Australien senaste landet där förtroende och inställning till Kina rasar bland befolkningen

Opinionsinstitutet PEW Research är känt för en rad olika undersökningar rörande politiska trender. Under fjolåret skapade detta rubriker i Sverige, då en av dessa undersökningar gav vid handen att 70 procent av svenskarna nu har en negativ syn på Kina. Det var en dramatiskt ökning från året innan, och tillika den största andelen bland de 32 länder som tillfrågades, näst efter Japan.

Under våren har PEW Research visat hur militära hot och coronavirus lett till en kraftigt försämrad bild av Kina bland befolkningen även i USA och Taiwan.

Detta är inga isolerade resultat, eller ens resultat från ett isolerat opinionsinstitut. För i veckan gav Lowy Institute ytterligare ett exempel på hur Kina alltmer aggressiva utrikespolitik påverkar landets rykte bland befolkningen i demokratiskt sinnade länder världen över.

Denna gång handlar det om Australien, där 94 procent av befolkningen nu vill se att landet minskar sitt ekonomiska beroende av Kina, vilket är den största andelen sedan undersökningen startade för 16 år sedan. Det skriver The Australian, och framhåller vidare att 8 av 10 tillfrågade australiensare samtycker till sanktioner mot kinesiska tjänstemän som gjort sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter.

Mindre än en fjärdedel av de tillfrågade litar på Kinas utrikespolitik, vilket är en minskning med 29 procentenheter på två år. Förtroendet för Xi Jinping har också minskat till 22 procent. Istället uppgår antalet svaranden som anser alliansen med USA som viktig för Australiens säkerhet nu till närmare 80 procent, vilket också är en ökning från fjolåret.

Undersökningen skedde genom att 2 448 invånare tillfrågades i slutet av mars, alltså innan Peking införde sanktioner på bland annat australiensiskt nötkött och korn. Det är således sannolikt att attityden mot Kina förvärrats sedan dess, då allt från oppositionspolitiker till fackföreningar har uttalat stöd för premiärminister Scott Morrisons linje att inte vika sig inför Kina ekonomiska repressalier.

En liknande utveckling kan exempelvis ses i Kanada, där 67 procent av invånarna i fjol hade en negativ bild av Kina, vilket var 11 procentenheter mer än året innan. PEW Research kopplar samman utvecklingen med arresteringen av två kanadensiska medborgare och den gisslandiplomati som jag tidigare denna vecka skrev om här på InBeijing.

Också i Storbritannien – som på senare tid fått omvärdera sin relation med Peking – ökade antalet invånare som har en negativ bild av Kina i fjol med 11 procentenheter, och utgör nu en klar majoritet av befolkningen.

Det är alltså tydligt att även om Kinas alltmer aggressiva politiska framtoning möjligen skrämmer många politiker och affärsmän till lydnad, så gör den knappast särskilt gott hos de breda folklagren i ett växande antal demokratier.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 800 andra artiklar? Överväg då att prenumerera på InBeijing Premium, eller att stödja sidan via Patreon eller Swish (073-0705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

2 Comments

  1. Förhoppningsvis kan det också vara så att folk i allmänhet har blivit mer medvetna och uppmärksamma på vad Kina går för. Det har ju börjat höras mer och mer i olika media.
    Att det inte bara är ett exportland av billiga produkter. För min del önskar jag att det i förlängningen skall leda till, om inte bojkott, så i alla fall att människor reflekterar både en och två gånger om man verkligen skall gynna ett land som använder sina marknadsandelar som utpressningsmedel. Jag slår på trumman så mycket jag kan för att få ut budskapet om Kinas metoder.
    Själv bojkottar jag kinesiska varor så långt det är möjligt. Komponenter i olika utrustning är det dock knepigt att undvika. Därför hoppas jag att många tillverkare tar sig ur Kinas grepp och hittar andra leverantörer. Det kan vara svårt att luska ut var produkter verkligen är tillverkade.
    Efterlyser en mer samlad information om företag som har sin tillverkning i Kina.

    • Jag betvivlar inte att fler och fler har börjat höra om vad Kina går för. Men samtidigt råder en oerhörd vrist på agerande. Vart går egentligen gränsen för vad omvärlden eller enstaka individer är redo att acceptera? Vi har nu folkmord av muslimer, ignorerande av internationella lagar i Hongkong samt ockupation av stora delar av Sydkinesiska havet. För att inte nämna kidnappningar och vanskötsel av utländska medborgare. Ändå är det för många “business as usual”. Finns det alls någon röd linje?

Kommentera