Under gårdagen släppte Amnesty International en ny rapport vid namn ”Out of Control: Failing EU Laws for Digital Surveillance Export”. Där framhålls hur europeiska företag som säljer teknik för digital övervakning till Kinas säkerhetsbyråer riskerar förvärra de övergrepp mot mänskliga rättigheter som sker i landet.
Rapporten utreder tre stycken exempel på sådana företag. Ett franskt, ett holländskt och så Axis Communications från Lund som är marknadsledande vad gäller övervakningskameror och tillika uppfinnare av IP-kameran.
I rapportsammanfattningen noterar Amnesty International hur Axis på sin hemsida ståtar med sin inblandning i att expandera Kinas övervakningsstat. I dokument från 2012 till 2019 har kinesiska interna dokument relaterade till övervakning listat Axis som ett särskilt rekommenderat märke.
Exempelvis har Axis byggt ut antalet övervakningskameror i den sydkinesiska staden Guilin, från 8 000 till 30 000 kameror. Nätverket som övervakar stadens fem miljoner invånare består av kameror vilka kan se upp till 400 meter i 360 grader, och alltså kan följa sitt objekt i alla nödvändiga riktningar och vinklar.
Själva rapporten innehåller sedan närmare tre sidor med information om Axis verksamhet i Kina, baserade på dokument som visar hur företaget kammat hem kontrakt från de lokala säkerhetsbyråernas i bland annat Shanghai, Lingchuan och Jingjiang för att förbättra övervakningssystemen på respektive plats.
Amnestys rapport kommenterar Axis verksamhet i Kina på följande vis:
Axis Communications traded with Chinese Public Security Bureaus on multiple occasions. Its sales had a direct impact on the surveillance projects Skynet, Sharp Eyes, and the ’3.20’ anti-crime campaign. These projects amount to mass surveillance because of their widespread and indiscriminate application and a lack of adequate human rights safeguards in the Chinese legal system. In a system without safeguards, data collected through surveillance cameras is analysed without there being a reasonable suspicion against passers-by, or individuals having an option to consent or ‘opt out’ from the surveillance. Exports of surveillance equipment, like the cameras, to Chinese Public Security Bureaus for indiscriminate mass surveillance as an end-use pose a significant risk to human rights.
Amnesty har också konfronterat Axis med uppgifterna i rapporten, och fick till en början som svar att företaget vid tidpunkten för försäljning inte kände till att dess produkter skulle användas till storskalig övervakning.
När Amnesty påpekade att Axis måste ha känt till detta med anledning av att samarbetet med kinesiska säkerhetsbyråer listas på bolaget hemsida, fortsatte Axis på samma linje genom att mena att man inte hade information eller indikationer på att utrustningen skulle användas på ett vis som innebar risk för mänskliga rättigheter.
I Amnestys rapport framgår samtidigt att företaget har en praxis vid stora ordrar, som ska säkerställa att produkterna används i enighet med Axis så kallade intentioner. Denna praxis verkar dock inte betyda särskilt mycket i jämförelse med den kinesiska marknadspotentialen.
Axis uppger nämligen att man följer tillgänglig lagstiftning genom att hänvisa till bland annat exportkontroller och FN-sanktioner. Men, som Amnesty mycket riktigt påpekar, så är det en sak att följa dessa riktlinjer, och en helt annan att själv verka proaktivt för att förhindra att ens utrustning används på oönskat vis.
Men då Axis utreder sina kunder, så förlitar man sig främst på information från kunderna själva snarare än egna eller ens oberoende undersökningar:
Secondly, when it comes to the screening of costumers and end-users, we learn that Axis Communications heavily relies on the information that they receive from their customers. The company was unable to demonstrate what other methods the company used to investigate the impact of their business operations and the potential human rights impact of business partners in the supply chain.
Man gömmer sig redan bakom faktumet att man ”förmedlar sin intentioner” om hur utrustningen bör användas i samband med att man levererar produkterna.
Amnesty publicerar sin 47 sidor rapport med anledning av ett möte som Europaparlamentet och EU:s medlemsstater i dag håller i Bryssel, där det ska bestämmas huruvida det rådande och enligt organisationen slappa regelverket vad gäller export av produkter för övervakning ska stärkas.
Detta är inte första gången som Axis affärer med den kinesiska regimens uppmärksammas. Svenska Dagbladet skrev redan 2010 om hur företagets kameror övervakar Himmelska fridens torg, i vars omgivningar en massaker ägde rum bara två årtionden tidigare.
Jag har även nämnt Axis verksamhet i mina böcker och i tidigare artiklar för svenska medier, samt bland annat här och här på InBeijing.
För ett drygt årtionde sedan kunde Axis komma undan med standardförsvar som att man inte tar ansvar för hur kunderna använder utrustningen, samt ifrågasättande om huruvida det är särskilt mycket värre att sälja denna slags produkter till Kina än andra länder.
Men med tanke på den politiska utvecklingen i Kina – i synnerhet då dystopiska övervakningssystem nu används för att organisera politiska fångläger för etniska och religiösa minoriteter – är det märkligt att Axis del i dessa fruktansvärda övergrepp inte ifrågasätts oftare i dag.
Det handlar faktiskt om ett svenskt företag som i över ett årtionde levererat övervakningsutrustning till en regim som i skrivande stund gör sig skyldig till folkmord.
