juli 2020

Published on

Hongkongs viktiga parlamentsval skjuts upp till nästa år

Under gårdagen skrev jag här på InBeijing om de arresteringar och utrensningar som ägt rum i Hongkong den senaste veckan, med den nya nationella säkerhetslagen som förevändning.

Dessa utrensningar inkluderar diskvalificeringen av tolv pro-demokratiska politiker från att kandidera till september månads viktiga parlamentsval. Texten avslutades med en varning om att valet kan komma att skjutas upp helt och hållet – och det var precis vad som hände i dag.

Under en presskonferens ikväll lokal tid, meddelade stadens regeringschef Carrie Lam att valet till den lagstiftande församlingen skjuts upp ett år, till september 2021. Beslutet togs av Lam enligt de speciella befogenheter som regeringschefen har i nödsituationer, med en ökning av antalet smittade i COVID-19 som förevändning. Hongkong har nu haft 100 eller fler nya fall av viruset under tio dagar i följd.

Lam sade att detta var det svåraste beslut hon tagit under hela året, men framhöll att hon har stöd för beslutet hos centralregeringen i Peking.

Som jag tidigare skrivit här på InBeijing, så är det sannolikt att de pro-demokratiska politikerna skulle kunna få en majoritet i parlamentet efter nästa val, trots att dess sammansättning är riggad för att gynna pro-kinesiska kandidater.

En tydlig signal om detta kom i november i fjol, då pro-demokratiska politiker kammade hem 15 av 16 distrikt i de inte fullt så viktiga lokalvalen.

Sedan dess har myndigheterna på olika vis försökt styra utgången i det kommande parlamentsvalet, inte minst med hjälp av den nationella säkerhetslagen och de ovannämnda diskvalificeringarna av pro-demokratiska kandidater. Nu skjuts alltså hela valet upp.

Under presskonferensen utvecklade Lam resonemanget bakom beslutet. Dels befinner sig flera av Hongkongs invånare i fastlandskina utan möjlighet att komma tillbaka och rösta. Dels skulle miljontals väljare utsättas för smittorisker, särskilt äldre väljare vilket i sin tur riskerar överbelasta stadens sjukvårdssystem.

Det är i sammanhanget värt att notera att val har genomförts i över 60 länder eller regioner sedan pandemin startade. Många av dessa – till exempel Sydkorea, Irland, Polen och Singapore – har drabbats mycket värre än Hongkong, som hittills haft drygt 3 200 registrerade fall av COVID-19 och blott 27 dödsfall.

Beslutet att skjuta upp parlamentsvalet har vidare skapat en rad frågetecken. Enligt Hongkongs konstitution är det även i nödläge endast tillåtet att senarelägga valet 14 dagar åt gången. Hur ska parlamentet fungera nu – kommer samma ledamöter få sitta kvar under ett års tid, även de pro-demokratiska som redan förbjudits att ställa upp i nästa val?

En klart besvärad Carrie Lam kunde inte ge något rakt svar på dessa frågor under kvällens presskonferens, utan underströk istället nödvändigheten av att invänta vad den nationella folkkongressen i Peking beslutar i ärendet.

En anledning till gårdagens diskvalificeringar, som alltså kom mindre än en dag innan beslutet att skjuta upp hela valet, kan vara att utesluta vissa av ledamöterna även utan något nytt val.

Ytterligare en anledning var ett annat beslut som meddelades under kvällens presskonferens, nämligen att de kandidater som diskvalificerats inte kommer få någon ekonomisk ersättning för sina kampanjkostnader. Som en extra förödmjukande åtgärd att lägga på högen, alltså.

Det finns också en tidsaspekt att beakta här. Den nationella säkerhetslagen trädde ju i kraft för bara en månad sedan. Att skjuta upp valet, ger myndigheterna ytterligare ett år att utöva politisk förföljelse mot kandidater man anser vara besvärliga.

Bild av arresterade Tony Chung från Twitter, @studentlocalism
Published on

Om de senaste dagarnas arresteringar och utrensningar i Hongkong

När Hongkongs nationella säkerhetslag trädde i kraft, lovade jag att här på InBeijing följa dess konsekvenser i form av arresteringar och olika former av politiska förbud. Det är därför dags för en uppdatering på ämnet, då flera betydelsefulla arresteringar och avsked ägt rum under de senaste dagarna.

Under gårdagen rapporterades att fyra personer mellan 16 och 21 år arresterats under den nationella säkerhetslagen misstänkta för secession. De fyra ungdomarna – ja, tonåringarna – hade nämligen på olika vis förespråkat att Hongkong bör vara en republik.

Fallen är viktiga då det är de första arresteringarna som äger rum under den nationella säkerhetslagen, som inte sker i samband med protester. Som jag skrivit här på InBeijing, så har tidigare arresteringar skett då personer innehaft flaggor, flygblad eller klistermärken under demonstrationer.

Denna gång skedde arresteringarna istället på grund av vad de fyra hade skrivit på sociala medier, uppger Steve Li, som är chef för den nya byrån för den nationella säkerhetslagen inom Hongkongs poliskår.

Enligt Hong Kong Free Press så uppger Li dock inte specifikt vilka inlägg eller grupper som det rör sig om. Han nöjer sig med att säga att de arresterade var involverade i en grupp som nyligen använt sociala medier för att etablera en organisation som förespråkar ett självständigt Hongkong.

Paragraf 20 av den nya nationella säkerhetslagens 66 paragrafer innebär ett maxstraff på livstids fängelse för den som ”medverkar, planerar eller implementerar” handlingar som kan kopplas till secession, ”oavsett om våld (force) eller hot om våld används”.

Enligt paragraf 21 är det brottsligt att göra yttringar eller uttalanden som förespråkar självständighet, oavsett huruvida detta tjänar till att motivera andra människor att tänka eller göra likadant.

För att bryta mot dessa paragrafer räcker det alltså att en tonåring på sociala medier uttrycker sin önskan om att Hongkong inte ska styras från Peking. I samband med arresteringarna varnade Li samtidigt andra personer för att tänka två gånger innan de utför ”likartade brott” på internet.

De arresterade kopplas till en grupp vid namn Studentlocalism, som tidigare förespråkat ett självständigt Hongkong men som 30 juni – dagen före den nationella säkerhetslagen trädde i kraft – meddelade att man upphör med sin verksamhet i Hongkong.

Studentlocalism meddelade dock vidare i mitten av juli att man startat en bransch av sin organisation i USA, i syfte att fortsätta arbetet med att göra Hongkong självständigt, bland annat genom att sprida information till den amerikanska allmänheten. Det är sannolikt att det är detta som ligger bakom arresteringarna, som innefattar organisationens tidigare ledare Tony Chung, 19 år gammal.

Som jag tidigare skrivit på InBeijing, så omfattar lagen handlingar som begås överallt i hela världen.

Vid sidan av dessa anmärkningsvärda arresteringar har även en rad politiska utrensningar ägt rum på senare tid. I dag meddelades att tolv stycken pro-demokratiska politiker, bland annat Joshua Wong och Alvin Yeung, ledare för Civic Party, diskvalificeras från att kandidera i det viktiga parlamentsvalet i september.

Detta innebär en upptrappning eftersom flera av de tolv har kandiderat till parlamentsvalen tidigare – Yeung sitter exempelvis i parlamentet nu, men tillåts alltså inte att ställa upp i det kommande valet.

Ändå hänvisade en talesperson från Hongkongs myndigheter till Hongkongs egen grundlag Basic Law. Dock med tilläggen att kandidaterna ”principiellt” inte får motsätta sig den nya säkerhetslagen, eller uttrycka sin ambition att rösta ned lagförslag eller budgetförslag från myndigheterna i hopp om eftergifter, om förslagne fått en majoritet i parlamentet.

Med andra ord får parlamentsledamöter vare sig tycka till om den nationella säkerhetslagen eller göra sitt jobb, om de vill ställa upp i det mycket viktiga valet i september. Talesperson tillade att det inte är osannolikt att ännu fler kandidater kommer att diskvalificeras.

Det är inte bara inom politiken som utrensningarna sker. Hongkongs utbildningsväsende är en av den nationella säkerhetslagens främsta måltavlor, vilket i veckan märkts särskilt vid stadens tidigare relativt fristående universitet.

Först avskedades juridikprofessorn Benny Tai från University of Hong Kong, där han varit verksam i tre årtionden. Tai var en av de tre främsta initiativtagarna till proteströrelsen i Hongkong 2014, och röstades bort av universitetsrådet, som domineras av kandidater med nära relation till Peking. Hans avsked uppfattas av många som ett bevis för att stadens akademiska frihet är ett minne blott.

Bara en dag senare, så uppgav Hong Kong Baptist University att den pro-demokratiska parlamentsledamoten Shiu Ka-chun inte får fortsätta föreläsa vid lärosätet. Universitetet erbjöd ingen motivering till beslutet, som Shiu likstället med ”politisk förföljelse”.

InBeijing kommer fortsätta följa vad som händer i Hongkong, särskilt som det i veckan även kom uppgifter om att stadens regering planerar ställa in september månads viktiga parlamentsval helt och hållet, med COVID-19 som förevändning.

Som jag tidigare har skrivit så är parlamentets utformning riggat på ett vis som gynnar pro-kinesiska ledamöter, vilka i nuläget också innehar en majoritet av platserna. Dock hyser myndigheter farhågor om att pro-demokratiska politiker kan komma att få egen majoritet, med tanke på deras framgångar i förra årets lokalval.

Officiell logo för vinter-OS i Peking nästa år.
Published on

Den oundvikliga diskussionen om en bojkott av vinter-OS i Peking år 2022

”Could Beijing 2022 Winter Olympics be hit by boycott over Xinjiang Muslim camps?”, var en av rubrikerna i internationella medier då en klocka för nedräkning av dagarna till invigningen av vinter-OS år 2022 avtäcktes tidigare denna vecka.

Just denna artikel publicerades i South China Morning Post, och framhåller att Sverige har en nyckelroll att spela i en eventuell bojkott av de olympiska spelen i Peking i februari 2022. Detta då Sverige tillsammans med Norge, Tyskland, Kanada, och Holland vann mer än hälften av alla guldmedaljer under vinter-OS i Sydkorea 2018.

Bland dessa länder har Kina just nu extremt dåliga diplomatiska relationer med USA, Kanada och Sverige. Det handlar bland annat om brott mot internationella lagar och bestämmelser, genom utomrättsliga kidnappningar av förläggaren Gui Minhai samt kanadensarna Michael Kovrig och Michael Spavor, var åtal jag skrev närmare om här på InBeijing förra månaden.

Men det främsta argumentet för en bojkott av den kommande olympiaden är förföljelsen av etniska minoriteter i västra Kina. Där har miljontals muslimer under de senaste åren hållits i politiska fångläger, vilket utgör den största pågående inlåsningen av etniska minoriteter i världen i dag.

Situationen jämförs allt oftare med ett folkmord, särskilt som det förra månaden uppdagades hur myndigheterna med hjälp av bland annat framtvingade aborter håller nere födelsetalen av uigurer och andra minoriteter i Xinjiang.

Parallellerna med Nazityskland går inte längre att undvika. ”Aldrig mer” blev ett ofta återgivet talesätt sedan ondskan i de tyska koncentrationslägren blev känd. Samtidigt var olympiaden i Berlin 1936 givetvis ett evenemang som hjälpte till att skänka internationell legitimitet till Naziregimen, samt piskade upp de nationella känslor som var absolut nödvändiga för att den tyska befolkningen skulle sluta upp bakom dess fanor.

Inte ens ett sekel senare så står vi här igen. En maktfullkomlig regim som expanderar sitt territorium, bygger upp sin militär och låser in miljontals etniska minoriteter i slutna lägersystem. Och ändå sannolikt ska få arrangera världens internationellt mest prestigefyllda idrottsevenemang.

Utvecklingen i Hongkong är ännu en anledning som får många att ifrågasätta spelens vara eller icke vara. Dels för att Kinas inskränkningar av stadens politiska och civila rättigheter utgör ett flagrant brott mot ett internationellt avtal som är registrerat i FN. Men dels även för att stadens nya säkerhetslagar innebär att utländska idrottares och åskådares säkerhet inte kan garanteras på kinesisk mark.

Som jag tidigare förklarat här på InBeijing så omfattar denna lag med sina gummiparagrafer alla människor i hela världen, oberoende på vart de bor eller vilken nationalitet de har. I praktiken skulle detta kunna innebära att en idrottare eller åskådare som någon gång kritiserat den kinesiska regimen eller sympatiserat med proteströrelsen i Hongkong, frihetsberövas i samband med olympiaden.

Lägg därtill alla flaggor, nationalsånger eller andra likartade symboler som figurerar under en olympiad. Även om ingen skulle arresteras, så innebär lagen restriktioner som kommer finnas i många deltagares bakhuvuden och står helt stick i stäv med allt som de olympiska spelen säger sig stå för.

Senast bojkotter av olympiska spel ägde rum var på 1980-talet. Först ställde sig 66 länder utanför OS i Moskva 1980 efter att Sovjetunionen invaderat Afghanistan. Det ledde till att Sovjetunionen och ytterligare 17 länder i sin tur bojkottade olympiaden i Los Angeles 1984.

En sak är i alla fall klar: Om det ska till någon bojkott av de kommande spelen i Peking, så är det länder som enskilt eller tillsammans måste ta initiativ till en sådan. Det är nämligen helt uteslutet att Internationella olympiska kommittén (IOK) på något vis kommer agera mot eller ens diskutera de övergrepp som sker i Kina.

Tvärtom så fräste organisationens ordförande Thomas Bach till för en vecka sedan för att varna regeringar eller andra aktörer från att förespråka en sådan bojkott. I samband med att Bach offentliggjorde att han kommer söka omval som IOK:s ordförande, citerades han enligt följande av Associated Press:

Although serious talk of a boycott has not begun, China’s human rights record is an expected target ahead of the Olympics. Some lawmakers and diplomats have criticized China for its detention and treatment of its Muslim minority Uighur people and pro-democracy activists in Hong Kong.

”Boycotts and discrimination because of political background or nationality are once again a real danger,” Bach warned in his keynote speech in Lausanne, Switzerland. ”A sporting boycott only punishes the athletes of the boycotting country and deprives their people of sharing in the success, pride and joy of their Olympic team.”

Asked at a later news conference if the IOC recently discussed the Uighur issue with Chinese authorities, Bach limited the focus of its role — to ”whatever is related to the Olympic Games” rather than society as a whole.

Och varför skulle Bach motsätta sig korruption då han själv utan omsvep ägnar sig åt densamma? Norge var ett av länderna som ansökte om att arrangera vinter-OS år 2022. Men man drog sig ur sedan man fått en lista med krav från IOK när dess delegation skulle besöka landet. Slate återger några av de krav som listan innefattade:

* They demand to meet the king prior to the opening ceremony. Afterwards, there shall be a cocktail reception. Drinks shall be paid for by the Royal Palace or the local organizing committee.

* Separate lanes should be created on all roads where IOC members will travel, which are not to be used by regular people or public transportation.

* A welcome greeting from the local Olympic boss and the hotel manager should be presented in IOC members’ rooms, along with fruit and cakes of the season. (Seasonal fruit in Oslo in February is a challenge …)

* The hotel bar at their hotel should extend its hours “extra late” and the minibars must stock Coke products.

* The IOC president shall be welcomed ceremoniously on the runway when he arrives.

* The IOC members should have separate entrances and exits to and from the airport.

* During the opening and closing ceremonies a fully stocked bar shall be available. During competition days, wine and beer will do at the stadium lounge.

* IOC members shall be greeted with a smile when arriving at their hotel.

* Meeting rooms shall be kept at exactly 20 degrees Celsius at all times.

* The hot food offered in the lounges at venues should be replaced at regular intervals, as IOC members might “risk” having to eat several meals at the same lounge during the Olympics.

Efter att norrmännen på grund av detta drog tillbaka sin kandidatur, beklagade IOK beslutet som ”ett missat tillfälle” för Norges befolkning och idrottare.

En bojkott av olympiaden i Peking utgör således ett alldeles ypperligt tillfälle att såväl markera mot folkmord och övergrepp i Kina, som att rensa ut bland det korrupta ledarskapet inom IOK.

Men till syvende och sist så måste alla enskilda idrottare liksom idrottsförbund och i förlängningen även politiker fråga sig själva: Känns det rätt att tävla om ära och prestige i huvudstaden för en totalitär regim som låser in miljontals muslimer i landets västra ände, och just har tagit kål på en av Asiens friaste platser i den södra landsänden?

Om det är någon i den demokratiska vintersportnationen Sverige som tycker att detta känns fel, så vore det högst klädsamt att säga ifrån.

RELATERAD LÄSNING:

”The Case for Boycotting Beijing 2022” (The Diplomat)
”What’s happening in hong Kong and Xinjiang prove that China doesn’t deserve the Olympics” (Washington Post)
”Opinion: The U.s. should boycott Beijing’s 2022 Winter Olympics” (Los Angeles Times)
”Boycott Beijing Winter Olympics, former top Canadian diplomat to Hong Kong says” (The Globe and Mail)

Dokument och handlingar brändes under gårdagen på gården vid Kinas konsulat i Houston
Published on

Ny upptrappning då USA ger Kina 72 timmar att stänga sitt konsulat i Houston

Sent i går skapades väcktes många frågetecken då eldsvådor kunde ses på gården till Kinas konsulat i Houston. Det stod snart klart att diplomaterna där höll på att bränna dokument och diverse handlingar, sedan konsulatet fått 72 timmar på sig att stänga ner.

Det är tydligt att denna märkliga episod är det senaste tecknet på en betydligt upptrappning i USA:s relation med Kina. Men i övrigt väcker det inträffade en rad frågetecken.

Vad ligger bakom stängningen av konsulatet, och varför fick tvingades Kinas konsulat i just Houston att slå igen? Låt mig i punktform rada upp några faktorer som är viktiga att beakta i denna nya upptrappning mellan världens två stormakter:

* Högt uppsatta amerikanska politiker som utrikesminister Mike Pompeo och Floridas senator Marco Rubio, har uttalat sig om stängningen i termer av att den den gjordes för att ”skydda amerikanska intellektuella rättigheter” samt att konsulatet i sig var ”ett stort spioncentrum”. Man vill alltså mena att industrispionage och andra former av spionage ligger bakom det plötsliga beslutet.

* Det är ingen hemlighet att kinesiska ambassader och konsulat används för att spionera och samla information på ett vis och i en utsträckning som få andra länders utländska beskickningar gör. För stora växlar ska dock inte dras över de uppbrända dokumentet och handlingarna – det hör nämligen till praxis att förstöra diplomatiska kommunikationer när en utländsk beskickning tvingas stänga.

* Stängningen kan alltså vara ett vis för USA att markera att man fått nog av den aktivitet som kinesiska diplomater i allmänhet företar sig på amerikansk mark. En annan tänkbar anledning till det inträffade är hur amerikanska diplomater har behandlats i Kina med anledning av COVID-19. De har haft bekymmer med inresor, fått åka runt till olika platser i Kina för att testa sig och sedan tvingats hyra dyra privatflyg för att återvända till USA om testen varit positiva.

* Ytterligare potentiell anledning kan vara att Donald Trump ytterligare vill förvärra relationen med Kina inför presidentvalet senare i år. Detta för att ta bort fokus från coronakrisens följder och istället föra upp relationen med Kina på agendan som viktigaste valfråga, då Trump med hyfsad kredibilitet kan framföra att han själv för en tuffare linje mot Peking än vad Joe Biden skulle göra.

* Ännu en tänkbar anledning – som i dag framfördes i nyhetsbrevet Sinocism – är att Trumps administration bedömer den egna chansen att vinna det kommande presidentvalet som allt mindre, och därför vill göra så mycket skada mot Kina som möjligt innan man förlorar valet. Detta dels på grund av ilska gentemot Kina för att COVID-19 förstörde den starka tillväxt som USA upplevde under Trumps första tid vid makten, dels för att det ska bli svårare för Bidens administration att reparera och återgå till en normal relation med Kina, om man nu skulle vilja det.

* Oavsett vilket så är det märkligt att just Houstons konsulat tvingas stänga. Som bland annat noteras i Foreign Policy China Brief, så är detta konsulat relativt litet och obetydligt. Medan konsulatet i Houston främst hanterar visum och annat pappersarbete, så är konsulaten i San Fransisco, New York och Chicago kända för att ägna sig åt spionage i större utsträckning.

Att stänga konsulatet i San Francisco hade ändå kunnat vara att gå ett steg för långt, med tanke på den stora kinesiska diasporan som finns i området och den viktiga funktion som detta konsulat fyller.

Förutsatt att det verkligen har inträffat en skandal som vi inte känner till, så kan stängningen av konsulatet i Houston vara ett försök från amerikanska myndigheter att provocera fram en kinesisk överreaktion som sedan kan användas för att ta till ännu tuffare åtgärder mot Kina.

För det är otänkbart att Kina, i rådande nationalistiska yra under Xi Jinping, skulle låta stängningen av konsulatet i Houston passera obemärkt förbi. Statlig media inledde exempelvis genast en omröstning online angående vilken amerikansk beskickning som Kina ska stänga ner i vedergällning.

Vi har redan sett en ”tit for tat-situation” rullats upp i år där USA och Kina utvisat eller nekat visum till varandras journalister.

Nu kommer sannolikt samma sak ske med diplomater, vilket är en allvarlig upptrappning och bådar mycket illa för relationen länderna emellan.

Published on

Ilska i Peking då allt fler länder skrotar utlämningsavtal med Hongkong

Den förlösande faktorn till att Hongkongs proteströrelse inleddes förra sommaren, var som många säkert minns att stadens regering försökte smyga ett utlämningsavtal med Kina genom en parlamentarisk bakdörr. Det är därför en smula ironiskt att många länder nu till Pekings förtret säger upp sina utlämningsavtal med Hongkong på grund av den nya säkerhetslag son införts i staden.

Men det är samtidigt fullt förståeligt. För som jag tidigare skrivit här på InBeijing, så innebär säkerhetslagens paragraf 38 att lagen omfattar individer av alla medborgarskap i hela världen, även om de inte är bosatta i Hongkong eller Kina.

Hur märkligt det än det låter, så skulle säkerhetslagen i praktiken kunna användas för att begära utländska invånare utlämnade till Hongkong om de bryter mot några av lagens gummiparagrafer.

Men värre ändå så innebär säkerhetslagen att en person som hamnar i polisens förvar i Hongkong, antingen genom att bli utlämnad eller genom att gripas på plats, kan föras över gränsen och ställas till svars inför kommunistpartiets domstolar i fastlandskina.

Innan den nya säkerhetslagen infördes så hade Hongkong utlämningsavtal med 20 länder. När allomfattande kinesiska lagar nu implementerats i Hongkong, har flera länder valt att omedelbart skrota dessa avtal.

USA, Australien och Kanada sade redan tidigare denna månad upp sina utlämningsavtal med Hongkong. D

Denna vecka gjorde även Storbritannien likadant. I samtliga fall har detta lett till ilskna reaktioner från Peking, som menar att uppsagda utlämningsavtal med Hongkong utgör en inblandning i Kina interna angelägenheter samt går stick i stäv med internationella avtal och bestämmelser.

Det är samtidigt värt att notera hur Pekings diplomater inte kan specificera vilka internationella lagar eller bestämmelser som detta gäller. Se exempelvis nedanstående tweets:

Ytterligare en ironi som är svårt att bortse från här är givetvis det faktum att Kina i och med den nya säkerhetslagen bröt mot ett internationellt avtal som är registrerat i FN, nämligen Sino-British Joint Declaration enligt vilket Hongkong lovas en rad politiska och civila rättigheter fram till år 2047.

Kinas utrikesministerium anklagade dock Storbritannien för att bryta mot detta avtal när premiärminister Boris Johnson meddelade att man kommer göra det enklare för miljontals av Hongkongs invånare att bosätta sig i landet och ansöka om brittiskt medborgarskap. Dubbla budskap som resulterat i bland annat denna meme som nu går runt på sociala medier:

Skämt åsido så är bråken i samband med de uppsagda utlämningsavtalen inte bara en indikation på den växande sprickan mellan Kina och den demokratiska världen, utan även ett tecken på hur Hongkong sedan den nationella säkerhetslagen på många vis snabbt har distanserat sig från omvärlden, vilket också var huvudtemat i nyhetsbrevet till prenumeranter av InBeijing Premium denna vecka.

Andra exempel på detta innefattar utvisade diplomater, en flyende presskår och den nya lagen Hong Kong Autonomy Act bestående av amerikanska sanktioner som hotar stadens status som internationellt finanscentrum.

Fler länder väntas säga upp sina utlämningsavtal med Hongkong under de kommande veckorna. Finlands utrikesminister sade nyligen att avtalet med Hongkong inte längre borde gälla på grund av risken att misstänkta individer kan tas till Kina och ställas inför rätta där.

Efter att EU:s 27 utrikesministrar samtalade förra veckan om eventuella åtgärder mot Kina på grund av situationen Hongkong, kom länderna överens om att se över just sina utlämningsavtal. Förutom Finland har även Tyskland, Holland, Portugal och Irland fortfarande utlämningsavtal med Hongkong.

Samtidigt är det värt att notera hur 39 länder har ratificerade utlämningsavtal med Kina. Även om merparten av dessa ingåtts med autokratiska länder, så finns där också flera västerländska demokratier.

Att flera länder nu överväger att säga upp sina utlämningsavtal med Hongkong snarare än Kina, beror på så något så enkelt som att Hongkongs nya säkerhetslag är ännu mer extrem än liknande lagstiftning på det kinesiska fastlandet.

Som jag tidigare har skrivit på InBeijing, så kan misstänkta individer endast lämnas ut till Kina om de gjort sig skyldiga till en förseelse som är brottslig även i landet där de befinner sig. Någon sådan klausul finns dock inte i Hongkongs säkerhetslag.

Enligt Hongkongs lag är det olagligt att exempelvis framföra viss kritik mot kinesiska myndigheter eller torgföra åsikten om att Taiwan är ett självständigt land, även om dessa handlingar är lagliga i de länder där de utförs.

Published on

Taiwanesiska diplomater utvisas från Hongkong efter krav att skriva under på ”ett Kina-principen”

Till helgen tvingades Taiwans högsta diplomat i Hongkong att lämna staden tillsammans med två av sina kollegor. De tre arbetade vid Taipei Economic and Cultural Office, Taiwans inofficiella ambassad i Hongkong. När de skulle ansöka om nytt visum, krävdes de denna gång på att skriva under ett dokument med budskapet att ”rigoröst uppehåller ett Kina-principen”.

”Ett Kina-principen” är Pekings formulering av den så kallade ”ett Kina-politiken”, det vill säga konceptet att Kina och Taiwan tillhör ett och samma land.

President Tsai Ing-wens administration, som styrt Taiwan sedan 2016, omfamnar inte denna tanke. Diplomaterna skrev därför inte under dokumentet, och utvisades således från Hongkong. South China Morning Post skriver följande om det inträffade:

“While in Hong Kong, [you should] rigorously abide by the one-China principle and Hong Kong’s Basic Law, as well as the rule of law in Hong Kong,” the declaration reads.

The trio were told they would either have to sign or be unable to renew their visas, something they refused to do while awaiting the results of their applications, according to the source. They ultimately left Hong Kong as their visas had expired.

Med ”the declaration” menas alltså den skrivelse som diplomaterna var tvungna att underteckan för att inte tvingas lämna Hongkong. Detta är särskilt intressant med tanke på Hongkongs nya säkerhetslag, där secession är straffbart med upp till livstids fängelse.

Som secession är formulerat i denna lag, så räknas det inte bara som brott att förespråka självständighet för Hongkong, utan även andra delar vilka Peking definierar som en del av Kina, inklusive Taiwan.

Att inte anse att Taiwan tillhör Kina är stick i stäv med Hongkongs nationella säkerhetslag. De tre taiwanesiska tjänstemännen hade i teorin kunnat bli arresterade för att vägra skriva under på att Taiwan är den del av Kina. Ett öde som förresten också kan drabba individer även om de inte är från Taiwan.

För som jag tidigare har skrivit här på InBeijing, så innebär paragraf 38 i den nya säkerhetslagen att alla individer, även om de inte är kinesiska medborgare eller bor i Hongkong, omfattas av lagen – även om brottet sker utanför Hongkong.

Veckans incident är första gången som taiwanesiska tjänstemän pressas att skriva på ett uttalande av detta slag för att få stanna i Hongkong. Taiwanesiska myndigheter uppmanade i fredags Hongkongs myndigheter att återgå till normala relationer, och låta utbytet mellan staden och Taiwan fungera som det gjorde innan säkerhetslagen infördes.

Liksom i andra länder, så hanterar Taiwans inofficiella ambassad i Hongkong allt från visum till ekonomiskt och kulturellt utbyte. Hongkongs immigrationsmyndighet lät veta att man inte kommenterar individuella fall, men att man agerat ”i enlighet med relevanta lagar och bestämmelser”.

Taipei Economic and Cultural Office har nu endast en anställd av högre rang kvar i Hongkong, som kommer fortsätta sköta beskickningen tills vidare. Och sannolikt kommer inte heller han låta sig skrämmas till att underteckna något uttalande om ett Kina-principen.

I dag uppgav nämligen Taiwans inrikesminister att någon sådan princip inte existerar, rapporterar Taiwan News:

Minister of the Interior Hsu Kuo-yung (徐國勇) on Sunday (July 18) said that there is no such thing as the so-called One China principle that stipulates Taiwan is part of China.

(…)

Hsu proclaimed: ”We are Taiwan, the Republic of China, and have nothing to do with the People’s Republic of China.”

Hongkongs nya nationella säkerhetslag riktar sig på flera punkter mot Taiwan, bland annat genom att specifikt kräva att taiwanesiska ”politiska organisationer” ska överlämna önskad information, även om de inte är baserade i Hongkong.

Det var därför knappast överraskande att Taiwans regering utfärdade en varning till sina medborgare för att resa till Hongkong, snart efter att lagen införts 30 juni.

Tidigare denna vecka varnade taiwanesiska myndigheter vidare omvärlden för en ökad risk för kinesisk gisslandiplomati efter att lagen införts, och uppmanade samtidigt världens demokratier att gå samman för att bemöta Pekings ”autokratiska” expansionspolitik.

De taiwanesiska diplomaternas sorti bör därmed inte bara ses som ett tecken på en allt sämre relation mellan Taiwan och Kina, i kombination med att kinesisk lagstiftning nu även gäller i Hongkong.

Debaclet bör även ses som en varningsklocka för medborgare av annan nationalitet än taiwanes, som i framtiden kan komma att avkrävas på samtycke om att Kina och Taiwan tillhör en och samma nation, särskilt om vederbörande har arbetat eller rest eller på något vis tidigare haft med Taiwan att göra på ett vis som inte faller regimen i Peking på läppen.

Published on

Kina investerar i spel och inspirerar utvecklare av casinospel

OBS: Texten är skriven av Adam Andersson

Sydostasien med Kina i spetsen är världens snabbast växande spelmarknad. Enligt analysföretaget Newzoo står Kina för en fjärdedel av världens totala spelkonsumtion. För att vidga sin marknad har kinesiska tech-bolag investerat i både nationella och internationella spelföretag. Flera av dessa har grundats i Norden. Samtidigt har spelstudios låtit sig inspireras av Asien och dess kulturer, och det märks framför allt på casinomarknaden.

Spelautomater med asiatiska teman

Sverige har en marknadsledande position när det kommer till casinospelsutveckling. Flera spelföretag utvecklar spelautomater och bordsspel till spelbolag i Sverige och runt om i världen. Växjöföretaget Play’n GO är en av dessa och de har satsat på att utveckla spelautomater. Deras Leovegas Book of Dead är en av de mest spelade videoslotarna. Spelet består av fem rullar och har totalt tio vinstlinjer. Spelet handlar om den kända äventyraren, Rich Wilder, som ska utforska egyptiska pyramider i jakten på den ökända boken. Spelautomaten är en av flera med Rich Wilder i huvudrollen. Det finns spelautomater som tar honom över hela världen, bland annat till Asien.

Play’n GO, som har vunnit priser för bästa mobilspel, ligger även bakom spelautomater med andra teman. Deras spel Golden Legend och Imperial Opera har en nära anknytning till Kina. I Golden Legend presenteras spelarna för kinesiska drakar, tigrar och sköldpaddor. I Imperial Opera har utvecklarna låtit sig inspireras av landets långa historia med teatrar och opera. Kinesisk opera härstammar från Ming-dynastin och kännetecknas av sin blandning av teater och musik. Andra spelautomater som har hämtat inspiration från asiatiska kulturer är Chinese New Year, Fu Er Dai och Big Win Cat.

Kina investerar i Norden

Av alla kinesiska bolag som investerar i spel är Tencent ett av de allra största. Deras hittills största spelförvärv var av Riot Games, 2011. Riot Games är ett amerikanskt spelföretag som ligger bakom spel som League of Legends och Valorant. Under 2019 investerade Tencent stort i nordiska spelföretag. De äger numer en tredjedel av svenska Fatshark, som både utvecklar egna spel och samarbetar med andra. Några av deras mest kända titlar är Bionic-serien och Terminator: Salvation. De har köpt upp Malmöföretaget Sharkmob och nu senast norska Funcom. Tencent köpte 29 procent av Funcoms aktier och är den största delägaren. Spelföretaget grundades 1993 och inriktar sig på MMORPG-spel.’

Tillväxten för nordisk, och framför allt svensk, spelutveckling har ökat under de senaste fem åren. Spelet Minecraft är en av de största framgångssagorna och utvecklaren Mojang såldes till Microsoft för en rekordsumma på 2,5 miljarder dollar, 2014. 2019 hade det sålts i över 176 miljoner exemplar. Det unika sandlådespelet lanserades i Kina under namnet Myworld, 2016. Spelet distribueras genom det kinesiska bolaget Netease, som även har gett ut Starcraft och World of Warcraft. Minecraft är inte det enda spelet från Sverige som har slagit igenom internationellt. Det finns flera andra exempel, såsom Candy Crush Saga och Battlefield, och kinesiska bolag vill inte gå miste om chansen att ytterligare succéspel utvecklas.

Asien, och framför allt Kina, är en viktig spelare inom spelindustrin. Inte nog med att det investeras i start-ups och etablerade spelstudios. Det är också en inspirationskälla till nya spel – både med kulturella, moderna och historiska teman.

Published on

Därför är Storbritanniens förbud mot Huawei särskilt viktigt

Nu i veckan blockerade brittiska myndigheter slutligen Huawei från att delta i utbyggnaden av landets 5G-nät. Dessutom ska företagets komponenter helt fasas ut från det brittiska telenätet till år 2027.

Beslutet möttes med stor ilska i Peking. Statlig kinesisk media talar om vikten med ”öppna och smärtsamma hämndaktioner” mot Storbritannien, då det från Kinas håll vore ett svaghetstecken att förhålla sig passivt.

Kinesiska myndigheter har också varnat för att man kommer vidta nödvändiga åtgärder för att bemöta Storbritanniens ”diskrimiering” av Huawei. Bland annat uppger handelsministeriet att övriga kinesiska investeringar i landet också kan komma att omvärderas, då brittiska myndigheter i och med beslutet sägs ha föråt principer om en fri marknad.

Den fräna reaktionen från Peking ter sig märklig med tanke på att såväl Huawei som kinesiska myndigheter bestämt hävdar att företaget är ett privat bolag, utan betydande kopplingar till regimen.

Vidare kommer Storbritanniens beslut efter en lång process, som började med att premiärminister Boris Johnson i januari i år meddelade att Huawei kommer tillåtas vara en del av det brittiska 5G-nätet. Sedan dess har Johnson upplevt stora påtryckningar, från såväl de egna leden som USA.

The Guardian framhåller hur Donald Trump tar åt sig äran för bannlysningen av Huawei, då hans administration drivit en särkilt hård linje för att utestänga bolaget från 5G-nät världen över:

The US president claimed credit for the UK move, boasting in a press conference that no White House “has been tougher on China” than his administration.

“I did this myself, for the most part,” he said as he spoke of having worked to pressure countries to not use Huawei, adding: “If they want to do business with us, they can’t use it.

Medan de amerikanska påtryckningarna särskilt spelat en viss roll för beslutet, så har såväl analytiker som brittiska politiker framhållit att det har desto mer att göra med en växande allmän misstro mot Kinas regim under de senaste månaderna. Detta på grund av bland annat utvecklingen i Hongkong, propagandakriget kring COVID-19 och den kinesiska ambassadörens aggressiva retorik i Storbritannien.

Under årets gång har en samling parlamentariker skapat China Research Group, en gruppering med främsta syfte att bannlysa Huawei. Gruppen, som innehåller dussintals parlamentariker från Johnsons eget parti, har hotat med att tvinga fram en omröstning i frågan om premiärministern inte självmant utesluter Huawei från landets 5G.

Desto viktigare än detta omvända ”blame game” angående vad som ligger bakom beslutet, är att det sannolikt kommer få stora följder för Huaweis verksamhet i andra länder världen över. Storbritanniens bannlysning kan nämligen komma att fungera som en slags tunga på vågen för regeringar som tvekar över huruvida man bör släppa in Huawei i sina 5G-nät.

I en artikel med rubriken ”U.K. ban on Huawei prompts calls for tougher EU approach”, skriver Politico om hur politiker i andra europeiska länder som motsätter sig Huawei nu har fått vatten på sin kvarn. Detta främst i Tyskland, som är det viktigaste marknaden i Europa som ännu inte tagit beslut i frågan.

Tyska EU-parlamentariker beskyller nu Angela Merkel för att agera hinder för en gemensam blockering av Huawei inom unionen. Frankrike har redan i princip utestängt bolaget, medan länder som Holland och Belgien sägs följa utvecklingen i Storbritannien nära och förväntas agera därefter.

En anledning till detta är att Storbritannien anses kompetent när det kommer till cyberförsvar och andra relaterade områden. Om brittiska myndigheter anser att Huawei är för riskabelt, så kommer sannolikt andra regeringar också fatta beslutet att man inte heller kan hantera de säkerhetsrisker som företagets närvaro i 5G-näten innebär.

Ett annat viktigt land som ännu inte beslutat om Huawei är Kanada. South China Morning Post understryker att det nu det blir svårt för kanadensiska myndigheter att motivera användningen av Huawei, då samtliga övriga länder i underrättelsealliansen Five Eyes har infört förbud mot bolaget.

Tidningen noterar att geopolitiska faktorer kommer spela in även i Kanada, särskilt med tanke på de nya bottennivåerna i den bilaterala relationen länderna emellan med anledning av de två kanadensiska medborgare som Kina kidnappade för 18 månader sedan som ”hämnd” för att Huaweis finanschef arresterades i Vancouver.

Kinesiska myndigheter uppger att man förväntar sig att Storbritannien ändrar beslutet, vilket dock knappast är troligt på grund av en rad inrikes- och utrikespolitiska faktorer. Mer troligt är alltså att beslutet kvarstår, samt leder till förbud mot Huawei i ännu fler länder.

Samtidigt som allt detta sker, så deltar Huawei i skrivande stund i utbyggnaden av 5G-nätet i Sverige. Förra månaden skrev jag närmare här på InBeijing om hur Tele2 anlitat Huawei i detta syfte, sedan digitaliseringsminister Anders Ygeman sagt att ”inte ser några problem” med företaget.

Den som behöver en påminnelse om riskerna med att använda Huawei i kritisk infrastruktur kan med fördel läsa mina tidigare texter ”Därför måste Huawei förse Kinas myndigheter med information” och ”Det verkliga problemet med Huawei och andra kinesiska aktörer” här på InBeijing.

Published on

Reflektioner kring Anna Lindstedt – åtalet som var dömt att misslyckats

Precis nu publicerade Expressen en artikel av mig om åtalet mot Anna Lindstedt. Texten kommer även i papperstidningen under morgondagen. Den innehåller en del reflektioner kring det märkliga åtalet mot Sveriges tidigare Kinaambassadör, som tingsrätten till helgen friade från brottsmisstanken ”egenmäktighet vid förhandling med främmande makt”.

Detta var de facto en rättegång vars utgång var utgjord på förhand. Det blir tydligt för varje person som läser domen, eller för den delen ovanstående Expressen-artikel. Istället för att upprepa vad som står där, låt mig nedan i punktform sammanfatta varför åtalet mot Anna Lindstedt var både märkligt och dömt att misslyckas:

* Lagen som användes för att åtala Anna Lindstedt, ”egenmäktighet vid förhandling med främmande makt”, är flera hundra år gammal och har inte använts sedan 1794. Den innehåller enligt rådmannen en rad ålderdomliga ord och uttryck som gör det svårt att tyda innehållet.

* En av de tre förutsättningarna för att den misstänkte ska kunna fällas enligt denna lag, är att vederbörande agerat ”i föregiven egenskap av behörigt ombud”. På modern svenska betyder det att någon som inte har rätt att företräda Sverige utger sig för att så vara.

* Enligt tingsrätten kan en ambassadör per definition inte handla i föregiven egenskap av behörigt ombud, just eftersom vederbörande är ambassadör. Lindstedt frias därmed just för att hon var ambassadör. Hennes vårdlösa handlingar spelar ingen som helst roll för utfallet.

* Anledningen till att åklagaren valde denna föråldrade krigslag, är att tjänstemannaansvaret avskaffades 1976. Sedan dess är svenska tjänstemän inte straffrättsligt ansvarig för att missköta sitt arbete – inte ens då det sätter andra medborgare i direkt fara, vilket i detta fall skedde med Angela Gui.

I artikeln skriver jag vidare om hur riksdagen våren 2018 enhälligt röstade genom en motion från Moderaterna om att återinföra tjänstemannaansvaret i Sverige. Men regeringen har inte agerat. Därför är en paragraf så gammal att innebörden knappt går att tyda den bästa lagstiftningen för att åtala en tjänsteman som agerar likt Anna Lindstedt.

Därför har Sveriges största diplomatiska skandal i modern tid nu slutat med att alla kommer undan helskinnade. Och inte nog med det. För genom att frias från ett brott som ingen påstått att hon begått, har Lindstedt nu rentvåtts och röster höjs rentav för att hon ska gottgöras eller kompenseras!

Förslag på gottgörelse genom nytt jobb kommer inte oväntat från Sven Hirdman, tidigare ambassadör i Ryssland, som försvarat Lindstedt sedan fallets början. Den som vill veta vad Hirdman går för kan med fördel läsa artikeln ”UD-veteran spred vidare rykten om Gui Minhai” av Magnus Fiskesjö.

Det är bara konstatera att ur led är tiden, eller i alla fall lagen. Håller nu på att skriva en längre text om fallet för en engelsk publikation, där just lagstiftning på detta område diskuteras närmare – samt huruvida små demokratier som Sverige är rätt rustade för att bemöta det hot som Kinas alltmer aggressiva påverkans- och underrättelsearbete innebär.

Published on

Taiwan världens andra säkraste land – Sverige på plats 83 av 133 i omfattande ranking

Rankingar är aldrig enkla att sammanställa och blir alltid ifrågasatta och debatterade. Kanske är det just detta som är attraktionskraften med listor? Oavsett vilket så blev inlägget ”Taiwan har världens bästa sjukvård, Sverige på plats 28 av 89 länder” från augusti i fjol ett av de mest lästa och kommenterade inläggen här på InBeijing förra hösten.

Därför tänkte jag nu återge ännu en ranking där Taiwan hamnar mycket högt och Sverige sannolikt ligger lägre än vad den egna självbilden vill göra gällande. Det handlar om säkerhet.

För mig och många andra västerlänningar som flyttat till Taiwan, är säkerhetsläget bland det absolut mest tilltalande med att bo på ön. Våldsbrott existerar knappt, i synnerhet oprovocerade sådana. Stölder är också mycket ovanliga. Det hör till vanligheterna att folk lämnar mobiler och datorer på borden vid kaféer och bibliotek.

Rankingen i fråga sammanställs av Numbeo, som bland annat är känd som världens största databas för levnadskostnader, byggd på rapportering online från hundratusentals personer i tusentals länder. Numbeo sammanställer även rankingar inom andra områden, varav ett är säkerhet, eller ”Crime Index” som listan på 133 länder och territorier har som engelsk rubrik.

Rankingen över säkerhet går från 0 till 100, och är en inverterad ranking av kriminaliteten. Exempelvis har Taiwan ett ”Crime Index” på 15,26 vilket ger landet ett säkerhetsindex på 84,74. Med detta kommer Taiwan på andra plats, efter Qatar vars säkerhetsindex är 88,10.

Sverige återfinns först på plats 83 med ett säkerhetsindex på 52,57. Med detta ligger man inklämd mellan Frankrike på platsen ovan och USA på platsen under.

I den absoluta botten återfinns Venezuela med ett index på 15,64 och Papua nya Guinea på 19,96. Andra länder av intresse på listan innefattar:

6) Hongkong
10) Japan
14) Island
19) Finland
20) Danmark
24) Sydkorea
33) Kina
42) Norge
53) Thailand
55) Ryssland
70) Storbritannien
103) Somalia
124) Syrien
130) Afghanistan

Hela listan kan ses via Numbeos hemsida, liksom metodiken bakom rankingen.

De senaste fyra åren har jag varit bosatt i Taiwan och Japan och endast vistats i Sverige eller andra länder några få veckor om året. Under dessa fyra år kan jag inte minnas att jag har sett ett enda slagsmål eller ens några märkbara incidenter av irritation mellan människor, undantaget möjligen på fotbollsplanen.

Jag har även tagit för givet att inte behöva låsa cykeln eller hålla någon särskild noggrann koll på vare sig mobil eller plånbok. Även fast jag kanske inte borda skriva detta här, så låser jag faktiskt inte ens dörren särskilt ofta.

Taiwan och Japan har givetvis genom historiens gång haft sin beskärda del av såväl politiskt våld som organiserad brottslighet. Men den nuvarande rankingen tar inte hänsyn till vad som skedde förra seklet. Jag kan bara konstatera att de skjutvapen, personrån eller våldsamma protester som ofta kan ses annorstädes vore helt otänkbara här.

För några veckor sedan då jag såg på tv tillsammans med en japansk familj, så talade nyhetsuppläsaren med upprörd röst om att någon hade skurit sönder tre bildäck till synes helt utan anledning. Familjen i fråga kunde inte förstå varför i allsin dar någon skulle kunna få för sig att göra på detta vis!

Många av er läsare har erfarenhet av att resa eller bo i Asien. Vore intressant med era synpunkter angående säkerhetsläget i såväl olika asiatiska länder, som Sverige jämfört med olika platser i Asien. Lämna gärna en kommentar nedan.

(OBS: Se här information om CBD olja.)

Published on

Tidigare Kinaambassadör Anna Lindstedt friad på alla punkter

I dag kom domen mot Sveriges tidigare Kinaambassadör Anna Lindstedt, misstänkt för egenmäktighet i förhandling med främmande makt efter att har lurat Gui Minhais dotter Angela Gui till Stockholm för möten med kinesiska agenter som försökte skrämma henne till tystnad.

Liksom många förväntat sig, så friades Lindstedt på alla punkter. Redan på förhand hade åklagaren endast yrkat på en villkorlig dom. Sveriges Radio rapporterar:

Anna Lindstedt har nekat till brott och säger sig ha agerat utifrån sina befogenheter och skyldigheter. Åklagaren Henrik Olin yrkade på att Anna Lindstedt skulle dömas till villkorlig dom om hon skulle dömas för brottet egenmäktighet vid förhandling med främmande makt.

Stockholms tingsrätt meddelade under fredagen att hon frias från brottet. Tingsrätten anser att hon agerat på ett sätt som ligger i linje med hennes uppdrag som Kinaambassadör. De anser även att båda affärsmännen som medverkade under mötet inte kan anses ha företrätt främmande makt.

Som läsare av InBeijing redan vet, anser undertecknad att en fällande dom hade varit mer rättvis. Detta dels för att Lindstedt med sitt vårdlösa agerande inte främst försatte sig själv utan den redan utsatta Angela Gui i fara, dels därför att hon uppmanade Angela Gui att gå med på de kinesiska så kallade affärsmännens krav, det vill säga att hålla tyst om sin far i utbyte mot ett halvhjärtat löfte om att då eventuellt få träffa honom.

Vidare framstår det för alla som tagit del av förundersökningen som utom allt rimligt tvivel att Lindstedt ignorerade Utrikesdepartementets instruktioner och agerade helt på eget bevåg. Men i rättegången så blev bevisbördan närmast omvänd, och det blev ju mycket svårt för åklagarsidan att bevisa hur Lindstedt de facto hade uppfattat de stundtals förvisso något oklara instruktionerna från Stockholm.

Den som vill veta mer om fallet kan med fördel läsa den serie i sju delar som jag skrev på InBeijing tidigare i år:

Ӂtalet mot Anna Lindstedt del 1: Kevin Liu (26 januari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 2: Lista över möten och viktiga händelser (29 januari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 3: Kinas förföljelser, krav och hot mot SVT” (30 januari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 4: Kritiken från chefer och kollegor” (1 februari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 5: Ambassadörens reaktion då hon tvingades lämna Peking i förtid” (6 februari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 6: Ambassadörens försvar” (14 februari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 7: Därför är det rätt att åtala ambassadören” (10 mars)

När denna historia nu är över, kan vi alltså konstatera att en svensk ambassadör manipulerades till att lura dottern till en kidnappad förläggare till möten där kinesiska agenter hotade henne att hålla tyst eller aldrig mer få se sin far i livet.

Enligt det svenska rättsystemet är detta tydligen helt i sin ordning, eftersom alla inblandade friades på alla punkter. I Peking skrockar man säkert gott åt detta. Man kan ju undra vad som hade hänt om en kinesisk ambassadör agerat på samma vis.

Published on

Vad innebär det att Hongkongs nya säkerhetslag även gäller utomlands?

En av de mest förvirrande aspekterna av den nya allomfattande nationella säkerhetslagen i Hongkong, är att den även gäller utomlands och även omfattar utländska medborgare. Jag tänkte här skriva lite närmare om betydelserna, syftet och riskerna med detta.

Den 38:e av lagens 66 paragrafer föreskriver alltså inte bara att åtal kan väckas mot invånare i Hongkong som begår brott mot lagen utanför stadens gränser. Den uppger vidare att lagen också gäller för utlänningar som inte är bosatta i staden och bryter mot lagens innehåll i utlandet.

Lagen går inte att tolka det på något annat vis än att Peking, som Axios formulerar det, nu ”olagligförklarar aktivism globalt”:

What’s happening: Article 38 of the national security law states, ”This Law shall apply to offences under this Law committed against the Hong Kong Special Administrative Region from outside the Region by a person who is not a permanent resident of the Region.”

* In other words, every provision of the law applies to everyone outside of Hong Kong — including you.

Den nya lagen gör det brottsligt att förespråka demokratiska reformer i Hongkong – eller för den delen att kritisera Kinas regim – oberoende på vem som gör detta eller var det sker.

Detta är väsentligt eftersom regimen under flera års tid och i ökad utsträckning med olika metoder försökt tysta kritik världen över. Nu ger man sig själv laglig grund för att göra detta helt öppet.

Rättsliga experter som Axios talar med bekräftar att Hongkongs nya säkerhetslag ”omfattar varenda enskild människa på denna planet”. Till och med att på Twitter eller andra sociala medier kritisera utvecklingen i Kina kan nu bli straffbart med flera års fängelse.

Rent praktiskt är det viktigt att förstå hur paragraf 38 främst riktar sig mot två målgrupper. Dels vill man kunna klämma åt de av Hongkongs invånare som bedriver aktivism för sin sak i utlandet. Det inkluderar politiker som Joshua Wong, vilka fört samtal med amerikanska och europeiska politiker.

Det inkluderar även exempelvis de av stadens invånare som talar om situationen i Hongkong då de studerar eller reser utomlands. Australian Broadcast Corporation skrev exempelvis i veckan en obehaglig artikel om hur kinesiska studenter spionerar på studenter från Hongkong på australiensisk mark, och sedan rapporterar om dem på ett vis som gör att de kan åtalas i enlighet med den nya säkerhetslagen då de återvänder hem.

Men än viktigare så vänder sig lagen alltså även mot varje utländsk medborgare i hela världen. Det är därför värt att titta närmare på de egentliga riskerna med att bryta mot denna lag, samt hur det i praktiken skulle kunna få vilka slags följder.

Donald Clarke, professor vid George Washington University som specialiserar sig på kinesisk lag, har skrivit en analys om artikel 38. Han påpekar där bland annat att Hongkongs nya säkerhetslag är mer sträng än kinesisk lagstiftning, som föreskriver att en handling som begås i utlandet av en utländsk medborgare är brottslig i Kina endast om den också är ett brott i landet där handlingen utförs.

Exempel på personer som tidigare fängslats i Kina för handlingar de har begått i utlandet inkluderar bokförläggaren Gui Minhai, aktivisten Lee Ming-che och dissidenten Wang Bingzhang. Dessa har, i den kinesiska regimens ögon, alla gjort sig skyldiga till relativt grova brott. Dessutom har Peking försökt övertyga omvärlden om att dessa individer på grund av sin etnicitet är kinesiska medborgare.

Hongkongs säkerhetslag är dock svepande nog för att i teorin kunna omfatta mindre förseelser, som kritik mot lokala eller kinesiska myndigheter på sociala medier, även för individer som inte är etniska kineser. Detta innebär att varje person som bryter mot den nya lagens vagt definierade paragrafer riskerar följder om vederbörande besöker Hongkong, eller har familjemedlemmar eller tillgångar i Hongkong.

Än värre ändå så varnar Clarke för att Hongkongs myndigheter i praktiken kan begära att en person som bryter mot säkerhetslagen ska utlämnas för att ställas till rätta i staden. Detta kan i sin tur betyda att den misstänkte ställs inför rätta i kommunistpartiets domstolar på det kinesiska fastlandet, om Peking anser att fallet är av den ”särskilda karaktär” som innebär att det bör avgöras i Kina.

Men här uppstår ett par praktiska problem. Dels bygger utlämning på att brottet som begås ska vara straffbart både där det sker och i landet som begär utlämning. Då kritik mot kinesiska myndigheter inte är olagligt i västerländska demokratier, är det svårt att tänka sig att myndigheterna i exempelvis Kanada eller Frankrike skulle utlämna individer till Kina för denna slags handlingar.

Vidare är det i dag bara cirka 20 länder som har ett utlämningsavtal med Hongkong. Dessa inkluderar förvisso flera demokratier som USA, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Tyskland och Australien. I alla fall tills alldeles nyligen. För på grund av den nya nationella säkerhetslagen, har flera av dessa länder ogiltigförklarat dessa avtal med Hongkong.

Kanada – som redan har två invånare kidnappade i Kina – sade upp sitt utlämningsavtal med Hongkong 3 juli, bara ett par dagar efter att staden antog den kinesiska lagstiftningen. Senast i dag rapporterades att Australien gör detsamma:

Men, konstaterar Donald Clarke, det finns fortfarande risk för utlämning från länder som vill vara den kinesiska regimen till lags.

Han tar upp Thailand som ett uppenbart exempel, eftersom det var därifrån som Gui Minhai kidnappades av kinesiska säkerhetsagenter för att sedan med thailändska myndigheters goda minne föras över gränsen till Kina. Exemplet är också särskilt relevant ur en svensk kontext därför att Thailand är ett populärt resmål för svenskar.

Clarke varnar därmed i sin analys att personer som kan tänkas ha brutit mot Hongkongs säkerhetslag inte bara bör hålla sig bort från Hongkong, utan även från Thailand och andra länder vars regeringar kan tänkas vara villiga arr springa Kinas ärenden.

Han varnar även för att besöka Kina, då Hongkongs myndigheter i praktiken skulle kunna begära att en misstänkt lämnas ut från Kina till Hongkong:

My bottom line: If you have said or done things that you think might have put you on China’s (or Hong Kong’s) radar screen, stay out of Hong Kong, China, and countries that are likely to do what China wants them to do. If you have possibly violated the NSL but no mainland law, I would still stay out of the mainland; perhaps Hong Kong could request that the mainland extradite you to Hong Kong. But I think that if you felt safe about what you were doing where you were living before the NSL, you can continue to feel safe as long as you stay in that place. But you might have to be more careful about where you travel. I don’t recommend Thailand if you’re in the PRC government’s sights.

Att bryta mot Hongkongs nationella säkerhetslag i, låt oss säga, valfri europeisk demokrati är alltså sannolikt inte särskilt farligt. Risken är då obefintlig att man kommer ställas inför rätta i Hongkong eller Kina.

Men samtidigt är det heller inte detta som är meningen med lagen. För precis som är fallet med den nationella säkerhetslagens gummiparagrafer generellt sätt, eller de oklara instruktionerna för att plocka bort böcker från stadens skolor och mässor som jag skrev om närmare i går, så är det främsta syftet med att göra hela världen föremål för den nya säkerhetslagen att skapa osäkerhet och självcensur.

För varje person som i framtiden planerar resa till Hongkong, Kina eller närområdet riskerar alltså konsekvenser. Det innebär att allt från företag till akademiker och journalister som kan tänkas behöva ha någonting att göra med området i fortsättning kommer behöva tänka extra noga på vad de gör och säger. För att inte tala om alla de idrottare som ska delta i vinter-OS i Peking 2022.

Det är värt att notera hur denna lag i det närmaste är helt unik internationellt. Fortune understryker hur exempelvis USA och Storbritannien har lagar som inkluderar arrestering och utlämning av personer som i utlandet brutit mot deras lagar. Men detta innefattar bara ländernas egna medborgare, i skarp kontrast till Hongkong säkerhetslag som omfattar alla människor i hela världen.

Axios drar en parallell med amerikansk terrorlagstiftning, men framhåller hur denna endast avser våldsamma terrorbrott och inte yttrandefrihet. Man konstaterar därför att lagen i Hongkong utgör en expansion av andra länders lagar i utlandet som saknar motstycke i historien.

Vidare tittar CNN närmare på vad artikel 38 innebär för personer som planerar resa till Hongkong, där ju turism alltid har varit en viktig del av den lokala ekonomin. Efter att den nationella säkerhetslagen antagits så har dock bland annat USA, Storbritannien, Kanada och Australien utfärdat varningar eller gjort ändringar i sin reserekommendationer till Hongkong.

USA har höjt risknivån för Hongkong till 2 på en skala av 4. Storbritannien och Australien varnar för att resenärer kan bryta mot lagen utan att veta om eller mena det, samt riskera livstids fängelse som följd. Kanada varnar i sin tur sina invånare för riskerna med godtycklig frihetsberövning samt utlämning till Kina.

En professor i juridik i Hongkong som intervjuas understryker dock osannolikheten med att turister skulle bryta mot lagen, samt att det ”nästan vore omöjligt” att de arresterades eller överlämnades till Kina för detta. Professorn i fråga menar exempelvis att lagen inte omfattar kritik mot kinesiska ledare på sociala medier.

Men i nästa mening tillstår professorn att det ”kanske vore problematiskt” om turister har gett ”donationer eller andra former av stöd” till individer enligt den nya säkerhetslagen klassas som kriminella. Återigen handlar det alltså om vaga definitioner och osäkerhet.

Myndigheterna i såväl Hongkong och Kina har upprepade gånger försäkrat att den nya lagen endast riktar sig mot ”en liten minoritet”, samt att alla som inte bryter mot lagen inte har något att oroa sig för.

Detta låter ju bra. Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg hur pass oklart definierade lagens gummiparagrafer är, samt att kinesiska myndigheter exempelvis benämner den dryga miljon människor som 1989 demonstrerade på Himmelska fridens torg som ”en liten minoritet”.

Liknande benämningar har för övrigt på sistone även använts för de av Hongkongs invånare som visat motstånd mot den nationella säkerhetslagen.

Sammanfattningsvis så bör alla som uttryckt kritik mot utvecklingen i Kina eller Hongkong nu vara noggranna med vart de reser. Dessutom är det viktigt att hålla ögonen öppna för att se huruvida utlänningar börjar arresteras vid inresa i Hongkong, eller begärs utlämnade av stadens myndigheter. Någonting som jag garanterat kommer uppmärksamma här på InBeijing om och när det sker.

Bild från People's Book Cafe i Hongkong, då jag själv besökte staden senast 2016. Sedan dess har denna bokaffär stängt igen - nu ska även skolor, bibliotek och mässor rensas från politiskt känslig litteratur.
Published on

Böcker försvinner från bibliotek, skolor och mässor i Hongkong

En av de många åtgärder som rapporteras i samband med införandet av Hongkongs nya säkerhetslag är hur böcker skrivna av aktivister har börjat försvinna från stadens bibliotek. Även stadens skolor har börjat gallra bort böcker som potentiellt kan stå i konflikt med den nya lagen, medan utställare vid stadens största bokmässa nästa vecka uppmanas till ”självdisciplin” för att inte sälja böcker som nu klassas olagliga.

Det blev en stor nyhet då stadens bibliotek – bara ett par dagar efter att säkerhetslagen antogs i Hongkong – stoppade utlåningen av böcker som författas av bland andra aktivisten Joshua Wong, parlamentarikern Tanya Chan och akademikern Chin Wan.

Då AFP frågar den del av Hongkongs myndigheter som ansvarar för att sköta biblioteken, blev svaret att böckerna tillfälligt tagits bort från hyllorna medan man utreder huruvida innehållet bryter mot den nya nationella säkerhetslagen, och inte kommer vara tillgängliga för utlåning under denna process.

Såhär kommenterade Joshua Wong själv det inträffade:

Vidare uppdagades denna vecka hur tjänstemän inom Hongkongs utbildningssektor instruerat stadens skolor att se över sitt material och ”omedelbart avlägsna” böcker som eventuellt kan stå i strid med den nya lagstiftningen. Utbildningsdepartementet uppmanade istället skolorna att lära eleverna ”de positiva värdena med att slå vakt om den nationella säkerheten”.

Det rapporterar South China Morning Post, och citerar de utfärdade direktiven enligt följande:

The Education Bureau said schools should review their book collections in line with the four categories of offences under the new law, but would not be required to submit their catalogues to officials for further vetting.

“If any teaching materials including books have content which is outdated or involve the four crimes under the law, unless they are being used to positively teach pupils about their national security awareness or sense of safeguarding national security … they should otherwise be removed from the school,” a bureau spokesman said.

“Schools have a gatekeeping role in terms of choosing suitable teaching resources. The bureau would take serious follow-up actions if any problems arise over the issue,” he added.

Tidningen uppger vidare att flera rektorer i sin tur har kontaktat utbildningsdepartement med uppmaningar om att söka juridisk hjälp för att återkomma med mer exakta riktlinjer om vilka böcker som är tillåtna och inte.

Definitionerna av vilka böcker som ska plockas bort är ungefär lika otydliga som det generella innehållet i den nya nationella säkerhetslagen. Liksom är fallet med gummiparagraferna i lagen, så är dessa oklara riktlinjer sannolikt ämnade att skapa självcensur, vilket en av stadens parlamentariker också varnar för i South China Morning Posts artikel.

Rektorerna uttrycker även oro för hur den akademiska friheten kan komma att påverkas om universitetsbiblioteken också måste börja gallra i sin litteratur. Hongkong har en rad internationellt högt rankande universitet, där ämnen som är förbjudna i Kina hittills har kunnat diskuteras fritt.

Ett evenemang som redan påverkats av den nya lagstiftningen är Hongkongs årliga bokmässa som går av stapeln 15 juli. Redan i slutet av juni, då det stod klart att den nya säkerhetslagen snart skulle implementeras i Hongkong, varnade organisatören deltagarna från att i år sälja ”olagliga” böcker.

Bokmässan är en av regionens största, med 686 utställare och över en miljon besökare i fjol, varav cirka en tiondel var internationella besökare.

Även denna mässa kommer nu präglas av självcensur, då riktlinjerna är lika otydliga som i exemplet med skolorna. Snarare än precisa instruktioner så är ”självdisciplin” det ledord som organisatören använder.

Bokbranschen i Hongkong har redan varit under stor press och strikt självcensur sedan Gui Minhai och hans kollegor kidnappades hösten 2015. Stadens författare, bokaffärer och tryckerier har sedan dess verkat med stor risk vilket i princip har tagit död på en hel industri, nämligen den med kinesisk litteratur om ämnen som anses vara politiskt känsliga i Kina.

Den nya säkerhetslagen gör nu att litteraturen som återfinns vid stadens bibliotek, skolor och utställningar även den gradvis kommer bli likadan som på fastlandskina.

Published on

Nya detaljer om polisens befogenheter under Hongkongs nya säkerhetslag

Hongkongs nya nationella säkerhetslag upplevs som särskilt oroande för många på grund av dess breda gummiparagrafer. Såväl analytiker som akademiker och lokala politiker har sedan lagen presenterats försökt uttyda vad som egentligen utgör ett lagbrott och inte.

Något som vi dock fick större tydlighet i under gårdagen är vilka befogenheter säkerhetslagen ger till polis och säkerhetstjänst. Detta efter att en nyinrättad särskild kommitté som ska se till så att lagen efterföljs hållit sitt första möte.

Kommittén leds av regeringschef Carrie Lam och innefattar bland annat även stadens chefsministrar för säkerhet och polis. Den innefattar även Luo Huining, chef vid det kinesiska kommunistpartiets högsta beskickning i staden, och tillika numera Carrie Lams rådgivare i frågor om nationell säkerhet.

Under måndagens möte diskuterades bland annat den lika omfattande som oklara paragraf 43 i lagens 66 paragrafer. Kommittén meddelade efter mötet att lagen nu ger polisen rätt att utan domstolsorder göra husrannsakan i privata fastigheter, samt begära att internetleverantörer tar bort eller delar med sig av information som kan tänkas äventyra den nationella säkerheten.

Enligt reglerna för implementering av paragraf 43 av Hongkongs nya nationella säkerhetslag – som Hong Kong Free Press publicerar i sin helhet – ska vare polis av graden ”assistant commissioner” eller högre kunna genomföra husrannsakan i vad som kallas brådskande situationer.

Även South China Morning Post citerar denna del av det nya lagliga dokumentet om implementering av paragraf 43 enligt följande:

Under the new implementation rules, police are required to apply to a magistrate for a warrant to enter and search any premises for evidence, but “under exceptional circumstances, a police officer not below the rank of assistant commissioner of police may authorise his officers to enter the relevant place and search for evidence without a warrant”.

Samma oklara definitioner används vad gäller internet. Enligt lagtexten måste internetföretag, publicister och enskilda individer ta bort meddelanden eller information online som anses utgöra ett hot mot den nationella säkerheten. Den som inte hörsammar en sådan förfrågan riskerar böter på motsvarande drygt 100 000 kronor och ett års fängelse.

Än värre så kan polisen – då det finns ”skälig grund” till misstanke om nationella säkerhetsbrott – begära att internetleverantörer och plattformar som sociala medier att identifiera användare och assisterar med nödvändig enkryptering. Även på denna punkt riskerar följderna bli samma böter och fängelsestraff som ovan.

En lokal advokat som South China Morning Post talar med framhåller att denna implementering verkar vara mycket mer oroande än själva lagen. Implementeringen ger polisen direkta befogenheter som endast rättsväsendet tidigare haft, menar advokaten, och understryker hur de ”särskilda omständigheterna” vad gäller såväl husrannsakan som internet inte på något vis specificeras i lagtexten, och därmed kan användas godtyckligt av polisen.

Flera globala internetföretag har reagerat på denna otydlighet. Facebook och Whatsapp har meddelat att man ”pausar” all förfrågan på information från Hongkongs myndigheter, medan man utvärderar den nationella säkerhetslagen närmare med hjälp av internationella experter på mänskliga rättigheter.

Sent i går kväll meddelade även Twitter att man tillfälligt pausar liknande förfrågningar från Hongkongs myndigheter. Telegram har gått ett steg längre och uppget att man kommer vägra varje förfrågan av information, tills dess att ”internationellt konsensus” råder kring de pågående politiska förändringarna.

Som bland annat noteras i South China Morning Post, så kommer de nya reglerna med all säkerhet innebära att internetföretag slutar investera i Hongkong, samtidigt som de även kommer uppfattas som avskräckande för det internationella affärsvärlden som helhet.

Vidare ger implementeringen av artikel 43 även polisen rätt att begränsa misstänkta individers rörelsefrihet och frysa deras tillgångar. Detta ska ske genom att personer som är misstänkta för brott mot lagen ska få sina resehandlingar eller tillgångar beslagtagna. För detta krävs förvisso fullmakt, men det är samtidigt värt att komma ihåg hör de domare som ska arbeta med fall som rör den nationella säkerhetslagen utses av Carrie Lam själv.

Ett sista viktigt och minst lika otydligt tilläg efter gårdagens möte innebär att ”politiska organisationer” som är baserade i Taiwan eller utlandet måste dela med sig av information som inkluderar deras politiska aktiviteter i Hongkong, personlig information och finansiella detaljer. De organisationer som inte lyder riskerar böter på drygt 100 000 kronor och sex månaders fängelse.

Som redan har framhållits, så kan detta användas för att sätta ytterligare politisk press på Taiwan, särskilt med tanke på det samarbete som har kunnat ses mellan aktivister på de båda platserna och i viss mån även taiwanesiska myndigheter:

Nu när den nationella säkerhetslagen med sina gummiparagrafer väl har antagits, är det viktigt att följa själva implementeringen närmare. Något jag kommer göra noggrant här på InBeijing.

I helgen publicerades en samtal med mig om Hongkongs nya säkerhetslag i podcasten Global Bar, som finns att lyssna på under de första 15 minuterna i inslaget nedan.

Published on

Överväldigande stöd för Hongkongs nya säkerhetslag i FN:s råd för mänskliga rättigheter

När FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) sammanträdde tidigare i veckan, uttrycktes stort stöd för Hongkongs nya nationella säkerhetslag. Kubas representant läste upp ett uttalande på 53 länders vägnar, som menade att lagen är fördelaktig för Hongkongs välstånd på lång sikt eftersom den skapar en säker omgivning som garanterar invånarnas lagliga rättigheter och friheter.

Kubas representant sade vidare att lagen är förenlig med ”ett land, två system” och ändå är en del av Kinas ”inre angelägenheter”, som inte bör utsättas för påverkan utifrån. Uttalandet uppmanade även ”relevanta aktörer” att sluta använda Hongkong som verktyg för att lägga sig i dessa inre angelägenheter.

Kinesiska medier och diplomater har triumferat framhållit uttalandet som ett bevis på omvärldens breda stöd för den nya lagen. Så här skriver exempelvis Global Times:

A total of 53 countries supported China’s national security law for Hong Kong at the 44th Session of the United Nations Human Rights Council (UNHRC) in Geneva on Tuesday, triumphing over 27 members that attacked and called for harsh measures against China over issues involving Hong Kong, Xinjiang and Tibet.

The landslide victory was seen by experts as showing that China’s achievements in human rights have won more supporters and become known by wider audiences. The double standards of some Western countries that tried to politicize the UNHRC and to use human rights-related issues as weapons to attack China, brought themselves more criticism within the international community.

Som texten antyder, lästes också ett uttalande med kritik mot den nya nationella säkerhetslagen upp under mötet. Detta av Storbritanniens representant, var uttalande dock endast backades upp av 27 länder.

Axios har listat de länder som skrivit under uttalandena för och emot lagen i FN:s råd för mänskliga rättigheter, och kom föga förvånande fram till att det fanns en uppdelning mellan mer och mindre demokratiska nationer på de båda sidorna.

Av de 27 länder som ställer sig bakom kritiken mot lagen, klassas alla som ”fria” i tankesmedjan Freedom House globala index över politiska och civila rättigheter. De 53 som omfamnade lagen var däremot nästan uteslutande icke fria eller endast delvis fria, enligt samma index.

Se nedan den fulla listan av dessa länder, som först publicerades av Axios:

Supporting: China, Antigua and Barbuda, Bahrain, Belarus, Burundi, Cambodia, Cameroon, Central African Republic, Comoros, Congo-Brazzaville, Cuba, Djibouti, Dominica, Egypt, Equatorial Guinea, Eritrea, Gabon, Gambia, Guinea, Guinea-Bissau, Iran, Iraq, Kuwait, Laos, Lebanon, Lesotho, Mauritania, Morocco, Mozambique, Myanmar, Nepal, Nicaragua, Niger, North Korea, Oman, Pakistan, Palestine, Papua New Guinea, Saudi Arabia, Sierra Leone, Somalia, South Sudan, Sri Lanka, Sudan, Suriname, Syria, Tajikistan, Togo, UAE, Venezuela, Yemen, Zambia and Zimbabwe.

Opposing: Australia, Austria, Belgium, Belize, Canada, Denmark, Estonia, Finland, France, Iceland, Ireland, Germany, Japan, Latvia, Liechtenstein, Lithuania, Luxembourg, Marshall Islands, Netherlands, New Zealand, Norway, Palau, Slovakia, Slovenia, Sweden, Switzerland, and the U.K.

USA finns inte med på listan, då landet 2018 beslutade sig att lämna FN:s råd för mänskliga rättigheter. Detta är enligt Axios artikel också en av de främsta anledningarna till det överväldigande stödet för uttalandet som är positiv till lagen.

Keith Harper, som var amerikansk representant i detta råd 2014-2017, vittnar om att frågor likt dessa vanligtvis är ”en kamp mellan Kina och USA”. Sedan USA har lämnat eller trappat ner sin närvaro i detta och andra internationella sammanhang, har Kina trappat upp sina aktiviteter betydligt.

Enligt Harper brukar Kina sätta ”otrolig press” på länder att att stödja denna slags uttalanden. Länder som stödjer uttalandena sägs också belönas med med fördelaktiga avtal vad gäller ekonomi och annat.

Exempelvis noteras att drygt 40 av dessa länder innefattas i Kinas nya sidenvägar, samt att flera afrikanska länder försöker omförhandla lån i kölvattnet av COVID-19. En av Axios reportrar understryker vidare att Peking med ekonomisk hävstång lyckats få FN:s råd för mänskliga rättigheter att stödja precis den slags aktiviteter som det var menat att motsätta sig.

Mönstret känns givetvis igen från Världshälsoorganisationen, och väcker återigen frågeställningarna i vilken utsträckning dessa internationella institutioner längre är effektiva för sitt syfte, samt vad som skulle kunna göras för att förbättra denna effektivitet.

Published on

VIDEO: Man som i går knivhögg polis arresterad på Hongkongs flygplats

Sedan proteströrelsen i Hongkong blev våldsam under förra sommaren, har det vid flera tillfällen gått att se hur stadens demonstranter tar stora risker för att hindra sina vänner från att bli arresterade. Många gånger har man lyckats få varandra ur polisens grepp genom snabba attacker mot polismän som är i färd med att brotta ner någon demonstrant.

Efter att den nationella säkerhetslagen antogs i veckan, så har sådana attacker mot polis givetvis blivit långt mer riskfyllda. Ändå kunde man se dem ske under gårdagens protester, med inslag av frustration och mått av våld som inte synts särskilt ofta tidigare.

Exempelvis så högg en demonstrant en polis i axeln med vad som antas vara en mindre kniv, då polisen i fråga försökte genomföra en arrestering. På videon nedan från Hong Kong Free Press så syns hugget tydligt; det skedde bakifrån samtidigt som flera andra demonstranter med slag och drag försökte hindra gripandet.

Det syns även tydligt hur demonstranten som håller på att arresternas kan slipa iväg, samtidigt som polisen ramlar samman på gatan innan han reser sig upp för att ropa efter hjälp och vård. Se polismannens skador på bilden nedan.

Men det är inte bara demonstranterna som är effektiva, utan även polisen. Hong Kong Free Press rapporterade i dag hur förövaren greps på Hongkongs flygplats, då han försökte lämna staden och flyga till Storbritannien. Mannen, som är i 20-årsåldern, kommer sannolikt få ett mycket långt fängelsestraff.

Ett långt straff kommer säkert även den man som under gårdagen körde sin motorcykel rätt in i en samling poliser få. Se en video av incidenten nedan, som enligt uppgift ska ha orsakat tre poliser skador på händer och knän.

Som jag skrev under gårdagen så skedde närmare 400 arresteringar under protesterna 1 juli, den första dagen med Hongkongs nationella säkerhetslag på plats. Något tiotal av dessa skedde med den nya lagen som förevändning; bland annat ungdomar som haft klistermärken på väskor och mobiltelefoner med budskapet att Hongkong borde vara självständigt.

Med all säkerhet kommer många fler sådana arresteringar att ske framöver. Vid sidan av flaggor, klistermärken och t-shirt så likställs nu även slogans rörande Hongkongs självständighet med secession.

I dag meddelades att ramsan ”Liberate Hong Kong – revolution of our times” (光復香港 世代革命) nu är olaglig under den nya säkerhetslagen. Den som reciterar denna mycket välanvända slogan riskerar nu att dömas till upp till livstids fängelse.

Det återstår att se om händelser som knivhugget och motorcykelturen ovan är sista handlingar av desperation, eller början på ett mönster där alltmer uppgivna demonstranter tar till allt med extrema metoder, riskerna till trots.

Published on

Ilska i Peking då flera länder välkomnar Hongkongs invånare

Som jag bland annat skrev i Expressen under gårdagen, så har implementeringen av Hongkongs nya säkerhetslag fått många invånare att överväga lämna staden. Flera länder har också öppnat armarna för att välkomna dessa invånare, vilket i sin tur skapat ilska, fördömande och hot från Kinas regim.

Redan sedan tidigare har brittiska myndigheter meddelat sin avsikt att underlätta för tre miljoner av stadens invånare av en viss passkategori att arbeta och bosätta sig i Storbritannien, samt göra det enklare för dessa att få brittiskt medborgarskap. Detaljerna presenterades först av premiärminister Boris Johnson genom en text i South China Morning Post.

Efter att den nationella säkerhetslagen väl införts, har Johnson och Storbritannien låtit veta att man ämnar uppfylla sitt löfte. Något som har väckt raseri i Peking. I en artikel med rubriken ”China vows to stop UK granting Hongkongers residency”, rapporterar The Guardian om hur Kina hotar med motåtgärder:

China’s ambassador to the UK, Liu Xiaoming, said on Thursday this would be a violation of agreements between the two countries, and called the UK’s criticism of the national security legislation “irresponsible and unwarranted”.

It is “clear … that all Chinese compatriots residing in Hong Kong are Chinese nationals, whether or not they are holders of the British Dependent Territories Citizens passport or the British National (Overseas) passport,” he said.

“If the British side makes unilateral changes to the relevant practice, it will breach its own position and pledges as well as international law.”

“We firmly oppose this and reserve the right to take corresponding measures,” he said in a statement posted on the embassy’s website on Thursday. “The UK has no sovereignty, jurisdiction or right of ‘supervision’ over Hong Kong”.

Kina har alltså även mage att anklaga Storbritannien för att bryta mot internationella bestämmelser. Detta trots att inte pekar ut vilka lagar det gäller, samtidigt som Peking på egen hand brutit mot det bindande avtalet Sino-British Joint Declaration i och med införandet av den nationella säkerhetslagen.

Vidare hintar kinesiska myndigheter att man kommer stoppa de tre miljoner invånare i Hongkongs som omfattas de nya brittiska visumlagarna från att lämna staden. Storbritanniens utrikesminister Dominic Raab konstaterar hopplöst att det inte finns något man kan göra, om Kina stoppar stadens invånare från att lämna Hongkong.

Likaledes öppnade Taiwan i veckan ett särskilt kontor i centrala Taipei, för att assistera de av Hongkongs invånare som nu planerar att flytta till ön. Enligt Reuters ska kontoret ha 24 anställda och 20 stycken ”hotlines”. Taiwanesiska tjänstemän som jobbar med kontoret uppger att man redan har mottagit en mängd samtal.

Initiativet följer på en rad löften från president Tsai Ing-wen och hennes administration att hjälpa Hongkongs befolkning. Reuters noterar att omkring 200 av stadens invånare redan har flytt till Taiwan sedan proteströrelsen började i fjol.

South China Morning Post återger de fördömanden i skarpa ordalag som detta nya kontor ådragit sig från kinesiska myndigheter:

Beijing has warned the ruling party in Taiwan not to “mess up” Hong Kong affairs, as Taipei prepares to help Hongkongers seeking to flee their city, where a contentious national security law has been imposed.

Zhu Fenglian, a spokeswoman for Beijing’s Taiwan Affairs Office, described the independence-leaning Democratic Progressive Party as a “black hand” that wanted to undermine the prosperity and stability of Hong Kong.

“What the DPP authorities said was an undisguised distortion of facts, which served only to reveal its vicious intention to mess up Hong Kong and seek independence for Taiwan,” she said.

I dag kommer även uppgifter om att Australien planerar vidta liknande åtgärder. Hong Kong Free Press citerar landets premiärminister Scott Morrison säga att hans regering nu aktivt överväger att erbjuda en ”fristad” (safe haven) för Hongkongs invånare, då man ser situationen i Hongkong som ”djupt oroande”.

Kina har ännu inte hunnit hota Australien över detta, även om så säkert kommer att ske med tanke på den urusla relationen länderna emellan för tillfället.

Inga liknande initiativ har presenterats vare sig av EU eller något av unionens medlemsländer.

Published on

Massarresteringar i Hongkong då flaggor och klistermärken nu är olagliga

Detta var en rubrik som jag verkligen hoppades att jag aldrig skulle behöva skriva. Men sedan den nationella säkerhetslagen infördes i Hongkong vid midnatt i går, så har hundratals personer arresterats, varav flera för att ha hållit i en flagga eller innehaft klistermärken som över natten gjorts olagliga.

För bakgrund om själva lagen, läs gärna denna artikel jag skrev för Expressen i dag, eller lyssna på detta avsnitt av podden Amerikanska nyhetsanalyser där jag pratar om ämnet i en dryg halvtimme.

Det har varit en lång dag, med flera intervjuer och samtal samt mycket läsning. Tänkte ändå som avrunda med ett kortare inlägg här på InBeijing om de arresteringar som gjorts under den första dagen som Hongkongs nya nationella säkerhetslag varit på plats.

1 juli är årsdagen av Hongkongs överlämning från Storbritannien till Kina, och tillika en traditionell dag gör stadens invånare att ge sig ut och protestera. Dagen har alltid fungerat lite som en temperaturmätare på befolkningens nöje eller missnöje med den politiska situationen.

Vid de tillfällen då inga direkta politiska förehavanden ligger och skaver, så har antalet deltagare för de årliga 1 juli-demonstrationerna kunnat räknas i tiotusental. Men då en nationell säkerhetslag höll på att införas 2003, så tog sig en halv miljon människor ut på gatorna för att protester. Likaledes var det omkring en halv miljon som gick man ur huse även förra året, för att visa missnöje med det utlämningsavtal som fick fjolårets proteströrelse att utbryta.

Antalet förväntades bli mycket mindre i dag, på grund av såväl corona som den nya nationella säkerhetslagen. Icke desto mindre gav sig tusentals demonstranter ut på gatorna för att protestera. De mötes av tårgas, vattenkanoner och arresteringar från polisens sida. Se nedan en video från dagens händelser via Hong Kong Free Press:

Arresteringar, ja. Insatserna för att protestera var särskilt höga i dag, med tanke på att den nya säkerhetslagen förbjuder secession. Det innebär alltså att det numera är olagligt att torgföra idén om Hongkongs självständighet, något som många demonstranter tidigare uttryckt sin önskan om.

Mycket riktigt så tog det heller inte särskilt lång tid innan den första personen arresterades, för att framför sig på marken ha lagt en flagga med orden ”Hong Kong independence”. Hongkongs poliskår var snabba med att utannonsera arrestering på sociala medier, sannolikt i avskräckande syfte.

Men denna första arrestering i enighet med Hongkongs nationella säkerhetslag kan komma att bli ett prekärt fall. Mannen hade nämligen med minimala bokstäver skrivit ”No to”, framför ”Hong Kong independence”. Flaggans budskap blev således att motsätta sig ett självständigt Hongkong:

Hur ska polis och myndigheter hantera detta fall? Hur stora eller små bokstäver kan man använda på sina flaggor för att inte bli arresterad?

Oavsett vilket så varnade polisen i dag, för första gången någonsin, med varningsflagg demonstranterna för att bryta mot den nationella säkerhetslagen. Dessa flaggor såg ut på följande vis:

Trots detta lyckades polisen hitta flera personer som ansågs bryta mot den nya lagen, då de sprang runt och letade flaggor och klistermärken bland demonstranterna. Cirka 370 personer ska ha arresteras totalt i Hongkong under dagen, inklusive minst tio stycken med den nationella säkerhetslagen som förevändning.

Se nedan flera inlägg från Hongkongs polisstyrka på Twitter, som visar exempel på flaggor och klistermärken som nu anses vara farliga nog att hota stadens säkerhet:

Det ska bli mycket intressant att följa vad som händer med mannen som med alltför små bokstäver motsatte sig Hongkongs självständighet. Eller för den delen med de unga kvinnorna som påkoms med klistermärken.

Blir det tre år, tio år eller en livstid i fängelse? Välkommen till det nya Hongkong!