av COVID-19, men återigen undvek att kritisera kinesiska myndigheters agerande.

En teori är att COVID-19 först uppstod i ett laboratorium. (Bild: Unsplash.)
Published on

Kommer COVID-19 från ett kinesiskt laboratorium?

I samband med propagandakriget kring COVID-19 cirkulerar många olika uppgifter och rykten i medier och på nätet. En av de mest uppmärksammade på senare tid är att viruset har sitt ursprung i ett laboratorium i den kinesiska staden Wuhan, där det första fallet observerades sent i fjol.

Under den senaste dryga veckan har såväl USA:s president Donald Trump som landets utrikesminister Mike Pompeo torgfört idén att det coronavirus som nu härjar världen över kommer från ett kinesiskt labb. 30 april sade Trump att han hade en ”hög grad av förlitan” på att så var fallet.

Pompeo sade i sin tur i en intervju med ABC News i början av maj att det finns ”överväldigande bevis” att ett laboratorium i Wuhan var upphov till viruset.

Detta följer enligt Forbes i sin tur på en teori som plockades upp bland republikanska kongressledamöter i slutet av april, vilket enligt tidning fick Pompeo att ”trycka på” amerikanska underrättelsebyråer att gräva fram bevis för att så var fallet.

Det finns ett par synbara problem med denna teori som USA:s president och utrikesminister framhållit som högst sannolikt. Till att börja med så finns det inga bevis för att viruset härstammar från ett labb.

När Pompeo själv pressades på bevis av BBC, hade han inte mycket konkret att komma med:

Pompeo sade nu istället att ”vi inte kan vara säkra” på att viruset kommer från ett laboratorium i Wuhan, även om det finns ”signifikanta” bevis som tyder på att så är fallet.

Flera andra amerikanska experter, från den under coronaviruset ledande immunologen Anthony Fauci till USA:s försvarschef general Mark Miley har varit noga med att avfärda tanken.

Vidare är det inte bara i USA som denna teori utan konkreta bevis sår split. Så är också fallet mellan USA och andra allierade nationer. De övriga medlemmarna inom den viktiga underrättelsealliansen Five Eyes – det vill säga Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland – uttrycker stor skepsis mot den teori som USA:s två viktigaste politiker förespråkar.

Flera anonyma källor med insikt i Five Eyes har under den senaste veckan berättat för amerikanska medier om rapporter som medlemsländerna delat med varandra, där det bedöms som otroligt att en olycka i ett laboratorium skulle ha gett upphov till COVID-19.

Det är istället den djurmarknad som tidigare nämns i sammanhanget vilken framhålls som största sannolika faktor till katastrofen. Det finns förvisso en sannolikhet att viruset kommit till marknaden från ett laboratorium, men så länge bevis saknas så uttrycker övriga medlemmar i Five Eyes försiktighet inför att dra denna slags slutsatser, skriver bland annat CNN:

”We think it’s highly unlikely it was an accident,” a Western diplomatic official with knowledge of the intelligence said. ”It is highly likely it was naturally occurring and that the human infection was from natural human and animal interaction.” The countries in the Five Eyes intelligence-sharing coalition are coalescing around this assessment, the official said, and a second official, from a Five Eyes country, concurred with it. The US has yet to make a formal assessment public.

(…)

A third source, also from a Five Eyes nation, told CNN that the level of certainty being expressed by Pompeo and Trump is way out in front of where the current Five Eyes assessment is. This source acknowledged that there is still a possibility that the virus originated from a laboratory, but cautioned there is nothing to make that a legitimate theory yet.

The source added that ”clearly the market is where it exploded from,” but how the virus got to the market remains unclear.

Sydney Morning Herald rapporterar om hur teorin resulterat i ett bakslag för USA bland många australiensiska politiker och diplomater. En intervjuad källa säger att påståendet om labbet underminerar Australiens ambition om ett internationellt förbud mot djurmarknader av det slag som den i Wuhan dit viruset först kan spåras.

Men ännu viktigare så drar en före detta tjänsteman inom Australiens underrättelsetjänst en historisk parallell. ”Vi kan inte återupprepa tidigare misstag”, säger han med hänvisning till de uppgifter om massförstörelsevapen i Irak som rättfärdigade invasionen av landet 2003, men sedan visade sig sakna belägg.

Detta är särskilt olyckligt i fallet med Australien, som redan innan teorin om laboratoriet i Wuhan öppet uttalade stöd om en internationell utredning om hur COVID-19 uppstått och spridit sig globalt, vilket jag förra veckan skrev närmare om här på InBeijing.

Sedan dess har till och med EU uttryckt sitt stöd för att framföra krav på en internationell utredning om COVID-19 när Världshälsoorganisationen håller sitt årliga stormöte World Health Assembly i mitten av denna månad.

Oro som nu uttrycks från bland annat australiensiskt håll, är att om man backar upp krav på en sådan utredning, så kan det ses som att man stödjer en USA-ledd konspirationsteori om att viruset skapats vid ett laboratorium i Wuhan.

Kort sagt: Stora delar av omvärlden vill redan ha en internationell oberoende utredning om COVID-19. Det finns ingen anledning för USA:s ledande politiker att spela över sin hand genom att högljutt framföra en extrem teori utan bevis, vilket dels skapar tveksamheter bland allierade, dels ger kinesiska myndigheter en enkel utväg att skifta fokus på diskussionen.

Detta är givetvis något som redan har inträffat. Kinesiska myndigheter och medier är givetvis inte dummare än att dra nytta av denna slags tveksamma teorier.

Istället för att behöva försvara sig mot omvärldens växande skepsis mot hanteringen av situationen, kan statliga medier nu gå på offensiven genom att avfärda Trumps och Pompeos retorik om ett labb i Kina som en ond och vansinnig konspirationsteori.

Så för att svara på rubriken till denna artikel: Liksom med de flesta andra teorier, så går det inte empiriskt att avfärda att COVID-19 inte kommer från ett laboratorium i Wuhan. Men utan att kunna presentera några empiriska bevis för detta, så gör USA:s regering sig själv en riktig björntjänst, då slitningar skapas bland allierade och Kinas propaganda likt en skänk från ovan får ett enkelt mål att attackera och dra uppmärksamheten till.

RELATERAD LÄSNING:

U.S. statements on coronavirus origins diverge from allies” (Axios)
”What to make of the Trump administration’s Wuhan lab theory” (Axios)
”Australia annoyed as U.S. pushes Wuhan lab COVID-19 theory” (Reuters)
”China Says Pompeo Has No Evidence Virus Escaped From Wuhan Lab” (Bloomberg)

Published on

46 personer från Hongkong söker politisk asyl i Kanada, samtidigt som stadens proteströrelse vaknar till liv igen

The Globe and Mail rapporterar att minst 46 personer från Hongkong ansöker om politisk asyl i landet. Aktivisterna har på olika vis deltagit i den proteströrelse som påbörjades förra sommaren. De fruktar politiska rättegångar eller andra former av repressalier om de återvänder till sin hemstad.

De ansökande nämner även förföljelser och brutalitet från stadens poliskår, som The Globe and Mail framhåller har dokumenterats väl av Amnesty International och andra liknande organisationer. Tidningen har även talat med flera av de ansökande, som fått fingerade namn på grund av risken för repressalier mot dem eller deras familjer:

Carrie, in her late 20s, faces charges of rioting back home in Hong Kong for taking part in mass street protests last October. She said police officers repeatedly followed her, refused to show their identification and threatened her, saying something “might happen to you soon.”

She said fellow protesters were savagely beaten by police and she feared for her own safety.

She said in her opinion, “The Hong Kong government and legal system is a joke – a tool of the Chinese Communist Party.”

Ah Gor, in his early 30s, also faces charges of rioting. He took part in the protests at Hong Kong’s Polytechnic University last fall, where police laid siege to the campus occupied by activists. ”It was a war zone, he says. He was shot in the chest with a ”pepperball,” a projectile that spreads pepper-spray irritant upon impact.

Ah Gor initially intended to remain in Hong Kong and fight the riot charge, but he decided it was “pointless” because as political dissident the odds of a fair trial were low.

Det är relativt enkelt för medborgare i Hongkong att resa till Kanada, då inget visum behövs på förhand. Ansökningarna är således gjorda på kanadensisk mark, mellan 1 januari 2019 och 31 mars 2020. Samtliga ansökningar är under behandling, då tar kanadensiska myndigheter ungefär 22 månader att hantera en flyktingansökan.

The Globe and Mail intervjuar en advokat som understryker att fallen utgör ett slags test för Hongkongs juridiska system, då de ansökande har att övertyga kanadensiska tjänstemän om att de riskerar politiska rättegångar i ett Hongkong vars domstolar fortfarande i alla fall i praktiken är oberoende.

Värt att beakta är dock hur brottsrubriceringen ”upplopp” enligt Hongkongs lag klassas som en olaglig folksamling på tre eller mer personer där någon gör sig skyldig till att ”störa ordningen”. Upplopp kan innebära tio års fängelse. Flera rättsorganisationer har enligt The Globe and Mail varnat för att lagen – läs: gummiparagrafen – i dess nuvarande from kan innebära oproportionerliga straffsatser.

Detta vore heller inte de första politiska flyktingarna från vad som en gång var känt som Asiens fria stad. Som jag tidigare noterat på InBeijing, så beviljade Tyskland i fjol flyktingstatus till två aktivister från Hongkong som varit inblandade i sammanstötningar med polis 2016.

Under fjolåret intervjuade jag vidare ett par av de många aktivister från Hongkong som flytt till Taiwan, där de funderar på att bosätta sig eller ta sig vidare till tredje land för att söka politisk asyl.

The Globe and Mail påpekar samtidigt hur myndigheterna i Hongkong under de senaste veckorna – i skuggan av rådande coronakris – arresterat flera av stadens mest välkända pro-demokratiska politiker, aktivister och affärsmän.

Jag skrev närmare om detta här på InBeijing för ett par veckor sedan, i en artikel med rubriken ”Massarresteringar i Hongkong i skuggan av COVID-19”. Där förklaras också hur kinesiska myndigheter på senare utfärdat flera varning mot Hongkong, bland annat riktade mot de av stadens valda parlamentariker vars politiska arbete inte faller Peking på läppen.

Allt detta har fått protesterna i Hongkong att börjat blossa upp igen. Trots att det just nu råder förbud mot folksamlingar större än fyra på allmän plats, så hölls flera protester under första maj med över hundra demonstranter. Pro-demokratiska slogans ekade i staden igen, och brandbomber kastades på nytt.

Frustrationen bland stadens befolkning är fortfarande stor, vilket bland annat märks i en text från The Diplomat med rubriken ”As COVID-19 Loses Steam, Hong Kong Protests Heat Up”.

Där uttrycker intervjuade invånare att coronakrisen är den främsta anledningen till att proteströrelsen tillfälligt avtagit, och att man nu är redo att återigen påminna omvärlden att man inte har gett kampen om de krav som ställdes under förra årets demonstrationer.

För den som behöver en påminnelse om hur allvarligt läget var under fjolåret, rekommenderas bildserien ”Hong Kong in turmoil” från Reuters, som just blivit belönad med Pulitzer Prize. Jag kollade tidigare ikväll genom samtliga 204 bilder, varav många sågs i olika medier och på internet i fjol

Meningsskiljaktigheter råder om Taiwans eventuella roll i Världshälsoorganisationen. (Bild: Pixabay)
Published on

USA och Australien stödjer Taiwans deltagande i WHO, som inte ens svarar på förfrågan från Taiwan

Förra veckan skrev jag här på InBeijing närmare om hur Kinas ambassadör i Australien hotade med bojkott av australiensiska varor, om landets regering inte slutar efterfråga en oberoende utredning av uppkomsten och spridningen av COVID-19.

Sedan dess har retoriken trappats upp betydligt. Statliga kinesiska medier har bland annat jämfört Australien med ett tuggummi som fastnat under skosulan, samt framhållit att landets premiärminister Scott Morrison skulle behöva en örfil.

Men Australien backar inte. Bland annat har landet nu uttryckt sitt stöd för att Taiwan ska få delta i World Health Assembly (WHA), som är Världshälsoorganisationens (WHO) största årliga möte, vilket med största säkerhet kommer väcka ytterligare ilska i Peking.

Sydney Morning Herald citerar en talesman från Australiens utrikesdepartement som menar att WHO måste arbeta nära med alla hälsomyndigheter världen över, då allvaret kring COVID-19 kräver ett målmedvetet och globalt samarbete.

Taiwan tilläts närvara vid WHA som observatör i åtta år fram till 2016, då en ny regering som öppet motsätter sig Kinas anspråk på landet fick makten. Att utestänga Taipei från WHO och andra sammanhang är ett av många straff som Peking delat ut till Taiwan sedan dess.

Också från amerikanskt håll har det under veckan höjts röster för att tillåta Taiwan att närvara vid WHA, samt överse landets utestängning från FN som helhet.

American Institute in Taiwan, som är USA:s inofficiella ambassad i Taipei, lanserade i helgen en nedräkning till nästa upplaga WHA på sin Facebooksida, komplett med uppmaningar om att låta Taiwan delta vid mötet. Taipei Times citerar den första uppmaningen:

“The US firmly believes Taiwan has a role to play in global health and should be invited to observe the World Health Assembly later this month,” the AIT wrote on Facebook yesterday. “The inclusion of Taiwan in the #WHA would contribute to the goal of #HealthForAll and help Taiwan share the successful #TaiwanModel of COVID-19 prevention with the world.”

WHA kommer i år arrangeras 17-21 maj, och till största del hållas genom videokonferenser med anledning av just COVID-19. Ändå motsätter sig Kina att taiwanesiska myndigheter ska få delta, vilket går stick i stäv med Pekings påståenden om hur det är viktigare att bekämpa än att politisera viruset.

Detta följer på en tweet från USA:s delegation till FN, där man menar att banlysningen av Taiwan går emot själva organisationens principer:

Denna tweet skapade starka reaktioner från Kina, som Bloomberg utvecklar i artikeln ”China Opposes Taiwan Participation in U.N. After U.S. Tweet”.

Där framgår hur Kinas delegation till FN svarade att tweeten ”sårar känslorna” hos 1,4 miljarder kineser genom att lägga sig i Kinas interna angelägenheter. Regimen i Peking är den enda rättmätiga regeringen över Kina, och Taiwan är en omistlig del av Kina, menar delegationen.
Under gårdagen rapporterade bland andra Focus Taiwan vidare hur taiwanesiska myndigheter nyligen skickat en förfrågan till WHO att närvara vid WHA.

Brevet, som skickats direkt till WHO:s generaldirektör Tedros Ghebreyesus, framhåller Taiwans framgångar med att stoppa spridningen av COVID-19 samt landets bidrag till situationen globalt. Trots att Taiwan inte tillåts vara medlem i WHO, har man sedan utbrottets början delat information med såväl organisationen som andra länder.

Sedan i januari har bland annat Kanadas premiärminister Justin Trudeau och Japans premiärminister Shinzo Abe uttalat stöd för Taiwans deltagande i WHO. (Japans vice premiärminister Taro Aso föreslog även syrligt för en dryg månad sedan att WHO i sin nuvarande form borde byta namn till CHO – China Health Organisation.)

Generaldirektör Tedros har dock ännu inte svarat på Taiwans förfrågan.